Etikett: nationella minoriteter

Publicerat den

Meänmaa – landet i norr

Tornedalen är ett område som ligger i nordöstra Sverige och nordvästra Finland, på båda sidor om gränsen. I Tornedalen talas språket meänkieli, som betyder vårt språk. På senare tid har det meänkielispråkiga området också börjat kallas Meänmaa, som betyder vårt land på meänkieli. Dit hör även Gällivare och Kiruna som inte ligger i Tornedalen men där man också talar meänkieli.

Tornedalen har länge varit ett flerspråkigt område. Många tornedalingar talar både svenska, finska, meänkieli och samiska. Genom Tornedalen flyter Torne älv, som heter Tornionväylä på meänkieli och Tornionjoki på finska. Genom Tornedalen går också det som kallas norra polcirkeln. I området mellan polcirkeln och nordpolen går solen inte ner vid sommarsolståndet. När solen är uppe ett helt dygn brukar det kallas för midnattssol.

Den 15 juli firas Tornedalingarnas dag, eller Meänmaan päivä som den också kallas på meänkieli. Då flaggar man med meänflaku som är tornedalingarnas och de meänkielispråkigas flagga.

meänmaa landet i norr

Några bra ord att kunna på meänkieli:

väylä = älv
triivastua = att trivas
ummikko = person som bara kan ett språk
mettä = skog
raja = gräns
laakso = dal
kahvijuusto = kaffeost vanlig i Meänmaa, en typ av ost som används i eller till kaffet. Till efterrätt är det vanligt att man äter den med hjortron.
hilla = hjortron
napapiiri = polcirkel

hjortron

 

Publicerat den

Stockholmsvandring i nationella minoriteters fotspår

Stockholm, Sveriges huvudstad. Eller Tukholma, Stokholmi och Stuehkie som staden heter på några av Sveriges nationella minoritetsspråk. Språk som har talats i staden sedan dess grundande. Mångkulturella almanackan, med Andreas Jonasson som guide, ordnade 12 juni 2019 en stadsvandring i de nationella minoriteternas fotspår. Den här gången höll vi till helt och hållet i Gamla stan.

Per Anders Fogelström nämner i en av sina böcker att ”mycket av det blod, svett och tårar som byggde Stockholm var finskt”, något som gäller även de övriga nationella minoriteterna. Tyvärr är det sällan som det syns några tydliga spår i stadsmiljön efter gruppernas långa närvaro. En orsak kan vara att huvuddelen av Stockholms nationella minoriteter tillhört ”småfolket”, alltså varit pigor, drängar, dagsverkare, knektar, notfiskare, åkare, dragare och skräddare. Livsviktiga yrken för en stad, men som till skillnad från adel och storhandlare aldrig reser bestående monument över sin gärning, får gator uppkallade efter sig eller statyer resta som minne efter dem.

Den sverigefinska arbetarförfattaren Antti Jalava skrev 1983 till sina sverigefinska landsmän:
”Det är en gåta för mig att sverigefinnarna alltid, från medeltiden till våra dagar, har låtit sig skuffas undan, så att efter några generationer har det återstått bara enstaka ortsnamn eller låneord, hembygdsmuseets utställningsmonter eller förortens vindpinade asfaltsgångar som minne efter dem.”

Under vandringen besökte vi platser som på olika sätt kan kopplas till de nationella minoriteterna. Vi stannade till vid Stora Nygatan 5, idag mer känd som ett tillhåll för jazzälskare (på bilden ovan står vi på andra sidan gatan), en gång i tiden en kyrka som kom att spela en avgörande roll i samernas möjligheter till utbildning. Vi var på Västerlånggatan, gatan som 2010 av Sveriges radio korades som Stockholms finskaste gata. Vi besökte Stockholms och Sveriges första synagoga som utöver sin judiska historia också ruvar på en för många okänd samisk berättelse.  Vid slottet fick vi en förklaring till varför hovet under så lång tid höll finnar och samer som anställda. Ett stenkast bort lär dessutom Sveriges första resande-romer ha övernattat sin första natt i huvudstaden den 29 september 1512. Därför är 29 september Resandefolkets högtidsdag.

 

Publicerat den

Fastan funkar! Om Esters fasta

Isak Gerson är gästskribent på Mångkulturella almanackan idag och skriver om Esters fasta som inleder Purim.

Vid soluppgången började ta’anis Ester, Esters fasta, som när den slutar på kvällen inleder högtiden Purim. Även om jag inte är särskild fäst vid högtiden i sig tycker jag väldigt mycket om fastan. Den har en helt annan stämning än de andra årliga judiska fastedagarna, som med undantag för Jom Kipur är sorgefastor.

Textstödet för fastan kommer från Esters bok (som hela Purim kretsar kring). Ester lever som dold jude i Babylonien. Hon lyckas gifta sig med kungen. När kungens rådgivare får tillstånd av kungen att utrota judarna i landet (med den kända motiveringen ”There is a certain people scattered abroad and dispersed among the peoples in all the provinces of thy kingdom; and their laws are diverse from those of every people; neither keep they the king’s laws; therefore it profiteth not the king to suffer them.” (3:8) som ekar i millennier av antisemitisk propaganda) får Ester i uppgift att stoppa folkmordet. Och där, inför att hon ska träffa kungen för att tala med honom säger hon till sin medkonspiratör Mordechai: ”Go, gather together all the Jews that are present in Shushan, and fast ye for me, and neither eat nor drink three days, night or day; I also and my maidens will fast in like manner; and so will I go in unto the king, which is not according to the law; and if I perish, I perish.” (4:16)

Den ursprungliga fastan är alltså en förberedelse för strid. Ester kände att en fasta för hela folket skulle hjälpa henne få med sig kungens välvilja vid hennes audiens. Esters bok är känd för att vara den enda boken i den hebreiska bibeln som inte innehåller Guds namn i texten. Vissa har försökt rättfärdiga inkluderandet i kanon med att fastan är ett sätt att åkalla ett gudomligt ingripande, men jag tror att man kan läsa Esters bok på ett helt annat sätt. Fastan hon utlyser tror jag är tänkt att visa två saker:

  1. Att det finns en organiserad beredskap bland judarna i Babylonien. Den enda jude texten berättar att Ester har kontakt med är hennes bror Mordechai som verkar organisera mycket av motståndet mot folkmordskampanjen. Om hon lyckas utlysa en fasta för hela folket på så kort tid visar det att det finns ett stort och fungerande nätverk bland den babylonska diasporan.
  2. Att folk var redo att ge vad de hade. Att fasta i tre dagar som arbetare i ett så varmt land är ingen liten uppoffring. Men om folk var redo att fasta ändå visade det att de var redo för seriöst motstånd.

Ett sätt att förstå Esters fasta kan vara att titta på kampmetoderna vi använder i vårt samhälle idag. Förra veckan organiserades skolstrejker runt om i världen, inklusive här i Sverige. Ingen tror att elever kan orsaka ekonomisk skada genom att strejka en dag. Men det var inte heller poängen. Poängen var att visa vilken beredskap och vilket engagemang som finns i frågan. När folk i hela landet gav över en miljon bara första dagen efter Hamnarbetarförbundets strejkvarsel kunde Hamn vinna. De flesta vet nog att en miljon att strejka för inte hade räckt långt mot Svenskt Näringsliv, men det visade vilken uppslutning som fanns bakom Hamnarbetarförbundet. Vi som förhandlat fackligt vet hur betydelsefullt det är med såväl strejker som flygbladsutdelningar och blockader. Att ha kamrater runt en som visar vilket stöd man har hjälper en inte bara att försvaga motparten, utan också att stärka sig själv.

Fastan funkar. Ester får träffa kungen och övertyga honom. Enligt boken kan kungen inte upphäva fattade beslut, men kungen fattar ett nytt beslut om att judarna är helt fria att försvara sig mot folkmordet. Och det gör de verkligen. Kungens antisemitiske rådgivare och hans söner hängs, och judarna dödar 75 000 av de som kommer för att utrota dem. Babylons alla judar kanske inte var med henne i rummet, men efter fastan vill jag ändå tänka att det kändes så för henne.

Publicerat den

Våren med Mångkulturella almanackan

Mångkulturella almanackan och Studieförbundet Bilda Öst blandar religion, samhällsfrågor och folkliga traditioner i en rad aktiviteter under våren 2019. Vi skapar plats för olika perspektiv att mötas med grund i almanackan. Varmt välkommen!

Vårt vårprogram vänder sig till alla åldrar. Barn och vuxna kan delta tillsammans på det mesta. Minst en gång, förhoppningsvis två, kommer vi att vara utomhus. Precis som i Pedagogiska pärlorna mixar vi praktiska, kreativa saker med mer teoretiska.

Ingen föranmälan och ingen avgift, bara att dyka upp. Förutom tillfällena nedan, så finns också möjlighet att delta i en heldags workshop i kalligrafi. Läs mer om den här.

Onsdag 13 mars, kl. 17.30
Plats: Hallunda bibliotek, Hallunda
JAG STANNAR TILL SLUTET
Författarsamtal med Fatemeh Khavari. Hösten 2015 kom över 20 000 unga afghaner till Sverige. 2017 fick många besked om att de inte fick stanna i landet. Då var Fatemeh Khavari 17 år och hon blev ledare för tusentals ungdomar. Det här är en berättelse om vad ett liv på flykt gör med en människa. Om att bygga en folkrörelse av samhällets mest utsatta. På Källkritikens dag. Samarbete med Hallunda bibliotek.

 

Fredag 29 mars
Plats: Mångkulturellt centrum, Hörsalen och Verkstan
INFÖR EARTH HOUR & INTERNATIONAL TRANSGENDER DAY OF VISIBILITY
Klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald. Två ödesfrågor! Earth Hour, som infaller den 30 mars klockan 20.30–21.30 uppmärksammar de frågorna. Earth Hour startade år 2007, som en enkel symbolhandling för klimatet.
International Transgender Day of Visibility firades första gången 2009. Det är en dag för att visa stöd och uppmärksamma de transpersoner som kämpar för sina rättigheter.
Gör ett spel i Verkstan. Gör ett spel att spela under jordtimmen (Earth Hour) nästa dag. Från 8 år.
Kl. 15–17.
Filmen Rädda våra liv av Camilla Gisslow handlar om tre transsexuella barn och deras historier. Visas i Hörsalen kl. 18. I samarbete med Doc Lounge Stockholm.

 

Fredag 26 april, kl. 17.30–20.30
Plats: Mångkulturellt centrum, Utställningshallen
MARIAMA JOBE: IMANE. BOK-SLÄPP!
Mariama Jobes bok handlar om de fem bönerna som muslimer dagligen ber, och trons berg- och dalbana. Tron kallas för Imane, det är också ett namn som många flickor bär.
Mariama Jobe vann finalen i Ortens Poesi 2016. Förra året gav hon ut diktsamlingen Sannu och i år kommer alltså Imane. Boken tar upp högerextrema vindar och islamofobi men utforskar också inbördeskriget i den unga muslimens hjärta, mellan det materiella och det andliga. Med exempel ur sitt eget liv har Mariama skrivit kring bönerna och försökt konkretisera det som gör oss alla till människor, sorgen av att förlora en närstående, utbrändhet, sjukdomar och sjukhusbesök, skolgången.
Boksläppet sker i Utställningshallen. 18.00 inleder vi, därefter framträder en ung poet på temat stolt muslim, kl. 19.00 boksamtal med Mariama Jobe. Vi bjuder bl.a. på gambisk dryck och piroger. I Valdagsrummet intill utställningshallen finns aktiviteter för barn. Biblioteket , en trappa ner, är reserverat som bönerum under kvällen.

 

Onsdag 8 maj
Plats: Mångkulturellt centrum (utomhus om vädret tillåter)
VÅREN KOMMER MED AL-KHIDR OCH SANKT GÖRAN
23 april firar scouter S:t Georgsdagen. S:t Göran som han heter på svenska, var en riddare som räddade en stad och en prinsessa från en farlig drake. Han firas 5–6 maj av ortodoxa kristna. På romani kallas högtiden Ederlezi och firas av romer från Balkan, såväl muslimer som kristna. I Mellanöstern identifieras ofta S:t Göran som profeten Al-Khidr. Aleviternas Hıdırellez högtidlighåller mötet mellan Al-Khidr och profeten Elias.
Prova på aktiviteter med Homenetmen scoutkår från Södertälje.
Marita Castro, berättare, berättar historien om Sankt Göran och draken.
Nevin Kamilagaoglu, Alevitiska Riksförbundet berättar om högtiden Hıdırellez. Ali Çağan spelar saz och sjunger alevitiska sånger.

 

Onsdag 12 juni, kl. 18
Plats: Stockholms innerstad, samling Sergels torg utanför tunnelbanan
STADSVANDRING I STOCKHOLM I DE NATIONELLA MINORITETERNAS FOTSPÅR
I århundraden har Stockholm bebotts av människor med annat eller fler modersmål än svenska. Finsktalande har bott i staden så länge som den har funnits. De nationella minoriteterna har lämnat ytterst lite spår efter sig i den offentliga miljön i förhållande till sin långa närvaro och gruppernas storlek. Men spåren finns, om man bara vet var man ska leta! Stadsvandringen är en resa från medeltidens Stockholm till tiden för arbetskraftsinvandring och miljonprogrammets tid.
Andreas Ali Jonasson, Mångkulturella almanackan, leder vandringen.

Holger.Ellgaard [CC BY-SA 3.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], from Wikimedia Commons

Publicerat den

Mångkulturella almanackan i äldrevården

På alla sju kommunala vård-och omsorgsboenden i Botkyrka kommun, söder om Stockholm, används Mångkulturella almanackan.

– Högtider och måltider är mycket viktiga händelser på våra boenden, berättar sektionschef Carin Djäken. Liksom att markera årstidernas gång, det gör vi bland annat genom våra trädgårdsodlingar.

I Botkyrka finns två finskspråkiga avdelningar, en i Alby och en i Tumba. Botkyrka är sedan 2010 finskt förvaltningsområde. I förvaltningsområden har enskilda, enligt Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk, rätt att använda sitt minoritetsspråk i sina skriftliga och muntliga kontakter med myndigheter. De har också rätt att få tillgång till äldreomsorg och förskola helt eller delvis på minoritetsspråket, i det här fallet finska.

Carin Djäken tror att arabiska och turkiska är de språk som står i tur för egna avdelningar. Att det finns personal som behärskar flera språk är särskilt viktigt i kontakten med äldre som drabbats av demenssjukdomar.

Mångkulturella almanackan kommer till användning för att personalen ska vara förberedd på de boendes högtider. Den används också som ett hjälpmedel för att planera personalens ledigheter.

Utomhusbild på äldreboende med plantering på Allégatan, Tumba.
Äldreboende på Allégatan, Tumba. Foto Babba Callius. Bilden tillhör Botkyrka kommun.

 

 

Publicerat den

26 oktober: En kväll med Mångkulturella almanackan 2019

Releasefest för Mångkulturella almanackan 2019 ordnar vi tillsammans med Studieförbundet Bilda i Stockholm. Detta blir också inledningen på en serie med programverksamhet. Nästa gång är redan 1-2 november då vi tillsammans med föreningen Fuerza de los Andes uppmärksammar Todos Santos och Alla helgonsdag.

Välkomna till Mångkulturellt centrum i Fittja!

Omslag Mångkulturella almanackan 2019

Om Mångkulturella almanackan 2019

2019 är av FN utsett till Internationella året för ursprungsfolkens språk. Vi uppmärksammar samiska men också de övriga fyra nationella minoritetsspråken i Sverige får stort utrymme. I kalendern hittar du ord för årstiderna på många språk. Hur många? Vilka? Titta på hemsidan när året börjat!

Mångkulturella almanackan ges 2019 ut i samarbete med Ålands landskapsregering. Den kommer bland annat att användas i samtliga förskolor och skolor på Åland.

Program 26 oktober

17.00 Öppnar vi. Välkomna att mötas i Länken!

Vi bjuder på något att mumsa på och att dricka. Köp almanackan till releasepris 100 kr. Bokutställning i biblioteket. Se också originalbilder ur årets almanacka och alla de Pedagogiska pärlorna som kommit ut. Barnaktiviteter finns.

17.30 Hälsar vi välkomna från Mångkulturella almanackan och Bilda

Samtal i biblioteket:

18.00 Nationella minoriteter i svenska läromedel. Venla Odenbalk, Sverigefinska ungdomsförbundet

18.30 Sankta Nino, helgonet som tog kristendomen till Georgien. Fader Shota Bitskinashvili, georgisk-ortodoxa kyrkan

19.00–19.30 Klez Is More spelar klezmer Länken

Samtal i biblioteket fortsätter:

19.30–20.00 Gott nytt år! Drakar, eldar och champagne. Lena Kättström Höök, Nordiska museet berättar om en ny bok

20.00 Integration på Åland: Därför använder vi Mångkulturella almanackan! Helena Flöjt Josefsson, Ålands landskapsregering

20.30–21.30 Klez Is More spelar klezmer Länken

 

Tavernan är öppen hela kvällen. Kvällsbuffé dukas fram från 17.30.

Publicerat den

Meänmaa – landet där meänkieli talas

Meänmaa. Säger det dig någonting? Det är namnet på området där meänkieli talas. Meänmaa är meänkieli och betyder vårt land. Meänkieli betyder vårt språk. Till Meänmaa hör fem kommuner i Sverige och sex kommuner i Finland. Till Meänmaa räknas också områden som inte ligger i Tornedalen, till exempel Gällivare, där meänkieli traditionellt talas. Tornedalingar och meänmaalaiset (”meänmaalänningar”) finns numera inte enbart i Meänmaa. Meänkieli talas sedan länge över hela

meänmaa
Meänmaa betyder vårt land på meänkieli.

landet. Många tornedalingar flyttade till södra Sverige på 50-, 60- och 70-talet. De jobbade ofta i industrin. För senare utflyttare har det ofta varit studier som varit orsaken till flytt. Göteborg är en stad som har många tornedalingar.  Imorgon på Tornedalingarnas dag (Meänmaan päivä) släpps det andra numret at den nygamla tidskriften Meänmaa, som bär namnet efter det meänkielispråkiga området. Tidskriften har sedan våren 2018 en ny redaktion, och den utgörs av personer ur just denna utflyttargrupp. Den nya redaktionen har därför sin bas i Göteborg och Karlstad.

Det var när göteborgaren Erik Kuoksu, född i Jukkasjärvi för fyrtio år sedan, tillsammans med Meri Alarcón, Johan Sammelin och Ralf Rotmalm hade möte i Pajala i våras som arbetet med tidskriften inleddes. Vid mötet deltog även författaren och meänkieli-aktivisten Bengt Pohjanen, som grundade tidskriften redan 2009. Tidskriften beskrevs länge som världens enda tidskrift helt på meänkieli. Men detta har ändrats med den nya redaktionen. Numera kommer även en del av tidskriften att vara på svenska.

tidskriften
Tidskriften Meänmaa.

”Jo, grundtanken hos Pohjanen var väl att allt skulle vara på meänkieli, men med en tvåspråkig inriktning kan man nå en bredare publik och få in mer material. Tanken är dock fortfarande att så mycket som möjligt ska vara på meänkieli” säger Kuoksu, som själv inte längre behärskar meänkieli.

Kuoksu tycker det är viktigt att tidskriften får spegla Tornedalen och dess berättartradition och rika litteraturhistoria. Tornedalingarna är ett skrivande folk.

”Tornedalen är intressant på så vis. Så länge man har kunnat skriva så har man skrivit. Det finns många lokala författare, och många skrev sina självbiografier. Man skrev både på svenska, meänkieli och finska, alla tre språken är nästan lika viktiga. Vi vill vara ett forum för att utveckla traditionen.”

Men lika mycket som det är viktigt att värna om traditioner är det att inte fastna i gångna tider.

”Samhället utvecklas, då måste också vår litteratur utvecklas, annars blir det skansenlitteratur.” Hans intention och förhoppning är att tidskriften ska få verka som en samlande punkt för tornedalslitteratur. Men han betonar också att det inte bara ska vara för att litteraturen är från Tornedalen, utan för att det är bra.

Första numret av tidskriften från den nya redaktionen kom ut i maj tidigare i år. Och lagom till Tornedalingarnas dag släpps alltså det andra numret i år.

Tidskriftens Facebooksida: https://www.facebook.com/tidskriftenmeanmaa/

Publicerat den

Jeanettes finska drömmar

Vad minns du från sommarloven i Haparanda?

– Ljuset. Att vi fick mörklägga för att kunna sova. Att vi kunde cykla över till Finland och köpa saker för finska mark. Och farmors mat, gädda i ugn eller långfilen som hon gjorde själv. Och så givetvis bastun! (Jag gillar fortfarande att basta). De hade egen bastu vid sitt hus.

Jeanette Törmäs pappa var från Tornedalen. Hon är alltså en av dem som sedan 2013 kan fira den 15 juli som Tornedalingarnas dag.

– När jag var liten var det hela tiden tal om att finska var så fult. Vi fick inte lära oss finska. Men pappa pratade ofta tornedalsfinska, meänkieli, med andra. Det bodde många finsktalande i Tyresö på den tiden.

När Jeanette gick i högstadiet ville hon ha meänkieli som hemspråk i skolan, men fick inte eftersom de inte pratade det hemma. Nu är lagen ändrad, elever i årskurs 1–9 har rätt till modersmålsundervisning i de nationella minoriteternas språk även om de inte har grundläggande kunskaper i språket eller talar det hemma.

Jeanettes pappa dog för tjugo år sedan. Sedan dess har hon inte haft så mycket kontakt med det tornedalska.

– Det skulle vara roligt att åka upp till Haparanda igen, säger Jeanette. Farmors och farfars hus finns inte kvar. Men ändå. När jag var barn så kom alltid gäster och fikade och pratade finska. Jag trodde att de kom från finska sidan, men nu när jag tänker på det så var de kanske tornedalingar från Haparanda! Det var ju deras språk! Det är mycket jag har missat och kanske missförstått. Jag måste se till att träffa den delen av släkten innan det blir för sent.

Det här är juli månads berättelse ur Mångkulturella almanackan 2018. Bilder av Malin Skinnar. Beställ väggalmanackan här!

Publicerat den

Internationella koltdagen, ”-Vi har inget att skämmas över.”

Idag uppmärksammas samiska koltdagen. Vi talade med Anders Rimpi som är en av många samer som idag valt att bära kolt. Anders är kompositör, sångare och lulesame född i Göteborg.

Foto: privat

Vad är egentligen en kolt?
-Kolt är bara den svenska benämningen på en del av de samiska kläderna, alltså den övre delen. Gákti heter hela dräkten på nordsamiska, och gábdde på lulesamiska, som är den samiska jag talar. Koltar kan se väldigt olika ut. En del är korta, en del går till låren, lulesamernas går ännu längre ned. Allt beror på vilket område man kommer ifrån. De olika delarna av dräkten berättar vilket område man är från. I Karasjok har man till exempel en stor hatt och i Kautokeino har vi ”bling bling-samerna” med mycket breda mönster.
Kolten är en del av den samiska slöjden. Ett hantverk, både vävandet av bälten, tennbroderier och såvidare. Hantverket lärs ut på slöjdskolor t ex i Jokkmokk, så den bär mycket historia i sig själv och personen som bär den. Det är inte bara ett plagg. Om jag inte härstammar från exempelvis Kautokeino så ska inte jag ha någon detalj i min dress från Kautokeino. Men det är ju sånt som kan bli så fel och ofta händer när utomstående får för sig att göra sådana plagg.

Hur vanligt är det att man bär kolt?

-Är man i samisk majoritet där folk bär kolt så känns det väldigt konstigt att inte ha kolt på sig, den berättar ju vem man är. Är man på en samisk högtid eller fest eller begravning då har man kolt på sig. Men det är mindre vanligt som varddagsplagg, då har man andra samiska attribut, vissa sjalar, armband, vissa skor. Skoband är också en viktig del av kolten. Och även de är olika från olika områden, vissa har stora tofsar. Det är ett stort diskussionsämne i Sapmi, när samer träffas blir det ofta att man frågar ”vem har sytt den grejen, vem har sytt det”. Samer som bor i Sapmi kan ofta ha flera koltar. Det kan vara sommarkolt, bröllopskolt o s v.

Varför uppmärsammas dagen?
-Det handlar om att vi vill visa att vi inte har något att skämmas över. Idag skäms inte samer över sitt ursprung som aå som förr, under lång tid har inte folk använt kolt, så idag är det ett sätt att visa att man hör samman och på det viset stärka sin samiska identitet.

Är det många som uppmärksammar dagen?
-Jag ser hela mitt facebookflöde hur samer använder det. Här i Göteborg räknar man kanske inte att det är så många med kolt. Men jag ska bära den när jag går och hämtar mitt barn på förskolan senare idag!

För den som är intresserad av att höra hur lulesamiska låter kan man spana in Anders Rimpis musik på hans soundcloud. På spotify finns dessutom Anders julsånger på samiska.

Publicerat den

Hur ser en romsk påsk ut?

Vi talade med Domino Kai, en mångsysslare som arbetat med romska rättighetsfrågor sedan 1991 samt med frågor som rör övriga av Sveriges nationella minoriteter.
Domino är född i Finland men flyttade till Sverige redan som ettåring med sin familj. Sedan 2008 har han varit inblandad i dialoggrupper, arbetat som mediepedagog, fungerat som sakkunnig, deltagit i projektarbeten som rör romska frågor på UR. Han hörs som berättarröst i ett flertal barnprogram, både på finska och på romani. Han har dessutom hunnit med att skriva två böcker, Romska röster (2015) och Miritza och Sebastian(2010). Dessutom bidrog han med ett kapitel i antologin Finnjävlar (2016) där han bland annat beskriver hur det är att vara både sverigefinsk, svensk och rom.

IMG_0003.jpg

Foto: Mirelle Gyllenbäck

Vad gör du just nu?
-Just nu konsultar jag för Europaparlamentet, och då för gruppledaren Bodil Valero och svenska Miljöpartiet. Det är sådant som rör minoritetsfrågor, rasism och diskriminering kopplat till mänskliga rättigheter.

Sedan augusti/september 2017 är Domino dessutom enhetschef på Göteborgs stad där han arbetar med att bygga upp ett romskt center, Romano Center i Väst.

Vad innebär ett romskt center?
-Romano Center i Väst har ett tudelat uppdrag. Det ena är att hjälpa, råda samt tipsa den romska målgruppen inom rätten till sina mänskliga rättigheter på olika sätt. Det andra är att belysa och vara rådgivande gentemot tjänstepersoner och kommunala myndigheter om vad som gäller enligt nationella minoritetspolitiken genom utbildningspaket som anpassas efter verksamheter samt en del önskemål inom området. -Det är en väldigt stor utmaning och samtidigt en fantastisk möjlighet att komma bort från projekttänket som ju tyvärr ofta är det som varit det rådande när det gäller romska frågor, och istället få möjligheten till att planera mer långsiktigt. Det är A och O om vi ska skjuta fram positionerna när det gäller romers livsförbättringar på sikt i Göteborg och Västra Götalands län.

Nu är det påsk! På vilket sätt firar romer påsk?
-Om vi tar finska romer så firar man nog på många sätt ganska likt finnar. Att ha befunnit sig inom breddgrader i Finland sedan regenten innan Gustav Vasa började tvinga romer från denna sida av dåvarande riket till den östra sedan början av 1500-talet, det är klart att landets utveckling och val inom religionen även influerat romer och andra minoriteter som befunnit sig där i århundraden. Det är mycket kring det religiösa och med historien kring Jesus under påsken. Romer samlas gärna kring Jesus. Man har varit mycket mer djupare religiös i Finland än i Sverige, många måsten enligt gamla testamentet, tänker jag. Jag själv är uppvuxen i nära relation till Pingstkyrkan, och i Finland finns det ju laestadianer och många andra religiösa grupper. I den finska kulturen har denna religiositet gett avtryck även bland de som inte är med i dessa grupper. Så det finns en stor respekt inför påsken, man dricker inte alkohol, man festar inte, och så är det även om du inte är troende, påsken är ju en av de största kristna helgerna. Många finska romer är frikyrkliga. Man har nog passat in bättre i frikyrkorna tror jag. Man har inte behövt kunna latin eller rutiner som en del läror har sedan tidigare, man har bara prisat Gud, och det har man fått göra på sitt egna sätt. Sen måste vi komma ihåg att det var väldigt sent ända in på 1900-talet innan romer fick tillgång till att komma in i kyrkorna överhuvudtaget. Men det är klart att det skett en förändring även här bland yngre generationer, jag ser inte utveckling som något fel utan tvärtom om bara respekten för individers val finns med i bilden.

Äter man någon speciell mat under påsk?
-De finska romernas påskmat är nog väldigt likt det finska påskbordet, men man kan nog nämna lax och köttgrytor och olika rätter baserade på rotfrukter, en del släkter har även olika soppor som start på påskmaten, samt fantastiska memma med vispgrädde och strösocker. Sen finns de karelska pirogerna alltid med året runt med äggsmör på, de är helt makalöst goda. Det är typisk mat som vi äter under påsken.

Hur ser det ut bland andra romska grupper?
-Om vi tar utomnordiska romska grupper till exempel, som kommer från länder där katolska kyrkan har stor påverkan, då är det den typen av påsk, oftast vit fisk och grönsaker under påskafton eller påskdagen. Hur romer firar påsk beror ofta på vilken grupp man tillhör och varifrån man kommer.

Baxt, zor ta sastibe! – Lycka, kraft och hälsa! Latšo Patradi! – Glad Påsk