Hopp över eld för Heliga korset

Heliga korsets upphöjelse firas av ortodoxa och katolska kristna till minne av att Sankta Helena, under en pilgrimsfärd till Jerusalem på 300-talet, sägs ha hittat korset som Jesus korsfästs på. På platsen uppfördes en kyrka som invigdes just 14 september år 335.

Bland ortodoxa i Södertälje är detta en stor dag.

Jaklen Toma berättar: Det är ju en väldigt intressant tradition vi gör varje år. Sankta Helena hade sagt att när man hittar korset så skulle man ge en eldsignal från plats till plats ända till Rom. Traditionen finns än idag i många länder och vi hör till dem som gör detta i kyrkan, och hemma, här i Sverige. Dagen börjar med att jag bakar sesambakelser som jag bjuder grannarna på. På eftermiddagen åker jag till kyrkan. Efter gudstjänsten samlas alla utanför kyrkan för att elda. Prästerna och alla församlade hoppar över elden. Vi eldar för att visa att korset finns med oss än idag och välsignar och skyddar oss.

Efter att vi firat i kyrkan samlas alla mina barn och barnbarn hos mig för att äta massor av irakisk mat och sedan sesambakelser och chai.   

Etiopier firar Heliga korsets upphöjelse 27 september och dagen kallas för Meskel som betyder kors på ge’ez, språket som en gång talades i nuvarande Etiopien och Eritrea. Enligt etiopiska kyrkan fördes en del av det heliga korset till Etiopien från Egypten. Det sägs nu finnas på toppen av berget Amba Geshen. Kongit Lemessa i Göteborg berättar: På Meskelafton samlar församlingen grenar och kvistar till ett stort bål vid kyrkan. Bålet tänds nästa dag och röken från elden representerar den rök som Helena följde när hon fann korset. Meskel är alltså en kväll med gudstjänst, sånger och brasa.

Gustav Adolfsdagen och Svenska dagen

Traditionen att äta bakelse på Gustav Adolfsdagen 6 november är extra populär i Göteborg, även om den också förekommer i andra delar av Sverige. Det beror på att traditionen troligen startade i Göteborg i samband med invigningen av Gustav II Adolfs-statyn där 1854.

Bakelsetraditionen har också spridit sig till Finland där finlandssvenskar firar Svenska dagen på samma dag.  I Finland fungerar den som en inofficiell nationaldag för finlandssvenskarna. Sedan 1979 är den flaggdag.

Svenska dagen har uppmärksammats sedan 1908 och är alltså äldre än både Svenska flaggans dag (numera Sveriges nationaldag) och Finlands självständighetsdag.

 

Hur ser en romsk påsk ut?

Vi talade med Domino Kai, en mångsysslare som arbetat med romska rättighetsfrågor sedan 1991 samt med frågor som rör övriga av Sveriges nationella minoriteter.
Domino är född i Finland men flyttade till Sverige redan som ettåring med sin familj. Sedan 2008 har han varit inblandad i dialoggrupper, arbetat som mediepedagog, fungerat som sakkunnig, deltagit i projektarbeten som rör romska frågor på UR. Han hörs som berättarröst i ett flertal barnprogram, både på finska och på romani. Han har dessutom hunnit med att skriva två böcker, Romska röster (2015) och Miritza och Sebastian(2010). Dessutom bidrog han med ett kapitel i antologin Finnjävlar (2016) där han bland annat beskriver hur det är att vara både sverigefinsk, svensk och rom.

IMG_0003.jpg

Foto: Mirelle Gyllenbäck

Vad gör du just nu?
-Just nu konsultar jag för Europaparlamentet, och då för gruppledaren Bodil Valero och svenska Miljöpartiet. Det är sådant som rör minoritetsfrågor, rasism och diskriminering kopplat till mänskliga rättigheter.

Sedan augusti/september 2017 är Domino dessutom enhetschef på Göteborgs stad där han arbetar med att bygga upp ett romskt center, Romano Center i Väst.

Vad innebär ett romskt center?
-Romano Center i Väst har ett tudelat uppdrag. Det ena är att hjälpa, råda samt tipsa den romska målgruppen inom rätten till sina mänskliga rättigheter på olika sätt. Det andra är att belysa och vara rådgivande gentemot tjänstepersoner och kommunala myndigheter om vad som gäller enligt nationella minoritetspolitiken genom utbildningspaket som anpassas efter verksamheter samt en del önskemål inom området. -Det är en väldigt stor utmaning och samtidigt en fantastisk möjlighet att komma bort från projekttänket som ju tyvärr ofta är det som varit det rådande när det gäller romska frågor, och istället få möjligheten till att planera mer långsiktigt. Det är A och O om vi ska skjuta fram positionerna när det gäller romers livsförbättringar på sikt i Göteborg och Västra Götalands län.

Nu är det påsk! På vilket sätt firar romer påsk?
-Om vi tar finska romer så firar man nog på många sätt ganska likt finnar. Att ha befunnit sig inom breddgrader i Finland sedan regenten innan Gustav Vasa började tvinga romer från denna sida av dåvarande riket till den östra sedan början av 1500-talet, det är klart att landets utveckling och val inom religionen även influerat romer och andra minoriteter som befunnit sig där i århundraden. Det är mycket kring det religiösa och med historien kring Jesus under påsken. Romer samlas gärna kring Jesus. Man har varit mycket mer djupare religiös i Finland än i Sverige, många måsten enligt gamla testamentet, tänker jag. Jag själv är uppvuxen i nära relation till Pingstkyrkan, och i Finland finns det ju laestadianer och många andra religiösa grupper. I den finska kulturen har denna religiositet gett avtryck även bland de som inte är med i dessa grupper. Så det finns en stor respekt inför påsken, man dricker inte alkohol, man festar inte, och så är det även om du inte är troende, påsken är ju en av de största kristna helgerna. Många finska romer är frikyrkliga. Man har nog passat in bättre i frikyrkorna tror jag. Man har inte behövt kunna latin eller rutiner som en del läror har sedan tidigare, man har bara prisat Gud, och det har man fått göra på sitt egna sätt. Sen måste vi komma ihåg att det var väldigt sent ända in på 1900-talet innan romer fick tillgång till att komma in i kyrkorna överhuvudtaget. Men det är klart att det skett en förändring även här bland yngre generationer, jag ser inte utveckling som något fel utan tvärtom om bara respekten för individers val finns med i bilden.

Äter man någon speciell mat under påsk?
-De finska romernas påskmat är nog väldigt likt det finska påskbordet, men man kan nog nämna lax och köttgrytor och olika rätter baserade på rotfrukter, en del släkter har även olika soppor som start på påskmaten, samt fantastiska memma med vispgrädde och strösocker. Sen finns de karelska pirogerna alltid med året runt med äggsmör på, de är helt makalöst goda. Det är typisk mat som vi äter under påsken.

Hur ser det ut bland andra romska grupper?
-Om vi tar utomnordiska romska grupper till exempel, som kommer från länder där katolska kyrkan har stor påverkan, då är det den typen av påsk, oftast vit fisk och grönsaker under påskafton eller påskdagen. Hur romer firar påsk beror ofta på vilken grupp man tillhör och varifrån man kommer.

Baxt, zor ta sastibe! – Lycka, kraft och hälsa! Latšo Patradi! – Glad Påsk

Hollywoodaktuella Timo Nieminen på Kalevaladagen

Kalevaladagen (28 februari) eller finska kulturens dag, uppmärksammas inte bara i Finland, utan även i Sverige och Karelska Republiken i Ryssland. Kalevala är namnet på det finska epos som Elias Lönnroth satte ihop under 1800-talet genom att samla in runor och berättelser bland finnar. Även sverigefinnarna kan ta åt sig en del av äran till detta epos, då en del av det insamlade materialet faktiskt hämtades från Värmlands skogsfinnar. De hade under många hundra år behållit traditionen att sjunga runosånger och den förkristna finsk-shamanistiska traditionen. Idag uppmärksammas dagen på många håll i landet. Bland annat i Göteborg på stadsbiblioteket där den nu Hollywoodaktuella skådespelaren, sångaren och mångkonstnären Timo Nieminen ska framföra sina tolkningar av Kanteletar och Eino Leino.

Timo Nieminen är verkligen en mångkonstnär i ordets rätta bemärkelse. Han har en över 30 år lång bakgrund som scenkonstnär, bland annat inom teater, som skådespelare, musiker och musikalartist. På hans meritlista kan nämnas roller som i Kristina från Duvemåla, i serien Ettor och Nollor, i Susanna Alakoskis ”Laina och fåglarna” och nu i den Hollywoodproducerade långfilmen Viking Destiny. Timo föddes i Finland men flyttade med sin familj till Sverige 1976, 13 år gammal. I Sverige växte han upp i Hammarkullen, ett miljonprogramsområde i Angered utanför Göteborg. Hans mamma arbetade bland annat som diskare och hans pappa arbetade på Volvo.

Vi pratade med Timo Nieminen om hans relation till Kalevala och hans uppsättning på Kalevaladagen.

Hur kommer det sig att du ville sätta upp en kalevala-influerad uppsättning?
Jag är ju en Sagan om ringen-freak, och de historierna går ju hand i hand! Tolkien var ju influerad av Kalevala. Men sen är det ju en tvåspråkig konsert med två grymma musiker, så why not!

Det du ska framföra är ju egentligen inte ur Kalevala, utan ur Kanteletar, var är det egentligen?
– Kanteletar är egentligen en fristående diktsamling skild från Kalevala, men den är väldigt tacksam att välja och vraka ur.

Timo Nieminen.
Foto: Mats Bäcker.

Timo kommer även att framföra tonsättningar av Eino Leino, en av Finlands största diktare.

Hur kommer det sig att du ville framföra Eino Leino?
– Jag älskar Eino Leino! Jag gjorde ett heavy metal-poesi-program med Pentti Saarikoskis dikter och till tonsättningar av Eino Leino. ”Fyllbultarnas visor”. Folk älskade den lika mycket som jag älskade att framföra den. Saarikoski var ju en stor Leino-fan dessutom.
Timo berättar även att han är aktuell i en roll i en ny Hollywood film: Viking Destiny som har sverigepremiär i juli 2018.  Där spelar han prins Bard av Volsung. Filmen är regisserad av David LG Hughes.

Bakom arrangemanget på Stadsbiblioteket i Göteborg står den sverigefinska föreningen Götanmaa Kalevalaiset (Götalands Kalevalaförening). Förutom Timo Nieminen kommer även Aulikki Lundgren från föreningen Roslagens Kalevala berätta om kalevala-smyckenas historia.
Se programmet här: http://www.stadsbiblioteket.nu/kalevaladagen/