Ugandisk jul i Sandsborg

Lydia Nanono har intervjuat Jessica, 22 år, som bor i Sandsborg i södra Stockholm år om hennes julfirande. Jessica studerar statsvetenskap.

Lydia: Ja okej. Var kommer du att fira jul i år? Och vilket datum firar ni jul och varför?

Jessica: I år kommer jag att fira jul hemma hos mig med min familj, mina kusiner, bröder och mamma. Vi firar jul den 25 december för att det är då jul egentligen är, universellt är det på juldagen.

Lydia: Så det är inte svensk jul?

Jessica: Nej exakt det är faktiskt därför. Vi är inte svenskar, vi är ugandier, och det är därför vi firar jul den 25:e som resten av världen. Det är inte julen i sig som vi firar utan det är mer som en ursäkt att samlas som en familj.

Lydia: Vad äter ni på juldagen och tycker du att det är viktigt med julklappar? Utveckla ditt svar.

Jessica: Oh my gosh vad äter vi inte! Vi (förutom mig som är pescetarian) äter ugandisk mat som chapati, jordnötssås med fisk, ris, kyckling, kött, matoke. Och jag kommer i år att ha vegansk lasagne, linser, sötpotatis … Mycket bakelser också.

Matoke, matbananer. (Bild Wikipedia)

Jag tycker inte det är viktigt med julklappar speciellt nu som vuxen. Det är inte alltid man kan ge julklappar. Alltså jag är så van vid att klapparna inte är det jul handlar om. Det har handlat om min familj, mina kusiner. Har alltid fått något litet alltså men det har aldrig varit bilden generellt som man har, du vet julen julklappar.

Lydia: Vad ser du extra fram emot denna juldag? Finns det något som du inte ser fram emot?

Jessica: Denna jul ser jag fram emot maten. Haha, jaa stressen, min ångest som kommer då och då.

Lydia: Har du ett speciellt minne som du vill dela med dig av?

Jessica: Haha alltså när jag var liten trodde jag så, så mycket på tomten. Mina föräldrar bad oss att ställa fram kakor och mjölk till tomten i vardagsrummet. Nästa dag när vi kom ned såg jag att glaset var tomt och kakorna var uppätna. Vi hade ställt fram ingefärskakor och chokladkakor och tomten hade druckit upp mjölken och ätit chokladkakorna. Alltså vet du mitt hjärta, jag var så här: jag höll glaset och sa ”tomten har druckit från det här glaset” haha alltså jag var helt så här ooh my gosh! Han hade bara ätit chokladkakorna men inte ingefärskakorna. Så jag sa till mamma ”tomten gillar inte ingefärskakor”.

Lydia Nanono studerar etnologi på Södertörns högskola. Mångkulturella almanackan samarbetar med etnologikursen. (Texten är redigerad av Mångkulturella almanackan för att passa på hemsidan).

Armenisk-ortodox jul och fasta

Garo Artinian berättar om julfirande i sin familj:
När julen redan är slut för många så har det bara börjat för de ortodoxa. Det bor cirka 150 000 ortodoxa kristna i Sverige och julen är den enskilt viktigaste högtiden för mina föräldrar. Anledningen till att man firar julen den 7:e januari istället för 24:e eller 25:e december är att man följer den julianska kalendern, istället för den standardiserade gregorianska.

I den svensk-armeniska kyrkotillhörigheten håller man ofta gudstjänster väldigt sent på kvällen, delvis för att fler ska kunna komma.

Under perioden innan jul förväntas man fasta och avstå från mjölk och kött. Många har svårt att fasta under så många dagar så man brukar istället fasta i kortare perioder – eller endast en vecka. Fastan innebär inte att man avstår från all mat, utan man blir vegan för en kort tid. Julafton blir en fullständig fastedag om man följer den 40-dagars långa fastan noggrant. Att prata med en ortodox kristen efter att hen avnjutit sin julmat är något man borde låta bli. En vecka före juldagen den 7:e januari så avstår vissa armenier att äta kött och dylikt, andra äter vegetariskt och väldigt enkelt, vissa andra avstår helt från att äta någon riktig måltid.

granatäpple
Av Fir0002 – Eget arbete, GFDL 1.2, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=202664

På juldagen bryter man den köttfria fastan med traditionella rätter som lammstek och ris. Det finns också andra ätbara saker på bordet, torkad frukt och nötter och så de klassiska valnötterna indränkta i druvgelé och hängda på en sträng – dem har vi ätit massor utav i min familj! En annan rätt som äts på juldagen är en söt soppa baserad på vete med bär, torkade aprikoser och andra frukter.

(Här är en länk om du vill se hur valnötter indränkta i druvgelé kan se ut)

Maten är det centrala i firandet. Det andra är ju julklappsöppnandet och det sker redan den 24:e december i vår familj. Vi firar den svenska julaftonen men de flesta andra armenierna öppnar sina julklappar den 31:e december (på nyårsafton). Nyårsafton har ofta firats på ett större sätt i Armenien än juldagarna den 6:e och 7:e januari.

Garo Artinian

Garo Artinian studerar etnologi på Södertörns högskola. Mångkulturella almanackan samarbetar med etnologikursen. (Texten är redigerad av Mångkulturella almanackan för att passa på hemsidan).

Julmys för alla

– För mig är julen gemenskap, familj, god mat och mycket mys. Vi kollar på film, hela familjen samlas, lagar mat och bakar ihop.

Khanda, som är kurd från Irak, har firat jul sedan hon kom till Sverige med sin familj för ungefär 18 år sedan. Hennes föräldrar började med det för att det skulle vara roligt för barnen och för att de inte skulle känna sig utanför när det pratades om jul i skolan. Här är det hennes kristna kurskamrat, Rozlin, som intervjuar Khanda.

– Sen har det bara vuxit med oss och nu när vi är äldre så är det mer vi som tar tag i det. Pappa handlar maten medan mamma lagar den, och vi köper julklappar till barnen, pyntar granen. I år var första gången vi bakade pepparkakshus, jag och mina systrar.

Rozlin undrade mycket över hur det kan gå att fira jul som icke-kristen:

– Så ni firar inte ”julen” under nyår som mina andra muslimska kompisar gör, utan ni firar den tillsammans med andra kristna den 24 december?

– Just det, vi firar den tjugofjärde som det görs här i Sverige. Vi brukar gå genom ”varför man firar jul’’ och ’’när kommer jultomten’’. Vi har många gånger suttit och googlat för att kunna svara på de här frågorna. Men det viktigaste för oss kring jul är att vi kommer varandra nära i familjen. Vi firar liksom hellre jul än Eid som är en muslimsk tradition. För under julen får man en känsla av att allt runt om kring är involverat i julen, det är pynt överallt och så. Men vi får inte samma känsla för Eid eftersom det inte är lika synligt i samhället.


Det här är december månads berättelse ur Mångkulturella almanackan 2018. Bilder av Malin Skinnar.

Texten är skriven av Rozlin Elias som en del av studier i etnologi på Södertörns högskola. Mångkulturella almanackan samarbetar med etnologikursen. (Texten är redigerad av Mångkulturella almanackan för att passa på hemsidan).

Juletidens vem är vem

Julens huvudpersoner är jesusbarnet och tomten. Ingen av dem samlade på jordiska ägodelar, ingen av dem skulle ha förstått sig på julklappar. Och faktiskt verkar det som att nästan alla julfirare tycker att det är gemenskapen som är det viktiga, inte sakerna. Barnen väntar såklart, på julafton, juldagen eller tre konungars dag. Det varierar.

Jultomtens förebild i verkliga livet levde på 200-talet i den lilla turkiska staden Demre: en biskop som i det tysta hjälpte de fattiga. Han blev senare sjömännens skyddshelgon och känd över världen som Sankt Nicolaus.
Den andra inspirationskällan till att ge julklappar är de tre heliga konungar, eller vise män, som sökte upp jesusbarnet i stallet för att överlämna de finaste gåvor man kunde föreställa sig: guld, rökelse och myrra.

Jesus föddes i staden Betlehem, några år före år noll. Han dog i Jerusalem, genom korsfästelse, förmodligen år 33. I den kristna tron är Jesus Guds son och världens frälsare.
Jesus levde i ett samhälle och i en tid fylld av upprorsstämning och väntan. Vem var det man väntade på? En jordisk kung eller en fridsfurste? Makthavarna var rädda. Enligt Bibeln lät härskaren Herodes döda en mängd småpojkar i sin jakt på den nyfödde judakonungen, Jesus. Minnesdagen över detta kallas i kyrkan Värnlösa barns dag och firas 28 december (av ortodoxa 29 december).