Marie himmelsfärd den 15 augusti är en viktig dag för katolska och ortodoxa kristna. Då firas att Maria togs upp till Gud i himlen med både kropp och själ. Maria är Jesus moder och en viktig gestalt inom kristendomen. Därför är Maria också ett vanligt förnamn på många språk.
Vi pratade med tre Marior i Stockholm om deras så vanliga, men ändå så speciella namn.
Maria Aziz: Jag känner mig som Maria. Det passar mig. Fast på assyriska är namnet Marjam. Så hemma med familj och släkt och gamla vänner är jag Marjam.
Namnet Maria associeras till en ordningssam typ. Jag tror att jag omedvetet förhåller mig till det.
Det finns många böner bakom mitt namn. Jag är mina föräldrars första barn, och min mamma hade fått missfall tre gånger innan jag kom. Hon hade av läkare fått veta att det kunde bli svårt för henne att få barn. Så hon bad intensivt under graviditeten till Gud, Maria och Jesus. När jag kom var jag som en gåva enligt min mor och därför fick jag namnet Maria.
Maria Chaitas: När pappa var tonåring, i början på 60-talet, var hans far med om att bygga ett nytt kapell i den lilla grekiska byn där de bodde. När grunden var lagd så var det farfar som skulle namnge kapellet. Han slaktade ett lamm och blodet från lammet lät man rinna ner i grunden. Kapellet fick heta Mariakapellet. Det var min farfar, som var bonde, inte präst, som gjorde detta. Pappa var med på ceremonin när blodet rann. Efter det här gav han mig namnet Maria.
Att slakta ett lamm är något typiskt grekiskt, men det är också typiskt gotländskt, så det sammanför mina båda bakgrunder.
Maria Palselius: Det roligaste med att heta Maria är att folk sjunger för mig! Första gången det hände var jag tre år, vi var i Italien. Senare i Grekland hände det också. Och jag har varit mycket i Latinamerika och där vill folk alltid sjunga Mariasånger för mig.
Greker har många regler för namngivning. Min äldre syster fick farmors namn Eleni i formen Lena. Jag som var yngre skulle ha mormors namn, det blev mormors mormors. Hon hette Maria Kristina, kallades Maja-Stina.
Första gången jag var i Grekland 15 augusti blev jag överraskad. Det var stort ståhej! Jag fick åka runt till alla släktingar och bli firad på Mariadagen.
Den här Mariasången har Maria Palselius säkert fått sjungen för sig:
MÅNGKULTURELLA ALMANACKAN 