Solen har en viktig symbolisk betydelse i den kurdiska historien. Det finns flera olika kurdiska flaggor, men den mest använda, alaya rengin (den färgglada flaggan), med solen i mitten, är irakiska Kurdistans officiella flagga sedan 1999. Den började användas under 1920-talet, då av kurder i Turkiet. Solen i mitten av flaggan har 21 strålar. Yezidiernas flagga har en likadan sol.
Siffran 21 har en viktig betydelse i alla ursprungsreligioner i Kurdistan. Den står för reinkarnation och återfödelse av såväl människor som idéer. Ofta tolkat som idén om självständighet för kurder.
Solen har många namn på kurdiska. På den största kurdiska dialekten, kurmanji (nordkurdiska) heter solen roj. På sorani (sydkurdiska), heter sol däremot xor (خۆر). Roj (ڕۆژ) betyder dag på både sorani och kurmanji.
Vid newroz, det nyår som firas vid vårdagjämningen av många folk, firas vårens ankomst och livets pånyttfödelse.
För kurder har newroz kommit att få ytterligare en betydelse: firandet av kurdiskhet.
Det finns en folksaga om smeden Kawa, det kurdiska folkets födelse och om kampen för ett fritt Kurdistan.
Den kurdiska myten om frihetskämpen Kawa är aktuell varje vår inför nyårsfirandet. Kurderna styrdes en gång av en ond kung vid namn Jemshid. Han såg sig som förmer än alla andra. Han tyckte sig till och med stå över solguden! När solen inte längre var den högsta guden var det fritt fram för onda krafter att ta över.
En ond varelse såg till att Jemshid försvann, och i hans ställe fick en ännu ondare kung, Zahhak, ta över. Det berättas att Zahhak hade två ormhuvuden som växte ut från axlarna. Solen vägrade från och med denna dag att skina på himlen. Allt var mörkt och kallt. Det var ständigt vinter och blev aldrig vår. Zahhak förslavade kurderna. Dessutom ville han ha alla kurdiska barn.
Smeden Kawa var förtvivlad, sexton av hans barn hade blivit bortrövade av Zahhak. Nu hade Kawa bara ett barn kvar. Kawa låg vaken en hel natt och funderade över hur han skulle kunna rädda sitt sista barn. Han tittade på stjärnorna och månljuset och såg äntligen en lösning! Han såg att bergen var deras vän, och skickade sin dotter till bergskedjan Zagros. När andra såg detta gjorde de likadant och skickade sina barn till bergen.
Bland bergen fick barnen växa i frihet. Där lärde de sig dansa och slåss för sina rättigheter. En dag vid vårdagjämningen samlades alla barn, som nu hade blivit vuxna, och under ledning av Kawa gjorde de uppror mot den onde kungen. För att signalera till folket att den onde kungen nu var borta tände Kawa en stor eld. Flera gjorde likadant.
Alla dansade runt eldarna för att fira friheten. Snart såg människorna solens strålar, och våren hade kommit till Kurdistan.
Sara Ali bor i Laxå. Eid-al-fitr är hennes favorithögtid.
– Efter att ha fastat i en månad är det äntligen dags för Eid al-fitr, säger Sara Ali som har kurdiskt och arabiskt ursprung.
Dagen innan Eid börjar alla familjer i släkten förberedelserna inför firandet. Saras pappa och farbröder åker runt i Stockholm till slaktare och matbutiker för att köpa hem det bästa köttet och råvarorna. På Eid-dagen går Sara, hennes mamma och systrar går upp ungefär klockan sex på morgonen och börjar laga mat. Ris ska kokas, kött och kyckling ska stekas, såser och sallader ska göras.
– Det är lite speciellt att laga mat så tidigt på morgonen. Under Eid är vår frukost inte ägg, mackor eller yoghurt, efter en månad av fastande börjar vi direkt med en riktig måltid tidigt på morgonen. I vår familj sköter kvinnorna matlagningen, säger hon. Men det är främst för att mina bröder inte lagar mat på det sättet mamma vill. Medan vi lagar maten vaknar männen, klär sig fint i kostym, ordnar dukningen samt pyntar hemmet med fina dekorationer som vi tar fram speciellt under Eid. Innan maten är klar brukar pappa alltid gå till blomsterbutiken längre ner på gatan och köpa en stor bukett rosor. Det är en tradition han själv har skapat. Buketten ställs på bordet i vardagsrummet, berättar Sara. Sedan är det vår tur att göra oss fina. Mina farbröder och deras familjer kommer över på morgonen med mat som de också lagat, så sitter vi alla på morgonen, äter och skrattar åt gamla historier som min pappa berättar.
Vad händer resten av dagen och vad är din favoritdel av firandet?
– Vi fortsätter i princip att äta hela dagen, säger hon och skrattar. Vi äter kurdiska och arabiska bakelser, baklawa, daheena, kunafe och bi haleeb . Det tar aldrig slut, vi äter från morgon till kväll. Min favoritdel av hela Eid firandet är dock den gemensamma bönen. Vi flyttar bort bord och soffor så att alla ska få plats att be tillsammans i vardagsrummet. Min äldsta farbror leder bönen. Hans röst är så behaglig att lyssna på och det blir så fin stämning. Vi tackar Gud för allt vi har, familjen, vänner, vår hälsa, och när bönen är klar brukar vi ha som familjetradition att reflektera över Ramadanmånaden. Vi berättar om roliga händelser som skett under månaden och vi önskar varandra lycka till inför nästa Ramadan, berättar hon.
Hur avslutar ni ert Eidfirande?
– Efter att ha ätit all mat försöker vi varva ner lite innan läggdags. Vi dricker te och kollar på gamla syriska filmer som min pappa älskar och tvingar familjen att se. Vi är mycket för personliga familjetraditioner – som de röda rosorna och de syriska filmerna – men den viktigaste delen är den gemensamma bönen.
Vad skiljer er familjs typ av firande från andras?
– Vanligtvis brukar man åka till moskén och utföra bönen, men eftersom vi inte har någon moské i närheten ber vi hemma istället. Och hos oss är det viktigt att ha kul tillsammans. Vi har inte riktigt några traditioner som de äldre generationerna brukade ha – då till exempel min mormor brukade laga mat till fattiga i hennes by under Eid. Jag vet att vissa av mina vänner brukar vara hela dagen i moskén med människor av alla etniciteter, medan vi är hemma hela dagen med familjen.
Paliz Askaristuderar etnologi på Södertörns högskola. Mångkulturella almanackan samarbetar med etnologikursen. (Texten är redigerad av Mångkulturella almanackan för att passa på hemsidan).
Seyran är ett kurdiskt flicknamn med en trevlig betydelse: Det betyder utflykt!
Nu börjar det bli utflyktsväder. Finns det mysigare plats att äta på än ute i det fria? När det går att ta med matsäck eller fika till en park eller någonstans i naturen, då har våren verkligen kommit. En sådan utflykt kallas ibland picknick. Det ordet kommer från franskan och har lånats till många språk.
Totalt 27 kvinnor i Sverige har Seyran som förnamn (2019-12-31). Här är sökningen hos SCB. Du kan söka hur många som har ett visst namn, till exempel ditt eget!
Nu på våren växer gröna blad vilt på marken överallt. Soma Khaledi Jonasson berättar hur de kan användas.
– Ja, vi plockar en hel del växter, främst till sallader. Det är inte sallader med dressing, kryddor eller olja, utan vi sköljer dem och äter dem som de är. Det blir godare och fräschare så, när den övriga maten på tallriken är rätt tung och innehåller mycket fett.
Växter som många kurder plockar i Sverige är shing (haverrot) och kirskål.
–Man tar det man har. Och såklart gräslök och rädisor med blasten. Apropå att ta det man har, säger Soma. Det kurdiska köket ser ju olika ut beroende på vilken del av Kurdistan man befinner sig i. Här i Sverige har maten, efter 40 år, anpassats efter och inspirerats av svenska råvaror och matkultur. En rolig grej är knäckebröd som används till bnkr, det är den knapriga risbotten som man lagar genom att lägga något bröd i botten av kastrullen när man ångkokar ris. Samma risbotten görs annars med potatis, eller pitabröd. När mina föräldrar kom till Sverige var det inte lika lätt att komma över pitabröd. Någon kom på att det norrländska tunnbrödet påminde om det kurdiska tunnbrödet. Det mjuka innehöll en del socker, men det hårda norrländska tunnbrödet kunde man fukta med lite vatten, så blev det mjukt.
Shilan Kadir hörde av sig till Mångkulturella almanackan för att berätta för oss hur viktigt vårt arbete är. Klart vi blir glada.
– Jag tänkte bara wow när jag hörde talas om almanackan, säger Shilan när vi träffas på ett kafé i Huddinge centrum.
Shilan har två barn, Lara och Lava. De är inte nöjda med sina namn och det känns inte bra för Shilan. De är ledsna över att inte ha någon namnsdag. Lara och Lava är kurdiska namn. Shilan önskar att hon hade gett döttrarna flera namn så att de kunnat välja. Men det var inget hon tänkte på när de var små, man brukar inte ha flera namn bland kurder.
– Jag får dåligt samvete när mina barn inte är nöjda!
Nu har barnen sökt på sina namn i SCB:s namnstatistik och det kändes bra, då fick de se att det ändå finns ganska många i Sverige som heter som de. Shilan tror att Mångkulturella almanackans alternativa namnsdagar kan få stor betydelse för barn om vi bara kunde nå ut bättre, särskilt till skolor i områden där de bor mest svenskar. Där är det viktigt att se och bekräfta barn med annan bakgrund så att de känner sig trygga och inkluderade.
I Sverige finns över 380 000 olika namn i bruk. Vi tyckte att det behövdes variation i namnsdagarna, därför skapade vi vår egen namnlängd. Den hittar du här!
Följ med på en svindlande resa i den alternativa namnlängden. Den börjar bland universums stjärnor, dyker sedan ner i det vatten där livet på jorden en gång uppstod, och slutar med de egenskaper och känslor vi planterar i våra barn genom de namn vi ger dem.
2017 ändrades namnlagen så att det blir lättare att ta nya namn, även efternamn.
Det här är augusti månads berättelse ur Mångkulturella almanackan 2018. Bilder av Malin Skinnar. Beställ väggalmanackan här!
– Jag har aldrig missat ett nyårsfirande i hela mitt liv. Det är en tradition som jag värdesätter mycket. För mig är det ett sätt att komma nära livet och att känna rottrådarna tillbaka till äldre tider, själva livets födelse.
Den som säger det är Merwan Mourad, som bor och jobbar Trosa. Hans känsla för det yazidiska kulturarvet är levande och han berättar gärna.
– Vi yazidier är ett gammalt folk och vår religion är urgammal. Världens enda yazidiska tempel ligger i Lalesh, norr om Mosul i irakiska Kurdistan, en plats med en minst 4000-årig historia. En gång i livet bör en yazidier besöka Lalesh som är ett viktigt pilgrimsmål. Senaste gången jag var där så var det tillsammans med volontärer från en organisation i USA som arbetar för yazidierna.
Det finns mellan 700 000 och en miljon yazidier i världen. De härstammar från området som förr kallades Mesopotamien. Idag bor de flesta i irakiska Kurdistan och Syrien. Små minoriteter finns i Armenien, Georgien, Ryssland och Turkiet. Den näst största gruppen yazidier, uppemot 200 000, lever idag i Tyskland.
I norra Irak idag är livet fruktansvärt idag. Där har yazidierna sedan 2014 systematiskt förföljts och dödats eller tillfångatagits av IS. Människor har tvingats bort från sina hem och byar och flytt upp i bergen.
– I Sverige är vi cirka 7 000 yazidier idag. Det finns en vänskapsförening och andra grupper som arbetar för att uppmärksamma yazidiernas utsatta situation och för att hjälpa dem som lyckas fly.
Går det att fira nyår i en tid som denna?
– Ja, eftersom det är viktigt att hålla minnet och traditionerna levande – att glädjas åt den rika kultur vi är en del av och att se till att traditionerna hittar sin form här och nu, i Sverige och andra länder. För oss yazidier är solen helig. När jag kom till Sverige insåg jag själv hur mycket solen verkligen betyder för jorden och människorna. I Sverige längtar alla efter solen. Det är inte ovanligt att yazidier hånats eller behandlats illa för sin dyrkan av solen. Men utan solen skulle livet inte vara möjligt. Solen är alltings början och alltings förutsättning.
Nyåret infaller 2017 på onsdag 19 april. Nyåret kallas Charshama Nisane (nisane efter månadens namn, som betyder nyfödd) eller Charshama Sere Sale (ser betyder huvud och sal år, alltså nyår). Eftersom yazidier räknar dygnet från solnedgången så börjar firandet av nyåret redan vid sextiden på tisdagskvällen.
– Då tänder vi eldar. Elden är helig, man skulle kunna beskriva den som solen på jorden. I Lalesh tänder man 365 stycken cira, småeldar av garnstumpar som doppats i olivolja, en för varje dag under året – på samma sätt som ett födelsedagsbarn kan firas med ett ljus för varje år i en tårta. I Sverige idag använder vi vanliga stearinljus i stället för garn med olivolja. I Lalesh är det munkar som förbereder och har hand om ceremonin. Trots kriget tror jag det kommer samlas flera hundra människor i Lalesh på tisdagskvällen. Många lever i flyktingläger i Lalesh närhet och försöker ta sig dit.
Tisdagen är full också med andra förberedelser. Alla köper ägg som kokas och färgas. Många köper och slaktar också ett djur. Ett lamm eller en kalv för den som har råd, i annat fall kanske en kalkon eller åtminstone en kyckling. Alla förbereder också godis, kakor, cigaretter – allt som ska finnas för att bjuda släkt och grannar på under nyåret.
Ägg i Lalesh
På tisdagen plockar man också blommor, röda anemoner, och sätter fast bredvid ytterdörren med hjälp av lite deg. På så sätt visar familjen att man är yazidier och firar sitt nyår.
– Tidigt på onsdagsmorgonen, så tidigt att daggen ännu ligger kvar på marken, går de vuxna ut. De besöker sina släktingars gravar och de går ut på sina åkrar. Där sprider de ut lite äggskal. Och de samlar daggdroppar från gräset. Det vattnet, hopsamlat på ett fat eller i ett glas, tar man sedan hem för att välsigna sin familj med. Man stryker lite dagg i barnens ansikten. Sedan nästan tävlar man om att få visa upp sin gästfrihet. Man delar med sig till grannar och fattiga människor och alla går runt och hälsar på varandra och önskar gott nytt år: ”Jeshna wa piroz be / Sare sale piroz be”. Här i Sverige gratulerar vi ofta via telefon istället, de som inte har yazidiska grannar förstås.
I vår tradition firar vi aldrig bröllop i april månad. För den månaden är det själva året som står brud. I april är det universum som ska firas, inte familjehögtider.
”Alla som lever med funktionshinder, i den egna kroppen eller hos någon familjemedlem, måste kämpa för att acceptera och hantera situationen sådan den är.” Så skriver Farhad Jahanmahan i inledningen till en bok som handlar om kurdiska ungdomar med funktionshinder och deras familjer. Farhad har länge varit engagerad i tillgänglighetsfrågor och handikappolitik.
Den 3 december infaller Internationella dagen för funktionsnedsatta, en FN-dag. Vad skulle du säga är den viktigaste frågan i Sverige idag? – Mänskliga rättigheter! Funktionshindrades grundläggande mänskliga rättigheter! För när de som behöver personlig assistans inte får det blir konsekvenserna allvarliga. An Det handlar om ungefär 14 000 människor i Sverige som utan assistanshjälp inte kan komma ut och inte kan delta i samhällslivet. Frågan är jätteaktuell eftersom nya direktiv till Försäkringskassan innebär att rätten till assistans begränsas kraftigt. Och det innebär faktiskt att de som drabbas förlorar sin självständighet. Hela den reform som kom 1994, och som garanterade rätten till assistans, är hotad idag.
Farhad Jahanmahan
Du har ju ägnat dig åt handikappfrågor också ur ett minoritetsperspektiv. Vad har du funnit? – Å ena sidan de som upplever en dubbel utsatthet eftersom de inte kan språket och reglerna och inte vågar lita på att de uppfattas som svenskar. Detta skapar oro för att bli diskriminerad. Å andra sidan de som upplever att de fått ett nytt liv i Sverige. De berättar om rättigheter och rätt till hjälpmedel som sammantaget gett dem en mycket bättre livskvalitet.
Det låter som att frågan om just självständighet är central också när det gäller minoriteter? – Ja, verkligen. Många i de studier jag gjort berättar om erfarenheter av att ha blivit tyckt synd om, eller sedda ner på av omgivningen i ursprungslandet eller inom den egna gruppen. Attitydförändringar tar tid. Därför är det viktigt att till exempel de kurdiska satellitkanalerna har gått före, både genom att ta upp frågan och genom praktisk handling. Det har betydelse att det finns programledare med funktionshinder, att rullstolar förekommer i tv-rutan, osv. Funktionshindrade är inte annorlunda än andra, har inte mindre att bidra med än alla andra. De har samma värde, samma mänskliga rättigheter. Så enkelt kan man sammanfatta saken.
Farhad Jahanmahan är doktorand vid institutionen för barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet. Boken som nämns heter ”Dörren ska vara öppen för alla!” Funktionshindrade kurdiska ungdomar och föräldrar om attityder, rättigheter och möjligheter i det svenska samhället. Den utkom 2007.
Sepidar Hosseini och Ashna Rasoal är två tjejer som båda firar vårdagjämningen. Newroz/Nouruz är en högtid då man samlas och välkomnar våren.
Sepidar bor i Stockholm och jobbar med grafisk design. Hon har även gjort en egen kalender tillsammans med sin kompis, en kalender som liknar den mångkulturella almanackan. Där har hon lagt in både riktiga och påhittade högtider, så som baklavans dag. En högtid som däremot är på riktigt är Nouruz.
– Nouruz är en vårfest som inte har något med den muslimska religionen att göra. Det är mer att man hälsar våren välkommen. Man hoppar över eldar och sjunger sånger om att elden ska göra en fri från sjukdomar. Man dukar ett bord med sju specifika saker som börjar på bokstaven s som symboliserar olika saker, berättar Sepidar.
De sju saker som finns på bordet är;
Senjed: en sorts söt frukt som symboliserar kärlek eftersom den växer i öknen under svåra förhållanden.
Somāq: en sur krydda som symboliserar soluppgångens röda färg.
Sabzeh: groddar av vetekorn som symboliserar återfödelse och god skörd.
Sib: ett rött äpple som symboliserar skönhet och hälsa.
Samanu: memma som symboliserar sötma och rikedom.
Sir: vitlök som symboliserar liv och växtkraft.
Serkeh: vinäger som symboliserar förändring och förnyelse.[1]
Ashna flyttade till Stockholm från Borås för ett år sedan. Nu läser hon till lärare. Hon berättar att dagen innan Newroz infaller så brukar man köpa fina kläder och handla mat. För kurder är Newroz som en nyårsdag.
– Det finns en myt om hur Newroz uppkom. 700 år före Kristus fanns det en ond kung som hette Zuhak. Han styrde och förslavade det kurdiska folket. Kungen led av en sjukdom som gjorde att han hade två stora ormar växandes på sina axlar. Ormarna ville äta upp Zuhaks hjärna så för att undvika det lät han varje dag döda en pojke och en flicka för att kunna mata ormarna med deras hjärnor.
En som hade lidit av detta var smeden Kawa. Han hade förlorat sju barn till ormarna. Det kurdiska folket bad honom att leda ett uppror mot kungen och den 21 mars gjorde han det. Han dödade både ormarna och Zuhak och släpade sedan ut honom ur palatset han bodde i för att visa att han inte längde kunde förtrycka dem. När upproret lyckades tändes eldar uppe på kullar och berg för att sända nyheten, säger Ashna.
Nu för tiden har Ashna svårt att fira Newroz.
– Det tråkiga är att jag kanske inte kan fira det nu. Man får inte ledigt från jobb och skola här i Sverige för det är Newroz. Jag kan åka hem för jul för då tillåter samhället mig att vara ledig. Så det prioriteras mindre när alla inte kan få ledigt samtidigt, säger hon.
Newroz/Nouruz firas vanligvis mellan den 18-22 mars beroende på solens position över himlen. I år är det den 21 mars.
I Stockholm kan du vara med och fira både eldfesten och Newroz/Nouruz.
MÅNGKULTURELLA ALMANACKAN 