Välsignande daggdroppar under helig sol

– Jag har aldrig missat ett nyårsfirande i hela mitt liv. Det är ett sätt att komma nära livet och känna rötterna bakåt till äldre tider, säger Merwan Mourad, som bor i Trosa. Han tillhör det yazidiska folket. I Sverige bor cirka 7 000 yazidier idag.

2018 infaller det yazidiska nyåret onsdagen 18 april. Nyårsdagen är alltid på en onsdag. Världens enda yazidiska tempel finns i Lalish i Irak. Merwan berättar:

–I Lalish tänder man 365 små särskilda oljelampor, en för varje dag under året – på samma sätt som ett födelsedagsbarn kan firas med ett ljus för varje år i en tårta. Där är det munkar som förbereder och har hand om ceremonin. I Sverige idag använder vi vanliga stearinljus i stället för olivoljelamporna.

– Tidigt på onsdagsmorgonen, när daggen ännu ligger kvar på marken, går de vuxna ut. De besöker släktingars gravar och går ut på ängar och åkrar. Där sprider de ut lite äggskal. Och samlar daggdroppar från gräset. Vattnet tar de hem i ett glas för att välsigna familjen med. De stryker lite dagg i barnens ansikten. Sedan nästan tävlar alla om att få visa upp sin gästfrihet och går runt och hälsar på varandra och önskar gott nytt år. Här i Sverige gratulerar vi ofta via telefon istället, de som inte har yazidiska grannar förstås.

På nyårsafton tänder de eldar. Elden är helig, liksom solen, man skulle kunna beskriva elden som solen på jorden:

– När jag kom till Sverige förstod jag hur mycket solen betyder för jorden och människorna. I Sverige längtar alla efter solen!


Det här är april månads berättelse ur Mångkulturella almanackan 2018. Bilder av Malin Skinnar. Beställ väggalmanackan här!

Shubho Nabobarsho! Gott nytt bengaliskt år!

Fariya Laila, aktiv i Föreningen SUS – kvinnoprojekt i Bangladesh, berättar om det bengaliska nyårsfirandet.
Det bengaliska nyåret är en färgsprakande festdag där mycket av fokuset ligger på enande över religionsgränser. Det infaller den 14 april varje år. Firandet har växt och har de senaste åren kommit att bli populärt i Sverige även bland icke-bengaler, tack vare de många bengaliska föreningarnas öppna verksamheter runt om i landet. Ofta är det de bengaliska studentföreningarnas arrangemang av kulturarrangemang i allmänhet, och nyårsfiranden i synnerhet, vid Sveriges olika universitet som gjort att det bengaliska nyåret kommit att bli känt bland icke-bengaler.
Det var också genom en bengalisk studentkår som Fariya kom att bli aktiv i när hon först kom till Sverige 2004 och studerade vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Då, precis som idag, lade man mycket tid på att arrangera nyårsfirandet. Idag bor Fariya i Sundbyberg och arbetar som utredare på Universitets- och högskolerådet och är aktiv i föreningen för SUS i kvinnoprojektet i Bangladesh.

Foto: privat

Vad är historien bakom nyårsfirandet?
– Det hela började med Kung Akbar som var en av de största mogulhärskarna. Eftersom mogulriket bestod av människor med så många olika religionstillhörigheter försökte han på olika sätt ena folket, och ett sätt var att anordna gemensamma högtider, så som just det bengaliska nyåret. Det bengaliska nyåret följer varken den islamiska eller den gregorianska kalendern. Vid tiden då Akbar den store regerade var rikets ekonomi nästan uteslutande byggd på jordbruk. Kung Akbar var visserligen muslim men han ansåg att den islamiska kalendern inte passade det rurala jordbrukssamhälle han styrde. Därför kom Banglakalendern till, och med det även det vi kallar för det bengaliska nyåret, som infaller den 14 april i den gregorianska kalendern varje år. I år blir det år 1425. Men det bengaliska nyåret firas inte bara i Bangladesh utan också i centrala- och norra Indien, där det kallas Vaisakhi.

Hur firas nyåret?
Dagen brukar traditionellt firas med olika former av kulturarrangemang, allt från körsång, teaterföreställningar och dans till marknader. På marknaderna finns ofta traditionellt hantverk till salu. Dessutom några maträtter som är ett måste: Panta Ilish, Panta bhat, friterad fisk, och bhorta (mosade grönsaker med chili, lök, koriander, senapsolja.)
Kvinnor brukar klä sig i vit saree med röd brodyr och männen i röd punjabi. Också dessa kläder brukar finnas till försäljning vid marknaderna. Det är vanligt att kvinnorna brukar ha blommor i håret också.
–Det som gjort det bengaliska nyårsfirandet mest känd för omvärlden är troligtvis Mangal Shobhajatra, den festival som organiseras på nyårsdagen. Också denna organiseras av lärare och studenter vid fakulteten för konst vid Dhakauniversiteten i Bangladesh. Festivalen brukar anses vara ett uttryck för den bengaliska sekulära identiteten.

Hur firas högtiden i Sverige?
–I Sverige finns många bengaliska föreningar, dels de många studentföreningarna, men i Stockholmsområdet har vi också många aktiva i t. ex. Hallunda, Kärrtorp och Kista. Firandet brukar gå till på liknande vis varje år. Oftast har man matstånd med olika bengaliska maträtter (samusa, chotpoti, bullar etc) kläder och smycken från Bangladesh, som sedan följs av ett kulturprogram, där det vanligen ingår musik, teater dans och poesi.

Haft sin – persiskt nyårsbord med finsk delikatess

Ikväll infaller norouz, det persiska nyåret. Norouz firas av perser, kurder, balucher, afghaner och många fler. Vi talade med Maria Masoomi som är samhällsdebattör, jämställdhets- och integrationskonsult och som dessutom har bra koll på mat.

_Y3Q_5218_webb (2).jpg

Foto: Jeanette Hägglund.

Varför firar man egentligen norouz?
– Man firar vårens ankomst och naturens och jordens pånyttfödelse. Under norouz ligger mycket av fokuset på att vårda sociala relationer. Man hälsar på släkten, kollegor, grannar och nästan alla i sin bekantskaps- och vänkrets, även sådana man har haft konflikter med. Dessutom storstädar man hela huset, från källarvåningen till vindsförrådet. Det är en fysisk städning, men den är även symbolisk. Allt dåligt och gammalt ska bort, precis som i naturen. Man tar emot våren och det nya året med öppet och rent sinne. Många tror att det är en muslimsk tradition, men det är en urhistorisk och förislamsk tradition, äldre än alla världsreligioner.

Finns det någon speciell mat man äter under norouz?
– Det är ju inte som ett julbord med massa mat som man äter. Men under högtiden, som pågår i ett par veckor, brukar man bjuda sina besökare på frukt, olika typer av hemmagjorda bakverk och konfektyr, nötter och frön av det finaste slaget. Det finns egentligen inga speciella maträtter, förutom på nyårsdagen då man äter maträtter med gröna örter i, t ex dillrisotto och stekt fisk. Olika familjer har olika traditioner.

Haft sin – sju S
En viktig tradition under norouz är det som på persiska kallas haft sin. Haft betyder sju, och sin är namnet på bokstaven ﺲ som finns i det persiska alfabetet och motsvarar bokstaven s i det latinska alfabetet. Haft sin är det dekorativa bord som dukas fram inför norouz där det enligt traditionen ska finnas sju speciella saker ur naturen som börjar på just S. Exempel på sådant som brukar finnas på haftsin-bordet är sib (äpple), serke (vinäger), sabze (vetegroddar), sombol (hyacint), somagh (mald, torkad syrlig krydda), sir (vitlök), och samanu (memma). Memman som på persiska kallas samanu, är nästan identisk med den finska påskrätten, som på finska heter mämmi. Exakt när finnarna började äta memma vet man inte, men troligtvis har den spridit sig  från persisktalande folkslag, genom Ryssland och sedan till nuvarande Finland.

IMG_20180319_084545_752

Hur kommer det sig att iranier i Sverige äter memma?
– Det är en intressant historia, barn och tonåringar är kanske inte så förtjusta i memma, men det är ett måste på haft sin-bordet. Vid den tid då jag kom till Sverige var det jättesvårt att få tag i samanu. Då upptäckte vi att finländare ju äter memma till påsk, något som var mycket likt samanu, och dessutom ungefär vid samma tid på året som iranier traditionellt äter samanu. Därför var det många iranier som köpte och än idag köper den finska varianten. En finsk vän frågade mig en gång hur man gör iransk memma och det är ju en betydligt mer tidskrävande process än den finska varianten. Först låter man exempelvis vetet gro och sedan av groddarna tar man och pressar dessa som man sedan kokar och kokar tills den tjocknar. Det är en komplicerad process att laga memman, vilket har lett till att det bara är vissa familjer, man skulle nästan kunna kalla dem ”samanu-familjer”, som tillverkar den. Vanliga familjer lagar den inte själva utan köper den. Så den är väldigt eftertraktad i Iran. Om man lyckas få tag på memma så delar man med sig av den till vänner och släktingar.

Överhuvudtaget verkar det finnas många beröringspunkter mellan finsk och iransk kultur här i Sverige?
– Ja, det är ju många iranier och finländare som har funnit varandra. Speciellt iranska män och finska kvinnor. Men det är väl kanske att kulturen och värderingarna går ihop, båda grupperna är minoriteter i Sverige, så man har väl funnit varandra där.

Välsignade daggdroppar på yazidiskt nyår

Det yazidiska nyåret firas alltid på en onsdag.

– Jag har aldrig missat ett nyårsfirande i hela mitt liv. Det är en tradition som jag värdesätter mycket. För mig är det ett sätt att komma nära livet och att känna rottrådarna tillbaka till äldre tider, själva livets födelse.

Den som säger det är Merwan Mourad, som bor och jobbar Trosa. Hans känsla för det yazidiska kulturarvet är levande och han berättar gärna.

– Vi yazidier är ett gammalt folk och vår religion är urgammal. Världens enda yazidiska tempel ligger i Lalesh, norr om Mosul i irakiska Kurdistan, en plats med en minst 4000-årig historia. En gång i livet bör en yazidier besöka Lalesh som är ett viktigt pilgrimsmål. Senaste gången jag var där så var det tillsammans med volontärer från en organisation i USA som arbetar för yazidierna.

Det finns mellan 700 000 och en miljon yazidier i världen. De härstammar från området som förr kallades Mesopotamien. Idag bor de flesta i irakiska Kurdistan och Syrien. Små minoriteter finns i Armenien, Georgien, Ryssland och Turkiet. Den näst största gruppen yazidier, uppemot 200 000, lever idag i Tyskland.

I norra Irak idag är livet fruktansvärt idag. Där har yazidierna sedan 2014 systematiskt förföljts och dödats eller tillfångatagits av IS. Människor har tvingats bort från sina hem och byar och flytt upp i bergen.

– I Sverige är vi cirka 7 000 yazidier idag. Det finns en vänskapsförening och andra grupper som arbetar för att uppmärksamma yazidiernas utsatta situation och för att hjälpa dem som lyckas fly.

Går det att fira nyår i en tid som denna?

– Ja, eftersom det är viktigt att hålla minnet och traditionerna levande – att glädjas åt den rika kultur vi är en del av och att se till att traditionerna hittar sin form här och nu, i Sverige och andra länder. För oss yazidier är solen helig. När jag kom till Sverige insåg jag själv hur mycket solen verkligen betyder för jorden och människorna. I Sverige längtar alla efter solen. Det är inte ovanligt att yazidier hånats eller behandlats illa för sin dyrkan av solen. Men utan solen skulle livet inte vara möjligt. Solen är alltings början och alltings förutsättning.

Nyåret infaller 2017 på onsdag 19 april. Nyåret kallas Charshama Nisane (nisane efter månadens namn, som betyder nyfödd) eller Charshama Sere Sale (ser betyder huvud och sal år, alltså nyår). Eftersom yazidier räknar dygnet från solnedgången så börjar firandet av nyåret redan vid sextiden på tisdagskvällen.

– Då tänder vi eldar. Elden är helig, man skulle kunna beskriva den som solen på jorden. I Lalesh tänder man 365 stycken cira, småeldar av garnstumpar som doppats i olivolja, en för varje dag under året – på samma sätt som ett födelsedagsbarn kan firas med ett ljus för varje år i en tårta. I Sverige idag använder vi vanliga stearinljus i stället för garn med olivolja. I Lalesh är det munkar som förbereder och har hand om ceremonin. Trots kriget tror jag det kommer samlas flera hundra människor i Lalesh på tisdagskvällen. Många lever i flyktingläger i Lalesh närhet och försöker ta sig dit.

Tisdagen är full också med andra förberedelser. Alla köper ägg som kokas och färgas. Många köper och slaktar också ett djur. Ett lamm eller en kalv för den som har råd, i annat fall kanske en kalkon eller åtminstone en kyckling. Alla förbereder också godis, kakor, cigaretter – allt som ska finnas för att bjuda släkt och grannar på under nyåret.

Ägg i Lalesh

På tisdagen plockar man också blommor, röda anemoner, och sätter fast bredvid ytterdörren med hjälp av lite deg. På så sätt visar familjen att man är yazidier och firar sitt nyår.

– Tidigt på onsdagsmorgonen, så tidigt att daggen ännu ligger kvar på marken, går de vuxna ut. De besöker sina släktingars gravar och de går ut på sina åkrar. Där sprider de ut lite äggskal. Och de samlar daggdroppar från gräset. Det vattnet, hopsamlat på ett fat eller i ett glas, tar man sedan hem för att välsigna sin familj med. Man stryker lite dagg i barnens ansikten. Sedan nästan tävlar man om att få visa upp sin gästfrihet. Man delar med sig till grannar och fattiga människor och alla går runt och hälsar på varandra och önskar gott nytt år: ”Jeshna wa piroz be / Sare sale piroz be”. Här i Sverige gratulerar vi ofta via telefon istället, de som inte har yazidiska grannar förstås.

I vår tradition firar vi aldrig bröllop i april månad. För den månaden är det själva året som står brud. I april är det universum som ska firas, inte familjehögtider.

 

 

Assyriskt nyår firas stort i Södertälje

I assyrisk tideräkning går vi nu in i år 6767. Enligt denna tideräkning börjar det nya året den första dagen i den första vårmånaden, vilket motsvarar 1 april. Nu firas nyåret Akitu.

Det är dock först den 2 april som Assyriska riksförbundet bjuder in till sitt årliga firande i Södertälje, man förlägger firandet på en söndag för att så många som möjligt ska kunna delta. Dagen är fullspäckad med barnaktiviteter, uppträdanden, dans, musik och tal. Jenny Orahim, som är vice ordförande i Assyriska riksförbundet, berättar:

Jenny Orahim

– Firandet av det assyriska nyåret är en tradition som är mycket viktig att upprätthålla bland oss assyrier. Att det är så viktigt beror dels på att det bidrar till att banden och gemenskapen inom den assyriska folkgruppen stärks, men det bevarar också folkgruppens kulturella och historiska arv.

Och i samtalet med Jenny blir det uppenbart att mycket kretsar kring glädjen och att vilja fira tillsammans med familj, släkt och vänner i hemmet, i de lokala föreningarna och på Assyriska riksförbundets tillställning.

– I det offentliga rummet har det assyriska nyåret synts mer på senare år då svenska riksdagspolitiker uppmärksammat firandet, säger Jenny.

Stefan Löfven höll tal under Akitu år 2014

Jenny berättar vidare att firandet i Södertälje brukar dra till sig många gäster från Sveriges alla hörn. På frågan om hur firandet förändrats över tid, svarar hon:

– Nyåret tar avstamp i mesopotamisk mytologi, kärlekssagan mellan gudinnan Ishtar och guden Tammuz. I Mesopotamien firades Akitu med storslagna fester ute i vårnaturen, där festligheterna varade i flera dagar. I Sverige har nyåret firats både i hemmen och genom att flera lokalföreningar runt om i landet anordnat fester med mat, traditionell dans och folkmusik. De senaste tre åren har nyåret centraliserats på riksförbundsnivå av Assyriska riksförbundet i Sverige, dit alla assyrier och medlemsföreningar runt om i Sverige är välkomna att fira tillsammans.

Populär mat som brukar serveras i samband med nyåret är vitkålsdolmar, vinbladsdolmar, biryani, olika mezerätter som är typiska i Mellanösterns kulturer. Bakverk som  klecha och kade är också vanligt förekommande. Kade visar sig vara en form av bröd med fyllning av smör och ett slags mjölmassa. Jenny är inte särskilt insatt i dessa bakverk och berättar att hon tyvärr inte kan baka dem själv. Den biten står hennes familj och släktingar för. Klecha har hon däremot mer koll på.

– Klecha kan göras med olika fyllningar och i olika former. De vanligaste fyllningarna är hackade valnötter och mosade dadlar med socker och kardemumma. Man kan också göra klecha helt utan fyllning, som då blir som ett sött bröd.

För den som blir sugen på att göra egna klecha följer nedan ett recept.

Av: Lisa Lundberg
Människa, kultur och religionsprogrammet – Högskolan Gävle
Praktikant på Mångkulturellt centrum vårterminen 2017

Recept till ca 50 stycken Klecha

Detta behövs till degen:

1 msk torrjäst

4 msk strösocker

4 dl varmt vatten

11–14 dl vetemjöl

½ tsk salt

1 tsk kardemumma

½ tsk kanel

1,5 dl raps- eller majsolja

Gör så här:

  1. Lös upp jästen i varmt vatten och låt stå i 5 minuter.
  2. Blanda torra ingredienser i en skål. Tillsätt olja och blanda.
  3. Blanda i jästmixen. Knåda i cirka 5 minuter tills degen blivit smidig.
  4. Låt jäsa på en varm plats under 45 minuter. Förbered under tiden önskad fyllning.

Valnötsfyllning:

3 dl hackade valnötter

1,5 dl socker

1 tsk kardemumma

2–3 tsk rosenvatten

Dadelfyllning:

500 g dadlar

0,75 dl vatten

½ tsk kanel

½ tsk kardemumma

Gör så här:

Ta bort kärnorna ur dadlarna, dela dom eventuellt lite mer. Blanda med övriga ingredienser i en kastrull på medelvärme.

Utbakning och gräddning:

Valnötsfylld klecha formas traditionellt som halvmånar medan dadelfyllda klecha formas som snurror. Pensla de färdiga kakorna med uppvispat ägg. Grädda kakorna i ca 8 minuter i 225 grader.

 

 

 

 

 

 

April april din dumma sill

Placera en nylonstrumpa framför tv-skärmen så kommer den svartvita bilden att förvandlas till färg! Så kunde ett aprilskämt i svensk tv låta år 1962. Just det skämtet är faktiskt utnämnt till världens näst bästa av ett amerikanskt webbmuseum. Aprilskämt finns nämligen i många länder.

Den som lurar någon på svenska säger ofta ”April, april, din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill”. Man kan ju undra över sillen – finns den där bara för att ge ett bra rim? Svårt att veta. Men även det franska uttrycket innehåller faktiskt fiskar. Där heter det nämligen att du ger någon en poisson d’avril, ”aprilfisk”. Var kommer de fiskarna ifrån? Det finns en möjlig förklaring. Inte en säker, men en möjlig. Såhär:

I Frankrike firades för länge sedan (på 1500-talet) nyåret just 1 april. Till detta firande hörde presenter, helst i form av fina matvaror. Men eftersom tidpunkten ofta sammanföll med den katolska fastan så passade det illa att ge bort kött. Här kommer alltså fisken in i bilden, som det finaste tillåtna livsmedlet. Först som en lämplig nyårsgåva och sedan förvandlad till ett skämt. Som sådan lever den kvar även långt efter det att nyåret flyttades till 1 januari av kung Karl den nionde – år 1564. Åtminstone skulle det kunna hänga ihop på detta vis.

Det som är säkert är i varje fall att den som umgås på franskt sätt den 1 april bör se upp.

– Det händer att mina barn tejpar fast något på min rygg när jag hämtar dem på skolan. Det är oftast en teckning som de gjort under dagen, en fisk.

Det berättar Christophe Foultier, vars barn går i fransk skola i Stockholm.

– Själv kan jag skoja med dem, hitta på att jag just stött på Spiderman till exempel. ”Han hälsar till er och vill gärna komma hem till oss.” Sånt tycker mina barn är kul. Och det behöver verkligen inte vara 1 april för att man ska kunna blanda lite fantasi och verklighet – det passar närsomhelst tycker jag.

Teckningen är gjord av Salomé Foultier, 11 år i april.

Källa: http://www.linternaute.com/actualite/societe/1217607-poisson-d-avril-d-ou-vient-la-tradition-du-1er-avril-1-avril-2017/

Nu börjar tuppens år

Den kinesiska astrologin bygger på en tänkt uppdelning av solens, månens och planeternas banor över stjärnhimlen. Den äldsta bevarade beskrivningen är från 300-talet f.Kr.

Enligt buddhismen var det Buddha som gav åren deras djursymboler. När han låg på sin dödsbädd kallade han på alla världens djur, men det var bara tolv som kom, och för att hedra dem döpte han åren efter dem. Först kom råttan, sedan oxen, tigern, kaninen, draken, ormen, hästen, fåret, apan, tuppen, hunden och till sist grisen. De närmaste fem åren ser ut så här:
2017 Tuppens år
2018 Hundens år
2019 Grisens år
2020 Råttans år
2021 Oxens år

Enligt kinesiskt astrologi är de som är födda tuppens år (1909, 1921, 1933, 1945, 1957, 1969, 1981, 1993, 2005, 2017) smarta, stolta, metodiska, effektiva och uppriktiga. Samtidigt gör arrogans, bestämdhet och skrytsamhet att tuppen riskerar att bli ensam.

year-of-the-roosterTuppens år.

Adopterade koreaner firar nyåret Seollal

– Det är svårt att återskapa ett firande som vi aldrig varit med om. För vår del handlar det om att träffas och äta koreansk mat. Det är en glad högtid och en av de aktiviteter där vi brukar ha flest deltagare.

Linnaea Manberger är vice ordförande i Adopterade Koreaners Förening, AKF. Den är världens äldsta förening för adopterade och bildades 1986. Föreningen brukar fira Seollal, det koreanska nyåret, i samband med sitt årsmöte på vårvintern.

Linnaea berättar att även Sydkoreas ambassad uppmärksammar de adopterade koreanernas nyårsfirande. Ambassadören har deltagit vid flera tillfällen. Nyåret handlar för koreaner mycket om familjen, alla brukar komma hem, även om de bor utomlands.

– De adopterade som flyttat tillbaka till Korea och bor i Seoul kan känna sig väldigt ensamma den helgen. Men de fixar också firande i sin community.

I koreanskt helgfirande ingår många spel och lekar. Dessa traditioner har blivit allt mer intressanta för AKF i och med att många av medlemmarna har fått barn. Hur spelen går till lär sig de sig av invandrade koreaner.

Koreanskt spel. Bilden från http://www.thecraftycrow.net
Koreanskt spel. Bilden från http://www.thecraftycrow.net

– Vår ordförande åkte till Korea i somras och då köpte han in spel, berättar Linnaea.

AKF brukar också fira den andra stora koreanska högtiden, skördefesten Chuseok, som en höstupptakt.


AKF:s huvudsyfte är att utgöra en plattform där adopterade från Korea kan upptäcka och utveckla den koreanska delen av sin identitet. Föreningar för adopterade koreaner finns i många länder och de är sammanslutna i paraplyorganisationen IKAA (International Korean Adoptee Associations) som bland annat ordnar stora samlingar i Sydkorea.

Från familjefest till Eldfest i Kungsan

– Jag känner inte igen den gamla Eldfesten. Det är kul faktiskt!

Många Nawruz-firanden har Hassan Hosseini som är drygt 70 år hunnit med, i Iran och i Sverige. Och nu är det ganska annorlunda jämfört med hur det var de första gångerna när Hassan var liten. Hassan förklarar för det första att de tre högtiderna Charshanbe suri, Nawruz och Sizdah bedar har i Sverige nästan smält samman till en enda fest. Och firandet har tagit sig ut från hemmen och blivit till en offentlig manifestation av iransk etnicitet.

Högtiderna firades i Iran i hemmet och i grannskapet. Charshanbe suri som är veckan innan Nawruz är ett tillfälle då man i Iran firar med att hoppa över små eldar eller hållandes facklor. De två helgerna har nu smält samman. I Stockholm började man för många år sedan fira Eldfesten i förorter nordväst om staden (Rissne och Hallonbergen). Under påverkan av Valborgselden har själva elden i firandet blivit större. För några år sedan flyttades firandet in till stadens centrum: Kungsträdgården. Då var det en ny generation som tagit över arrangemanget, iranier födda eller uppvuxna i Sverige.

– De kan språket, de vet hur man skriver ansökningar och de får pengar. Festen har blivit något helt annat. Nu i Kungsan är det en konsert med artister från USA och England. Förra året fanns en stor eld som dök upp framför scenen. De använde någon modern pyroteknik, alltså!

Sizdah bedar är 13 dagar efter nyåret, då firas våren genom utflykter i naturen. Det är oftast inte sådant väder i Sverige i slutet av mars att man kan göra det.

Sepidar och Ashna firar nyår

Newroz

Sepidar Hosseini och Ashna Rasoal är två tjejer som båda firar vårdagjämningen. Newroz/Nouruz är en högtid då man samlas och välkomnar våren.

Sepidar bor i Stockholm och jobbar med grafisk design. Hon har även gjort en egen kalender tillsammans med sin kompis, en kalender som liknar den mångkulturella almanackan. Där har hon lagt in både riktiga och påhittade högtider, så som baklavans dag. En högtid som däremot är på riktigt är Nouruz.

– Nouruz är en vårfest som inte har något med den muslimska religionen att göra. Det är mer att man hälsar våren välkommen. Man hoppar över eldar och sjunger sånger om att elden ska göra en fri från sjukdomar. Man dukar ett bord med sju specifika saker som börjar på bokstaven s som symboliserar olika saker, berättar Sepidar.

De sju saker som finns på bordet är;

  • Senjed: en sorts söt frukt som symboliserar kärlek eftersom den växer i öknen under svåra förhållanden. 
  • Somāq: en sur krydda som symboliserar soluppgångens röda färg.
  • Sabzeh: groddar av vetekorn som symboliserar återfödelse och god skörd.
  • Sib: ett rött äpple som symboliserar skönhet och hälsa.
  • Samanu: memma som symboliserar sötma och rikedom.
  • Sir: vitlök som symboliserar liv och växtkraft.
  • Serkeh: vinäger som symboliserar förändring och förnyelse.[1]

Ashna flyttade till Stockholm från Borås för ett år sedan. Nu läser hon till lärare. Hon berättar att dagen innan Newroz infaller så brukar man köpa fina kläder och handla mat. För kurder är Newroz som en nyårsdag.

– Det finns en myt om hur Newroz uppkom. 700 år före Kristus fanns det en ond kung som hette Zuhak. Han styrde och förslavade det kurdiska folket. Kungen led av en sjukdom som gjorde att han hade två stora ormar växandes på sina axlar. Ormarna ville äta upp Zuhaks hjärna så för att undvika det lät han varje dag döda en pojke och en flicka för att kunna mata ormarna med deras hjärnor.

En som hade lidit av detta var smeden Kawa. Han hade förlorat sju barn till ormarna. Det kurdiska folket bad honom att leda ett uppror mot kungen och den 21 mars gjorde han det. Han dödade både ormarna och Zuhak och släpade sedan ut honom ur palatset han bodde i för att visa att han inte längde kunde förtrycka dem. När upproret lyckades tändes eldar uppe på kullar och berg för att sända nyheten, säger Ashna.

Nu för tiden har Ashna svårt att fira Newroz.

– Det tråkiga är att jag kanske inte kan fira det nu. Man får inte ledigt från jobb och skola här i Sverige för det är Newroz. Jag kan åka hem för jul för då tillåter samhället mig att vara ledig. Så det prioriteras mindre när alla inte kan få ledigt samtidigt, säger hon.

Newroz/Nouruz firas vanligvis mellan den 18-22 mars beroende på solens position över himlen. I år är det den 21 mars.

I Stockholm kan du vara med och fira både eldfesten och Newroz/Nouruz.

Den 19 mars klockan 18.00 – 21.00 i Kungsträdgården firas eldfesten.

Den 26 mars klockan 19.00 på Circus firas Newroz/Nouruz.