Nyårsfiranden

De två huvudtyper av kalendrar som finns grundar sig antingen på sol- eller månåret. Årets början kan förläggas till olika tidpunkter och bestämmas efter skilda principer. Några nyår markerar årstidsgränser, andra är knutna till religiösa händelser som världens skapelse eller en religiös ledares födelse. Gemensamt för alla folk är att även om nyåret kan ha en nog så allvarlig bakgrund firas det ändå i glädje och gemenskap.

Det kinesiska nyåret, också känt som vårfesten, är en tid av stor glädje för det kinesiska folket. Nyårsdagen infaller den första dagen i månkalendern, Lunar, vilken Kina använde under lång tid som tideräkning. Efter revolutionen 1911 antog Kina den gregorianska kalendern. Det kinesiska nyåret kallas efter detta för Vårfesten för att skilja den från solårets nyår. Till nyårsafton återvänder de flesta familjemedlemmar till sina hem för att fira denna stora familjehögtid.

Losar – tibetanska nyåret. I buddhismen följer det religiösa året årstidernas växlingar och därför infaller det buddhistiska nyåret vid olika tidpunkter i de buddhistiska länderna. I Sverige firas nyåret flera dagar i sträck bland tibetaner. Man håller en nyårsceremoni och äter traditionell mat och dryck. Det är en gemensam födelsedag för alla tibetaner eftersom man inte firar individuella födelsedagar. Buddhisterna i Tibet genomför många ceremonier vid nyår. Man vill förhindra att allt som varit felaktigt och ont under det gångna året fortsätter in i det nya året.

Nyåret, Newroz, Nawruz (kurder, iranier, afghaner) kan härledas till en gammal vårfest som firades med anledning av vårdagjämningen, under förislamisk tid. Till traditionerna denna dag, bland iranier, hör att man dukar bordet med sju olika saker som alla börjar på bokstaven ”s” i persiskan. Det är äpplen, vitlök, grönsaker, memma, vinäger, sumak (en slags krydda), silverslantar och frukt (traditionen kan variera). Newroz har för kurder med tiden fått karaktär av nationaldag.

Assyriska nyåret. Dagens assyrier identifierar sig med den gamla assyriska högkulturen som en gång frodades i vad som nu är norra Irak, och det assyriska nyåret, Nisan, kallas även Akitu efter det babyloniska nyåret vars firande inleddes den första dagen i den första vårmånaden, motsvarande april. Det babyloniska nyåret var en hyllning till fastställandet av universums ordning och till guden Marduk, som porträtteras i det babyloniska skapelseeposet Enuma elish. Nisan firas helst med stora fester och sammankomster utomhus, som kan vara i flera dagar. Här i Sverige bjuder alla lokalföreningar in till stor fest med mycket god mat, dans och musik.

Vaisakhi, sikher. Skapandet av Khalsa (den sikhiska församlingen). Bland sikher firar man fyra olika nyår (samsat). Var och en av dessa är åminnelsedagar (över församlingen, gurun och en forntida konung) och räknas som separata nyår.

Islamiskt nyår, Al Hidjra. Islamisk tideräkning börjar den 15 juli 622, den dag då Mohammed utvandrade från staden Mecka och begav sig till staden Medina. Muslimernas nyårsdag infaller den första dagen i månaden Muharram, vilket betyder resa, utvandring. Dagen brukar firas med berättelser om händelser i Mohammeds och hans följeslagares liv. Man påminner varandra om ljusare tider för islam, vilket är utlovat under det islamiska 1400 århundradet. Bland muslimer i Sverige är det en vanlig tradition att skicka nyårskort till varandra.

Rosh Hashana. Nyårshelgen firas under två dagar. Den klassiska bibliska tideräkningen har Rosh Hashana som utgångspunkt. Rosh Hashana minner om världens skapelse som enligt judendomen ägde rum den 7 oktober 3761 f. Kr. Detta är en allvarlig helg då det vid morgongudstjänsten blåses i shofar (vädurshorn) för att väcka till eftertanke. Det är dagen på Gud dömer människorna efter deras gärningar. Genom bön och önskan att bättra sig kan man få Guds förlåtelse. Helgen inleder de tio botdagarna och påminner också om världens skapelse. En vanlig sed är att äta en bit äpple, som har doppats i honung, för att önska gott nytt år.

Nyår, (etiopier, kopter). Den etiopiska kalendern, liksom den egyptiska har ett mycket gammalt ursprung, förmodligen mer än 4000 år före Kristus. Tiden räknas fortfarande enligt den julianska kalendern vilket betyder att de ligger 7 år efter vår tideräkning. Nyårsfirandet i Etiopien är framförallt stort på landsbygden. Traditionerna är många med mycket god mat och dryck.

Nyår i Indien kan firas både vid vårdagjämningen och höstdagjämningen. Alla nyårsfester handlar om att ta avsked från det gamla och att välkomna det som är nytt och livskraftigt. Bland hinduerna är det mycket viktigt att dela ut gåvor till alla familjemedlemmar och till alla dem som man har fått hjälp av under året. På många håll sammanfaller nyåret med Diwali och är en årstidsfest som markerar övergången från höst till vår.