En högtid måste fylla ett behov och upplevas som meningsfull, annars försvinner den. Det säger Agneta Lilja som är etnolog och arbetar på Södertörns högskola. Hon har ägnat mycket tid åt att studera högtider.
– Alla hjärtans dag har varit aktuell sedan 50-talet. Min mamma som var florist har berättat hur blomsterbranschen då försökte lansera den genom sin branschtidning. Men den slog igenom först på 80-talet.
I början låg fokus på lyxiga varor som dyra praliner, rosor, diamantringar, exklusiva underkläder. Varor som helt klart riktar sig till vuxna. Nu utspelar sig Alla hjärtans dag mest i skolor, och blommorna som ges bort är tulpaner.
– Den fyller uppenbarligen ett behov, för den har inlemmats i den svenska årscykeln. Ungdomar tog över dagen och gjorde den till sin högtid.
Nu handlar den inte längre enbart om romantisk kärlek; skolungdomar samlar till exempel pengar i kärlekens tecken till välgörande ändamål. Men fortfarande ger eleverna ofta blommor till varandra.
– Det är roligt att se de kaxiga tjejerna som visar upp sina blommor. Men det är också en otäck sed, säger Agneta. Tänk på de som inte får något.
I sin bok Sockrade hjärtan och godissugna spöken citerar hon ur en insamling av berättelser om Alla hjärtans dag från 1994. En pojke i tonåren, som kanske inte fått några blommor, svarade då så här: Det viktigaste med Alla hjärtans dag är att den tar slut.
Det här är februari månads berättelse ur Mångkulturella almanackan 2018. Bilder av Malin Skinnar. Beställ väggalmanackan här!