Hopp över eld för Heliga korset

Heliga korsets upphöjelse firas av ortodoxa och katolska kristna till minne av att Sankta Helena, under en pilgrimsfärd till Jerusalem på 300-talet, sägs ha hittat korset som Jesus korsfästs på. På platsen uppfördes en kyrka som invigdes just 14 september år 335.

Bland ortodoxa i Södertälje är detta en stor dag.

Jaklen Toma berättar: Det är ju en väldigt intressant tradition vi gör varje år. Sankta Helena hade sagt att när man hittar korset så skulle man ge en eldsignal från plats till plats ända till Rom. Traditionen finns än idag i många länder och vi hör till dem som gör detta i kyrkan, och hemma, här i Sverige. Dagen börjar med att jag bakar sesambakelser som jag bjuder grannarna på. På eftermiddagen åker jag till kyrkan. Efter gudstjänsten samlas alla utanför kyrkan för att elda. Prästerna och alla församlade hoppar över elden. Vi eldar för att visa att korset finns med oss än idag och välsignar och skyddar oss.

Efter att vi firat i kyrkan samlas alla mina barn och barnbarn hos mig för att äta massor av irakisk mat och sedan sesambakelser och chai.   

Etiopier firar Heliga korsets upphöjelse 27 september och dagen kallas för Meskel som betyder kors på ge’ez, språket som en gång talades i nuvarande Etiopien och Eritrea. Enligt etiopiska kyrkan fördes en del av det heliga korset till Etiopien från Egypten. Det sägs nu finnas på toppen av berget Amba Geshen. Kongit Lemessa i Göteborg berättar: På Meskelafton samlar församlingen grenar och kvistar till ett stort bål vid kyrkan. Bålet tänds nästa dag och röken från elden representerar den rök som Helena följde när hon fann korset. Meskel är alltså en kväll med gudstjänst, sånger och brasa.

Assyriskt nyår firas stort i Södertälje

I assyrisk tideräkning går vi nu in i år 6767. Enligt denna tideräkning börjar det nya året den första dagen i den första vårmånaden, vilket motsvarar 1 april. Nu firas nyåret Akitu.

Det är dock först den 2 april som Assyriska riksförbundet bjuder in till sitt årliga firande i Södertälje, man förlägger firandet på en söndag för att så många som möjligt ska kunna delta. Dagen är fullspäckad med barnaktiviteter, uppträdanden, dans, musik och tal. Jenny Orahim, som är vice ordförande i Assyriska riksförbundet, berättar:

Jenny Orahim

– Firandet av det assyriska nyåret är en tradition som är mycket viktig att upprätthålla bland oss assyrier. Att det är så viktigt beror dels på att det bidrar till att banden och gemenskapen inom den assyriska folkgruppen stärks, men det bevarar också folkgruppens kulturella och historiska arv.

Och i samtalet med Jenny blir det uppenbart att mycket kretsar kring glädjen och att vilja fira tillsammans med familj, släkt och vänner i hemmet, i de lokala föreningarna och på Assyriska riksförbundets tillställning.

– I det offentliga rummet har det assyriska nyåret synts mer på senare år då svenska riksdagspolitiker uppmärksammat firandet, säger Jenny.

Stefan Löfven höll tal under Akitu år 2014

Jenny berättar vidare att firandet i Södertälje brukar dra till sig många gäster från Sveriges alla hörn. På frågan om hur firandet förändrats över tid, svarar hon:

– Nyåret tar avstamp i mesopotamisk mytologi, kärlekssagan mellan gudinnan Ishtar och guden Tammuz. I Mesopotamien firades Akitu med storslagna fester ute i vårnaturen, där festligheterna varade i flera dagar. I Sverige har nyåret firats både i hemmen och genom att flera lokalföreningar runt om i landet anordnat fester med mat, traditionell dans och folkmusik. De senaste tre åren har nyåret centraliserats på riksförbundsnivå av Assyriska riksförbundet i Sverige, dit alla assyrier och medlemsföreningar runt om i Sverige är välkomna att fira tillsammans.

Populär mat som brukar serveras i samband med nyåret är vitkålsdolmar, vinbladsdolmar, biryani, olika mezerätter som är typiska i Mellanösterns kulturer. Bakverk som  klecha och kade är också vanligt förekommande. Kade visar sig vara en form av bröd med fyllning av smör och ett slags mjölmassa. Jenny är inte särskilt insatt i dessa bakverk och berättar att hon tyvärr inte kan baka dem själv. Den biten står hennes familj och släktingar för. Klecha har hon däremot mer koll på.

– Klecha kan göras med olika fyllningar och i olika former. De vanligaste fyllningarna är hackade valnötter och mosade dadlar med socker och kardemumma. Man kan också göra klecha helt utan fyllning, som då blir som ett sött bröd.

För den som blir sugen på att göra egna klecha följer nedan ett recept.

Av: Lisa Lundberg
Människa, kultur och religionsprogrammet – Högskolan Gävle
Praktikant på Mångkulturellt centrum vårterminen 2017

Recept till ca 50 stycken Klecha

Detta behövs till degen:

1 msk torrjäst

4 msk strösocker

4 dl varmt vatten

11–14 dl vetemjöl

½ tsk salt

1 tsk kardemumma

½ tsk kanel

1,5 dl raps- eller majsolja

Gör så här:

  1. Lös upp jästen i varmt vatten och låt stå i 5 minuter.
  2. Blanda torra ingredienser i en skål. Tillsätt olja och blanda.
  3. Blanda i jästmixen. Knåda i cirka 5 minuter tills degen blivit smidig.
  4. Låt jäsa på en varm plats under 45 minuter. Förbered under tiden önskad fyllning.

Valnötsfyllning:

3 dl hackade valnötter

1,5 dl socker

1 tsk kardemumma

2–3 tsk rosenvatten

Dadelfyllning:

500 g dadlar

0,75 dl vatten

½ tsk kanel

½ tsk kardemumma

Gör så här:

Ta bort kärnorna ur dadlarna, dela dom eventuellt lite mer. Blanda med övriga ingredienser i en kastrull på medelvärme.

Utbakning och gräddning:

Valnötsfylld klecha formas traditionellt som halvmånar medan dadelfyllda klecha formas som snurror. Pensla de färdiga kakorna med uppvispat ägg. Grädda kakorna i ca 8 minuter i 225 grader.

 

 

 

 

 

 

Barn skriver Alla hjärtans-kort till gamla i Södertälje

För tredje året skickar barn i Södertälje Alla hjärtans-kort till personer inom äldreomsorgen. Kultur 365 skickar ut ett färdigt vykort till barn i förskola eller lågstadium i Södertälje. På framsidan får barnen måla och på baksidan finns en förtryckt text där det står: Från ett litet hjärta till ett stort.

kort

– Vi på Kultur 365 jobbar med en generationsbrygga där ALLA generationer får lägga till och det är anledningen till att Kära Hjärtanes startades, berättar Lars Ahlin verksamhetsledare. Barn i Södertälje gör ett vykort med sin egen målning till de äldre som har omsorg i Södertälje. Därefter skickas korten till Kultur 365 och vi skickar dem sedan vidare. Personalen har sedan till uppgift att skriva den äldres namn på vykortet och dela ut det till den äldre. På vissa äldreboenden kanske några äldre kan ta emot vykortet direkt från barnen.

untitled

Lars berättar vidare att han tror att projektet är något som kommer att upprepas kommande år. När jag ber honom att berätta om hur Kära hjärtanes mottagits av avsändare och mottagare, får jag ta del av en text som en äldre skickat:

Ett stort tack till alla barn som har lagt ned ett fint arbete för att uppmuntra oss sjuka och gamla som har kommit så långt i livet så att vi måste ta hjälp av andra för att kunna överleva, då kommer edert kort som en stor uppmuntran att fortsätta kämpa ett tag till.

Det är många som hör av sig, berättar Lars och fortsätter:

– Dels är det inte så många som får hjärtliga brev över huvud taget och dels ser personal och anhöriga hur glada den äldre blir. Sedan har vi ganska många möten där förskolan/skolan besöker äldreboendet direkt.

Idag är verkligen en dag för både små och stora hjärtan, tänker jag och blir varm i kroppen av tanken på ett litet hjärtas förmåga att förgylla någons tillvaro …

Av: Lisa Lundberg
Människa, kultur och religionsprogrammet, Högskolan Gävle,
Praktikant på Mångkulturellt centrum vårterminen 2017

 

Ryskt julfirande

Julhelgen närmar sig med riktigt stora steg. Snön har tagit över Sverige och nu ber vi till de vikarierande vädergudarna som tillfälligt tagit över tyglarna för vårt öde. Vi längtar efter att få umgås med våra nära och kära. Att få äta god mat och titta på Kalle Anka. Vi vet alla hur vi själva firar jul och nyår men hur gör andra?

Irina Järvinen kommer från Ryssland och bor nu i Södertälje sedan 10 år tillbaka. Hon bor med sin make och sedan hon flyttade hit har hon firat jul enligt svenska traditioner.

– Det finns ryska kyrkor dit man kan gå, men det gör inte jag, säger hon.

I Ryssland är det dock annat som gäller. Nyårsafton är den första dagen av firandet. Man börjar förbereda runt en månad innan genom att köpa julklappar och slå in dem. På dagen samlas man sedan hemma hos någon där barnen kan dansa runt en klädd gran och få presenter och godis. Förr i tiden brukade man även ge varandra mandariner bara för att det var brist på dem. På nyårsafton kommer även Ded Moroz.

Ded Moroz är Rysslands motsvarighet till tomten. På svenska översätts han till Farfar Frost. Enligt ryska folksagor är han sträng men mycket rättvis och omsorgsfull. Han är klädd i en lång röd fårskinnspäls, ett par röda stövlar, en stor mössa och en vandringstav. Antingen kommer han gående eller så åker han en släde med tre hästar. Han har sällskap av Snegurotjka, snöflickan. Hon är en symbol för frusna vatten och floder.

– Efter det så träffas man på kvällen och säger farväl till det nya året. Då äter man mat och dricker champagne. Det är som en tradition att bordet ska vara fyllt med väldigt mycket att äta. Klockan tolv går man ut och samlas på ett gemensamt ställe där man firar med musik, dans och fyrverkerier, berättar Irina.

Julafton firas i Ryssland den 7 januari. Den 6 januari går man till kyrkan på en mässa som börjar elva på kvällen och slutar vid två på natten. Dagen efter samlas man och äter julbord. Är man troende så fastar man i 40 dagar innan. Då äter man ingenting som kommer från djur, så som kött, mjölk och smör.

– När Ryssland var Sovjetunionen var julafton förbjuden att fira. Jag tror att det är därför vi firar på nyår nu, avslutar hon.

symbols-ded-moroz

Intervju: Malin Jönsson