Diwali – ljusets högtid

– I vår tradition är detta dagen när Rama kommer hem, säger Labangalatika Dasi som bor på Almviks gård, en Hare Krishna by utanför Järna. Vi har alltid fokuserat mer på andra helgdagar. Historien berättar att Rama, en av Krsnas inkarnationer, med sin fru Sita och sin bror Laksmana var förvisade ur kungariket.

Efter fjorton år återvänder de i ett luftskepp, men eftersom det är månens mörkaste fas ställer folket ut gheelampor (små lyktor där skirat smör brinner och lyser upp) för att belysa deras färd så de kan återvända till Ayodhya, sin hemstad. Vilket firas som dipavali, eller diwali.

– Dipavali har aldrig varit stort i Krishnarörelsen i Sverige. Men det är en dag av meditation.

Här syns det himmelska luftskeppet på en bild från hindupad.com. Sök ”pushpaka vimana” på internet för att hitta fler bilder!

Tema mars 2015: Vatten

Vatten, bara vanligt vatten
Det är inte konstigt att vatten spelar en så viktig roll i religiösa och folkliga traditioner, riter och myter världen över. Allt liv på jorden är ju beroende av vatten. Det ger liv åt allt som växer eller lever på jorden. Men vatten kan också ta liv; som under en extrem torka när regnet uteblivit, eller i form av exempelvis översvämningar, tsunamier eller stormar.

Historiskt sett finns det många exempel på hur symbolladdat vatten är för människan. I Mesopotamien betraktades floderna Eufrat och Tigris som gudomliga, eftersom landets välstånd var helt beroende av flodernas årliga översvämningar. På många avbilder av Ea, som bland annat var visdomens och sötvattnets gud, strömmar vatten upp till vardera axeln på honom. Det tros symbolisera dessa två floder.

Ea el Enki                         inuit-sedna-carving2 Ea, även känd som Enki                                                    Havskvinnan Arnarkuagsak

Bland inui­terna på Grönland och i Kanada var det ArnarkuagsakHavskvinnan – som kontrollerade tillgången på deras bytesdjur. Om man bröt mot de tabun som havets djur var belagda med uteblev fångsterna.

Även i Nordeuropa hade vatten en stark religiös laddning. Under bronsåldern sågs till exempel mossarna som en portal till gudarna och förfäderna, och vattenoffer var vanligt förekommande.

Berättelser om enorma översvämningar som gudar framkallar för att straffa sina undersåtar med, och som dränker allt liv utom enstaka utvalda personer som blivit förvarnade, återfinns i mängder av kulturer runt om i världen. Mest välkända är nog syndaflodsmyterna i världens första skönlitterära verk, Gilgamesheposet, och i Bibeln.

Idag finns det fortfarande mängder av religiösa riter och ceremonier som inbegriper vatten. Tänk bara på alla slags dop i de kristna kyrkorna, där präster antingen öser vatten över huvudet eller sänker ner kroppen i vatten på den som ska döpas. Eller på den speciella tvagning som muslimer gör före bönen. Eller på alla buddistiska vattenceremonier, eller på hinduernas heliga bad i Ganges.

ganges
Bad i Ganges. Foto: C.K. N.G.

 Vatten är också en källa till lek. Att kunna handskas med det svårtämjda och symbolladdade vattnet kan vara ett sätt att tömma det på laddning, neutralisera det. Som under den hinduiska gatufesten Holi, där alla stänker och skvätter färgat vatten på varandra, eller det thailändska nyåret Song Kran, där vänskapliga vattenkrig utspelas på torg och gator.

song kran 2, craig cooperVattenkrig under Song Kran. Foto: Craig Cooper 

 

Diwali

Överallt brinner lyktor och oljelampor, till och med i sjöar och på floder. Hinduer firar Diwali. En glädjens fest som firar ljusets seger över mörkret. För många affärsmän i Indien är högtiden startpunkt för ett nytt räkenskapsår och rätt tid att göra affärer.