– ”Avade” är mitt favoritord. Det betyder ”självklart, javisst”. Det låter så bra, det låter lite som att man säger ”avanti”. Så säger Rikkert Hasselrot, en av tre personer engagerade i revitaliseringen av jiddisch som träffar Mångkulturella almanackan på ett stockholmskafé.
Jean Hessel väljer ordet ”balagan”. Det betyder ”sophög, kaos”. Jean är språkvårdare för jiddisch på Språkrådet. Isak Gerson tycker att ”oisies” (bokstav) är fint.
– Det klingar bra och följer med en mycket när man pluggar. Det är semitiskt i sin rot.
Alla tre deltog som amatörskådespelare i föreställningen Di Grine Kuzine, en vaudeville om migrationen till USA i början på förra seklet med Stockholms jiddischkör i våras. (På bilden syns Isak längst till vänster, Jean längst fram och Rikkert ute i högra kanten).
Jiddisch betyder judiska och det är ett av fem nationella minoritetsspråk i Sverige (de övriga är sverigefinska, meänkieli, romani chib och samiska). Språket är tusen år gammalt. I Sverige har jiddisch använts sedan 1600-talet. Före andra världskriget talades det av tolv miljoner människor i världen och var det tredje största germanska språket i världen.
Alla minoritetsspråken har tappat mark i Sverige. Bland annat syd- och lulesamiskan riskerar att helt försvinna. Majoritetsspråket, svenskan, dominerar i nästan alla språkliga sammanhang och minoritetsspråken utvecklas inte med nya begrepp. För att vända denna utveckling finns en politik för revitalisering av minoritetsspråken. En viktig del av detta är förstås att ge barn möjlighet att lära sig språken.
Isak Gerson började lära sig jiddisch i samband med föreställningen. Han berättar att han släkt på pappas sida är judisk, men deras språk är polska.
– Vi var inte religiösa, pappa har bara tagit med mig till synagogan en gång och det var på farmors begravning. Däremot har kulturen, inte minst maten, farmors mat, varit judisk. Och det finns en viss humor och syn på bildning i släkten som jag uppfattar som judisk. När jag har lärt mig jiddisch har jag fått en ny ingång. Det gör att jag kan sätta mig in i teologin och kulturen på ett nytt sätt. Det är roligt att förstå nya ord och hur de är uppbyggda.
– Jag har ingen judisk bakgrund att göra anspråk på. Jag lyssnade på jiddischmusik och blev intresserad av språket, säger Jean Hessel. Fjorton år gammal i Östersund började jag lära mig språket själv. Senare läste jag ryska, och sedan läste jag jiddisch vid Lunds universitet för Salomon Schulman. Jiddisch slår an vissa strängar i mig. Jag kan säga saker på jiddisch som jag inte kan säga på svenska. Man är alltid artig på jiddisch, men man kan säga vad som helst.
– Mamma pratade mycket om mormors mormors mor som var judisk, berättar Rikkert Hasselrot. Jag har alltid känt en dragning till det judiska. Och så upptäckte jag klezmermusiken. Senare blev det så att jag fick en svägerska som var barn till tjeckiska judar. Min brorsdotter började läsa jiddisch. Min bror och dottern började åka på jiddischseminariehelger. Jag var jätteavundsjuk, för jag hade varken tid eller råd. Men sedan fick jag det. Och det var fantastiskt! Jag håller mig inte till någon speciell religion. Jag vill ha mer av det judiska, det är något själsligt. Men jag tänker inte gå ur Svenska kyrkan. Jiddisch är behagligt i öronen för mig. Jag pratar inte, men jag förstår. Jag har också börjat släktforska. Häromåret stod jag med en släkting som jag hittat, som är från Schweiz, tillsammans vid den 204 år gamla graven på Kronobergs begravningsplats på Kungsholmen i Stockholm. Då följde jag inte judisk sed (den är att lämna stenar vid graven), utan jag lämnade en höstkrans med löv och bär till min förfader.
Varför är det viktigt att jiddisch överlever i Sverige? Jean Hessel, språkvårdaren, svarar så här: Man måste komma ihåg att jiddisch har haft en 200-årig historia i Sverige och att det innebär att judisk historia och kultur är en del av svensk historia och kultur. Om språket försvann skulle det bland annat betyda, att tusen års samlad kunskap skulle falla i glömska, att den Östeuropeiska judiska kulturen skulle försvinna från Sverige och att vittnesmål från kriget inte längre skulle kunna förstås i original av en enda människa i hela landet. Dessutom skulle det vara en postum seger för nazisterna och medlöparna om jiddisch dog ut. (Jiddisch är mitt personliga sätt att göra motstånd.) Så jag hoppas verkligen att jiddisch överlever.
FAKTA EUROPEISKA SPRÅKDAGEN
Europeiska språkdagen är inrättad av Europarådet och firas den 26 september varje år. Tanken är att slå ett slag för den språkliga mångfalden i en världsdel med över 200 europeiska språk, 24 officiella EU-språk, ca 60 regionala och minoritetsspråk (dit jiddisch hör) och många språk som talas i andra delar av världen.
Ett nytt år med Mångkulturella almanackan börjar nu. Det här året kommer vi att berätta mycket om mat. Det blir berättelser och intervjuer om måltidstraditioner och fester, recept och odlingstips! Många finns med i pappersalmanackan för 2020, men här på hemsidan kommer ännu mer.
MÅNGKULTURELLA ALMANACKAN 