Familjegemenskap på Eid-el-fitr

Sara Ali bor i Laxå. Eid-al-fitr är hennes favorithögtid.

– Efter att ha fastat i en månad är det äntligen dags för Eid al-fitr, säger Sara Ali som har kurdiskt och arabiskt ursprung.

Dagen innan Eid börjar alla familjer i släkten förberedelserna inför firandet. Saras pappa och farbröder åker runt i Stockholm till slaktare och matbutiker för att köpa hem det bästa köttet och råvarorna. På Eid-dagen går Sara, hennes mamma och systrar går upp ungefär klockan sex på morgonen och börjar laga mat. Ris ska kokas, kött och kyckling ska stekas, såser och sallader ska göras.

– Det är lite speciellt att laga mat så tidigt på morgonen. Under Eid är vår frukost inte ägg, mackor eller yoghurt, efter en månad av fastande börjar vi direkt med en riktig måltid tidigt på morgonen. I vår familj sköter kvinnorna matlagningen, säger hon. Men det är främst för att mina bröder inte lagar mat på det sättet mamma vill. Medan vi lagar maten vaknar männen, klär sig fint i kostym, ordnar dukningen samt pyntar hemmet med fina dekorationer som vi tar fram speciellt under Eid. Innan maten är klar brukar pappa alltid gå till blomsterbutiken längre ner på gatan och köpa en stor bukett rosor. Det är en tradition han själv har skapat. Buketten ställs på bordet i vardagsrummet, berättar Sara. Sedan är det vår tur att göra oss fina. Mina farbröder och deras familjer kommer över på morgonen med mat som de också lagat, så sitter vi alla på morgonen, äter och skrattar åt gamla historier som min pappa berättar.

Vad händer resten av dagen och vad är din favoritdel av firandet?

– Vi fortsätter i princip att äta hela dagen, säger hon och skrattar. Vi äter kurdiska och arabiska bakelser, baklawa, daheena, kunafe och bi haleeb . Det tar aldrig slut, vi äter från morgon till kväll. Min favoritdel av hela Eid firandet är dock den gemensamma bönen. Vi flyttar bort bord och soffor så att alla ska få plats att be tillsammans i vardagsrummet. Min äldsta farbror leder bönen. Hans röst är så behaglig att lyssna på och det blir så fin stämning. Vi tackar Gud för allt vi har, familjen, vänner, vår hälsa, och när bönen är klar brukar vi ha som familjetradition att reflektera över Ramadanmånaden. Vi berättar om roliga händelser som skett under månaden och vi önskar varandra lycka till inför nästa Ramadan, berättar hon.

Hur avslutar ni ert Eidfirande?

– Efter att ha ätit all mat försöker vi varva ner lite innan läggdags. Vi dricker te och kollar på gamla syriska filmer som min pappa älskar och tvingar familjen att se. Vi är mycket för personliga familjetraditioner – som de röda rosorna och de syriska filmerna – men den viktigaste delen är den gemensamma bönen.

Vad skiljer er familjs typ av firande från andras?

– Vanligtvis brukar man åka till moskén och utföra bönen, men eftersom vi inte har någon moské i närheten ber vi hemma istället. Och hos oss är det viktigt att ha kul tillsammans. Vi har inte riktigt några traditioner som de äldre generationerna brukade ha – då till exempel min mormor brukade laga mat till fattiga i hennes by under Eid. Jag vet att vissa av mina vänner brukar vara hela dagen i moskén med människor av alla etniciteter, medan vi är hemma hela dagen med familjen.

Paliz Askari studerar etnologi på Södertörns högskola. Mångkulturella almanackan samarbetar med etnologikursen. (Texten är redigerad av Mångkulturella almanackan för att passa på hemsidan).

En annorlunda Ramadan

Eman är byggnadsingenjör och student på Gävle högskola. Hon är 25 år och bor både i Gävle och i Upplands Väsby. Här berättar hon om årets ramadanmånad, en ramadan som inte är lik någon annan. En ramadan med mindre gemenskap och mer ensamhet.

Vad är Ramadan för dig?

– Ramadan för mig handlar om gemenskap, kärlek och medkänsla. Ramadan är en speciell och rolig månad för alla muslimer, den ger oss en känsla av samhörighet med andra muslimer. Ramadan handlar om att komma närmare Gud och lära sig förstå den andras lidande av hunger och törst. Jag tycker att alla, även de som inte är muslimer, bör testa att fasta, både för att kunna känna av hur andra människor lever, men även för att det är så bra för kroppen enligt ny forskning. Ramadan handlar också om att reflektera över sina handlingar och eget sätt att leva. Ibland kan man på grund av den press som man har från livet och samhällets förväntningar på den enskilda personen förlora sin väg och glömma att vi bara är människor allihopa. Vi måste därför ge varandra chanser att göra bättre. Det är viktigt under denna månad att ha full respekt för varandra och varandras olikheter, vara ödmjuk och ha stor medkänsla för andra människor och andra varelser, annars bli fastan inte accepterad av Gud.

 

Skiljer sig årets ramadan från andra?

– Ja, väldigt mycket, det är så många saker som jag personligen saknar denna ramadan. Till exempel, varje dag under månaden brukar de flesta muslimer be tarawih-bönen i moskéer, det sker efter varje iftar. Iftar är alltså måltiden som man äter efter fastan vid solnedgången. Man kan också be hemma om man inte vill be i moskén, men tarawih är ju en gemensam bön. När jag utför tarawihbönen i moskén får jag en känsla av att vara närmare Gud på ett sätt. På grund coronapandemin och förbud mot stora samlingar, kommer bönen i år utföras hemma. Tarawih är en frivillig bön, men det är uppskattat av Gud att man gör den.
Det har också blivit tradition att tv-kanaler har speciella program under denna månad. De kallas för ramadanprogram och brukar vara komedier och drama tv-serier som sänds på alla arabiska tv-kanaler. En del serier som inte hann bli klara innan viruset spred sig runt världen, har ställts in vilket gör att fastetiden känns långsammare. En vanlig ramadankväll är en lång kväll, de flesta brukar vara uppe väldigt sent på kvällen. Oftast brukar man bjuda varandra på iftar, men i år blir det mindre social samvaro och mera ensamhet, vilket jag tycker är trist.

Brukar det arrangeras speciella aktiviteter under ramadan, förutom tv-programmen?

– Varje dag efter iftar och kvällsbönen tarawih brukar vi samlas hemma hos varandra eller på arabiska caféer och spela ramadanspel. Mitt favoritspel är ”Mehebis” vilket betyder ringen. Man spelar det med stora eller små lag, från 2 pers per lag och upp till flera hundra personer. Det kan bli stora kamper som i vissa länder sänds på TV. Spelet går ut på att det ena laget får ringen, sen får lagets ledare gömma den i en av lagmedlemmarnas händer. Sedan får hela laget knyta händerna och hålla fram dem och det andra laget får gissa i vilken hand ringen är gömd. Det är ett roligt spel med mycket spänning och skratt. Här i Stockholm brukar spelet arrangeras varje ramadan på Rotana café och restaurang, och det är ungefär 50–60 personer. Spelet anses vara ett manligt spel i den irakiska kulturen och har varit så sedan flera hundra år. Men det spelas också av kvinnor hemma med släkten.  Därför är ramadan annorlunda i år.

spel på Rotana cafe
Mehebis-spel på Rotana café och restaurang. Bild från 2018.
Mehebbis-spel 2018 på Rotana kafé.
Mehebis-spel 2018 på Rotana café och restaurang.

Eid al fitr är på sätt och vis en fortsättning av ramadan, namnet betyder att bryta fastan. Sista veckan av Ramadan görs eid-inköpen, man handlar kläder och förbereder eid-kakor. Då samlas hela familjen för att baka olika sorters kakor som ska räcka för tre dagar, för familjen och alla släktingar och vänner som kommer hälsa på. I min familj brukar det vara konkurrens mellan min mamma och hennes systrar och andra kvinnliga släktingar om vem som gör de godaste kakorna. Jag måste säga, min mamma har aldrig vunnit!  Det är traditionella kakor som görs av kakdeg och fylls av dadelmix och speciella kryddor. I år får vi förbereda ungefär en vecka innan då mina syskon som är gifta och har familj inte kan komma hem till oss, min pappa är i en riskgrupp. Det tycker jag är tråkigt, för det brukar vara en speciell kväll för hela vår familj.

 

Är det något mera som man bruka göra under eid som är annorlunda i år?

– Första dagen på eid brukar vi vid soluppgången åka till moskén och be eidbönen, en stor gemensam bön som leds av en imam. På grund av förbudet mot stora samlingar kommer vi i år inte kunna göra det. Dock finns möjligheten att bönen utförs hemma och leds av en manlig familjemedlem.
Varje år brukar pappa ge zakat. Varje muslimsk familj måste donera pengar de sista dagarna i ramadan eller under eid för att fastan ska accepteras av Gud. Vi brukar hälsa på fattiga familjer som vi känner, eller som någon annan har rekommenderat, och ge dem pengar. I år kommer vi inte kunna göra det på samma sätt. Vi får hitta på andra lösningar, vi kanske kan ringa dem och sen swisha.
Under de tre dagarna som eid varar brukar vi hälsa på släkten. Det känns jobbigt att vi i år kommer missa firandet. Vi brukar själva hålla en fest den andra dagen under eid där hela släkten och vänner är med. Det blir bara jag och mina föräldrar denna eid, jag tror det känns jobbigast för min pappa som känner att det är hans fel att vi inte kan träffa mina syskon på grund av hans sjukdom. Vi får i så fall prata och umgås via Facetime. Vi får nöja oss med det, det är en svår tid för alla, vi får göra vårt bästa.

Intervjun är gjord av Shahed Ibrahim, praktikant från Mångfaldsstudier, Stockholms universitet.

Mullor och piroger

Islam har en lång historia på Åland. Vid mitten av 1800-talet hölls islamiska gudstjänster, 150 år innan Sverige fick sin första islamiska församling. De första muslimerna på Åland var ryska soldater, placerade på Bomarsunds fästning i Sund kommun. De flesta var tatarer.

Det fanns också judar bland soldaterna. Det är därför som det finns både en judisk och en muslimsk begravningsplats på Prästö vid Bomarsund.

Den 14 oktober 1917 fick Åland besök av den kände tatariska imamen Musa Carullah Bigi. Han skulle hålla gudstjänst med de muslimska soldaterna, som då var mellan 100 och 200, majoriteten tatarer. Tatarer brukar vid festliga tillfällen bjuda på en pirog, kallad pärämäts. De har spridits i Finland av de finländska tatarerna. Det är inte otänkbart att det 1917 vid imamens besök på Åland bjöds på just pärämäts.

 

Pärämäts

Pärämäts är en rund, friterad pirog med en liten öppning på ovansidan. Fyllningen är antingen köttfärs eller potatismos. Den brukar serveras med saltgurka, rödbetor och smetana. När den säljs som snabbmat i Tammerfors och Vasa i Finland är det många som äter den med stark senap.

Finländska tatarer i Finland och Sverige

De finländska tatarerna är en av Finlands sju “inhemska minoriteter” (motsvarar ungefär de “nationella minoriterna” i Sverige). En del finländska tatarer kom till Sverige redan på 1940-talet som flyktingar undan de finländska krigen. De finländska tatarerna var delaktiga i att grunda Sveriges första islamiska församling 1948. Den tatariska församlingen höll under 1950-talet eid-middagar i Konserthuset i Stockholm. Vad som bjöds på då vet vi inte, men det är mycket möjligt att där bjöds på en och annan pärämäts!

 

Layltul Bara’at – Förlåtelsens natt

Vid solnedgången den 15:e i månaden Sha’ban i den islamiska kalendern, infaller Laylat al Bara’a (Förlåtelsens natt). Natten är ett tillfälle att rannsaka sig själv och be om ursäkt för tillkortakommanden, men också att förlåta andra. Natten brukar sällan ses som ett tillfälle för fest. Vanligare är att natten spenderas i lugn och ro i gudsåminnelse (dhikrullah), bön (du’a) och meditation (muraqaba).  Det är vanligt att man någon gång efter solnedgången besöker släktingars gravplatser.

I vissa traditioner är moskéerna öppna denna natt och ses som en viktig del av det islamiska kalenderåret, men i vissa traditioner är det främmande att natten uppmärksammas över huvudtaget. Enligt profetiska traditioner (berättelser om profeten Muhammed) fastade profeten mycket i månaden Sha’ban. Natten fungerar ofta som en förberedelse inför fastemånaden ramadan. Många passar på att städa sina hem och vissa väljer att fasta några dagar som en förberedelse för den stora fastemånaden.

På persiska kallas natten Shab-e barat, och på turkiska Berat Kandili. I den shiitiska traditionen anses att Mahdi, den tolfte imamen, föddes denna natt. Eftersom natten infaller i mitten av månaden Sha’ban, kallas den ibland även för Nisf Shaban (=mitten av månaden Shaban) på arabiska.

Natten räknas som en av fem viktigare nätter i den sunnimuslimska traditionen. Dessa nätter kallas ibland för qandil-nätterna (arabiska: qandil, från latin: candela, jämför engelskans candle, på svenska: ljus, stearinljus).  De övriga fyra nätterna är Laylat al Qadr (Allmaktens natt), Mawlid al Nabi (firandet av profetens födelse), Laylat al Ragha’ib och Laylat al Miraj (profeten Muhammeds himmelsfärd). I vissa länder, främst de som en gång hört till Ottomanska riket, tänds belysningar i minareterna under dessa nätter.

Våren kommer med Al-Khidr och Sankt Göran

Den 23 april firar scouter över hela världen S:t Georgsdagen.  De läser legenden om Sankt Georg och draken, ordnar en fest eller ett evenemang.

Men varför och vem var S:t Georg? Jo det är faktiskt S:t Göran med ett annat namn. Sankt Göran var en riddare som föddes i nuvarande Turkiet på 200-talet. Legenden säger att han vid ett tillfälle räddade en stad och dess prinsessa från en våldsam och hotfull drake. Statyer med S:t Göran och draken finns bl.a. i Storkyrkan i Stockholm och på Åbo slott i Åbo. Den 23 april firas Sankt Göran i katolska kyrkan.

Samma helgon firas också 5–6 maj. I den serbisk-ortodoxa kyrkan firas han vid vårhögtiden Đurđevdan. På romani kallas högtiden Ederlezi, och är en av de viktigaste högtiderna för romer från Balkan, såväl muslimer som kristna. Då firas våren och grönskan som kommer tillbaka. Samma helgondag hamnar på olika datum på grund av olika kalendrar.

Den islamiska profeten al-Khidr (”den gröne”) beskrivs som en odödlig profet som undervisade både Moses och Alexander den store i religionens andliga hemligheter. I vissa berättelser räddar Khidr en nödställd som är på resa. Därför håller många muslimska romer Khidr som sitt skyddshelgon. Bland muslimer och kristna från Mellanöstern identifieras ofta S:t Göran som profeten Khidr.

Den alevitiska högtiden Hıdırellez högtidlighåller mötet mellan profeten Khidr och profeten Elias (Ilyas). Elias sägs ha druckit av vatten som gjorde honom odödlig, precis som Khidr. Hıdırellez firas med utflykter i naturen. I träden kan man hänga upp önskningar för året.

sankt Göran

Jilanis dödsdag

Firandet av olika sufihelgon duggar tätt i december. Artonde och nittonde december firas sufishejken AbdulQadir Jilanis (Gilani, Geylani) dödsdag. Dagen kallas lite olika beroende på språk. På arabiska brukar man kalla dagen Urs al Jilani, i Sydostasien är dagen känd som Giyarwee Shareef. Jilanis dödsdag uppmärksammas på ett flertal orter i Sverige, främst bland kurder, somalier och bland muslimer från Pakistan, men traditionen återfinns nästan över hela den islamiska världen. Firandet av Jilanis dödsdag kan ibland samla flera tusen individer, t ex i församlingar i Göteborg.

Jilani föddes i månaden Ramadan 1047 e. Kr i provinsen Gilan i nuvarande Iran. Han levde dock större delen av sitt liv i Iraks huvudstad Bagdad där han verkade som andlig ledare (sufishejk) och lärare i fiqh (islamisk rättslära) fram till sin död. Hans helgongrav ligger i centrala Bagdad och besöks framförallt på just hans dödsdag. När terrororganisationen IS/Daesh avancerade i Irak för några år sedan var det många som befarade att hans moské och grav skulle förstöras av IS som inte tolererade varken Jilanis följare eller praktiserandet av besök vid helgongravar. Men både moskén och graven finns kvar än idag.

Förutom att Jilani var en av de största sufishejkerna var han också en viktig rättslärd i den sunnitiska lagskolan hanbali. En av världens största sufiordnar, Qadiriyyah, har tagit sitt namn efter honom.

Här är ett klipp på människor som besöker AbdulQadir Jilanis moské i Baghdad och deltar i firandet av hans dödsdag: https://youtu.be/6vo6Ip3WiRw

På bilden syns AbdulQadir Jilanis moské i Bagdad.

Shab-i Aruz

Natten den 17 december infaller Shab-i Aruz (Şebi arus), högtidlighållandet av poeten och sufishejken Mawlana Jalal uddin Rumis död (1273). I Sverige och i västvärlden är han mest känd som Rumi.
Shab-i Aruz är persiska och kan översättas som Bröllopsnatten. Natten för hans bortgång kallas så eftersom man inom sufisk tradition tänker sig att sufihelgonen (waliullah) vid sin fysiska död uppgår i Gud. Detta uppgående liknar man vid en bröllopsnatt. Från hela världen vallfärdar människor den 17:e december till hans grav i Konya i Turkiet, men över hela världen, och på flera håll i Sverige, samlas muslimer och minns Rumi genom att läsa hans poesi och berättelser ur hans liv. I synnerhet är det den sufiska orden Mesnevi som mest av allt kopplas samman med Rumi. Orden sägs vara grundad av elever till Rumi och är kända för sina karakteristiska vita kläder och virvlande dans som en form av gudsåminnelse (arabiska: dhikrullah). Orden kallas därför ibland för de virvlande dervischerna.
Rumis poesi har influerat flera svenskspråkiga författare som t ex Hjalmar Gullberg, Ingemar Leckius, Jila Mossaed, Kurt Almqvist, Gunnar Ekelöf, Eric von Post och Willy Kyrklund

Eid mubarak!

Igår kväll vid solnedgången inföll Eid al-fitr (fastebrytarhögtiden) för de allra flesta sunnimuslimer. Då avslutas den islamiska fastemånaden ramadan. Många shiiter började fira eid redan några dagar tidigare.

Tidigt i morse fylldes moskéerna av festklädda familjer som kommit för att be eidbönen. Efter bönen brukar man besöka släktingar och äta eidmiddag tillsammans.

Själva eid-dagen är bara en dag, men i många kulturer firas eid i tre dagar.

På arabiska är de två vanligaste hälsningsfraserna eid mubarak (välsignad eid) och eid sa’iid (glad eid), men hälsningsfraserna varierar beroende på språk.

Kan du någon eid-hälsning på något annat språk?

Här är några vi kunde: Hyvvää iitiä! (meänkieli), Barka da Sallah (hausa), Bajram Šerif mubarek olsun (bosniska), Bayramınız Kutlu Olsun (turkiska),
Roşanê Şima Bimbarek Bo (zazaki), Akhtar de nekmregha sha (pashto), Gëzuar Bajramin (albanska), Cejna we pîroz be (kurdiska-kurmanji).

Ramadan: När börjar helgen?

I gryningen lördag 27 maj inleds Ramadan i år. Då börjar fastan.
Datum för muslimska helgdagar styrs av månen. När nymånen framträder börjar helgen. Men hur vet man när det sker?
En tradition utgår från vad en ­människa själv kan se. Som i Saudiarabien: Där ska de religiösa ledarna själva iaktta nymånens skära och sedan meddela alla troende.
En annan tradition bygger på astronomiska beräkningar. I Turkiet tar religiösa experter fram en officiell kalender där nästa års helgdagar är fastlagda. Det gör tron lättare att kombinera med allt annat som kräver planering.
– Det finns ett slags konkurrens mellan de olika synsätten. Men när man strider om datum och tolkningar så kan firandet förlora sin andliga dimension. Det menar Mustafa Tümtürk, utvecklingschef på studieförbundet Ibn Rushd.
Hur funkar det i Sverige?
– Här gör församlingar och enskilda olika val. Många har med sig en religiös tradition, samtidigt som alla behöver hitta sin väg att leva som muslim i Sverige. Det är det som jag är mest engagerad i idag, att utveckla en svensk form av islam.