När sensommarhimlen är klar och getingarna slöa hovrar över fallfrukt på trottoarerna finns det de som är glada. Nu är det nämligen surströmmingstid.
Ann Pettersson är uppvuxen i byn Avan utanför Luleå, men hon åt inte surströmming som barn, då tyckte hon det var äckligt. Första gången hon åt det var i tjugoårsåldern hemma hos sin mammas faster. Surströmmingspassionen har hon utvecklat under sina vuxna år i Stockholm.
– Nu tycker jag det är jättegott. Så här mot slutet av sommaren så vattnas det i munnen bara vid tanken av att det är surströmmingstid. Det ska vara färskpotatis, helst mandelpotatis, smör, hårt tunnbröd (det kan vara svårt att hitta det rätta hårda tunnbrödet här i Stockholm, Dahlbergs tunnbröd ska det vara, och det finns bara i vissa affärer). Och så ska man ha hackad rödlök och gärna lite öl.
En gång om året träffas ett antal personer som har det gemensamt att de gillar surströmming. Gemenskapen blir så speciell eftersom det med surströmming ju är så att antingen tycker man om det, mycket, eller så tycker man inte om det alls. Det kan hända att det är så att smaken, om den tilltalar, mer tilltalar vuxna. Ann säger att det inte är ovanligt att människor som aldrig har ätit surströmming förut tycker om det när de smakar, men att t.ex. hennes barn inte vill äta, och inte heller barnen till någon av de vänner hon brukar äta surströmming med.
En sak som gör sensommartraditionen lite speciell bland årets högtider är att den inte har något med familjen att göra. Surströmming äter man med vänner.
– Helst ska man vara hemma hos någon som bor i hus så att man kan vara utomhus, men jag har också ätit här på gården i Bagarmossen tillsammans med grannarna. De som inte tyckte om surströmming tog med sig kräftor. Det är också en bra sak att göra tillsammans på en arbetsplats, just för att det är så konstigt.
När Ann tillsammans med sina vänner ska äta surströmming är det knytkalas. Alla köper en burk surströmming med sig, så det blir av olika märken. För Ann är strömmingen från Kallax lite extra kul, inte för att den nödvändigtvis är godast, utan för att den kommer från Luleå. Annars tillverkas ofta surströmming på Höga Kusten.
Att konservera fisk genom jäsning är en mycket gammal metod som varit, och är, vanlig i norra Europa och Asien. Strömmingen som ska bli surströmming fångas i april-maj på norrlandskusten, och får jäsa i saltlake i åtta till tio veckor innan de läggs på burk. Tredje torsdagen i augusti är det surströmmingspremiär.
MÅNGKULTURELLA ALMANACKAN 