Kulitjer är höga påskkakor

Den ryska påsk-kakan påminner om stora cupcakes. För den som provat italiensk panettone är konsistensen och formen bekant. I sociala medier har det blivit som en tävling kring påsk om vem som gör de vackraste kakorna. Kakan ska vara lyxig efter den långa påskfastan.
Kulitjerna bakas tidigt på skärtorsdagen. På långfredagen tar man dem till kyrkan där de välsignas av prästen. På påskdagen går många på besök till släkt och vänner och överallt lämnar gästen en kulitj. Samtidigt får hen en i gengåva. Som tur är håller de sig i många dagar, och om de blir torra går det bra att göra skorpor av dem.

Kulitj är höga och cylinderformade. I alla fall de ryska. Det kan vara klurigt att få tag i formar, konservburkar utan plast på insidan går bra.
Sirpa Humalisto är botkyrkabo och sverigefinne, hon tillhör den karelska minoriteten som traditionellt tillhör ryska kyrkan.

– Min mor lärde mig visserligen hur man gör kulitj, så någon fingerkänsla har jag för det. Men jag måste ändå slå upp receptet. Nu för tiden gör jag det inte varje påsk, men om vi är hemma över påsk då hör det till att jag bakar kulitj .

 

Sirpas kulitjrecept

För två bröd  

Ingredienser      
0,5 liter handvarm mjölk
50 gram jäst
ca 900 gram lantvetemjöl
2 teskedar salt
4 ägg
3 ägg
200 gram smör eller margarin
1 tesked saffran
1 deciliter russin
(suckat, kardemumma)

Redskap: Måttserie, 2 skålar, kniv, handduk, visp, pensel.

Tillagning
Blanda mjölken, jästen, äggulorna och hälften av mjölet. Låt degen jäsa.
Tillsätt de övriga ingredienserna, saffranet uppblandat i lite varmt vatten och äggvitorna vispade till hårt skum.
Låt degen jäsa långsamt och gör sedan två stora, runda, limpor. Tillsätt så mycket mjöl som behövs för utbakningen.

Det är vanligt att man gör ett ”XB” av degen och lägger på varje bröd. (XB står för Христос воскрес, Kristus uppstår, på ryska) Pensla med uppvispat ägg.

Grädda de jästa kulitjerna i 200 grader i cirka 25 minuter. Strö pudersocker på bröden när de har svalnat. Kulitj skärs i bitar innan den serveras och pascha läggs på bitarna. Servera te eller kaffe till.

 

Här finns en (lång!) Youtubefilm om hur det går till att baka kulitjer!

Stege eller drake mellan himmel och jord

Miriam Quiñonez de Vega är pensionär och bor i Fittja. Hon har varit med och skapat en tradition som nu har pågått i över tio år. Alla helgon, Todos santos, firas enligt boliviansk tradition på Mångkulturellt centrums kulturhus i november varje år.

– Det var så att en gång hade de utställning om döden, då ville de ha något om mexikanskt firande och fick inte tag på några. Men min dotter Tatiana, som jobbar där, hade sett hur jag gjorde hemma och sa att mamma brukar ordna sådant. Hemma brukade jag ha det i köket, på någon låda kanske med en duk över, så hade jag blommor och ljus och lite bröd och mat. Nu blir det större.

Ett långt bord i tre våningar dukas i kulturhuset. En svart duk täcker hela bordet. På den översta våningen finns fotografier på de kära döda. På mellanvåningen de speciella bröden tantawawas som är bakade i olika former, som figurer och som sol och måne. Och på den nedersta våningen finns mat, dryck och blommor. Där finns också ett bröd bakat i form av en stege. Den ska vara till hjälp för andarna när de tar sig ner till de levande och sedan upp igen.

Om det är ett barn som dött så ska duken vara vit. Det kan vara en del av det stora altaret eller ett eget litet bord. Där lägger man leksaker och hänger en drake med snöre ovanför. Då kan de komma ner med den.

– Allt det här gör vi på MKC. Många vill ha bilder med. Det är andra bolivianska familjer och vår. Alla tar med sig mat. Första gången när vi där kom en som jag tror var från Indien och frågade vad vi gjorde. När vi förklarade frågade hon om hon fick be. Hon satte ihop händerna framför ansiktet och bad ganska länge. Jag tyckte det var bra! Man kan vara med om det här fast man har en annan religion. Det har också kommit muslimer, turkar, och varit med.

Mångkulturellt centrum i Fittja är inte ensamt om att ha Todos santos-bord. I Stockholmstrakten finns fler grupper som firar offentligt, några brukar ha i en hyresgästlokal, en gång i Akalla, en gång i Skärholmen. Även i Göteborg firas Todos santos, och säkert på ytterligare andra platser i Sverige.

– När det slut, dagen efter så kan vi gå till kyrkogården med krans och blommor. Om det råkar vara på Alla helgons dag, lördagen, så har vi ljus också. Vårt firande är alltid första och andra november. Men den svenska Alla helgons dag är alltid på en lördag, så ibland stämmer det. I bland inte. Vi kommer att hålla på här i Fittja gård så länge vi orkar. Min dotter Tatiana lyssnar på vad jag berättar, men hon vill också läsa på fakta. Så hon kan mycket. Jag ville ställa blommor på bordet en gång, men hon sa att nej de ska stå på nedersta hyllan, inte där.

Här visar Tatiana Vega Todos Santos-bordet på Mångkulturellt centrum 2018:

Mångkulturella almanackan i äldrevården

På alla sju kommunala vård-och omsorgsboenden i Botkyrka kommun, söder om Stockholm, används Mångkulturella almanackan.

– Högtider och måltider är mycket viktiga händelser på våra boenden, berättar sektionschef Carin Djäken. Liksom att markera årstidernas gång, det gör vi bland annat genom våra trädgårdsodlingar.

I Botkyrka finns två finskspråkiga avdelningar, en i Alby och en i Tumba. Botkyrka är sedan 2010 finskt förvaltningsområde. I förvaltningsområden har enskilda, enligt Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk, rätt att använda sitt minoritetsspråk i sina skriftliga och muntliga kontakter med myndigheter. De har också rätt att få tillgång till äldreomsorg och förskola helt eller delvis på minoritetsspråket, i det här fallet finska.

Carin Djäken tror att arabiska och turkiska är de språk som står i tur för egna avdelningar. Att det finns personal som behärskar flera språk är särskilt viktigt i kontakten med äldre som drabbats av demenssjukdomar.

Mångkulturella almanackan kommer till användning för att personalen ska vara förberedd på de boendes högtider. Den används också som ett hjälpmedel för att planera personalens ledigheter.

Utomhusbild på äldreboende med plantering på Allégatan, Tumba.
Äldreboende på Allégatan, Tumba. Foto Babba Callius. Bilden tillhör Botkyrka kommun.

 

 

Sverigefinska flaggan: Hux flux var den officiell

Det är onsdag 23 februari och Andreas Ali Jonasson, föräldraledig Botkyrkabo och faktiskt den som designat den sverigefinska flaggan, bakar piroger och förbereder sig för en viktig dag: Sverigefinnarnas dag den 24 februari.
– Imorgon ska jag till Kafe 44 på releasefest för en podd som heter Finnjävlar som är en fortsättning på boken Finnjävlar som jag skrev ett kapitel i. I första avsnittet av podden medverkar jag. Imorgon är också en kampdag. För att vi sverigefinnar ska få del av de rättigheter vi har så måste vi kämpa ganska mycket. Förvaltningsområdena gör inte så mycket. Själv har jag bråkat med Botkyrka kommun i ett halvår nu för att mitt barn ska få rätt till undervisning i finska. Och jag är inte ensam om det. Tyvärr blir de som får rätt till finska inte sällan en liten klick, alltså de med föräldrar som orkar bråka. Det finns väldigt mycket att göra.

Sverigefinnarnas dag uppmärksammas till minnet av folklivsforskaren Kaarle Aksel Gottlund som var en av de första att kämpa för sverigefinnarna. 24 februari var hans födelsedag. Läs (eller hör) mer om Gottlund när Andreas Ali berättar på Sisuradion

– Sverigefinnarnas dag är därför en bra dag för aktiviteter för att uppmärksamma oss och föra vår kamp. Helt i Gottlunds anda, säger Andreas Ali.

Sverigefinska flaggan
Sverigefinska flaggan

Men hur var det nu med flaggan? Är det du som designat den? Och varför gjorde du det?

– Ja precis, det är jag som designat flaggan. Det var runt 2006 jag gjorde det. Det var så längesedan nu att jag knappt minns syftet. Men jag och några vänner skulle ha en fest med finskt tema, vi tänkte hyra någon lokal i Rågsved har jag för mig. Men eftersom vi alla var sverigefinnar och knappt hade varit i Finland så var kopplingen till Finland inte självklar. I gruppen av vänner så var alla utom två personer andra- och tredje generation i Sverige. Och dessa två var sverigefinnar från norra Sverige och har alltså ingen koppling alls till Finland. Någonsin. Precis som min mormor (som var från de finskspråkiga delarna av Ryssland) var de (sverige)finnar, men inte (sverige)finländare. Men vi talade alla mer eller mindre finska. Så att sätta upp Finlands flagga på den där festen kändes konstigt. En symbol för en nationalstat – nationalstater var inget vi diggade – ännu konstigare skulle det varit om vi satte upp en symbol för en nationalstat som vi inte kände något för. Sverige var vårt land. Finska vårt språk. Då kändes en annan symbol nödvändig. Så jag ritade flaggan för just den festen. Festen blev dock aldrig av, men jag hade uppsydda flaggor. Så jag sålde dem till folk. Och det skulle visa sig att det var väldigt många som gillade den. Sen var den sverigefinnarnas inofficiella symbol under väldigt många år och den fick sitt egna liv. Jag såg den ibland på bloggar, på stugor och lite varstans. Sen var det en tävling men jag anmälde aldrig mig själv eller flaggan utan den föreslogs av någon annan. Jag hade väldigt lite att göra med den tävlingen. Hux flux var den officiell. Om jag hade vetat att den skulle bli så seriös hade jag nog målat den annorlunda, kanske utan kors. Sverigefinnarna är ju en mångkulturell, och religiöst mångfacetterad, grupp med muslimer, ortodoxa, finsk folktro (shamanism) osv. Själv flaggar jag inte med den även om jag är glad att folk gör det och att jag har skapat något som ger folk en bra känsla och något som symboliserar dem och sverigefinskheten. Hellre den än Finlands eller Sveriges flagga.

Finsk jul i Botkyrka

– Jul är den enda helg som jag uppfattar att vi firar finskt.

Så säger Helena Ruschmeyer, sverigefinne från Norsborg. Under alla år här i Sverige har det varit svårt att få till en riktig finsk jul med finsk julskinka till exempel. Men nu har det äntligen löst sig.

– Nuförtiden har jag julskinka levererad från Finland. Den ska vara gråsaltad med benet kvar. Och bakas i ugn. Det smakar annorlunda. Ett par som bor här i norra Botkyrka åker till Finland med bil och köper skinka åt många här.

Vinterbild från norra Botkyrka (Alby)
Vinterbild från norra Botkyrka (Alby)

Lanttulaatikko (Kålrotslåda) hör också till finsk jul. Den gör Helena själv, på köpt kålrot. Hennes barn gillar den inte, men dotterns kompisar tycker om den.

– Och julstjärnorna. Med en plommongrej i. De där som kan se ut som svastikor (men det ska man väl inte tro!).

De finns att köpa på Hötorgshallen, men det går att hitta många recept på internet för den som vill baka själv. (Vi lånade bilden från niicki.blogg.se).

julstjarnor

Men vad passar för övrigt på ett julbord? I Sverige?

– Sen har vi prinskorv, köttbullar och sådant som svenskt julbord, säger Helena. Det tog mig flera år att fatta att man inte hade speciell mat till högtiderna i Sverige. Jag höll på att skratta ihjäl mig när jag blev bjuden på jul och de sa att det skulle finnas köttbullar och prinskorv! Det är ju vanlig mat.

Lite mer om sverigefinska jultraditioner (Sex steg till en deppigare december) kan vi läsa här på Sveriges radios Sisuradio.

Mexikansk mat: Chiles en nogada

Just nu, hösten 2016,  ställer Gabriela Villagrán Backman ut fotografier från Fittja på Mångkulturellt centrum. Efter tjugo år i norra Botkyrka känner hon sin hembygd. Samtidigt är hon också hemma i sin pappas födelseland, Mexiko, där hon själv växte upp. För alla som tycker att mat är ett bra sätt att vidga sina vyer har Gabriella gjort en kokbok med mexikanska recept anpassade för de råvaror som finns i Sverige.

När man ska laga helgmat på mexikanskt sätt så finns det inga måsten, säger Gabriela, det är verkligen fritt. Inte alls som svensk påsk eller jul, när man vet att det är sill som gäller, eller köttbullar.

Men den 15 september, på självständighetsdagen, Mexikos nationaldag, så finns det en speciell rätt som är populär eftersom den fångar upp färgerna i flaggan. Grönt som chili, rött som granatäpple och vitt i form av en valnötssås. Den heter ”chiles en nogada”.

bok

Fira Todos Santos med oss

Söndagen den första november bjuder vi tillsammans med föreningen Fuerza de los  Andes in till firande av Todos santos, Alla helgon, på Mångkulturellt centrum i Fittja. Samtidigt blir det första tillfället (utanför Skolforum) att se och köpa Mångkulturella almanackan för 2016.

bordet framifrån

Kl. 12.00 tänds ljusen på det bolivianska altaret

Kl. 14.00 berättar vi om 2016 års Mångkulturella almanacka

Kl. 15.00 berättar Tatiana Vega Quiñones från Fuerza de los Andes om det bolivianska firandet av Todos santos i Sverige.

Öppet 11–16. Fri entré. Hela dagen är ni välkomna att besöka utställningarna, öppna verkstan, biblioteket och att fika i Tavernan. Det bolivianska altaret står uppdukat i Länken utanför biblioteket hela dagen.

Välkomna att tillsammans med oss hedra våra döda. Den som vill kan ställa bilder på avlidna vänner och släktingar på altaret.

Alla blir bjudna på de bolivanska bröden tantawawas, frukter och dryck.
Mångkulturella almanackan säljs förstås till specialpris: 120 kr.

bullar
Foton från tidigare år Andrzej Markiewicz.

Hitta fram!

Fuerza de los Andes

Ett samarbete mellan Mångkulturella almanackan, Fuerza de los Andes, Mångkulturellt centrum och ABF Botkyrka-Salem