Suzettes älgjakt

skog1

Många har minnen av älgjakten och ser fram emot den. Semesterdagar tas ut. Folk som flyttat till städer reser tillbaka för att vara med om jakten. Älgjakten är en viktig del av hösten i Sverige.
Suzette Johansson som nu jagar med Skirö jaktlag i Småland har varit med i skogen sedan hon gick i mellanstadiet.

När var du första gången med på en jakt?
– När jag var 7–8 år började jag vara med just under styckningen av älgarna. Man behövde inte vara så lugn och tyst där så det var bra introduktion. Jag minns att min farbror tvingade mig att smaka på en liten bit, och att jag var dö-cool som gjorde det, de andra jägarbarnen var grymt imponerade. Och det var inte så farligt, typ som tuggummi, (men man bör faktiskt inte äta älg innan tillagning min farbror är lite knasig, men jag överlevde ju).

När jag var 11–12 började jag vara med i skogen. Då hade jag ansvar för jaktradion och meddelade pappa vad gubbarna på radion sa. Ibland var det ”nu är det älg på passet” vilket fick pulsen att öka ordentligt. Men oftast var det bara farbror Vange som var sällskapssjuk.

Vad brukade ni ha för matsäck med er ut i skogen?
– På pass: Skogaholmsmackor med stekta ägg och varm apelsinsaft! Även att jag idag är en inbiten kaffedrickare så fyller jag fortfarande ofta upp en termos med saft också, för det hör liksom till. Vid återsamlingen grillas det korv, kyckling eller kall Joffe (Kebabpizza)! Detta är helt klart mitt favoritmoment under hela jakten. Man samlas kring öppen eld för att utvärdera förmiddagens jakt och lägga upp nästa pass- och drevplanering och gubbarna berättar gamla jakthistorier så skratten bubblar genom skäggen på dom.

Är det inte svårt att vara tyst så länge på passet?
– Man behöver inte vara tyst, man kan viska! Det är förövrigt min andra favoritdel av jakten, att sitta på pass med pappa och viska i flera timmar, bara han och jag, om stort och smått.

Är det hemskt att se älgen dö?
– Får jägaren en bra träff så är den död på några sekunder, de tar oftast några steg och lägger sig sedan ner och ser mest ut att somna. Man ser inget blod och de faller ofta lugnt. Har man inte skjutit själv så är det jättesvårt att se med ögonen att den ens blivit träffad. Det har hänt att jag sagt ”åh det var synd att du missade, pappa” och pappa har flinat åt mig och vips! så ligger älgen där. Så nej, det är inte hemskt. Knappt märkbart.

Hur styckas älgen?
– Älgen måste ”hängas” i några dagar, beroende på temperatur, för att muskelfibrer, genom syrebrist, ska dra ihop sig och bli just ”kött”. Sen styckar man köttet benfritt med kniv och en liten såg.

Vad lagar ni för mat av älgen sedan?
– Åh, man kan göra hur mycket som helst gott. Grilla, plankstek, grytor med skogssvamp med mera. Men min personliga favorit är älg-köttbullarna som vi äter vid jul! Älgtunga är också något jag kan rekommendera till någon som inte räds ordet! Mörare kött kan du inte hitta, det smälter i munnen!

I år inleds älgjakten i vissa län 7 september. I andra delar av landet blir det senare.

 

 

 

 

 

Internationella vattendagen

vattendagen

Varje dag gör de flesta av oss i Sverige samma saker. Vi vrider på kranen, låter vattnet rinna tills det blivit lagom kallt eller varmt, fyller sedan glaset eller kastrullen eller vad det nu är. Sätter på tevatten, kastar ut det som inte får plats i muggen eller kannan. Duschar, tvättar, diskar, spolar i toan, sköljer livsmedel osv, allt med mer eller mindre samma självklarhet. Det finns ju alltid där i kranen. Gott, rent och friskt dricksvatten. Och även om många av oss försöker minska vår användning, av miljö- eller klimatskäl eller av andra orsaker, gör vi av med ofattbart mycket vatten jämfört med större delen av världens befolkning. Och då talar vi ändå bara om den privata vattenkonsumtionen.

På jorden finns 1 400 miljoner kubikkilometer vatten. Av det är 97 % saltvatten och bara
3 % sötvatten. Cirka 70 % av det tillgängliga sötvattnet används till bevattning, 20 % till industriproduktion och endast 10 % till hushållsvatten. Detta sötvatten är själva förutsättningen för människans överlevnad. Utan mat kan vi överleva flera veckor, utan vatten bara ett par dygn. Vatten är världens viktigaste livsmedel. Och naturligtvis har vattnet sin egen dag. Varje år infaller internationella vattendagen den 22 mars.

Men vattnet måste också vara rent. Varje dag dör runt 4 500 barn i sjukdomar som beror på smutsigt vatten och bristande sanitära förhållanden, och idag saknar drygt 800 miljoner människor tillgång till rent vatten. Det positiva är att siffran blir lägre för varje år. Enligt FN ska inga barn behöva dricka förorenat vatten om tio år, såvida denna förbättringstakt håller i sig.

Samtidigt orsakar dagens stora klimatförändringar extrema väderförhållanden som svår torka och översvämningar, och det försvårar arbetet med att ge alla jordens invånare tillgång till rent vatten.

Slutligen kan det vara intressant att jämföra den direkta vattenförbrukningen i världen. Att vi i den rika delen av världen gör av med flera hundra liter per person och dag, kan jämföras med att en person i tredje världen i genomsnitt använder 10 liter per dag. Vad säger det oss om rättvis fördelning av världens viktigaste naturresurs?

Vill du veta mer? Läs här: http://unicef.se/fakta/vatten-och-sanitet, och här: http://www.sida.se/Svenska/Nyhetsarkiv/2012/Mars-2012/Rent-vatten—en-utmaning-att-fordela/ eller här: http://www.wateraid.se.

 

 

 

”En sak in – en sak ut” hos Minna i Solna

På lördag är det köpfria dagen, men du har visst haft ett köpfritt år. Vad var det som fick dig att bestämma dig för det?

 Jag hjälpte en kompis att flytta och då blev det så tydligt hur mycket prylar vi omger oss med. Hemma hos mig är det likadant, vi får nästan inte plats. För bara prylar. Jag vägrar ju inte mat, inte kultur och inte resor. Men just prylar, kläder, saker till hemmet … Så jag bestämde mig för att nettointäkten till hemmet skulle vara noll. Alltså att bara ersätta sånt som gick sönder, inte lägga till något.

 Slutade du shoppa i det tysta eller?

 Jag skrev på Facebook, att ”nu börjar mitt konsumtionsfria år”. Det blev lite diskussioner, både på FB och i familjen, framför allt om vad som är ok och inte. Min bror föreslog jag skulle blogga, barnen tyckte att presenter till dem var ok och mostrarna vill nog fortfarande gärna ha julklappar. Det är ju en balansgång när man lever i familj och har delad ekonomi. Sen var det inte heller mitt mål att missionera, jag bestämde mig för egen del.

MInna%203

 Hur har det gått tycker du?

 Det är jätteskönt att helt kunna strunta i alla diskussioner om vad som är ”billigt” eller ”bra” – det är ju ett vanligt samtalsämne. Reklam går också direkt i soporna, det är rena tidsvinsten. När man väl bestämmer sig för att klara sig med det man redan har hemma så märker man också hur mycket det finns att slita på. I april hade det gått ett år sen mitt första FB-inlägg, men jag har fortsatt. Om jag har ändrat nåt så är det snarast att bli strängare, att sluta ersätta trasiga saker. Att inte konsumera så mycket är ju ett konkret sätt att spara på naturresurser. Jag jobbar som högstadielärare i NO och där ingår undervisning om ”ett hållbart samhälle”. Så det finns ju kopplingar mellan jobbet och hur jag lever.

 Vad säger du om köpfria dagen, hjälper den?

 Jag visste inte om den tidigare. Nu har jag läst på lite och det är väl med den som med Earth Hour. En köpfri dag eller en timme med släckta lampor – det gör ju ingen skillnad i sak. Betydelsen ligger snarare i att vi ökar uppmärksamheten kring vårt vardagsbeteende och förändrar det. På så sätt kan det göra skillnad.

 Till oss som inte fattat några beslut, varken stora eller små, är det nåt du vill tillägga?

 Det kan ju låta präktigt med konsumtionsfritt år, men när man lever i en familj har man ju aldrig full koll. Det kan ju hända att nån annan handlar i mitt ställe. Men faktiskt, om det är nåt jag vill förmedla så är det hur lätt det var att sluta, framför allt att köpa kläder. Det var jätteenkelt! 

Den internationella Buy Nothing Day grundades i Kanada år 1992 och uppmärksammas idag i mer än 65 länder. Olika länder har valt olika datum men fokuset är detsamma: problemet med vår överkonsumtion.

Carmen Blanco hedrar Moder Jord

Carmen Blanco genomför en ceremoni till Pacha Mama på ett klimätläger, Hästa gård, Akalla sommaren 2012
Carmen Blanco mfl genomför en ceremoni till Pacha Mama på ett klimatläger, Hästa gård, Akalla, sommaren 2012. Carmen står till höger i vit blus.

En helg i augusti varje år samlar Carmen Blanco sina vänner i sin trädgård vid radhuset i Gottsunda för att göra en ceremoni till Moder Jord. För Carmen som är miljöaktivist och aktiv i Latinamerikagrupperna är det lika viktigt att ta hand om Moder Jord nu, som när hon lärde sig av sin farbror för många år sedan som liten.

Carmen har bott i Sverige sedan hon var 15 år gammal. Hennes föräldrar kom hit som politiska flyktingar från Peru. Peru kännetecknas av sin starka indianursprungsbefolkning. Cirka 40 % av alla som bor i landet tillhör ursprungsbefolkningen. I Peru är de största grupperna Quechua och Aymara

– Vattnet, jorden, bergen, solen och månen är väldigt centrala inom vår världssyn. De gamla områdena i Anderna är väldigt beroende av miljön och därför har de utvecklat en sorts andlighet. Inte religion, det är för strikt. Men det kan finnas förbud och regler och så ändå. Vi befolkade Peru för 20 000 år sen och en del kommer säkert från den tiden. Vi kallar det kosmovision, alltså ett sammansatt sätt att se på världen där naturen är väldigt central, berättar Carmen.

För att hylla Moder Jord, som på ursprungsspråk heter ”Pacha Mama”, brukar man några gånger om året ha en ceremoni när man ger gåvor. I augusti är det den största, då är det Moder Jords månad. Då är Moder Jord extra mottaglig för gåvor. Ursprungsbefolkningen vill ha en ömsesidig relation med naturen. Eftersom de får så mycket vill de ge något tillbaka. Det är där ceremonin kommer in i bilden.

– Man brukar ge saker som kommer från naturen. Alkohol, frön, olika saker man skördat under året. Det är vanligt att man sparar till exempel den största potatisen eller liknande för att sedan kunna ge den som gåva, det ger då tur inför nästa potatisskörd. Nu för tiden kan man även köpa färdigproducerade kit med saker att ge, säger hon.

Carmen berättar att hennes farbror hade en historia om en gåva. Vid ett område vid kusten brukade man alltid ge ett speciellt frö. Han trodde att det var någon tradition och tänkte inte så mycket mer på det. Efter ett tag märkte han att när fröna började växa luktade de väldigt illa så alla skadedjur höll sig borta och bomullsplantorna de odlade kunde växa ifred. En del gåvor har alltså en tanke bakom.

Man brukar ha ceremonin hemma, ute i sin trädgård eller på sin åker. Man samlas och så gräver man ner gåvorna i jorden. Man brukar hälsa på bergen runt omkring och om man dricker något brukar man också stänka lite på marken så att jorden också ska få.

– I Sverige firar vi lite annorlunda. Eftersom man inte alltid kan vara ledig när det är brukar vi ha ceremonin helgen närmast den 1 augusti. Då samlas alla mina vänner från Peru och min familj hos någon och har ceremonin i någons trädgård. Vi ger symboliska saker från quechuakulturen men även saker från Sverige. En av mina kompisar odlar egna grödor på en kolonilott som vi brukar ha som gåvor, säger Carmen.