Julens huvudpersoner är jesusbarnet och tomten. Ingen av dem samlade på jordiska ägodelar, ingen av dem skulle ha förstått sig på julklappar. Och faktiskt verkar det som att nästan alla julfirare tycker att det är gemenskapen som är det viktiga, inte sakerna. Barnen väntar såklart, på julafton, juldagen eller tre konungars dag. Det varierar.
Jultomtens förebild i verkliga livet levde på 200-talet i den lilla turkiska staden Demre: en biskop som i det tysta hjälpte de fattiga. Han blev senare sjömännens skyddshelgon och känd över världen som Sankt Nicolaus.
Den andra inspirationskällan till att ge julklappar är de tre heliga konungar, eller vise män, som sökte upp jesusbarnet i stallet för att överlämna de finaste gåvor man kunde föreställa sig: guld, rökelse och myrra.
Jesus föddes i staden Betlehem, några år före år noll. Han dog i Jerusalem, genom korsfästelse, förmodligen år 33. I den kristna tron är Jesus Guds son och världens frälsare.
Jesus levde i ett samhälle och i en tid fylld av upprorsstämning och väntan. Vem var det man väntade på? En jordisk kung eller en fridsfurste? Makthavarna var rädda. Enligt Bibeln lät härskaren Herodes döda en mängd småpojkar i sin jakt på den nyfödde judakonungen, Jesus. Minnesdagen över detta kallas i kyrkan Värnlösa barns dag och firas 28 december (av ortodoxa 29 december).
MÅNGKULTURELLA ALMANACKAN 