Skog och eld i almanackan för 2022

Träden, våra stora vänner. Träden fanns på jorden när människan började vandra omkring. De har följt oss genom årtusendena. Jo träden vandrar också. De första träden som vandrade in i Sverige när istiden var över var björk och tall som kom söderifrån. Nordöst ifrån kom senare granen invandrande.

Det finns så många högtider som kretsar runt träd. Inte bara julgranar. Träden – de kan vara björkruskor, olivkvistar, ekar eller cypresser – figurerar i många, många högtider.

Träd ger frukt och nötter, de ger virke att snickra och bygga av. De kan användas för industriellt tillverkad pappersmassa och de kan eldas upp. Människan lärde sig göra eld för en halv miljon år sedan och makten över elden har stått i centrum för mänsklig kultur och civilisation. Stora bål eller mindre eldar markerar årstidernas skiften. I texterna berättar vi om vårens Eldfest och sommarens Midsommareldar. I september månad skriver vi om eldarna vid det ortodoxa firandet av Heliga korsets högtid i Södertälje.

Köp Mångkulturella almanackan för 2022 här.

Alla illustrationer: Iréne Thisner.

Tanabata: Kärlek på Vintergatan

Den japanska festivalen Tanabata kommer från den kinesiska legenden om de två ljusstarka stjärnorna, Altair i Örnen och Vega i Lyran.

Vega arbetade som vävare och Altair vallade kor. De älskade varandra. De hade så roligt tillsammans så de glömde att arbeta. Kungen blev arg och skilde dem åt. De fick leva på varsin sida om Vintergatan. Han lät dem träffas endast en gång om året, den sjunde natten den i sjunde månaden – men bara om vädret är så klart att skatorna kan bygga en bro över himlavalvet. Vid regn blir det inget möte.

När stjärnorna Vega och Altair möts på himlavalvet firas Tanabata. Barn och vuxna dekorerar tillsammans bambuträd med färgglada pappersremsor. På dem står önskningar. Om de sen driver med strömmen i en flod når de till sist stjärnorna – och slår in.

På japanska kallas Vega Orihime och Altair Hikoboshi.

Tanabata firas 7/7.

Träsnitt som föreställer Tanabata-festivalen i Edo. Av Hiroshige, 1852 (Bild från Wikipedia)