Det är onsdag 23 februari och Andreas Ali Jonasson, föräldraledig Botkyrkabo och faktiskt den som designat den sverigefinska flaggan, bakar piroger och förbereder sig för en viktig dag: Sverigefinnarnas dag den 24 februari.
– Imorgon ska jag till Kafe 44 på releasefest för en podd som heter Finnjävlar som är en fortsättning på boken Finnjävlar som jag skrev ett kapitel i. I första avsnittet av podden medverkar jag. Imorgon är också en kampdag. För att vi sverigefinnar ska få del av de rättigheter vi har så måste vi kämpa ganska mycket. Förvaltningsområdena gör inte så mycket. Själv har jag bråkat med Botkyrka kommun i ett halvår nu för att mitt barn ska få rätt till undervisning i finska. Och jag är inte ensam om det. Tyvärr blir de som får rätt till finska inte sällan en liten klick, alltså de med föräldrar som orkar bråka. Det finns väldigt mycket att göra.
Sverigefinnarnas dag uppmärksammas till minnet av folklivsforskaren Kaarle Aksel Gottlund som var en av de första att kämpa för sverigefinnarna. 24 februari var hans födelsedag. Läs (eller hör) mer om Gottlund när Andreas Ali berättar på Sisuradion
– Sverigefinnarnas dag är därför en bra dag för aktiviteter för att uppmärksamma oss och föra vår kamp. Helt i Gottlunds anda, säger Andreas Ali.

Men hur var det nu med flaggan? Är det du som designat den? Och varför gjorde du det?
– Ja precis, det är jag som designat flaggan. Det var runt 2006 jag gjorde det. Det var så längesedan nu att jag knappt minns syftet. Men jag och några vänner skulle ha en fest med finskt tema, vi tänkte hyra någon lokal i Rågsved har jag för mig. Men eftersom vi alla var sverigefinnar och knappt hade varit i Finland så var kopplingen till Finland inte självklar. I gruppen av vänner så var alla utom två personer andra- och tredje generation i Sverige. Och dessa två var sverigefinnar från norra Sverige och har alltså ingen koppling alls till Finland. Någonsin. Precis som min mormor (som var från de finskspråkiga delarna av Ryssland) var de (sverige)finnar, men inte (sverige)finländare. Men vi talade alla mer eller mindre finska. Så att sätta upp Finlands flagga på den där festen kändes konstigt. En symbol för en nationalstat – nationalstater var inget vi diggade – ännu konstigare skulle det varit om vi satte upp en symbol för en nationalstat som vi inte kände något för. Sverige var vårt land. Finska vårt språk. Då kändes en annan symbol nödvändig. Så jag ritade flaggan för just den festen. Festen blev dock aldrig av, men jag hade uppsydda flaggor. Så jag sålde dem till folk. Och det skulle visa sig att det var väldigt många som gillade den. Sen var den sverigefinnarnas inofficiella symbol under väldigt många år och den fick sitt egna liv. Jag såg den ibland på bloggar, på stugor och lite varstans. Sen var det en tävling men jag anmälde aldrig mig själv eller flaggan utan den föreslogs av någon annan. Jag hade väldigt lite att göra med den tävlingen. Hux flux var den officiell. Om jag hade vetat att den skulle bli så seriös hade jag nog målat den annorlunda, kanske utan kors. Sverigefinnarna är ju en mångkulturell, och religiöst mångfacetterad, grupp med muslimer, ortodoxa, finsk folktro (shamanism) osv. Själv flaggar jag inte med den även om jag är glad att folk gör det och att jag har skapat något som ger folk en bra känsla och något som symboliserar dem och sverigefinskheten. Hellre den än Finlands eller Sveriges flagga.