Fastan funkar! Om Esters fasta

Isak Gerson är gästskribent på Mångkulturella almanackan idag och skriver om Esters fasta som inleder Purim.

Vid soluppgången började ta’anis Ester, Esters fasta, som när den slutar på kvällen inleder högtiden Purim. Även om jag inte är särskild fäst vid högtiden i sig tycker jag väldigt mycket om fastan. Den har en helt annan stämning än de andra årliga judiska fastedagarna, som med undantag för Jom Kipur är sorgefastor.

Textstödet för fastan kommer från Esters bok (som hela Purim kretsar kring). Ester lever som dold jude i Babylonien. Hon lyckas gifta sig med kungen. När kungens rådgivare får tillstånd av kungen att utrota judarna i landet (med den kända motiveringen ”There is a certain people scattered abroad and dispersed among the peoples in all the provinces of thy kingdom; and their laws are diverse from those of every people; neither keep they the king’s laws; therefore it profiteth not the king to suffer them.” (3:8) som ekar i millennier av antisemitisk propaganda) får Ester i uppgift att stoppa folkmordet. Och där, inför att hon ska träffa kungen för att tala med honom säger hon till sin medkonspiratör Mordechai: ”Go, gather together all the Jews that are present in Shushan, and fast ye for me, and neither eat nor drink three days, night or day; I also and my maidens will fast in like manner; and so will I go in unto the king, which is not according to the law; and if I perish, I perish.” (4:16)

Den ursprungliga fastan är alltså en förberedelse för strid. Ester kände att en fasta för hela folket skulle hjälpa henne få med sig kungens välvilja vid hennes audiens. Esters bok är känd för att vara den enda boken i den hebreiska bibeln som inte innehåller Guds namn i texten. Vissa har försökt rättfärdiga inkluderandet i kanon med att fastan är ett sätt att åkalla ett gudomligt ingripande, men jag tror att man kan läsa Esters bok på ett helt annat sätt. Fastan hon utlyser tror jag är tänkt att visa två saker:

  1. Att det finns en organiserad beredskap bland judarna i Babylonien. Den enda jude texten berättar att Ester har kontakt med är hennes bror Mordechai som verkar organisera mycket av motståndet mot folkmordskampanjen. Om hon lyckas utlysa en fasta för hela folket på så kort tid visar det att det finns ett stort och fungerande nätverk bland den babylonska diasporan.
  2. Att folk var redo att ge vad de hade. Att fasta i tre dagar som arbetare i ett så varmt land är ingen liten uppoffring. Men om folk var redo att fasta ändå visade det att de var redo för seriöst motstånd.

Ett sätt att förstå Esters fasta kan vara att titta på kampmetoderna vi använder i vårt samhälle idag. Förra veckan organiserades skolstrejker runt om i världen, inklusive här i Sverige. Ingen tror att elever kan orsaka ekonomisk skada genom att strejka en dag. Men det var inte heller poängen. Poängen var att visa vilken beredskap och vilket engagemang som finns i frågan. När folk i hela landet gav över en miljon bara första dagen efter Hamnarbetarförbundets strejkvarsel kunde Hamn vinna. De flesta vet nog att en miljon att strejka för inte hade räckt långt mot Svenskt Näringsliv, men det visade vilken uppslutning som fanns bakom Hamnarbetarförbundet. Vi som förhandlat fackligt vet hur betydelsefullt det är med såväl strejker som flygbladsutdelningar och blockader. Att ha kamrater runt en som visar vilket stöd man har hjälper en inte bara att försvaga motparten, utan också att stärka sig själv.

Fastan funkar. Ester får träffa kungen och övertyga honom. Enligt boken kan kungen inte upphäva fattade beslut, men kungen fattar ett nytt beslut om att judarna är helt fria att försvara sig mot folkmordet. Och det gör de verkligen. Kungens antisemitiske rådgivare och hans söner hängs, och judarna dödar 75 000 av de som kommer för att utrota dem. Babylons alla judar kanske inte var med henne i rummet, men efter fastan vill jag ändå tänka att det kändes så för henne.

Extra Pedagogisk pärla med nyårsfyrverkeri

Här kommer en förhandstitt på lite ur januari månads Pedagogiska pärlor. Varje månad publicerar vi tips för att använda Mångkulturella almanackan i pedagogisk verksamhet. Just det här tipset går jättebra för vem som helst att göra hemma. Alla tips finns samlade på sidan Pedagogiska pärlor. Hela bladet med övningar och datumtips kommer en bit i januari när jullovet är slut.

Vi ska göra egna mini-fyrverkerier och då blir det naturligtvis självaste nyårsafton men även ”Yennayer”, det berbiska nyåret; 12/1 och nyårsafton i den ortodoxa traditionen, julianska kalendern; 13/1, som är vårt fokus. Och Trädens nyår 31 januari.

Så här gjorde vi:
Vi använde vaxkritor (med mycket pigment så det syns bra), svart oljepastellkrita och lite svart vattenfärg. Papprets storlek är lämpligt till ca 10 x 10 cm. Som du ser på bilden valde vi ”fyrverkerifärgerna” blått, lila och rött. Med dessa ritade vi runda cirklar och avslutade med att ”rita” den yttersta ringen med stearin.

Sen var det dags att täcka kraftigt med svart oljepastell (precis som nyårsnatten!). Rita i olika riktningar så att ringarna + stearinet blir ordentligt täckt. En får kämpa lite så hjälp varandra om ni får ont i armarna.

Ta fram gem och bänd upp så att ni får små verktyg att rista med. Nu ska ni nämligen rista fram ert fyrverkeri. Leta gärna rätt på bilder av fyrverkerier så ser ni hur ni får till gnistregnet på ett bra sätt.

Måla slutligen den sista delen av pappret med svart vattenfärg.

Och så till slut bilden med anknytning till 31/1. När träden slår ut är det också ett slags fyrverkeri.
Experimentera med att göra era färgringar i olika gröna nyanser precis som löven. Här kommer vårt förslag.


Alla publicerade Pedagogiska pärlor finns samlade på sidan Pedagogiska pärlor

 

Kristna påsken steg för steg

Judisk Pesach och kristen Påsk. Orden låter lika och hänger faktiskt ihop: de betyder att passera, att skona. Båda helgerna handlar, på olika sätt, om livet som besegrar döden. Pesach firas till minne av uttåget ur Egypten.

De tidiga kristna gjorde om helgen till ett firande av Jesus död och uppståndelse. Som så ofta: gammal tradition får nytt innehåll.

Påsken, det är fastlagen, fastan och själva påsken. Fastlagen innebär lek och fest. Sista dagen kallas Fettisdagen. Firandet kan ta formen av Karneval – farväl till köttet.
Fastan börjar på Askonsdagen och varar i 40 dagar. Söndagarna ingår inte i fastan.
Sista veckan i fastan kallas Stilla veckan, en allvarlig tid som ändå slutar i fest för Jesus seger över döden. Här ingår:
Palmsöndagen. I Bibeln rider Jesus in i Jerusalem och hälsas av folket som kung.
Skärtorsdagen. I Bibeln äter Jesus påskmåltid med lärjungarna, den allra första nattvarden. Han förråds av Judas och tas tillfånga som upprorsman av romarna. I kyrkan handlar dagen om gemenskap och förlåtelse – ”skära” betyder ”rena”.
Långfredagen. Jesus döms till döden och korsfästs, en vanlig ­avrättningsmetod vid denna tid. I kyrkan är detta årets tyngsta dag. För inte så länge sedan var butiker och biografer stängda denna dag.
Påskafton. I Bibeln är Jesus död och begraven. Detta är fastans sista dag. Men i kyrkan kan firandet börja redan på kvällen– aftonen inleder ju årets gladaste helg.
Påskdagen. I Bibeln upptäcker de sörjande att graven är tom. Jesus har uppstått från det döda. I kyrkan firas att lidandet är slut, ljuset och glädjen har segrat.

Palmsöndagen. Giotto [Public domain], via Wikimedia Commons

Ceremoni i Stockholms stora synagoga till minne av Förintelsens offer

Under torsdagskvällen deltar jag i minnesceremonin i stora synagogan i Stockholm som är fullsatt. Ceremonin fylls av känslor genom bön, musik, tal av anhöriga till överlevande och andra personer. Inrikesminister Anders Ygeman säger i sitt tal bland annat att vi alla har ”ett ansvar att stå upp mot hat” och att ”en anständig människa är inte en antisemit”.

I år hålls ceremonin 26 januari eftersom den annars skulle sammanfallit med sabbaten, förklarar Judiska församlingens ordförande Aron Verständig när jag talar med honom innan.

Efter ceremonin, när folkmassan tagit sig ut från synagogan, väljer många att passera det stora Minnesmonumentet över Förintelsens offer. På monumentet, som invigdes 1998, återfinns 85 000 namn på människor som föll offer för nazisternas folkmord och som alla har  gemensamt att deras överlevande släktingar kom till Sverige. Bredvid namnen står födelseplats, födelseår, dödsår och dödsplats och på sockeln finns namn på de platser och läger där många av dessa människor dog. Det finns här också 650 namn på de överlevande som lämnat uppgifter om döda vänner och/eller anhöriga till monumentet.

monument

Detta är tydligt en dag som präglas av och rymmer minnen. Det finns möjlighet att hedra  Förintelsens offer på många sätt. Bland annat bjuder Forum för levande historia in till en ceremoni med sång, tal och ljuständning på Raoul Wallenbergs torg i Stockholm klockan 16:30 fredagen 27 januari.

 

Av: Lisa Lundberg
Människa, kultur och religionsprogrammet, Högskolan Gävle, praktikant på Mångkulturellt centrum vårterminen 2017.

synagogan

Jiddisch – ett levande språk

– ”Avade” är mitt favoritord. Det betyder ”självklart, javisst”. Det låter så bra, det låter lite som att man säger ”avanti”. Så säger Rikkert Hasselrot, en av tre personer engagerade i revitaliseringen av jiddisch som träffar Mångkulturella almanackan på ett stockholmskafé.

Jean Hessel väljer ordet ”balagan”. Det betyder ”sophög, kaos”. Jean är språkvårdare för jiddisch på Språkrådet. Isak Gerson tycker att ”oisies” (bokstav) är fint.

– Det klingar bra och följer med en mycket när man pluggar. Det är semitiskt i sin rot.

Alla tre deltog som amatörskådespelare i föreställningen Di Grine Kuzine, en vaudeville om migrationen till USA i början på förra seklet med Stockholms jiddischkör i våras. (På bilden syns Isak längst till vänster, Jean längst fram och Rikkert ute i högra kanten).

di-grine

Jiddisch betyder judiska och det är ett av fem nationella minoritetsspråk i Sverige (de övriga är sverigefinska, meänkieli, romani chib och samiska). Språket är tusen år gammalt. I Sverige har jiddisch använts sedan 1600-talet. Före andra världskriget talades det av tolv miljoner människor i världen och var det tredje största germanska språket i världen.

Alla minoritetsspråken har tappat mark i Sverige. Bland annat syd- och lulesamiskan riskerar att helt försvinna. Majoritetsspråket, svenskan, dominerar i nästan alla språkliga sammanhang och minoritetsspråken utvecklas inte med nya begrepp. För att vända denna utveckling finns en politik för revitalisering av minoritetsspråken. En viktig del av detta är förstås att ge barn möjlighet att lära sig språken.

Isak Gerson började lära sig jiddisch i samband med föreställningen. Han berättar att han släkt på pappas sida är judisk, men deras språk är polska.

– Vi var inte religiösa, pappa har bara tagit med mig till synagogan en gång och det var på farmors begravning. Däremot har kulturen, inte minst maten, farmors mat, varit judisk. Och det finns en viss humor och syn på bildning i släkten som jag uppfattar som judisk. När jag har lärt mig jiddisch har jag fått en ny ingång. Det gör att jag kan sätta mig in i teologin och kulturen på ett nytt sätt. Det är roligt att förstå nya ord och hur de är uppbyggda.

– Jag har ingen judisk bakgrund att göra anspråk på. Jag lyssnade på jiddischmusik och blev intresserad av språket, säger Jean Hessel. Fjorton år gammal i Östersund började jag lära mig språket själv. Senare läste jag ryska, och sedan läste jag jiddisch vid Lunds universitet för Salomon Schulman. Jiddisch slår an vissa strängar i mig. Jag kan säga saker på jiddisch som jag inte kan säga på svenska. Man är alltid artig på jiddisch, men man kan säga vad som helst.

– Mamma pratade mycket om mormors mormors mor som var judisk, berättar Rikkert Hasselrot. Jag har alltid känt en dragning till det judiska. Och så upptäckte jag klezmermusiken. Senare blev det så att jag fick en svägerska som var barn till tjeckiska judar. Min brorsdotter började läsa jiddisch. Min bror och dottern började åka på jiddischseminariehelger. Jag var jätteavundsjuk, för jag hade varken tid eller råd. Men sedan fick jag det. Och det var fantastiskt! Jag håller mig inte till någon speciell religion. Jag vill ha mer av det judiska, det är något själsligt. Men jag tänker inte gå ur Svenska kyrkan. Jiddisch är behagligt i öronen för mig. Jag pratar inte, men jag förstår. Jag har också börjat släktforska. Häromåret stod jag med en släkting som jag hittat, som är från Schweiz, tillsammans vid den 204 år gamla graven på Kronobergs begravningsplats på Kungsholmen i Stockholm. Då följde jag inte judisk sed (den är att lämna stenar vid graven), utan jag lämnade en höstkrans med löv och bär till min förfader.

Varför är det viktigt att jiddisch överlever i Sverige? Jean Hessel, språkvårdaren, svarar så här: Man måste komma ihåg att jiddisch har haft en 200-årig historia i Sverige och att det innebär att judisk historia och kultur är en del av svensk historia och kultur. Om språket försvann skulle det bland annat betyda, att tusen års samlad kunskap skulle falla i glömska, att den Östeuropeiska judiska kulturen skulle försvinna från Sverige och att vittnesmål från kriget inte längre skulle kunna förstås i original av en enda människa i hela landet. Dessutom skulle det vara en postum seger för nazisterna och medlöparna om jiddisch dog ut. (Jiddisch är mitt personliga sätt att göra motstånd.) Så jag hoppas verkligen att jiddisch överlever.


FAKTA EUROPEISKA SPRÅKDAGEN

Europeiska språkdagen är inrättad av Europarådet och firas den 26 september varje år. Tanken är att slå ett slag för den språkliga mångfalden i en världsdel med över 200 europeiska språk, 24 officiella EU-språk, ca 60 regionala och minoritetsspråk (dit jiddisch hör) och många språk som talas i andra delar av världen.

 

Chanuka

På Judiska museet finns just nu en utställning om judisk mat, vilket passar väl till firandet av Chanuka I museet möter jag Yael Fried, informationsansvarig på  museet för att prata om chanuka.

Chanuka är en av de mer populära judiska traditionerna, även om den räknas som en mindre inom religionen. Den firas till minne av återtagandet av Jerusalems tempel från Seleukiderriket år 164 f. kr. Enligt legenden hade de då bara olja nog att hålla templets menora tända i en dag, men som genom ett mirakel så räckte oljan i hela åtta dagar.

Själva firandet sker under åtta dagar runt slutet av året. De exakta datumen är olika varje år. I år pågick chanuka från den 27 november till den 5 december. När jag frågar Yael om vad man brukar göra under chanuka säger hon:

Det finns ett religiöst påbud att tända ljus, och det gör man även om inte alla är religiösa. Och för att minnas det här med oljan som inte tog slut så äter man oljig mat, till exempel friterade munkar. Många brukar fira med familj och vänner, man kan ju fira varje dag i en hel vecka. Det finns till exempel ingen speciell gudstjänst så det är mycket i hemmet.

Foto av Avital Pinnick
Foto av Avital Pinnick

Chanuka är en viktig tradition för många judar, både sekulära och religiösa.

– Själva tanken med att man firar det är att man får leva ut sin egen kultur att man får vara sig själv. Det är en identitetsgrej. Vi har vår kultur och den är bra, säger Yael.

En sak som har bidragit till att chanuka har blivit så viktig bland både sekulära och religiösa judar är att det inte är en speciellt religiös högtid. Detta betyder att det inte finns speciella religiösa restriktioner på vad man får gör under högtiden. Under många högtider inom judendomen så är det påbud om att det ska vara en vilodag.

Vill man laga sina egna chanukamunkar kan man följa det här receptet:

http://www.jeschurun.se/Recept-sufganiot.php

Man kan hitta Judiska Museet på

http://www.judiska-museet.se/

Chanuka, ljusfesten

Den här veckan firas Chanuka som också kallas  ljusfesten och tempelinvigningsfesten. Varje dag  tänds ett nytt ljus i den åttaarmade chanukkaljusstaken, som också kallas chanukia.

Stockholms största chanukia tändes i går kväll i Kungsträdgården, och på skridskobanan i Kungsan  kunde man åka till judisk musik.

Chanuka är en åtta dagar lång helg, som börjar den 25:e i den judiska månaden kislev, vilket var i söndags.

Chabad Stockholm har ett recept på latkes, judiska potatisplättar. det hör till chanuka att servera mat stekt i olja.

:: Recept på latkes, och mer om chanuka