Resandefolkets dag 29 september

De svenska resanderomerna har en lång historia. Det var den 29 september 1512 som en viss Herr Antonius med följe red in i Stockholm, vilket är den första notering om romers närvaro i Sverige som finns. I Stockholms tänkebok — protokoll över rådets sammanträden — från 1512 nämns ett besök av en grupp romer. “Greve” Antonius resandegrupp kommer från “Lilla Egypten” och får husrum i Sankt Lars gillestuga. Läs mer om detta hos Stockholms stadsarkiv!

Ättlingar till denna första resandegrupp kallas idag för resandefolket eller resanderomer. Det språk de tog med sig räknas som en dialekt av romani och talas fortfarande av vissa familjer, även om antalet idag är få. Sedan år 2000 är svensk romani, tillsammans med de andra dialekterna av romani chib, officiellt nationellt minoritetsspråk i Sverige.

Resandefolket har genom historien fått utstå många övergrepp. Hela bostadsområden har blivit nedbrända och ända in på 1970-talet utsattes resanderomer för tvångssteriliseringar. Hör P3-dokumentär om Jönköpingskravallerna 1948 här!

Av historiska skäl har många därför hemlighållit sin resandebakgrund, inte velat berätta att de talar romani och bara använt språket i hemmet.

Något som skiljer svensk romani från de andra dialekterna är att den till stor del har övertagit svensk grammatik. Men den har ett eget ordförråd, med många ord som kan spåras så långt bort som till Indien. Också svenska språket har påverkats av romani.


Årstiderna på svensk romani:

Nava – vår
Nijall – sommar
Tamla – höst
Venn  – vinter

Stockholmsvandring i nationella minoriteters fotspår

Stockholm, Sveriges huvudstad. Eller Tukholma, Stokholmi och Stuehkie som staden heter på några av Sveriges nationella minoritetsspråk. Språk som har talats i staden sedan dess grundande. Mångkulturella almanackan, med Andreas Jonasson som guide, ordnade 12 juni 2019 en stadsvandring i de nationella minoriteternas fotspår. Den här gången höll vi till helt och hållet i Gamla stan.

Per Anders Fogelström nämner i en av sina böcker att ”mycket av det blod, svett och tårar som byggde Stockholm var finskt”, något som gäller även de övriga nationella minoriteterna. Tyvärr är det sällan som det syns några tydliga spår i stadsmiljön efter gruppernas långa närvaro. En orsak kan vara att huvuddelen av Stockholms nationella minoriteter tillhört ”småfolket”, alltså varit pigor, drängar, dagsverkare, knektar, notfiskare, åkare, dragare och skräddare. Livsviktiga yrken för en stad, men som till skillnad från adel och storhandlare aldrig reser bestående monument över sin gärning, får gator uppkallade efter sig eller statyer resta som minne efter dem.

Den sverigefinska arbetarförfattaren Antti Jalava skrev 1983 till sina sverigefinska landsmän:
”Det är en gåta för mig att sverigefinnarna alltid, från medeltiden till våra dagar, har låtit sig skuffas undan, så att efter några generationer har det återstått bara enstaka ortsnamn eller låneord, hembygdsmuseets utställningsmonter eller förortens vindpinade asfaltsgångar som minne efter dem.”

Under vandringen besökte vi platser som på olika sätt kan kopplas till de nationella minoriteterna. Vi stannade till vid Stora Nygatan 5, idag mer känd som ett tillhåll för jazzälskare (på bilden ovan står vi på andra sidan gatan), en gång i tiden en kyrka som kom att spela en avgörande roll i samernas möjligheter till utbildning. Vi var på Västerlånggatan, gatan som 2010 av Sveriges radio korades som Stockholms finskaste gata. Vi besökte Stockholms och Sveriges första synagoga som utöver sin judiska historia också ruvar på en för många okänd samisk berättelse.  Vid slottet fick vi en förklaring till varför hovet under så lång tid höll finnar och samer som anställda. Ett stenkast bort lär dessutom Sveriges första resande-romer ha övernattat sin första natt i huvudstaden den 29 september 1512. Därför är 29 september Resandefolkets högtidsdag.

 

Våren kommer med Al-Khidr och Sankt Göran

Den 23 april firar scouter över hela världen S:t Georgsdagen.  De läser legenden om Sankt Georg och draken, ordnar en fest eller ett evenemang.

Men varför och vem var S:t Georg? Jo det är faktiskt S:t Göran med ett annat namn. Sankt Göran var en riddare som föddes i nuvarande Turkiet på 200-talet. Legenden säger att han vid ett tillfälle räddade en stad och dess prinsessa från en våldsam och hotfull drake. Statyer med S:t Göran och draken finns bl.a. i Storkyrkan i Stockholm och på Åbo slott i Åbo. Den 23 april firas Sankt Göran i katolska kyrkan.

Samma helgon firas också 5–6 maj. I den serbisk-ortodoxa kyrkan firas han vid vårhögtiden Đurđevdan. På romani kallas högtiden Ederlezi, och är en av de viktigaste högtiderna för romer från Balkan, såväl muslimer som kristna. Då firas våren och grönskan som kommer tillbaka. Samma helgondag hamnar på olika datum på grund av olika kalendrar.

Den islamiska profeten al-Khidr (”den gröne”) beskrivs som en odödlig profet som undervisade både Moses och Alexander den store i religionens andliga hemligheter. I vissa berättelser räddar Khidr en nödställd som är på resa. Därför håller många muslimska romer Khidr som sitt skyddshelgon. Bland muslimer och kristna från Mellanöstern identifieras ofta S:t Göran som profeten Khidr.

Den alevitiska högtiden Hıdırellez högtidlighåller mötet mellan profeten Khidr och profeten Elias (Ilyas). Elias sägs ha druckit av vatten som gjorde honom odödlig, precis som Khidr. Hıdırellez firas med utflykter i naturen. I träden kan man hänga upp önskningar för året.

sankt Göran

Hur ser en romsk påsk ut?

Vi talade med Domino Kai, en mångsysslare som arbetat med romska rättighetsfrågor sedan 1991 samt med frågor som rör övriga av Sveriges nationella minoriteter.
Domino är född i Finland men flyttade till Sverige redan som ettåring med sin familj. Sedan 2008 har han varit inblandad i dialoggrupper, arbetat som mediepedagog, fungerat som sakkunnig, deltagit i projektarbeten som rör romska frågor på UR. Han hörs som berättarröst i ett flertal barnprogram, både på finska och på romani. Han har dessutom hunnit med att skriva två böcker, Romska röster (2015) och Miritza och Sebastian(2010). Dessutom bidrog han med ett kapitel i antologin Finnjävlar (2016) där han bland annat beskriver hur det är att vara både sverigefinsk, svensk och rom.

IMG_0003.jpg

Foto: Mirelle Gyllenbäck

Vad gör du just nu?
-Just nu konsultar jag för Europaparlamentet, och då för gruppledaren Bodil Valero och svenska Miljöpartiet. Det är sådant som rör minoritetsfrågor, rasism och diskriminering kopplat till mänskliga rättigheter. Sen augusti/september 2017 är Domino dessutom enhetschef för Göteborgs stad där han arbetar med att bygga upp ett romskt center, Romano Center i Väst.

Vad innebär ett romskt center?
-Romano Center i Väst har ett tudelat uppdrag. Det ena är att hjälpa, råda samt tipsa den romska målgruppen inom rätten till sina mänskliga rättigheter på olika sätt. Det andra är att belysa och vara rådgivande gentemot tjänstepersoner och kommunala myndigheter om vad som gäller enligt nationella minoritetspolitiken genom utbildningspaket som anpassas efter verksamheter samt en del önskemål inom området. -Det är en väldigt stor utmaning och samtidigt en fantastisk möjlighet att komma bort från projekttänket som ju tyvärr ofta är det som varit det rådande när det gäller romska frågor, och istället få möjligheten till att planera mer långsiktigt. Det är A och O om vi ska skjuta fram positionerna när det gäller romers livsförbättringar på sikt i Göteborg och Västra Götalands län.

Nu är det påsk! På vilket sätt firar romer påsk?
-Om vi tar finska romer så firar man nog på många sätt ganska likt finnar. Att ha befunnit sig inom breddgrader i Finland sedan regenten innan Gustav Vasa började tvinga romer från denna sida av dåvarande riket till den östra sedan början av 1500-talet, det är klart att landets utveckling och val inom religionen även influerat romer och andra minoriteter som befunnit sig där i århundraden. Det är mycket kring det religiösa och med historien kring Jesus under påsken. Romer samlas gärna kring Jesus. Man har varit mycket mer djupare religiös i Finland än i Sverige, många måsten enligt gamla testamentet, tänker jag. Jag själv är uppvuxen i nära relation till Pingstkyrkan, och i Finland finns det ju laestadierna och många andra religiösa grupper. I den finska kulturen har denna religiositet gett avtryck även bland de som inte är med i dessa grupper. Så det finns en stor respekt inför påsken, man dricker inte alkohol, man festar inte, och så är det även om du inte är troende, påsken är ju en av de största kristna helgerna. Många finska romer är frikyrkliga. Man har nog passat in bättre i frikyrkorna tror jag. Man har inte behövt kunna latin eller rutiner som en del läror har sedan tidigare, man har bara prisat Gud, och det har man fått göra på sitt egna sätt. Sen måste vi komma ihåg att det var väldigt sent ända in på 1900-talet innan romer fick tillgång till att komma in i kyrkorna överhuvudtaget. Men det är klart att det skett en förändring även här bland yngre generationer, jag ser inte utveckling som något fel utan tvärtom om bara respekten för individers val finns med i bilden.

Äter man någon speciell mat under påsk?
-De finska romernas påskmat är nog väldigt likt det finska påskbordet, men man kan nog nämna lax och köttgrytor och olika rätter baserade på rotfrukter, en del släkten har även olika soppor som start på påskmaten, samt fantastiska memma med vispgrädde och strösocker. Sen finns de karelska pirogerna alltid med året runt med äggsmör på, de är helt makalöst goda. Det är typisk mat som vi äter under påsken.

Hur ser det ut bland andra romska grupper?
-Om vi tar utomnordiska romska grupper till exempel, som kommer från länder där katolska kyrkan har stor påverkan, då är det den typen av påsk, oftast vit fisk och grönsaker under påskafton eller påskdagen. Hur romer firar påsk beror ofta på vilken grupp man tillhör och varifrån man kommer.

Baxt, zor ta sastibe! – Lycka, kraft och hälsa! Latšo Patradi! – Glad Påsk

Historia skrivs – Romska boplatser kartläggs

Det känns roligt att så här inför Internationella Romadagen den 8 april kunna berätta om ett nytt och aktuellt forskningsprojekt som rör svenska romers historia. Denna historia har hittills varit ganska osynlig i statliga museisamlingar, men nu ska det bli ändring på det. Tillsammans med representanter för Sveriges romer ska Historiska museet, Mångkulturellt centrum och Stiftelsen Kulturmiljövård samla in svensk-romska livsberättelser och undersöka lägerplatser från 1900-talet i och omkring Stockholm.

– För mig känns det som om min 20-åriga kamp och önskan om att försöka kartlägga romska boplatser i Sverige blivit hörd, säger Fred Taikon, ordförande i kulturföreningen É Romani Glinda.

För att samla in spår och föremål kommer projektmedlemmarna att genomföra en arkeologisk utgrävning på en lägerplats från 1900-talet i Stockholmsområdet. Livsberättelser samlas in genom intervjuer med 15-20 personer som bott på olika lägerplatser.

– Det är en fantastisk möjlighet vi har fått att skapa mer kunskap om dessa dolda platser och att lyfta fram dem i kulturlandskapet, säger Charlotte Hyltén-Cavallius, projektledare och forskningsledare, Mångkulturellt centrum. Genom de livshistoriska intervjuerna som vi kommer att göra kopplas berättelser om livsvillkoren för romerna till platserna och inkluderas i det gemensamma kulturarvet vid våra arkiv och museer.

Läs mer om projektet på Historiska museets sida

SSMSVD032839S
Bild från Stockholmskällan. Gubbängen. Ett läger för romer, Den första skolan för romer öppnades på initiativ från familjen Taikon, i deras tält. Till höger eleven Singoalla Taikon med sin son i knäet.