Första judiska firandet i Sverige

1685 fanns en liten grupp judar som bodde vid Järntorget i Gamla stan. De firade Lövhyddofesten och blev sedan utvisade på grund av detta. Detta är den första judiska helgdag som vi säkert vet firats i Sverige. Det är förstås troligt att högtiderna Rosh Hashana och Jom Kippur också hade firats, eftersom de infaller strax innan. Men en lövhydda på en gård i Gamla stan väckte nog uppmärksamhet.

På den tiden var det inte religionsfrihet i Sverige. Alla var tvungna att tillhöra Svenska kyrkan. 1779 infördes Sveriges första lag om religionsfrihet. Men den religionsfriheten var begränsad och gällde bara för personer som var födda utomlands.

Lövhyddohögtiden

Sukkot som pågår en vecka är både en skördefest och en påminnelse om judarnas 40-åriga ökenvandring efter uttåget ur Egypten. Då byggs lövhyddor av löv, granris, halm eller vass. Sukkot betyder lövhyddor på hebreiska.  Lövhyddorna är en symbol för de tillfälliga bostäder som israeliterna använde under ökenvandringen. Och samtidigt en symbol för hur Gud skyddade dem då. Man ska tillbringa mycket tid i lövhyddan, gärna äta sina måltider där.

Den sista dagen av sukkot är Shmini atzeret.  Sedan kommer Simchat Torah, Torafesten 18 oktober.

Asparnas sång

Tornedalens flagga, Meänflaku, vajar i vinden den 15 juli då Tornedalingarnas dag firas. Så gör också asparna.

Aspen är Ulrika Nygårds favoritträd.

– På tre olika platser i Norrbotten finns ”mina” aspar, berättar Ulrika. Den första fanns i Peräjävaara, och stod på en äng invid Torneälven så robust och pålitlig. De andra asparna finns på Erkheikkibacken nära mitt barndomshem. Även de majestätiska och trygga med ett vackert ljud då vinden kommer. Den tredje platsen med aspar är mitt eget hem i Selet. Här har vi två höga aspar som vakar över gården, det känns tryggt. Under sommaren bär de en hängmatta under sig där man kan ligga och njuta av bladverket och det vackra ljudet från löven.

Selet ligger mellan Luleå och Boden invid Alån. Ett sele är en benämning på en plats där vattnet rinner stilla och långsamt.

ASP Populus tremula

Asp finns i hela Sverige upp till trädgränsen och är ett av våra vanligaste lövträd. Den känns igen på sina darrande blad. Bladen darrar därför att bladskaftet är platt. Plocka ett asplöv och se hur det rör sig! Aspen får starka, vackra höstfärger. Aspen förökar sig lätt med rotskott. Många djur och insekter vill gärna bo i aspar och dess mjuka trä gör den populär hos hackspettar.

Asp används som massaved men också till tändstickor.

Vi finns, vi måste in i skolböckerna

Jag är uppvuxen med motti och fläsk. Men hade aldrig kopplat det till det finska, säger IngMarie Bohmelin som har varit med och bildat Förbundet Skogsfinnars intressen i Sverige. Vi är 1,7 miljoner människor i Sverige som har skogsfinskt påbrå. Vi har inte våra namn. Vi har inte våra rötter. Men det ska vi ändra på nu – vi finns! Vi måste in i skolböckerna.

Under 1500-talets slut och vidare under 1600-talet bosatte sig finnar i barrskogsområden i Sverige och Norge. De kom från Savolax och Karelen i nuvarande Finland och var kunniga i svedjebruk.  Svedjebruk innebär att man bränner skog för att använda marken för att så säd. Stora landarealer koloniserades med hjälp av svedjandet. Trakterna kallas än idag finnskogar. I Norge är skogsfinnarna en nationell minoritet..

IngMarie förstod att hon härstammade från skogsfinnar när hon släktforskade.

Någon hade kopplat namnet Kähköinen till mitt släktträd i den digitala släktforskningstjänsten Ancestry. Jag förstod ingenting, men ringde upp min pappas kusin som är den sista kvar i den generationen och han sa ”ja vi är nog finnar”.

IngMarie Bohmelin

Kähköinen hade med tiden ändrats till Käck. Men nu försöker IngMarie ta tillbaka släktnamnet. Det är möjligt enligt lag så länge det inte ligger mer än fyra generationer tillbaka.

Sverigefinnarnas dag firas 24 februari till minne av folklivsforskaren och predikanten Carl Axel Gottlund som föddes 24/2 1796. Han startade under 1800-talet den första sverigefinska föreningen i Sverige, och kämpade för skogsfinnarnas rättigheter i Värmland och Dalarna. Fortfarande finns många spår av den skogsfinska kulturen i finnbygderna. Där kan finnas rökstugor, bastur, finska ortnamn, mattraditioner och sägner. Men också fördomar.

Trolldom pratas om – det blir jag tokig på! Det pratas om trollgubbar. Nej men ett sjätte sinne hade de, de kunde ta till sig naturen på ett annat vis. Kunskap som behövs nu, och nu har Greta-generationen möjlighet att förstå och uppskatta detta.

Vad är skogen för dig?

Jag har skogen i ryggraden. Hit åker jag för att hämta kraft. Jag gick som liten i skogen med mormor, det var hon som visade mig.  Jag måste röja nu och vill göra det själv. Och jag vill ha ett hållbart skogsbruk med blandskog. Ingen granåker. Kanske lite tall? Jag är jägare, så jag går mycket i skogen. Luktar och lyssnar. När man sitter på pass är det enormt rofyllt, fåglarna kommer så nära som aldrig förr.

Pedagogiska pärlor för februari 2022

Månaden inleds med ett stort firande – kinesiskt, koreanskt, mongoliskt, tibetanskt och vietnamesiskt nyår. Redan då kan det passa bra att förbereda vänskapskort för att sätta en positiv ton på det nya året. Men gör också en koreansk sogotrumma för att kunna fira med buller och bång! Två nationella minoriteter har sina dagar i februari, samer och sverigefinnar. Anknyt till dem 21 februari på Internationella modersmålsdagen, kanske?
Som alltid välj och anpassa efter vad som passar just din grupp!

Hämta Pärlorna som PDF!

Sogotrummor.

Materialet kan användas från förskolan till vuxenverksamheter, välj ut, anpassa och utveckla efter vad som passar dig och din grupp.

Alla publicerade Pedagogiska pärlor finns samlade på sidan Pedagogiska pärlor

Pedagogiska pärlor för sommaren 2021

Juni, juli, augusti. Här är sommarpärlor! Såväl solen som månen som stjärnorna finns med. Solpyssel och samtal om ditt eget namn och månaders namn kan vara sysselsättning hemma eller i verksamheter. Kanske en regnig dag, eller i skuggan av ett träd.

Materialet kan användas från förskolan till vuxenverksamheter, välj ut, anpassa och utveckla efter vad som passar dig och din grupp.

Alla publicerade Pedagogiska pärlor finns samlade på sidan Pedagogiska pärlor

Resandefolkets dag 29 september

De svenska resanderomerna har en lång historia. Det var den 29 september 1512 som en viss Herr Antonius med följe red in i Stockholm, vilket är den första notering om romers närvaro i Sverige som finns. I Stockholms tänkebok — protokoll över rådets sammanträden — från 1512 nämns ett besök av en grupp romer. “Greve” Antonius resandegrupp kommer från “Lilla Egypten” och får husrum i Sankt Lars gillestuga. Läs mer om detta hos Stockholms stadsarkiv!

Ättlingar till denna första resandegrupp kallas idag för resandefolket eller resanderomer. Det språk de tog med sig räknas som en dialekt av romani och talas fortfarande av vissa familjer, även om antalet idag är få. Sedan år 2000 är svensk romani, tillsammans med de andra dialekterna av romani chib, officiellt nationellt minoritetsspråk i Sverige.

Resandefolket har genom historien fått utstå många övergrepp. Hela bostadsområden har blivit nedbrända och ända in på 1970-talet utsattes resanderomer för tvångssteriliseringar. Hör P3-dokumentär om Jönköpingskravallerna 1948 här!

Av historiska skäl har många därför hemlighållit sin resandebakgrund, inte velat berätta att de talar romani och bara använt språket i hemmet.

Något som skiljer svensk romani från de andra dialekterna är att den till stor del har övertagit svensk grammatik. Men den har ett eget ordförråd, med många ord som kan spåras så långt bort som till Indien. Också svenska språket har påverkats av romani.


Årstiderna på svensk romani:

Nava – vår
Nijall – sommar
Tamla – höst
Venn  – vinter

Några flaggor i augusti

samisk flagga

Den samiska flaggan är gemensam för alla samer. Den godkändes den 15 augusti 1986 av Samerådets 13:e Samekonferens i Åre. Den 15 augusti är därför en av de samiska flaggdagarna. Totalt finns 12 samiska flaggdagar på året. Cirkeln är en symbol för solen och månen. Solringen är röd och månringen är blå. Flaggans färger kommer från den traditionella samiska dräkten. Sápmi, är det område som omfattar samernas historiska bosättningsområden. Det omfattar delar av norra Norge, Sverige, Finland och Kolahalvön i Ryssland.

regnbågsflagga

Regnbågsflaggan, även kallad Prideflaggan, skapades i USA på 1970-talet. Första gången den officiellt visades var under San Fransisco Pride 1978. Flaggans många färger återspeglar mångfalden inom HBTQ-rörelsen och flaggan används ofta som en symbol för stolthet. Den största Pridefestivalen i Sverige är den som sker i Stockholm varje år i månadskiftet juli-augusti.

wiphala

En annan regnbågsflagga är wiphalan som är en kvadratisk flagga med ett mönster bestående av 49 små kvadrater i regnbågens färger. Den skapades i Anderna i Sydamerika och används av flera urfolk från Sydamerika.  Carmen Blanco från Uppsala är född i Peru och säger: Ibland använder jag den på miljödemonstrationer, just för att den bejakar mångfalden. Eller på FN-dagen Internationella dagen för världens ursprungsfolk 9 augusti och på Urfolkens kampdag 12 oktober.

9 augusti är förstås också en dag för den samiska flaggan.

Meänmaa – landet i norr

Tornedalen är ett område som ligger i nordöstra Sverige och nordvästra Finland, på båda sidor om gränsen. I Tornedalen talas språket meänkieli, som betyder vårt språk. På senare tid har det meänkielispråkiga området också börjat kallas Meänmaa, som betyder vårt land på meänkieli. Dit hör även Gällivare och Kiruna som inte ligger i Tornedalen men där man också talar meänkieli.

Tornedalen har länge varit ett flerspråkigt område. Många tornedalingar talar både svenska, finska, meänkieli och samiska. Genom Tornedalen flyter Torne älv, som heter Tornionväylä på meänkieli och Tornionjoki på finska. Genom Tornedalen går också det som kallas norra polcirkeln. I området mellan polcirkeln och nordpolen går solen inte ner vid sommarsolståndet. När solen är uppe ett helt dygn brukar det kallas för midnattssol.

Den 15 juli firas Tornedalingarnas dag, eller Meänmaan päivä som den också kallas på meänkieli. Då flaggar man med meänflaku som är tornedalingarnas och de meänkielispråkigas flagga.

meänmaa landet i norr

Några bra ord att kunna på meänkieli:

väylä = älv
triivastua = att trivas
ummikko = person som bara kan ett språk
mettä = skog
raja = gräns
laakso = dal
kahvijuusto = kaffeost vanlig i Meänmaa, en typ av ost som används i eller till kaffet. Till efterrätt är det vanligt att man äter den med hjortron.
hilla = hjortron
napapiiri = polcirkel

hjortron

 

Stockholmsvandring i nationella minoriteters fotspår

Stockholm, Sveriges huvudstad. Eller Tukholma, Stokholmi och Stuehkie som staden heter på några av Sveriges nationella minoritetsspråk. Språk som har talats i staden sedan dess grundande. Mångkulturella almanackan, med Andreas Jonasson som guide, ordnade 12 juni 2019 en stadsvandring i de nationella minoriteternas fotspår. Den här gången höll vi till helt och hållet i Gamla stan.

Per Anders Fogelström nämner i en av sina böcker att ”mycket av det blod, svett och tårar som byggde Stockholm var finskt”, något som gäller även de övriga nationella minoriteterna. Tyvärr är det sällan som det syns några tydliga spår i stadsmiljön efter gruppernas långa närvaro. En orsak kan vara att huvuddelen av Stockholms nationella minoriteter tillhört ”småfolket”, alltså varit pigor, drängar, dagsverkare, knektar, notfiskare, åkare, dragare och skräddare. Livsviktiga yrken för en stad, men som till skillnad från adel och storhandlare aldrig reser bestående monument över sin gärning, får gator uppkallade efter sig eller statyer resta som minne efter dem.

Den sverigefinska arbetarförfattaren Antti Jalava skrev 1983 till sina sverigefinska landsmän:
”Det är en gåta för mig att sverigefinnarna alltid, från medeltiden till våra dagar, har låtit sig skuffas undan, så att efter några generationer har det återstått bara enstaka ortsnamn eller låneord, hembygdsmuseets utställningsmonter eller förortens vindpinade asfaltsgångar som minne efter dem.”

Under vandringen besökte vi platser som på olika sätt kan kopplas till de nationella minoriteterna. Vi stannade till vid Stora Nygatan 5, idag mer känd som ett tillhåll för jazzälskare (på bilden ovan står vi på andra sidan gatan), en gång i tiden en kyrka som kom att spela en avgörande roll i samernas möjligheter till utbildning. Vi var på Västerlånggatan, gatan som 2010 av Sveriges radio korades som Stockholms finskaste gata. Vi besökte Stockholms och Sveriges första synagoga som utöver sin judiska historia också ruvar på en för många okänd samisk berättelse.  Vid slottet fick vi en förklaring till varför hovet under så lång tid höll finnar och samer som anställda. Ett stenkast bort lär dessutom Sveriges första resande-romer ha övernattat sin första natt i huvudstaden den 29 september 1512. Därför är 29 september Resandefolkets högtidsdag.

 

Fastan funkar! Om Esters fasta

Isak Gerson är gästskribent på Mångkulturella almanackan idag och skriver om Esters fasta som inleder Purim.

Vid soluppgången började ta’anis Ester, Esters fasta, som när den slutar på kvällen inleder högtiden Purim. Även om jag inte är särskild fäst vid högtiden i sig tycker jag väldigt mycket om fastan. Den har en helt annan stämning än de andra årliga judiska fastedagarna, som med undantag för Jom Kipur är sorgefastor.

Textstödet för fastan kommer från Esters bok (som hela Purim kretsar kring). Ester lever som dold jude i Babylonien. Hon lyckas gifta sig med kungen. När kungens rådgivare får tillstånd av kungen att utrota judarna i landet (med den kända motiveringen ”There is a certain people scattered abroad and dispersed among the peoples in all the provinces of thy kingdom; and their laws are diverse from those of every people; neither keep they the king’s laws; therefore it profiteth not the king to suffer them.” (3:8) som ekar i millennier av antisemitisk propaganda) får Ester i uppgift att stoppa folkmordet. Och där, inför att hon ska träffa kungen för att tala med honom säger hon till sin medkonspiratör Mordechai: ”Go, gather together all the Jews that are present in Shushan, and fast ye for me, and neither eat nor drink three days, night or day; I also and my maidens will fast in like manner; and so will I go in unto the king, which is not according to the law; and if I perish, I perish.” (4:16)

Den ursprungliga fastan är alltså en förberedelse för strid. Ester kände att en fasta för hela folket skulle hjälpa henne få med sig kungens välvilja vid hennes audiens. Esters bok är känd för att vara den enda boken i den hebreiska bibeln som inte innehåller Guds namn i texten. Vissa har försökt rättfärdiga inkluderandet i kanon med att fastan är ett sätt att åkalla ett gudomligt ingripande, men jag tror att man kan läsa Esters bok på ett helt annat sätt. Fastan hon utlyser tror jag är tänkt att visa två saker:

  1. Att det finns en organiserad beredskap bland judarna i Babylonien. Den enda jude texten berättar att Ester har kontakt med är hennes bror Mordechai som verkar organisera mycket av motståndet mot folkmordskampanjen. Om hon lyckas utlysa en fasta för hela folket på så kort tid visar det att det finns ett stort och fungerande nätverk bland den babylonska diasporan.
  2. Att folk var redo att ge vad de hade. Att fasta i tre dagar som arbetare i ett så varmt land är ingen liten uppoffring. Men om folk var redo att fasta ändå visade det att de var redo för seriöst motstånd.

Ett sätt att förstå Esters fasta kan vara att titta på kampmetoderna vi använder i vårt samhälle idag. Förra veckan organiserades skolstrejker runt om i världen, inklusive här i Sverige. Ingen tror att elever kan orsaka ekonomisk skada genom att strejka en dag. Men det var inte heller poängen. Poängen var att visa vilken beredskap och vilket engagemang som finns i frågan. När folk i hela landet gav över en miljon bara första dagen efter Hamnarbetarförbundets strejkvarsel kunde Hamn vinna. De flesta vet nog att en miljon att strejka för inte hade räckt långt mot Svenskt Näringsliv, men det visade vilken uppslutning som fanns bakom Hamnarbetarförbundet. Vi som förhandlat fackligt vet hur betydelsefullt det är med såväl strejker som flygbladsutdelningar och blockader. Att ha kamrater runt en som visar vilket stöd man har hjälper en inte bara att försvaga motparten, utan också att stärka sig själv.

Fastan funkar. Ester får träffa kungen och övertyga honom. Enligt boken kan kungen inte upphäva fattade beslut, men kungen fattar ett nytt beslut om att judarna är helt fria att försvara sig mot folkmordet. Och det gör de verkligen. Kungens antisemitiske rådgivare och hans söner hängs, och judarna dödar 75 000 av de som kommer för att utrota dem. Babylons alla judar kanske inte var med henne i rummet, men efter fastan vill jag ändå tänka att det kändes så för henne.