Julia Gezelius är lärare på Västanviks folkhögskola i Leksand. Skolan har en teckenspråkig miljö och särskilt mottagande av döva och hörselskadade asylsökande. Julia undervisar bl.a. de nyanlända.
– En del kan redan flytande teckenspråk från sitt hemland och även skriva, andra kan bara teckenspråk och inte skriva. En del kan ingetdera. De studerar hur länge de vill, så länge de har råd med det. Därför brukar många studera deltid medan de arbetar deltid.
Tar du upp högtider och firanden när du undervisar nyanlända?
– Ja, det gör jag. Många nyanlända som jag undervisar är tveksamma till att fira någon annans religiösa högtid, så därför lyfter jag midsommar och Valborg mer, så man kan känna ”det där vill jag vara med på och uppleva!” utan några skuldkänslor kring sin egen tro. För övrigt ges givetvis information och kunskaper kring julen och påsken liksom vi lär oss om deras högtider och firande. Vår skola har internat så de brukar servera julbord och påskbord. Vi brukar också ha luciatåg mest för att det är så mysigt med ljus i vintermörkret och luciafikat. Så den anledningen framför vi till våra deltagare också: Nu i dagens Sverige har vi våra högtider oftast för gemenskapens skull och givetvis mat eller fika.
Brukar ni uppmärksamma Världsteckenspråksdagen, Internationella dövveckan från och Dövas dag på skolan? – Ja, vi brukar prata om Dövas dag och fira Svenskt teckenspråksdagen. Vår skola brukar delta på mässan under Dövas dag också.
14 maj varje år är Teckenspråkets dag i Sverige Det var den 14 maj 1981 som riksdagen fastslog att teckenspråk är dövas förstaspråk. Det har status som ett minoritetsspråk. Sverige var med detta beslut först i världen att erkänna teckenspråket.
Ungefär en vecka tar det för sima, eller mjöd som drycken kallas på finlandssvenska (svenskan som talas i Finland) att bli färdig. Om man gör den själv vill säga. Idag finns nämligen den finska valborgsdrycken att köpa på flaska i många vanliga matbutiker i Sverige. ”Men helst ska det vara kotisima, hembrygd sima, då blir det som godast” tycker Raija.
Raija är född i Finland och kom till Sverige 1969 som 17-åring. ”Då fick man göra all finsk mat själv hemma, det fanns inte att köpa i de vanliga butikerna i Göteborg, iallafall inte de första åren. Sima tror jag inte fanns att köpa i butiker i Finland heller när jag var ung. Det är något som man alltid gjort hemma. Det hör till att man gör den själv.”
Sima är en dryck som druckits bland finsktalande i Sverige, Finland och Ryssland i hundratals år. I svenska Tornedalen lever traditionen kvar och kallas simmaa på meänkieli. Raija är inte från Tornedalen, utan från Sodankylä, en stad ungefär i mitten av finska Lappland, i jämnhöjd med Kiruna. ”I byarna kring Sodankylä där jag är född, i norra Finland, kallade vi vår dialekt av finska för lannankieli, lantalaisets* språk, vilket är väldigt nära det som kallas meänkieli i Sverige. Så nog kallade vi drycken för simmaa också egentligen.”
Tidigare i historien användes björksav och honung, en variant som fortfarande bryggs, men allt sedan citroner blev vanligare i Norden är det främst drycken som är gjord på farinsocker och citron som man idag förknippar med sima. ”Min farmor, Priita Josefiina, brukade göra sima av björksav och honung varje vår. Hennes sima ansågs vara den bästa i hela byn” berättar Raija. ”Precis som hennes rieska (tunnbröd av potatis) och kampanisut (en slags söt kaka formade som kammar). Alla ville veta hennes recept, men det behöll vi inom familjen…”
Någon gång under 1900-talets början blev det tradition att dricka sima vid Valborg, tidigare var det en lite exklusivare vårdryck som kunde drickas lite när som helst, när saven steg. ”Så var det iallafall hos oss, att den dracks lite när som helst under våren, om man hade tillgång till råvarorna. Männen brukade få med sig sima eller kotikalja (liknar den svenska svagdrickan) när de arbetade i skogen eller på åkern. Min mamma gjorde stora mängder kotikalja varje helg som de förvarade och jäste under trappen. Det ingick i varje husmoders baskunskaper att förse familjen med dessa drycker.”
Priita Josefiina. Foto: Andreas Ali Jonasson
”Där uppe kallades folk efter byarnas och gårdarnas namn. Så min farmor, Priita Josefiina kallades ibland Aholan Priita efter platsen Ahola där hennes föräldrar kommer ifrån. Priita Josefiinas recept är inte längre hemligt, så det bjuder Raija gärna på! Varför inte pröva på sima till Valborg i år?
Priita Josefiinas sima:
Ingredienser:
8 liter björksav (kan bytas ut mot vatten om det är svårt att få tag i sav)
500 g farinsocker
200 g honung
500 g socker
3 citroner
2 ärtstora bitar färsk jäst
Samt socker och russin i efterhand.
Gör så här:
Först ska citronerna tvättas, gärna med varmt vatten. Om det finns en borste (sådan som används till rotfrukter) är det perfekt att använda. Skala citronerna med en potatisskalare. Se till så att inget av det vita blir kvar och häll skalen i en stor kastrull eller hink. Pressa i all citronsaft i samma kastrull. Kastrullens storlek ska rymma 10 liter.
Koka hälften av björksaven och häll i kastrullen med citronerna. Tillsätt sedan resten av den okokade björksaven.
Se till så att vattnet är lagom varmt (ca 37 grader), om det är för varmt så vänta tills det svalnat (men det får inte bli för svalt!). Blanda i jästen. Låt jäsa ett dygn.
Ta nu fram ytterligare en bytta, kastrull eller hink i samma storlek och häll över drickan i den. Mycket av jästen har sjunkit till botten vid det här laget och det är så mycket som möjligt av den som vi vill ha bort från drickan. Allt grumligt vatten på botten slänger vi!
Häll sedan över drickan i flaskor (det är viktigt att dessa är rena.) På botten av varje flaska har man 5-7 russin och 1-2 teskedar socker. Förvara siman i kylskåp i en vecka med korkar på. Men i början kan korkarna vara löst tillslutna, speciellt om det är glasflaskor så att dessa inte spricker av trycker som uppstår av jäsningen.
Russinen kommer att åka upp och ner i flaskan. Efter en vecka har de slutat att flyta upp och ner och ligger still och flyter längst upp i flaskan. Då är siman klar att drickas. Serveras med varma friterade munkar eller tippaleivät. De sistnämnda kan vara svåra att få tag på i Sverige, men brukar finnas i matbutiker som säljer finsk mat.
*Lantalaiset (pl.), lantalainen (sing), namnet på den bofasta befolkningen i vissa byar i norra Finland. Också finsktalande/meänkieli-talande i Sverige, i synnerhet i Malmbergen och Kiruna-området, brukar omväxlande kallas lantalaiset eller kväner. Språket, eller dialekten, som kallas lannankieli, hör till den finsk-ugriska språkfamiljen och är besläktat med meänkieli och andra nordfinska dialekter, och talades i hela Nordkalotten innan det moderna finska språket introducerades genom folkskolor, inflyttning söderifrån och genom radio samt TV. På vissa håll har lannankieli överlevt och vissa är än idag tvåspråkiga och talar både finska och lannankieli.
Mariana Vigil arbetar som SFI-lärare på Södermalm i Stockholm. Att tipsa de nyanlända eleverna om roliga saker att göra på fritiden är självklart för henne.
– Jag tipsar om alla aktiviteter som är gratis, vilket uppskattas väldigt mycket. Öppna förskolor, språkcaféer, Kulturnatten, Kulturfestivalen etc. Det enda jag inte lyckats hitta på södra sidan av stan är ett riktigt bra Valborgsfirande. Jag vill ha en brasa som brinner åtminstone till midnatt och körsång! Gärna fyrverkerier och annat kul också. Det bästa jag hittat är Bandängen, med massvis av folk och hoppborg. Men en sorglig liten brasa som knappt syns om man inte kikar in bland människorna och inget annat än några stånd med det sedvanliga utbudet av sockervadd och korv.
Finns det några andra högtider som känns särskilt roliga att tipsa dina elever om?
– Midsommar! Jag har aldrig varit så förtjust i familjehögtider, men just midsommar har alltid varit min favorit. Därför tycker jag att det är synd att många med utländsk bakgrund känner sig exkluderade. Min erfarenhet är att det är en högtid som inte kräver mycket men har massor att bjuda på
Valborgsmässoafton har dock varit speciell för Mariana ända sedan hon var liten. (Det är klart, det är ju också Mariana som har namnsdag då!)
– När jag växte upp var Valborg lika roligt som midsommar. Men jag hittar inte riktiga firanden längre! Brasorna är inte tillräckligt stora, det är inga körer, inga fyrverkerier. När jag var barn i Jakobsberg så var det helt annorlunda: Då var brasan gigantisk och brann hela natten. Jakobsberg hade en symbol som var en väderkvarn som stod på en kulle. Den brändes ner. Nu har kommunen slutat med stora valborgsfiranden.
MÅNGKULTURELLA ALMANACKAN 