Det är många som ser fram mot älgjakten. Semesterdagar tas ut. Folk som flyttat till städer reser tillbaka för att vara med om jakten. Den är en viktig del av hösten i Sverige. Suzette Johansson som nu jagar med Skirö jaktlag i Småland har varit med i skogen sedan hon var liten.
När var du första gången med på en jakt?
– När jag var 7–8 år började jag vara med just under styckningen av älgarna. Man behövde inte vara så lugn och tyst där så det var bra introduktion. När jag var 11–12 började jag vara med i skogen. Då hade jag ansvar för jaktradion och meddelade pappa vad gubbarna på radion sa.
Vad brukade ni ha för matsäck med er ut?
– Skogaholmsmackor med stekta ägg och varm apelsinsaft! Vid återsamlingen grillas det korv, kyckling eller kall Joffe (Kebabpizza)! Detta är helt klart mitt favoritmoment under hela jakten. Man samlas kring öppen eld för att utvärdera förmiddagens jakt och lägga upp nästa pass- och drevplanering och gubbarna berättar gamla jakthistorier så skratten bubblar genom skäggen på dom.
Är det inte svårt att vara tyst så länge på passet?
– Man behöver inte vara tyst, man kan viska! Det är en av mina favoritdelar av jakten, att sitta på pass med pappa och viska i flera timmar, bara han och jag, om stort och smått.
Är det hemskt att se älgen dö?
– Får jägaren en bra träff så är den död på några sekunder, de tar oftast några steg och lägger sig sedan ner och ser mest ut att somna. Man ser inget blod och de faller ofta lugnt.
Älgjakten börjar i september i norra Sverige och i oktober i södra.
Det här är oktober månads berättelse ur Mångkulturella almanackan 2018. Bilder av Malin Skinnar. Beställ väggalmanackan här!
MÅNGKULTURELLA ALMANACKAN 