Kulitjer är höga påskkakor

Den ryska påsk-kakan påminner om stora cupcakes. För den som provat italiensk panettone är konsistensen och formen bekant. I sociala medier har det blivit som en tävling kring påsk om vem som gör de vackraste kakorna. Kakan ska vara lyxig efter den långa påskfastan.
Kulitjerna bakas tidigt på skärtorsdagen. På långfredagen tar man dem till kyrkan där de välsignas av prästen. På påskdagen går många på besök till släkt och vänner och överallt lämnar gästen en kulitj. Samtidigt får hen en i gengåva. Som tur är håller de sig i många dagar, och om de blir torra går det bra att göra skorpor av dem.

Kulitj är höga och cylinderformade. I alla fall de ryska. Det kan vara klurigt att få tag i formar, konservburkar utan plast på insidan går bra.
Sirpa Humalisto är botkyrkabo och sverigefinne, hon tillhör den karelska minoriteten som traditionellt tillhör ryska kyrkan.

– Min mor lärde mig visserligen hur man gör kulitj, så någon fingerkänsla har jag för det. Men jag måste ändå slå upp receptet. Nu för tiden gör jag det inte varje påsk, men om vi är hemma över påsk då hör det till att jag bakar kulitj .

 

Sirpas kulitjrecept

För två bröd  

Ingredienser      
0,5 liter handvarm mjölk
50 gram jäst
ca 900 gram lantvetemjöl
2 teskedar salt
4 ägg
3 ägg
200 gram smör eller margarin
1 tesked saffran
1 deciliter russin
(suckat, kardemumma)

Redskap: Måttserie, 2 skålar, kniv, handduk, visp, pensel.

Tillagning
Blanda mjölken, jästen, äggulorna och hälften av mjölet. Låt degen jäsa.
Tillsätt de övriga ingredienserna, saffranet uppblandat i lite varmt vatten och äggvitorna vispade till hårt skum.
Låt degen jäsa långsamt och gör sedan två stora, runda, limpor. Tillsätt så mycket mjöl som behövs för utbakningen.

Det är vanligt att man gör ett ”XB” av degen och lägger på varje bröd. (XB står för Христос воскрес, Kristus uppstår, på ryska) Pensla med uppvispat ägg.

Grädda de jästa kulitjerna i 200 grader i cirka 25 minuter. Strö pudersocker på bröden när de har svalnat. Kulitj skärs i bitar innan den serveras och pascha läggs på bitarna. Servera te eller kaffe till.

 

Här finns en (lång!) Youtubefilm om hur det går till att baka kulitjer!

Kålrotslåda ett måste på sverigefinsk jul

Vilka julaftonsseder upplevs som viktiga att bevara då man flyttat från ett land till ett annat? Tarja föddes i byn Muonio i finska Lappland år 1959 och flyttade med sin familj till Sverige och Örebro när hon var tio år.

– Ett av de starkaste barndomsminnen från julfirandet i Finland är när vi alla sex barnen satt finklädda efter julmiddagen i vardagsrummet och väntade på tomten. Vi sjöng då ”joulupukki joulupukki”, en sång som sjöngs i väntan på tomten. Vad jag också minns är att vi alltid klädde granen på julaftonsmorgon. Det var så mysigt!

Tarja berättar att julaftonssederna de haft i Finland efter flytten till Sverige 1969 skulle komma att se snarlika ut. Det finska och svenska sättet att fira jul på skilde sig inte åt så anmärkningsvärt. Men en skillnad var maten på julbordet.

– Under de första åren firade vi på ungefär samma sätt som vi gjort i Finland, förutom att vi inte längre gick på julottan tidigt på juldagsmorgonen. I Sverige hade vi istället som tradition att gå på julfest på Sankt Mikaels församlingshem i Örebro som Finska föreningen anordnat. Till skillnad från den svenska julmaten är det många olika slags lådor på det finska julbordet som exempelvis kålrotslåda, morotslåda och potatislåda. Men vi åt även skinka, köttbullar och sill, maträtter som också finns på det svenska julbordet. Den finska julmaten inkluderar däremot inte lika mycket sötsaker som den svenska. Till julafton åt vi torttu, ett bakverk format som en julstjärna gjort på smördeg och plommonkompott.

I Finland brukade Tarja och familjen gå till kyrkogården på julafton för att besöka och tända ljus för de bortgångna. Efter flytten till Sverige kom nya traditioner, som än idag är viktiga för Tarja att bevara.

– En söndag i december går vi alltid till Finska kyrkan där vi sjunger ”kauneimmat joululaulut”, alltså de vackraste julsångerna. Det är så stämningsfullt och jag blir berörd av att höra dem eftersom jag lyssnat till dessa sånger under hela min uppväxt. Ofta gråter jag och mina systrar en skvätt.

Tarja berättar vidare att hon tycker att traditioner är viktiga, men att föra vidare just finska traditioner till sina barn och barnbarn är inte prioritet, eftersom hennes familj numera representerar fler kulturer, som den franska och vietnamesiska. Det viktigaste på julafton menar Tarja är snarare att få vara tillsammans med familjen och alla barnbarn och få att skapa fina minnen tillsammans.

– Julmaten och andra julaftonstraditioner tar idag influenser från olika håll eftersom vi är en mångkulturell familj. Men den finska kålrotslådan är ett måste!

Kajsa Ekström

Kajsa Ekström studerar etnologi på Södertörns högskola. Mångkulturella almanackan samarbetar med etnologikursen. (Texten är redigerad av Mångkulturella almanackan för att passa på hemsidan).

 

Recept

Finsk kålrotslåda

Ingredienser (10 portioner)
1 kg kålrötter (1 kg motsvarar ca två stora kålrötter)
2 dl ströbröd
4 dl grädde
1 dl sirap
1 ½ tsk mald ingefära
1 msk salt
vitpeppar
1 ägg

Gör så här
Sätt ugnen på 175°C. Skala och skär kålrötter i stora bitar och koka dem i lättsaltat vatten under lock tills de är mjuka. Låt ströbröd svälla i grädde. Häll av kålrotsspadet, men spara det. Mosa kålrotsbitarna eller mixa dem.

Blanda ströbröd, mixad kålrot, sirap samt mald ingefära, vitpeppar och salt. Vispa upp ägg lätt och tillsätt det. Späd med spadet till lös konsistens. Häll massan i en ugnssäker form.

Strö över ströbröd och mönstra ytan med en gaffel. Lägg några smörklickar ovanpå och grädda lådan i 1 1/2–2 timmar, beroende på om man har en hög eller vid form. Lådan kan frysas.

Källa: https://www.ica.se/recept/finsk-kalrotslada-5332/

Joulutortut/finska julstjärnor

Ingredienser (1 sats)
300 gram margarin
5,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 dl vatten

Plommonfyllning: 250 gram katrinplommon, 3 msk socker & 2 dl vatten

Gör så här
Blanda ihop rumsvarmt fett med mjölet och bakpulvret, blanda med händerna till en smulig deg. Häll i vattnet. Blanda snabbt med händerna ihop till en slät deg. Låt degen vila kallt.

Klipp plommonen i strimlor, tillsätt alla övriga ingredienser och koka fyllningen långsamt i 20 minuter. Svalna ner fyllningen och mixa sedan slät i mixer.

Kavla ut degen och dela det utkavlade degen i fyrkanter 7×7 cm. Klyv alla fyra kanterna med en sporre mot mitten men lämna en liten del hel i mitten där du lägger på fyllningen, sedan viker du in till mitten varannan hörna på fyrkanten så det blir en stjärna. Pensla stjärnorna med ägg och grädda i 225 grader i ca 15 minuter.

Källa: https://www.tasteline.com/recept/mammas-finska-julstjarnor/

Stockholmsvandring i nationella minoriteters fotspår

Stockholm, Sveriges huvudstad. Eller Tukholma, Stokholmi och Stuehkie som staden heter på några av Sveriges nationella minoritetsspråk. Språk som har talats i staden sedan dess grundande. Mångkulturella almanackan, med Andreas Jonasson som guide, ordnade 12 juni 2019 en stadsvandring i de nationella minoriteternas fotspår. Den här gången höll vi till helt och hållet i Gamla stan.

Per Anders Fogelström nämner i en av sina böcker att ”mycket av det blod, svett och tårar som byggde Stockholm var finskt”, något som gäller även de övriga nationella minoriteterna. Tyvärr är det sällan som det syns några tydliga spår i stadsmiljön efter gruppernas långa närvaro. En orsak kan vara att huvuddelen av Stockholms nationella minoriteter tillhört ”småfolket”, alltså varit pigor, drängar, dagsverkare, knektar, notfiskare, åkare, dragare och skräddare. Livsviktiga yrken för en stad, men som till skillnad från adel och storhandlare aldrig reser bestående monument över sin gärning, får gator uppkallade efter sig eller statyer resta som minne efter dem.

Den sverigefinska arbetarförfattaren Antti Jalava skrev 1983 till sina sverigefinska landsmän:
”Det är en gåta för mig att sverigefinnarna alltid, från medeltiden till våra dagar, har låtit sig skuffas undan, så att efter några generationer har det återstått bara enstaka ortsnamn eller låneord, hembygdsmuseets utställningsmonter eller förortens vindpinade asfaltsgångar som minne efter dem.”

Under vandringen besökte vi platser som på olika sätt kan kopplas till de nationella minoriteterna. Vi stannade till vid Stora Nygatan 5, idag mer känd som ett tillhåll för jazzälskare (på bilden ovan står vi på andra sidan gatan), en gång i tiden en kyrka som kom att spela en avgörande roll i samernas möjligheter till utbildning. Vi var på Västerlånggatan, gatan som 2010 av Sveriges radio korades som Stockholms finskaste gata. Vi besökte Stockholms och Sveriges första synagoga som utöver sin judiska historia också ruvar på en för många okänd samisk berättelse.  Vid slottet fick vi en förklaring till varför hovet under så lång tid höll finnar och samer som anställda. Ett stenkast bort lär dessutom Sveriges första resande-romer ha övernattat sin första natt i huvudstaden den 29 september 1512. Därför är 29 september Resandefolkets högtidsdag.

 

Priitas finska sima (mjöd) till Valborg

Ungefär en vecka tar det för sima, eller mjöd som drycken kallas på finlandssvenska (svenskan som talas i Finland) att bli färdig. Om man gör den själv vill säga. Idag finns nämligen den finska valborgsdrycken att köpa på flaska i många vanliga matbutiker i Sverige. ”Men helst ska det vara kotisima, hembrygd sima, då blir det som godast” tycker Raija.

Raija är född i Finland och kom till Sverige 1969 som 17-åring. ”Då fick man göra all finsk mat själv hemma, det fanns inte att köpa i de vanliga butikerna i Göteborg, iallafall inte de första åren. Sima tror jag inte fanns att köpa i butiker i Finland heller när jag var ung. Det är något som man alltid gjort hemma. Det hör till att man gör den själv.”

Sima är en dryck som druckits bland finsktalande i Sverige, Finland och Ryssland i hundratals år. I svenska Tornedalen lever traditionen kvar och kallas simmaa på meänkieli. Raija är inte från Tornedalen, utan från Sodankylä, en stad ungefär i mitten av finska Lappland, i jämnhöjd med Kiruna. ”I byarna kring Sodankylä där jag är född, i norra Finland, kallade vi vår dialekt av finska för lannankieli, lantalaisets* språk, vilket är väldigt nära det som kallas meänkieli i Sverige. Så nog kallade vi drycken för simmaa också egentligen.”

Tidigare i historien användes björksav och honung, en variant som fortfarande bryggs, men allt sedan citroner blev vanligare i Norden är det främst drycken som är gjord på farinsocker och citron som man idag förknippar med sima. ”Min farmor, Priita Josefiina,  brukade göra sima av björksav och honung varje vår. Hennes sima ansågs vara den bästa i hela byn” berättar Raija. ”Precis som hennes rieska (tunnbröd av potatis) och kampanisut (en slags söt kaka formade som kammar). Alla ville veta hennes recept, men det behöll vi inom familjen…”

Någon gång under 1900-talets början blev det tradition att dricka sima vid Valborg, tidigare var det en lite exklusivare vårdryck som kunde drickas lite när som helst, när saven steg. ”Så var det iallafall hos oss, att den dracks lite när som helst under våren, om man hade tillgång till råvarorna. Männen brukade få med sig sima eller kotikalja (liknar den svenska svagdrickan) när de arbetade i skogen eller på åkern. Min mamma gjorde stora mängder kotikalja varje helg som de förvarade och jäste under trappen. Det ingick i varje husmoders baskunskaper att förse familjen med dessa drycker.”

priita.jpg
Priita Josefiina. Foto: Andreas Ali Jonasson

 

”Där uppe kallades folk efter byarnas och gårdarnas namn. Så min farmor, Priita Josefiina kallades ibland Aholan Priita efter platsen Ahola där hennes föräldrar kommer ifrån. Priita Josefiinas recept är inte längre hemligt, så det bjuder Raija gärna på! Varför inte pröva på sima till Valborg i år?

Priita Josefiinas sima:

Ingredienser:

8 liter björksav (kan bytas ut mot vatten om det är svårt att få tag i sav)
500 g farinsocker
200 g honung
500 g socker
3 citroner
2 ärtstora bitar färsk jäst
Samt socker och russin i efterhand.

 

Gör så här:

  • Först ska citronerna tvättas, gärna med varmt vatten. Om det finns en borste (sådan som används till rotfrukter) är det perfekt att använda. Skala citronerna med en potatisskalare. Se till så att inget av det vita blir kvar och häll skalen i en stor kastrull eller hink. Pressa i all citronsaft i samma kastrull. Kastrullens storlek ska rymma 10 liter.
  • Koka hälften av björksaven och häll i kastrullen med citronerna. Tillsätt sedan resten av den okokade björksaven.
  • Se till så att vattnet är lagom varmt (ca 37 grader), om det är för varmt så vänta tills det svalnat (men det får inte bli för svalt!). Blanda i jästen. Låt jäsa ett dygn.
  • Ta nu fram ytterligare en bytta, kastrull eller hink i samma storlek och häll över drickan i den. Mycket av jästen har sjunkit till botten vid det här laget och det är så mycket som möjligt av den som vi vill ha bort från drickan. Allt grumligt vatten på botten slänger vi!
  • Häll sedan över drickan i flaskor (det är viktigt att dessa är rena.) På botten av varje flaska har man 5-7 russin och 1-2 teskedar socker. Förvara siman i kylskåp i en vecka med korkar på. Men i början kan korkarna vara löst tillslutna, speciellt om det är glasflaskor så att dessa inte spricker av trycker som uppstår av jäsningen.

Russinen kommer att åka upp och ner i flaskan. Efter en vecka har de slutat att flyta upp och ner och ligger still och flyter längst upp i flaskan. Då är siman klar att drickas. Serveras med varma friterade munkar eller tippaleivät. De sistnämnda kan vara svåra att få tag på i Sverige, men brukar finnas i matbutiker som säljer finsk mat.

*Lantalaiset (pl.), lantalainen (sing), namnet på den bofasta befolkningen i vissa byar i norra Finland. Också finsktalande/meänkieli-talande i Sverige, i synnerhet i Malmbergen och Kiruna-området, brukar omväxlande kallas lantalaiset eller kväner. Språket, eller dialekten, som kallas lannankieli, hör till den finsk-ugriska språkfamiljen och är besläktat med meänkieli och andra nordfinska dialekter, och talades i hela Nordkalotten innan det moderna finska språket introducerades genom folkskolor, inflyttning söderifrån och genom radio samt TV. På vissa håll har lannankieli överlevt och vissa är än idag tvåspråkiga och talar både finska och lannankieli.

Memmans resa

Memma, eller mämmi som den heter på finska, är en finsk klassisk påskdessert, gjord på rågmjöl, rågmalt och sirap. Exakt när finnarna började äta memma är okänt, men troligtvis började memmans resa hos persisktalande folkslag, som sedan förde den med sig till Ryssland. Därifrån kom den till Finland, där den kom att bli älskad och få ett nytt namn, och kanhända lite andra ingredienser. Och nu har cirkeln slutits eftersom iranierna i Finland och Sverige har upptäckt att memma nästan är identisk med samanu, en rätt som spelar en viktig roll i det traditionella firandet av Nouroz-firandet..

För på haft sin-bordet som dukas fram inför Nouroz ska det enligt traditionen finnas sju saker från naturen som börjar på ”s”. Som sib (äpple), serke (vinäger), sabze (vetegroddar), sombol (hyacint), somagh (mald, torkad syrlig krydda), sir (vitlök), och så förstås, samanu. Haft betyder 7 (sju) och ”sin” är namnet på bokstaven ﺲ som finns i det persiska alfabetet och motsvarar bokstaven ”s” i det latinska alfabetet.

Maria Masoomi är jämställdhets- och integrationskonsult och har dessutom bra koll på mat.

Hur hamnade memman på haft sin-bordet?
– Det är en intressant historia, barn och tonåringar är kanske inte så förtjusta i memma, men det är ett måste på haft sin-bordet. När jag kom till Sverige var det jättesvårt att få tag i samanu. Då upptäckte vi att finländare ju äter memma till påsk, något som är mycket likt samanu, och dessutom ungefär vid samma tid på året som iranier traditionellt äter samanu. Därför var det många iranier som köpte och än idag köper den finska varianten.

Memma
Memma (bild Wikipedia)

samanu
Samanu (bild Wikipedia)

Mångkulturella almanackan i äldrevården

På alla sju kommunala vård-och omsorgsboenden i Botkyrka kommun, söder om Stockholm, används Mångkulturella almanackan.

– Högtider och måltider är mycket viktiga händelser på våra boenden, berättar sektionschef Carin Djäken. Liksom att markera årstidernas gång, det gör vi bland annat genom våra trädgårdsodlingar.

I Botkyrka finns två finskspråkiga avdelningar, en i Alby och en i Tumba. Botkyrka är sedan 2010 finskt förvaltningsområde. I förvaltningsområden har enskilda, enligt Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk, rätt att använda sitt minoritetsspråk i sina skriftliga och muntliga kontakter med myndigheter. De har också rätt att få tillgång till äldreomsorg och förskola helt eller delvis på minoritetsspråket, i det här fallet finska.

Carin Djäken tror att arabiska och turkiska är de språk som står i tur för egna avdelningar. Att det finns personal som behärskar flera språk är särskilt viktigt i kontakten med äldre som drabbats av demenssjukdomar.

Mångkulturella almanackan kommer till användning för att personalen ska vara förberedd på de boendes högtider. Den används också som ett hjälpmedel för att planera personalens ledigheter.

Utomhusbild på äldreboende med plantering på Allégatan, Tumba.
Äldreboende på Allégatan, Tumba. Foto Babba Callius. Bilden tillhör Botkyrka kommun.

 

 

26 oktober: En kväll med Mångkulturella almanackan 2019

Releasefest för Mångkulturella almanackan 2019 ordnar vi tillsammans med Studieförbundet Bilda i Stockholm. Detta blir också inledningen på en serie med programverksamhet. Nästa gång är redan 1-2 november då vi tillsammans med föreningen Fuerza de los Andes uppmärksammar Todos Santos och Alla helgonsdag.

Välkomna till Mångkulturellt centrum i Fittja!

Omslag Mångkulturella almanackan 2019

Om Mångkulturella almanackan 2019

2019 är av FN utsett till Internationella året för ursprungsfolkens språk. Vi uppmärksammar samiska men också de övriga fyra nationella minoritetsspråken i Sverige får stort utrymme. I kalendern hittar du ord för årstiderna på många språk. Hur många? Vilka? Titta på hemsidan när året börjat!

Mångkulturella almanackan ges 2019 ut i samarbete med Ålands landskapsregering. Den kommer bland annat att användas i samtliga förskolor och skolor på Åland.

Program 26 oktober

17.00 Öppnar vi. Välkomna att mötas i Länken!

Vi bjuder på något att mumsa på och att dricka. Köp almanackan till releasepris 100 kr. Bokutställning i biblioteket. Se också originalbilder ur årets almanacka och alla de Pedagogiska pärlorna som kommit ut. Barnaktiviteter finns.

17.30 Hälsar vi välkomna från Mångkulturella almanackan och Bilda

Samtal i biblioteket:

18.00 Nationella minoriteter i svenska läromedel. Venla Odenbalk, Sverigefinska ungdomsförbundet

18.30 Sankta Nino, helgonet som tog kristendomen till Georgien. Fader Shota Bitskinashvili, georgisk-ortodoxa kyrkan

19.00–19.30 Klez Is More spelar klezmer Länken

Samtal i biblioteket fortsätter:

19.30–20.00 Gott nytt år! Drakar, eldar och champagne. Lena Kättström Höök, Nordiska museet berättar om en ny bok

20.00 Integration på Åland: Därför använder vi Mångkulturella almanackan! Helena Flöjt Josefsson, Ålands landskapsregering

20.30–21.30 Klez Is More spelar klezmer Länken

 

Tavernan är öppen hela kvällen. Kvällsbuffé dukas fram från 17.30.

Jeanettes finska drömmar

Vad minns du från sommarloven i Haparanda?

– Ljuset. Att vi fick mörklägga för att kunna sova. Att vi kunde cykla över till Finland och köpa saker för finska mark. Och farmors mat, gädda i ugn eller långfilen som hon gjorde själv. Och så givetvis bastun! (Jag gillar fortfarande att basta). De hade egen bastu vid sitt hus.

Jeanette Törmäs pappa var från Tornedalen. Hon är alltså en av dem som sedan 2013 kan fira den 15 juli som Tornedalingarnas dag.

– När jag var liten var det hela tiden tal om att finska var så fult. Vi fick inte lära oss finska. Men pappa pratade ofta tornedalsfinska, meänkieli, med andra. Det bodde många finsktalande i Tyresö på den tiden.

När Jeanette gick i högstadiet ville hon ha meänkieli som hemspråk i skolan, men fick inte eftersom de inte pratade det hemma. Nu är lagen ändrad, elever i årskurs 1–9 har rätt till modersmålsundervisning i de nationella minoriteternas språk även om de inte har grundläggande kunskaper i språket eller talar det hemma.

Jeanettes pappa dog för tjugo år sedan. Sedan dess har hon inte haft så mycket kontakt med det tornedalska.

– Det skulle vara roligt att åka upp till Haparanda igen, säger Jeanette. Farmors och farfars hus finns inte kvar. Men ändå. När jag var barn så kom alltid gäster och fikade och pratade finska. Jag trodde att de kom från finska sidan, men nu när jag tänker på det så var de kanske tornedalingar från Haparanda! Det var ju deras språk! Det är mycket jag har missat och kanske missförstått. Jag måste se till att träffa den delen av släkten innan det blir för sent.


Det här är juli månads berättelse ur Mångkulturella almanackan 2018. Bilder av Malin Skinnar. Beställ väggalmanackan här!

Hur ser en romsk påsk ut?

Vi talade med Domino Kai, en mångsysslare som arbetat med romska rättighetsfrågor sedan 1991 samt med frågor som rör övriga av Sveriges nationella minoriteter.
Domino är född i Finland men flyttade till Sverige redan som ettåring med sin familj. Sedan 2008 har han varit inblandad i dialoggrupper, arbetat som mediepedagog, fungerat som sakkunnig, deltagit i projektarbeten som rör romska frågor på UR. Han hörs som berättarröst i ett flertal barnprogram, både på finska och på romani. Han har dessutom hunnit med att skriva två böcker, Romska röster (2015) och Miritza och Sebastian(2010). Dessutom bidrog han med ett kapitel i antologin Finnjävlar (2016) där han bland annat beskriver hur det är att vara både sverigefinsk, svensk och rom.

IMG_0003.jpg

Foto: Mirelle Gyllenbäck

Vad gör du just nu?
-Just nu konsultar jag för Europaparlamentet, och då för gruppledaren Bodil Valero och svenska Miljöpartiet. Det är sådant som rör minoritetsfrågor, rasism och diskriminering kopplat till mänskliga rättigheter. Sen augusti/september 2017 är Domino dessutom enhetschef för Göteborgs stad där han arbetar med att bygga upp ett romskt center, Romano Center i Väst.

Vad innebär ett romskt center?
-Romano Center i Väst har ett tudelat uppdrag. Det ena är att hjälpa, råda samt tipsa den romska målgruppen inom rätten till sina mänskliga rättigheter på olika sätt. Det andra är att belysa och vara rådgivande gentemot tjänstepersoner och kommunala myndigheter om vad som gäller enligt nationella minoritetspolitiken genom utbildningspaket som anpassas efter verksamheter samt en del önskemål inom området. -Det är en väldigt stor utmaning och samtidigt en fantastisk möjlighet att komma bort från projekttänket som ju tyvärr ofta är det som varit det rådande när det gäller romska frågor, och istället få möjligheten till att planera mer långsiktigt. Det är A och O om vi ska skjuta fram positionerna när det gäller romers livsförbättringar på sikt i Göteborg och Västra Götalands län.

Nu är det påsk! På vilket sätt firar romer påsk?
-Om vi tar finska romer så firar man nog på många sätt ganska likt finnar. Att ha befunnit sig inom breddgrader i Finland sedan regenten innan Gustav Vasa började tvinga romer från denna sida av dåvarande riket till den östra sedan början av 1500-talet, det är klart att landets utveckling och val inom religionen även influerat romer och andra minoriteter som befunnit sig där i århundraden. Det är mycket kring det religiösa och med historien kring Jesus under påsken. Romer samlas gärna kring Jesus. Man har varit mycket mer djupare religiös i Finland än i Sverige, många måsten enligt gamla testamentet, tänker jag. Jag själv är uppvuxen i nära relation till Pingstkyrkan, och i Finland finns det ju laestadierna och många andra religiösa grupper. I den finska kulturen har denna religiositet gett avtryck även bland de som inte är med i dessa grupper. Så det finns en stor respekt inför påsken, man dricker inte alkohol, man festar inte, och så är det även om du inte är troende, påsken är ju en av de största kristna helgerna. Många finska romer är frikyrkliga. Man har nog passat in bättre i frikyrkorna tror jag. Man har inte behövt kunna latin eller rutiner som en del läror har sedan tidigare, man har bara prisat Gud, och det har man fått göra på sitt egna sätt. Sen måste vi komma ihåg att det var väldigt sent ända in på 1900-talet innan romer fick tillgång till att komma in i kyrkorna överhuvudtaget. Men det är klart att det skett en förändring även här bland yngre generationer, jag ser inte utveckling som något fel utan tvärtom om bara respekten för individers val finns med i bilden.

Äter man någon speciell mat under påsk?
-De finska romernas påskmat är nog väldigt likt det finska påskbordet, men man kan nog nämna lax och köttgrytor och olika rätter baserade på rotfrukter, en del släkten har även olika soppor som start på påskmaten, samt fantastiska memma med vispgrädde och strösocker. Sen finns de karelska pirogerna alltid med året runt med äggsmör på, de är helt makalöst goda. Det är typisk mat som vi äter under påsken.

Hur ser det ut bland andra romska grupper?
-Om vi tar utomnordiska romska grupper till exempel, som kommer från länder där katolska kyrkan har stor påverkan, då är det den typen av påsk, oftast vit fisk och grönsaker under påskafton eller påskdagen. Hur romer firar påsk beror ofta på vilken grupp man tillhör och varifrån man kommer.

Baxt, zor ta sastibe! – Lycka, kraft och hälsa! Latšo Patradi! – Glad Påsk

Haft sin – persiskt nyårsbord med finsk delikatess

Ikväll infaller norouz, det persiska nyåret. Norouz firas av perser, kurder, balucher, afghaner och många fler. Vi talade med Maria Masoomi som är samhällsdebattör, jämställdhets- och integrationskonsult och som dessutom har bra koll på mat.

_Y3Q_5218_webb (2).jpg

Foto: Jeanette Hägglund.

Varför firar man egentligen norouz?
– Man firar vårens ankomst och naturens och jordens pånyttfödelse. Under norouz ligger mycket av fokuset på att vårda sociala relationer. Man hälsar på släkten, kollegor, grannar och nästan alla i sin bekantskaps- och vänkrets, även sådana man har haft konflikter med. Dessutom storstädar man hela huset, från källarvåningen till vindsförrådet. Det är en fysisk städning, men den är även symbolisk. Allt dåligt och gammalt ska bort, precis som i naturen. Man tar emot våren och det nya året med öppet och rent sinne. Många tror att det är en muslimsk tradition, men det är en urhistorisk och förislamsk tradition, äldre än alla världsreligioner.

Finns det någon speciell mat man äter under norouz?
– Det är ju inte som ett julbord med massa mat som man äter. Men under högtiden, som pågår i ett par veckor, brukar man bjuda sina besökare på frukt, olika typer av hemmagjorda bakverk och konfektyr, nötter och frön av det finaste slaget. Det finns egentligen inga speciella maträtter, förutom på nyårsdagen då man äter maträtter med gröna örter i, t ex dillrisotto och stekt fisk. Olika familjer har olika traditioner.

Haft sin – sju S
En viktig tradition under norouz är det som på persiska kallas haft sin. Haft betyder sju, och sin är namnet på bokstaven ﺲ som finns i det persiska alfabetet och motsvarar bokstaven s i det latinska alfabetet. Haft sin är det dekorativa bord som dukas fram inför norouz där det enligt traditionen ska finnas sju speciella saker ur naturen som börjar på just S. Exempel på sådant som brukar finnas på haftsin-bordet är sib (äpple), serke (vinäger), sabze (vetegroddar), sombol (hyacint), somagh (mald, torkad syrlig krydda), sir (vitlök), och samanu (memma). Memman som på persiska kallas samanu, är nästan identisk med den finska påskrätten, som på finska heter mämmi. Exakt när finnarna började äta memma vet man inte, men troligtvis har den spridit sig  från persisktalande folkslag, genom Ryssland och sedan till nuvarande Finland.

IMG_20180319_084545_752

Hur kommer det sig att iranier i Sverige äter memma?
– Det är en intressant historia, barn och tonåringar är kanske inte så förtjusta i memma, men det är ett måste på haft sin-bordet. Vid den tid då jag kom till Sverige var det jättesvårt att få tag i samanu. Då upptäckte vi att finländare ju äter memma till påsk, något som var mycket likt samanu, och dessutom ungefär vid samma tid på året som iranier traditionellt äter samanu. Därför var det många iranier som köpte och än idag köper den finska varianten. En finsk vän frågade mig en gång hur man gör iransk memma och det är ju en betydligt mer tidskrävande process än den finska varianten. Först låter man exempelvis vetet gro och sedan av groddarna tar man och pressar dessa som man sedan kokar och kokar tills den tjocknar. Det är en komplicerad process att laga memman, vilket har lett till att det bara är vissa familjer, man skulle nästan kunna kalla dem ”samanu-familjer”, som tillverkar den. Vanliga familjer lagar den inte själva utan köper den. Så den är väldigt eftertraktad i Iran. Om man lyckas få tag på memma så delar man med sig av den till vänner och släktingar.

Överhuvudtaget verkar det finnas många beröringspunkter mellan finsk och iransk kultur här i Sverige?
– Ja, det är ju många iranier och finländare som har funnit varandra. Speciellt iranska män och finska kvinnor. Men det är väl kanske att kulturen och värderingarna går ihop, båda grupperna är minoriteter i Sverige, så man har väl funnit varandra där.