Shab-e Yalda, årets längsta natt

Årets längsta natt. I Sverige säger vi vintersolstånd, men för iranier heter det Shab-e Yalda eller Shab-e Chelle. Morteza som är uppvuxen i Iran berättar om den högtidliga natten som han tillsammans med sin familj och släktingar firade varje år när han bodde kvar i Iran.

Shab-e Yalda är en glädjens fest som går lång tid tillbaka i historien, som innebär att ljusets ankomst firas, berättar Morteza. Han poängterar dock att firandets innebörd har varierat med sin tid och plats, men att festen i alla fall härstammar från tiden då zoroastrism var den största religionen i antikens Persien – nuvarande Iran.

– Det är en gammal och mysig tradition för oss att fira Shab-e Yalda. Familjen och släkten brukade samlas hemma hos min mormor och morfar där alla fick plats. Det är dessutom en tradition att samlas hos de äldsta i släkten. Det inhandlades goda bakelser, färgglada frukter, vackra blommor och mödrarna lade alltid timmar på att laga god mat.

Morteza berättar också att frukterna som brukade användas för att duka och dekorera med är vattenmelon och granatäpple, och på borden stod utöver detta också godsaker som pistagenötter och torkade frukter, som åts innan kvällens festliga middag sabzi polo ba mahi – en smakrik rätt bestående av ris med dill, som serveras med fisk.

granatäpple
Av Fir0002 – Eget arbete, GFDL 1.2, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=202664

– Till persisk kultur hör också dans och musik, så dans var också en del av kvällen. Det dracks även persisk arrak och rött vin, vilket bidrog till en ännu festligare stämning, berättar Morteza med ett leende.

Det blir tydligt när Morteza berättar, att det är en kväll som det spenderas extra mycket pengar och tid på, men det kan ses som en ”investering” som gör det möjligt för alla nära och kära från olika generationer att ta en paus från vardagen och samlas för att skratta och umgås ändå in på natten.

– Det handlade verkligen om att umgås och njuta av tiden tillsammans, med lekar och kortspel. Vi delade också med oss av roliga minnen och erfarenheter som bidrog till många skratt. Eftersom jag hade många kusiner i min egen ålder hade vi också mycket gemensamt, vilket gjorde det ännu roligare att umgås.

Morteza berättar också att de hade ett unikt stuk på firandet av Shab-e Yalda, för nämligen sammanföll dagen med hans ena systers födelsedag.

– Det blev ännu en anledning för oss att fira, så vi slog såklart ihop de två firandena i en och samma fest, och firade alltså en födelsedag på samma kväll, med tårta och presenter till henne.

Även nu i Sverige är Shab-e Yalda en speciell kväll för Morteza. Han firar den inte på samma vis längre, men han brukar alltid videosamtala med sina nära och kära den kvällen, som håller traditionen vid liv hemma i Iran, och för en liten stund får även Morteza vara med.

Ava Elmi

Ava Elmi studerar etnologi på Södertörns högskola. Mångkulturella almanackan samarbetar med etnologikursen. (Texten är något redigerad av Mångkulturella almanackan för att passa på hemsidan).

Memmans resa

Memma, eller mämmi som den heter på finska, är en finsk klassisk påskdessert, gjord på rågmjöl, rågmalt och sirap. Exakt när finnarna började äta memma är okänt, men troligtvis började memmans resa hos persisktalande folkslag, som sedan förde den med sig till Ryssland. Därifrån kom den till Finland, där den kom att bli älskad och få ett nytt namn, och kanhända lite andra ingredienser. Och nu har cirkeln slutits eftersom iranierna i Finland och Sverige har upptäckt att memma nästan är identisk med samanu, en rätt som spelar en viktig roll i det traditionella firandet av Nouroz-firandet..

För på haft sin-bordet som dukas fram inför Nouroz ska det enligt traditionen finnas sju saker från naturen som börjar på ”s”. Som sib (äpple), serke (vinäger), sabze (vetegroddar), sombol (hyacint), somagh (mald, torkad syrlig krydda), sir (vitlök), och så förstås, samanu. Haft betyder 7 (sju) och ”sin” är namnet på bokstaven ﺲ som finns i det persiska alfabetet och motsvarar bokstaven ”s” i det latinska alfabetet.

Maria Masoomi är jämställdhets- och integrationskonsult och har dessutom bra koll på mat.

Hur hamnade memman på haft sin-bordet?
– Det är en intressant historia, barn och tonåringar är kanske inte så förtjusta i memma, men det är ett måste på haft sin-bordet. När jag kom till Sverige var det jättesvårt att få tag i samanu. Då upptäckte vi att finländare ju äter memma till påsk, något som är mycket likt samanu, och dessutom ungefär vid samma tid på året som iranier traditionellt äter samanu. Därför var det många iranier som köpte och än idag köper den finska varianten.

Memma
Memma (bild Wikipedia)

samanu
Samanu (bild Wikipedia)

Haft sin – persiskt nyårsbord med finsk delikatess

Ikväll infaller norouz, det persiska nyåret. Norouz firas av perser, kurder, balucher, afghaner och många fler. Vi talade med Maria Masoomi som är samhällsdebattör, jämställdhets- och integrationskonsult och som dessutom har bra koll på mat.

_Y3Q_5218_webb (2).jpg

Foto: Jeanette Hägglund.

Varför firar man egentligen norouz?
– Man firar vårens ankomst och naturens och jordens pånyttfödelse. Under norouz ligger mycket av fokuset på att vårda sociala relationer. Man hälsar på släkten, kollegor, grannar och nästan alla i sin bekantskaps- och vänkrets, även sådana man har haft konflikter med. Dessutom storstädar man hela huset, från källarvåningen till vindsförrådet. Det är en fysisk städning, men den är även symbolisk. Allt dåligt och gammalt ska bort, precis som i naturen. Man tar emot våren och det nya året med öppet och rent sinne. Många tror att det är en muslimsk tradition, men det är en urhistorisk och förislamsk tradition, äldre än alla världsreligioner.

Finns det någon speciell mat man äter under norouz?
– Det är ju inte som ett julbord med massa mat som man äter. Men under högtiden, som pågår i ett par veckor, brukar man bjuda sina besökare på frukt, olika typer av hemmagjorda bakverk och konfektyr, nötter och frön av det finaste slaget. Det finns egentligen inga speciella maträtter, förutom på nyårsdagen då man äter maträtter med gröna örter i, t ex dillrisotto och stekt fisk. Olika familjer har olika traditioner.

Haft sin – sju S
En viktig tradition under norouz är det som på persiska kallas haft sin. Haft betyder sju, och sin är namnet på bokstaven ﺲ som finns i det persiska alfabetet och motsvarar bokstaven s i det latinska alfabetet. Haft sin är det dekorativa bord som dukas fram inför norouz där det enligt traditionen ska finnas sju speciella saker ur naturen som börjar på just S. Exempel på sådant som brukar finnas på haftsin-bordet är sib (äpple), serke (vinäger), sabze (vetegroddar), sombol (hyacint), somagh (mald, torkad syrlig krydda), sir (vitlök), och samanu (memma). Memman som på persiska kallas samanu, är nästan identisk med den finska påskrätten, som på finska heter mämmi. Exakt när finnarna började äta memma vet man inte, men troligtvis har den spridit sig  från persisktalande folkslag, genom Ryssland och sedan till nuvarande Finland.

IMG_20180319_084545_752

Hur kommer det sig att iranier i Sverige äter memma?
– Det är en intressant historia, barn och tonåringar är kanske inte så förtjusta i memma, men det är ett måste på haft sin-bordet. Vid den tid då jag kom till Sverige var det jättesvårt att få tag i samanu. Då upptäckte vi att finländare ju äter memma till påsk, något som var mycket likt samanu, och dessutom ungefär vid samma tid på året som iranier traditionellt äter samanu. Därför var det många iranier som köpte och än idag köper den finska varianten. En finsk vän frågade mig en gång hur man gör iransk memma och det är ju en betydligt mer tidskrävande process än den finska varianten. Först låter man exempelvis vetet gro och sedan av groddarna tar man och pressar dessa som man sedan kokar och kokar tills den tjocknar. Det är en komplicerad process att laga memman, vilket har lett till att det bara är vissa familjer, man skulle nästan kunna kalla dem ”samanu-familjer”, som tillverkar den. Vanliga familjer lagar den inte själva utan köper den. Så den är väldigt eftertraktad i Iran. Om man lyckas få tag på memma så delar man med sig av den till vänner och släktingar.

Överhuvudtaget verkar det finnas många beröringspunkter mellan finsk och iransk kultur här i Sverige?
– Ja, det är ju många iranier och finländare som har funnit varandra. Speciellt iranska män och finska kvinnor. Men det är väl kanske att kulturen och värderingarna går ihop, båda grupperna är minoriteter i Sverige, så man har väl funnit varandra där.

Från familjefest till Eldfest i Kungsan

– Jag känner inte igen den gamla Eldfesten. Det är kul faktiskt!

Många Nawruz-firanden har Hassan Hosseini, född 1943, hunnit med i Iran och i Sverige. Och nu är det ganska annorlunda jämfört med hur det var de första gångerna när Hassan var liten. Hassan förklarar för det första att de tre högtiderna Charshanbe suri, Nawruz och Sizdah bedar har i Sverige nästan smält samman till en enda fest. Och firandet har tagit sig ut från hemmen och blivit till en offentlig manifestation av iransk etnicitet.

Högtiderna firades i Iran i hemmet och i grannskapet. Charshanbe suri som är veckan innan Nawruz är ett tillfälle då man i Iran firar med att hoppa över små eldar eller hållandes facklor. De två helgerna har nu smält samman. I Stockholm började man för många år sedan fira Eldfesten i förorter nordväst om staden (Rissne och Hallonbergen). Under påverkan av Valborgselden har själva elden i firandet blivit större. För några år sedan flyttades firandet in till stadens centrum: Kungsträdgården. Då var det en ny generation som tagit över arrangemanget, iranier födda eller uppvuxna i Sverige.

– De kan språket, de vet hur man skriver ansökningar och de får pengar. Festen har blivit något helt annat. Nu i Kungsan är det en konsert med artister från USA och England. Förra året fanns en stor eld som dök upp framför scenen. De använde någon modern pyroteknik, alltså!

Sizdah bedar är 13 dagar efter nyåret, då firas våren genom utflykter i naturen. Det är oftast inte sådant väder i Sverige i slutet av mars att man kan göra det.

Sepidar och Ashna firar nyår

Newroz

Sepidar Hosseini och Ashna Rasoal är två tjejer som båda firar vårdagjämningen. Newroz/Nouruz är en högtid då man samlas och välkomnar våren.

Sepidar bor i Stockholm och jobbar med grafisk design. Hon har även gjort en egen kalender tillsammans med sin kompis, en kalender som liknar den mångkulturella almanackan. Där har hon lagt in både riktiga och påhittade högtider, så som baklavans dag. En högtid som däremot är på riktigt är Nouruz.

– Nouruz är en vårfest som inte har något med den muslimska religionen att göra. Det är mer att man hälsar våren välkommen. Man hoppar över eldar och sjunger sånger om att elden ska göra en fri från sjukdomar. Man dukar ett bord med sju specifika saker som börjar på bokstaven s som symboliserar olika saker, berättar Sepidar.

De sju saker som finns på bordet är;

  • Senjed: en sorts söt frukt som symboliserar kärlek eftersom den växer i öknen under svåra förhållanden. 
  • Somāq: en sur krydda som symboliserar soluppgångens röda färg.
  • Sabzeh: groddar av vetekorn som symboliserar återfödelse och god skörd.
  • Sib: ett rött äpple som symboliserar skönhet och hälsa.
  • Samanu: memma som symboliserar sötma och rikedom.
  • Sir: vitlök som symboliserar liv och växtkraft.
  • Serkeh: vinäger som symboliserar förändring och förnyelse.[1]

Ashna flyttade till Stockholm från Borås för ett år sedan. Nu läser hon till lärare. Hon berättar att dagen innan Newroz infaller så brukar man köpa fina kläder och handla mat. För kurder är Newroz som en nyårsdag.

– Det finns en myt om hur Newroz uppkom. 700 år före Kristus fanns det en ond kung som hette Zuhak. Han styrde och förslavade det kurdiska folket. Kungen led av en sjukdom som gjorde att han hade två stora ormar växandes på sina axlar. Ormarna ville äta upp Zuhaks hjärna så för att undvika det lät han varje dag döda en pojke och en flicka för att kunna mata ormarna med deras hjärnor.

En som hade lidit av detta var smeden Kawa. Han hade förlorat sju barn till ormarna. Det kurdiska folket bad honom att leda ett uppror mot kungen och den 21 mars gjorde han det. Han dödade både ormarna och Zuhak och släpade sedan ut honom ur palatset han bodde i för att visa att han inte längde kunde förtrycka dem. När upproret lyckades tändes eldar uppe på kullar och berg för att sända nyheten, säger Ashna.

Nu för tiden har Ashna svårt att fira Newroz.

– Det tråkiga är att jag kanske inte kan fira det nu. Man får inte ledigt från jobb och skola här i Sverige för det är Newroz. Jag kan åka hem för jul för då tillåter samhället mig att vara ledig. Så det prioriteras mindre när alla inte kan få ledigt samtidigt, säger hon.

Newroz/Nouruz firas vanligvis mellan den 18-22 mars beroende på solens position över himlen. I år är det den 21 mars.

I Stockholm kan du vara med och fira både eldfesten och Newroz/Nouruz.

Den 19 mars klockan 18.00 – 21.00 i Kungsträdgården firas eldfesten.

Den 26 mars klockan 19.00 på Circus firas Newroz/Nouruz.