Stege eller drake mellan himmel och jord

Miriam Quiñonez de Vega är pensionär och bor i Fittja. Hon har varit med och skapat en tradition som nu har pågått i över tio år. Alla helgon, Todos santos, firas enligt boliviansk tradition på Mångkulturellt centrums kulturhus i november varje år.

– Det var så att en gång hade de utställning om döden, då ville de ha något om mexikanskt firande och fick inte tag på några. Men min dotter Tatiana, som jobbar där, hade sett hur jag gjorde hemma och sa att mamma brukar ordna sådant. Hemma brukade jag ha det i köket, på någon låda kanske med en duk över, så hade jag blommor och ljus och lite bröd och mat. Nu blir det större.

Ett långt bord i tre våningar dukas i kulturhuset. En svart duk täcker hela bordet. På den översta våningen finns fotografier på de kära döda. På mellanvåningen de speciella bröden tantawawas som är bakade i olika former, som figurer och som sol och måne. Och på den nedersta våningen finns mat, dryck och blommor. Där finns också ett bröd bakat i form av en stege. Den ska vara till hjälp för andarna när de tar sig ner till de levande och sedan upp igen.

Om det är ett barn som dött så ska duken vara vit. Det kan vara en del av det stora altaret eller ett eget litet bord. Där lägger man leksaker och hänger en drake med snöre ovanför. Då kan de komma ner med den.

– Allt det här gör vi på MKC. Många vill ha bilder med. Det är andra bolivianska familjer och vår. Alla tar med sig mat. Första gången när vi där kom en som jag tror var från Indien och frågade vad vi gjorde. När vi förklarade frågade hon om hon fick be. Hon satte ihop händerna framför ansiktet och bad ganska länge. Jag tyckte det var bra! Man kan vara med om det här fast man har en annan religion. Det har också kommit muslimer, turkar, och varit med.

Mångkulturellt centrum i Fittja är inte ensamt om att ha Todos santos-bord. I Stockholmstrakten finns fler grupper som firar offentligt, några brukar ha i en hyresgästlokal, en gång i Akalla, en gång i Skärholmen. Även i Göteborg firas Todos santos, och säkert på ytterligare andra platser i Sverige.

– När det slut, dagen efter så kan vi gå till kyrkogården med krans och blommor. Om det råkar vara på Alla helgons dag, lördagen, så har vi ljus också. Vårt firande är alltid första och andra november. Men den svenska Alla helgons dag är alltid på en lördag, så ibland stämmer det. I bland inte. Vi kommer att hålla på här i Fittja gård så länge vi orkar. Min dotter Tatiana lyssnar på vad jag berättar, men hon vill också läsa på fakta. Så hon kan mycket. Jag ville ställa blommor på bordet en gång, men hon sa att nej de ska stå på nedersta hyllan, inte där.

Här visar Tatiana Vega Todos Santos-bordet på Mångkulturellt centrum 2018:

Gröna fotavtryck i Stockholm: St Patrick’s Day

Tuva tycker det är kul att prata om St. Patrick’s Day och hämtar sitt diadem med två ”spröt” i form av shamrocks (treklöver) på. Det märks att det är en dag som är speciell för henne då hon lyser upp och pratar om hur ”gramma” (barnens farmor) skickar gröna kläder inför varje St. Patrick’s Day till henne och hennes bror. Eira bor i södra Stockholm med sina två barn Egil 6 år och Tuva 9 år. De firar den här irländska högtiden därför att barnens pappa kommer ifrån Irland, och Eira har fortsatt att fira efter deras skilsmässa för att barnen ska känna samhörighet med sin irländska sida. Det blir också ett sätt för barnen att hålla kontakt och känna samhörighet med ”gramma”, som bor på Irland. Det har blivit en av deras transnationella gemensamma seder. När barnen vaknar på morgonen är fotspåren efter en leprechaun något av det första de ser, och då ger de sig av på en skattjakt som slutar vid regnbågens slut, där en kista med chokladmynt väntar. Det är Eira som varit inne i båda barnens rum och lämnat gröna fotavtryck, som hon klippt ut i grönt papper, under tidig morgon. Efter frukosten sätter barnen på sig alla gröna kläder och accessoarer de har. ”Gramma” skickar inte bara kläder utan hattar, halsdukar, bijouterier och pärlhalsband, allt är klargrönt och återkommande tryck är shamrocks, regnbågar och leprechauner.

Leprechaun. FAL, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=385145

Regnbågarna representerar här inte HBTQ, utan legenden säger att om en fångar en leprechaun ska denne ta med en till regnbågens slut där hans kittel med guldmynt väntar. En annan legend handlar om föremålet för firandet, St. Patrick själv. Det sägs nämligen att han var den som bannlyste ormar ifrån Irland, och beviset för det är att det faktiskt inte finns ormar på Irland. (Inte i det vilda i alla fall). Men anledningen till att han firas under den här dagen är att han var den som tog kristendomen till Irland. Det är även Irlands nationaldag. När familjen är helt grönklädd brukar det vara dags att sätta på videor med irländsk dans och försöka sig på dansstegen, och under hela förmiddagen lyssnar de på irländsk folkmusik. De läser irländska sagor, och spelar ett spel där en ska försöka uttala ord på iriska. Till lunch blir det grön mat. Eira experimenterar med olika rätter varje år, där den gemensamma nämnaren är just den gröna färgen. Ett år försökte hon bjuda barnen på grön spaghetti men det gick inte hem, det såg alldeles för osmakligt ut enligt dem. Efter lunchen bär det av till stan. Varje år organiseras en parad för irländare bosatta i Sverige, den startar i Kungsträdgården och går längs med Stadsbron fram till Kornhamnstorg.

 Efter paraden besöker familjen ibland en irländsk pub i Gamla stan för att äta, men det kan vara svårt att få plats. Sedan åker de hem och avslutar kvällen med att äta grönt godis tillsammans.

Alva Karlsson

Alva Karlsson studerar etnologi på Södertörns högskola. Mångkulturella almanackan samarbetar med etnologikursen. (Texten är redigerad av Mångkulturella almanackan för att passa på hemsidan).

Jilanis dödsdag

Firandet av olika sufihelgon duggar tätt i december. Artonde och nittonde december firas sufishejken AbdulQadir Jilanis (Gilani, Geylani) dödsdag. Dagen kallas lite olika beroende på språk. På arabiska brukar man kalla dagen Urs al Jilani, i Sydostasien är dagen känd som Giyarwee Shareef. Jilanis dödsdag uppmärksammas på ett flertal orter i Sverige, främst bland kurder, somalier och bland muslimer från Pakistan, men traditionen återfinns nästan över hela den islamiska världen. Firandet av Jilanis dödsdag kan ibland samla flera tusen individer, t ex i församlingar i Göteborg.

Jilani föddes i månaden Ramadan 1047 e. Kr i provinsen Gilan i nuvarande Iran. Han levde dock större delen av sitt liv i Iraks huvudstad Bagdad där han verkade som andlig ledare (sufishejk) och lärare i fiqh (islamisk rättslära) fram till sin död. Hans helgongrav ligger i centrala Bagdad och besöks framförallt på just hans dödsdag. När terrororganisationen IS/Daesh avancerade i Irak för några år sedan var det många som befarade att hans moské och grav skulle förstöras av IS som inte tolererade varken Jilanis följare eller praktiserandet av besök vid helgongravar. Men både moskén och graven finns kvar än idag.

Förutom att Jilani var en av de största sufishejkerna var han också en viktig rättslärd i den sunnitiska lagskolan hanbali. En av världens största sufiordnar, Qadiriyyah, har tagit sitt namn efter honom.

Här är ett klipp på människor som besöker AbdulQadir Jilanis moské i Baghdad och deltar i firandet av hans dödsdag: https://youtu.be/6vo6Ip3WiRw

På bilden syns AbdulQadir Jilanis moské i Bagdad.

Shab-i Aruz

Natten den 17 december infaller Shab-i Aruz (Şebi arus), högtidlighållandet av poeten och sufishejken Mawlana Jalal uddin Rumis död (1273). I Sverige och i västvärlden är han mest känd som Rumi.
Shab-i Aruz är persiska och kan översättas som Bröllopsnatten. Natten för hans bortgång kallas så eftersom man inom sufisk tradition tänker sig att sufihelgonen (waliullah) vid sin fysiska död uppgår i Gud. Detta uppgående liknar man vid en bröllopsnatt. Från hela världen vallfärdar människor den 17:e december till hans grav i Konya i Turkiet, men över hela världen, och på flera håll i Sverige, samlas muslimer och minns Rumi genom att läsa hans poesi och berättelser ur hans liv. I synnerhet är det den sufiska orden Mesnevi som mest av allt kopplas samman med Rumi. Orden sägs vara grundad av elever till Rumi och är kända för sina karakteristiska vita kläder och virvlande dans som en form av gudsåminnelse (arabiska: dhikrullah). Orden kallas därför ibland för de virvlande dervischerna.
Rumis poesi har influerat flera svenskspråkiga författare som t ex Hjalmar Gullberg, Ingemar Leckius, Jila Mossaed, Kurt Almqvist, Gunnar Ekelöf, Eric von Post och Willy Kyrklund

Fira Todos Santos med Fuerza de los Andes

Fira Alla helgonsdag/Todos Santos med Mångkulturella almanackan, föreningen Fuerza de los Andes och Studieförbundet Bilda. Den 23 och 30 oktober blir det workshop för att baka de speciella bröden, tantawawas, och den 1-2 november firas Todos Santos.

Lär dig baka tantawawas

Miriam Quiñonez de Vega håller workshop i Salongen, Gamla huvudbyggnaden, Fittja gård vid två tillfällen: tisdagarna 23 oktober och 30 oktober kl. 18-21. Ingen föranmälan.

Fira Todos Santos

Todos Santos firas i Länken, utanför biblioteket i Mångkulturellt centrums huvudbyggnad. Ljusen tänds på altaret kl. 12 torsdagen första november. Altaret tas ner på eftermiddagen fredagen den 2 november.

Tatiana Vega och/eller Miriam Quiñonez de Vega berättar om den bolivianska allhelgonatraditionen kl. 13 och kl. 17 den första november och kl. 13 den 2 november.

Så firas Todos Santos

Ett långt bord i tre våningar dukas med svart duk. På översta våningen finns fotografier på de kära döda. På mellanvåningen de speciella bröden tantawawas som är bakade som figurer. Längst ner finns mat, dryck och blommor. Där finns också ett bröd bakat i form av en stege. Den ska vara till hjälp för andarna när de tar sig ner till de levande och sedan upp igen.

Alla är välkomna till firandet.

 

Sjusovardagen

Den som har koll på traditioner i Finland vet att det gäller att inte försova sig den 27 juli, på Sjusovardagen. Till traditionen hör att deltagarna (i alla fall i vissa samhällen vid havet) klär sig i pyjamas och går i ett tåg genom staden för att slutligen kasta årets sjusovare i vattnet. Vaknar du sent idag så finns risken att du försover dig resten av året!

Berättelsen bakom dagen handlar om sju kristna män från Anatolien som var förföljda för sin tro. De gömde sig i en grotta, somnade och sov i 200 år. Uttrycket sjusovare lever kvar om den som sover länge.

Det här var en helgondag i Sverige fram till 1900, i Finland finns den kvar i almanackan.

De sju sovarna på en rysk ikon från 1800-talet.