Svenska högtider på Gammelgården i Minnesota

När vi för ett tag sedan upptäckte att ett litet nordamerikanskt museum, Gammelgården, som handlar om den svenska migrationen till USA, delade ett av våra Facebookinlägg så var det ganska självklart att ta kontakt för att fråga litegrann om hur de ser på svenska högtider i ett migrationsperspektiv.

prasthus

Gammelgården Museum ligger i Scandia, en liten stad i Minnesota. Lynne Blomstrand Moratzka har varit engagerad för museet sedan starten 1972. Då insåg pastorn i Elimförsamlingen på orten att församlingen var bärare av en viktig bit av Minnesotas immigranthistoria. Han fick med sig sin församling på att köpa det gamla ”Prästhuset” som är grunden för museet. Annie Nelson Johnson som då var 88 år och inte längre kunde bo kvar, hade bott i huset sedan familjen kom från Småland 1884. Själv föddes hon på överfarten. Huset hade aldrig renoverats, inte heller hade vatten dragits in. Den gamla träkyrkan, som är den äldsta lutheranska kyrkan i Minnesota, fanns också kvar. Under åren har museiområdet utökats med fler byggnader.

prasthus8

Vilka högtider är viktiga att fira på museet? Vilka uppfattar ni som särskilt svenska?

– Vi firar två väldigt svenska högtider på Gammelgården. Det är midsommar och så lucia med jul. De ger så många möjligheter – berättelser, myter, pynt, musik, mat med mera.

Lynnes farfar kom från Eslöv 1906, hennes farmor och mormor var döttrar till svenska immigranter som hade kommit på 1880-talet från Småland. Hon kan lite svenska, men pratar inte flytande.

– Jag har fler släktingar i Sverige än i USA.

För sitt arbete med museet fick Lynne Blomstrand Moratzka 2012 motta Nordstjärneorden av svenska kungen.

Vilka svenska traditioner tror du svensk-amerikaner håller fast vid?

– Vi vet att maten och helgtraditionerna är det som överlever längst hos invandrargrupper oavsett varifrån de kommer. Så maträtter till högtider och födelsedagar och så vissa sätt att uttrycka sig.

Ungefär hälften av museets besökare är från Sverige. De har ofta läst Mobergs böcker om utvandrarna och vill se miljön i verkligheten, berättar Lynne. Andra besökare är grupper från kyrkor och föreningar för svensk-amerikaner. Museet tar också emot många skolgrupper.

– Det är viktigt för barn att förstå och veta hur mat produceras och hur livet var förr. Vi låter barnen använda sin fantasi och låtsas att de var med på den gamla tiden. De får leka pionjärer och uppleva något av hur påhittiga och kreativa med små resurser invandrargenerationerna var och vilken respekt de hade för jorden.

Lynne berättar att tanken på att komma från ett annat land och en annan kultur för många av dagens barn i Minnesota är väldigt främmande. Varje generation som kommer efter invandrargenerationen tappar lite mer av känslan av historiskt sammanhang. Det hjälper ofta att förklara för barnen varför deras far- eller morföräldrar gör saker på ett visst sätt, äter viss mat eller har sina talesätt.

– Att få veta att deras familjer har rötterna i ett annat land hjälper dem också att lära sig geografi. Med inflödet av migranter och flyktingar till Europa och USA så är det bra att barnen lär sig sin egen familjs historia om att lämna sitt land, möta svårigheter och diskriminering, det skapar förhoppningsvis medkänsla och engagemang för dem som kommer nu.

schooltour

Läs mer om Gammelgården!

Gammelgårdens webbplats

The Magic of Lucia Bildspel

 

Demokrati är min enda tradition

De första dagarna och veckorna på ett nytt år brukar innebära många frågor och kommentarer på samma tema: Hur var julen, har du haft en bra helg, vad gjorde du på nyår …? Och förstås alla önskningar om ”God fortsättning på det nya året”. Just därför tänker jag på vad Luis Salas sa när vi satt och pratade om helger och högtider en dag.

– För mig finns det ingen dag under året som är mer speciell än någon annan, jag firar ingenting på det sättet. Min enda tradition är demokrati.

Jag tycker det är konstigt … Sverige är kanske det mest ateistiska landet i världen. Och samtidigt är människor nästan besatta av traditioner. Det går inte ihop för mig.

Man kan tycka att det är mysigt och trevligt. Men traditioner och religion kan också beskrivas som bomber redo att explodera. Själv ser jag både delarna som krafter som håller oss fångna och hindrar oss från att tänka fritt.

I Chile är speciellt religion verkligen en fråga på liv och död. Katolska kyrkan är en mycket mäktig kraft och trosfrågor kan splittra familjer för livet. Det kan möjligen gå an att byta kyrkotillhörighet, till exempel finns det många chilenare som är Jehovas vittnen. Men att ställa sig utanför kyrkan – det finns inte på kartan.

Hur gör du i Sverige då? Blir det ett problem för dig att inte delta i firanden, som till exempel julen?

– Nej, jag firar inte, det är bara så enkelt. Det händer att jag äter rester av julmaten hemma hos vänner och det är väl bra. Då kan jag hjälpa dem att bli av med sådant de hunnit tröttna på att äta. Men i övrigt är jag fri att tänka på och göra sånt som jag tycker är viktigt. Sånt som handlar om demokrati och rättvisa.

 

Luis Salas arbetade under 2013 på Mångkulturellt centrum med projektet Att minnas migrationen, ett arbete som resulterade i antologin Siete Vidas.

Luis Salas, 12 januari 2014, bloggen