Harald Edelstams dödsdag blir internationell civilkuragedag

Stiftelsen Harald Edelstam arbetar för att etablera Harald Edelstams dödsdag, den 16 april, som den “internationella civilkuragedagen”. 2013 skulle Harald Edelstam ha fyllt 100 år.

Harald Edelstam var Sveriges ambassadör i Chile vid tiden för militärkuppen 1973. Genom hans insatser kunde cirka 1300 chilenare och andra latinamerikaner som flytt till Chile få asyl i Sverige.

I Uruguay utgavs ett minnesfrimärke i mars i år.

edelstam

Stiftelsen Harald Edelstam delar ut Edelstampriset den 16 april vartannat år.

Sepidar och Ashna firar nyår

Newroz

Sepidar Hosseini och Ashna Rasoal är två tjejer som båda firar vårdagjämningen. Newroz/Nouruz är en högtid då man samlas och välkomnar våren.

Sepidar bor i Stockholm och jobbar med grafisk design. Hon har även gjort en egen kalender tillsammans med sin kompis, en kalender som liknar den mångkulturella almanackan. Där har hon lagt in både riktiga och påhittade högtider, så som baklavans dag. En högtid som däremot är på riktigt är Nouruz.

– Nouruz är en vårfest som inte har något med den muslimska religionen att göra. Det är mer att man hälsar våren välkommen. Man hoppar över eldar och sjunger sånger om att elden ska göra en fri från sjukdomar. Man dukar ett bord med sju specifika saker som börjar på bokstaven s som symboliserar olika saker, berättar Sepidar.

De sju saker som finns på bordet är;

  • Senjed: en sorts söt frukt som symboliserar kärlek eftersom den växer i öknen under svåra förhållanden. 
  • Somāq: en sur krydda som symboliserar soluppgångens röda färg.
  • Sabzeh: groddar av vetekorn som symboliserar återfödelse och god skörd.
  • Sib: ett rött äpple som symboliserar skönhet och hälsa.
  • Samanu: memma som symboliserar sötma och rikedom.
  • Sir: vitlök som symboliserar liv och växtkraft.
  • Serkeh: vinäger som symboliserar förändring och förnyelse.[1]

Ashna flyttade till Stockholm från Borås för ett år sedan. Nu läser hon till lärare. Hon berättar att dagen innan Newroz infaller så brukar man köpa fina kläder och handla mat. För kurder är Newroz som en nyårsdag.

– Det finns en myt om hur Newroz uppkom. 700 år före Kristus fanns det en ond kung som hette Zuhak. Han styrde och förslavade det kurdiska folket. Kungen led av en sjukdom som gjorde att han hade två stora ormar växandes på sina axlar. Ormarna ville äta upp Zuhaks hjärna så för att undvika det lät han varje dag döda en pojke och en flicka för att kunna mata ormarna med deras hjärnor.

En som hade lidit av detta var smeden Kawa. Han hade förlorat sju barn till ormarna. Det kurdiska folket bad honom att leda ett uppror mot kungen och den 21 mars gjorde han det. Han dödade både ormarna och Zuhak och släpade sedan ut honom ur palatset han bodde i för att visa att han inte längde kunde förtrycka dem. När upproret lyckades tändes eldar uppe på kullar och berg för att sända nyheten, säger Ashna.

Nu för tiden har Ashna svårt att fira Newroz.

– Det tråkiga är att jag kanske inte kan fira det nu. Man får inte ledigt från jobb och skola här i Sverige för det är Newroz. Jag kan åka hem för jul för då tillåter samhället mig att vara ledig. Så det prioriteras mindre när alla inte kan få ledigt samtidigt, säger hon.

Newroz/Nouruz firas vanligvis mellan den 18-22 mars beroende på solens position över himlen. I år är det den 21 mars.

I Stockholm kan du vara med och fira både eldfesten och Newroz/Nouruz.

Den 19 mars klockan 18.00 – 21.00 i Kungsträdgården firas eldfesten.

Den 26 mars klockan 19.00 på Circus firas Newroz/Nouruz.

Maslenitsa: den ryska ”karnevalen”

Maslenitsa, Boris Kustodiev, 1919, Isak Brodskymuseet, St. Petersburg
Maslenitsa, Boris Kustodiev, 1919, Isak Brodskymuseet, St. Petersburg

Maslenitsa, Smörveckan, firas sju veckor före den ortodoxa kyrkans påsk. Man brukar också säga att det är under vinterns sista vecka. I Stockholm har Ryska riksförbundet ordnat firande i fem år nu. Man har hållit till på Medborgarplatsen och på Stortorget; i år blir det folkfest i Kungsträdgården den 16 mars.

Maslenitsa är den sista veckan som mjölk, ost och andra mejeriprodukter är tillåtna före fastan. Därför är den typiska maträtten blinier (boveteplättar). Det är också sista chansen att festa innan den allvarliga fastetiden tar vid. Man åker kälke och släde (hästarna är prydda med färggranna band), barnen har snöbollskrig. Vid ett stort bål brukar man bränna en halmfigur som symboliserar vintern. Maslenitsa är alltså en slags ryskortodox variant på den katolska karnevalen.

Natalia Zinovjeva från Stockholm, som bland annat driver en blogg om flerspråkighet, berättar att nu brukar de inte ha något stort firande.

  • Men när jag bodde hos min mamma i Tallinn brukade hon göra pannkakor. Min mamma bakade kulitj, en rysk påskkaka. Jag har faktiskt aldrig bakat den, men kanske borde leta fram receptet…

Hur firar ni nu i Sverige i er rysk-spansk-svensk-språkiga familj, blir det påsk två gånger då, en ortodox och en katolsk?

  • I Sverige firar vi påsk bara en gång, men släktingarna i Tallinn brukar faktiskt ringa eller skriva och önska glad påsk två gånger om året!

Fira i Kungsträdgården! Läs mer på Ryska riksförbundets sida.

Här finns ett recept på blinier

Natalia Zinovjevas blogg Vägen till trespråkighet

Ny stiftelse i Fittja dokumenterar kulturarv

bildJVG-hacpa

Arbetet med Mångkulturella almanackan handlar om att dokumentera och synliggöra kulturarv. Det är vad vi håller på med, ibland mera lekfullt, andra gånger mer allvarligt. Därför var det så roligt att upptäcka att alldeles här i närheten, i Fittja där vi arbetar, finns nu stiftelsen HaCpa, Foundation for Heritage and Cultural Preservation Awareness, som också ägnar sig åt att dokumentation och bevarande av kulturarv. Det är Gabriela Villagrán Backman och hennes man Ezequiel Pinto-Guillaume som har startat den. Gabriela är litteraturvetare och Ezequiel är doktor i arkeologi.

Har du också märkt ett ökat intresse för kulturarv och traditioner frågar jag Gabriela.

– Ja, vi står ju inför stora förändringar i världen och man måste vara trygg i sin egen identitet för att kunna vara öppen och ta emot andra. Därför ökar intresset för kulturarvet just nu.

Hon tror att hon och hennes man (som är curator i stiftelsen, Gabriela själv är vd) nog har kommit att bli extra medvetna om detta eftersom de bott i många olika länder och rest mycket. Stiftelsen bildade de för tre månader sedan. Hur kom ni på tanken att bilda en sådan stiftelse?

– Vi har båda sedan tonåren varit intresserade av kulturarv och utbildat oss, inte bara akademiskt, utan också mer informellt i ämnen som berör kultur. Jag gick länge och funderade på hur vi skulle kunna ta tillvara på allt vi kan och inspirationen vi får av att prata om och uppleva kulturarv på olika sätt. Man kan ju se det, röra vid det, smaka på det… Men på sätt och vis finns det en auktoriserad diskurs som bestämmer vad som är värt att klassas som kulturarv. Det perspektivet missar ofta att inkludera vad vi vanliga människor upplever som vårt eget kulturarv. Därför ville vi skapa en stiftelse som fokuserar på vanliga människors kulturarv, dokumenterar det och arbetar för att skapa mer medvetenhet.

Att de valde just stiftelseformen beror, säger Gabriela, på att en stiftelse är en organisation som lyder under vissa regler och kan bestå mycket länge. Deras förhoppning är att HaCpa ska fortsätta att arbeta för kulturarv även när de inte själva längre finns kvar på jorden.

HaCpa har redan givit ut två böcker. Den första presenterar den mexikanska arkitekten José Villagrán García anteckningsböcker. I den andra finns en samling recept och fotografier från Xochimilco, en stadsdel i Mexiko City.

– Nu arbetar vi på att på ett liknande sätt fotografera miljöer och samla in recept i norra Botkyrka, berättar Gabriela.

Det ska bli roligt att följa HaCpas arbete!

Det kan man bland annat göra på deras trespråkiga (svenska, spanska, engelska) hemsida: http://hacpa.org/index.html

Fortfarande viktig: Sholeh Irani om Internationella Kvinnodagen

Internationella Kvinnodagen har uppmärksammats i mer än hundra år.  För Sholeh Irani, utrikesredaktör på Feministiskt Perspektiv , är det en viktig dag.

Vad betyder 8 mars för dig?
När man jobbar med kvinnofrågor och skriver om kvinnorörelsens kamp året runt känns det som om varje dag är Kvinnodagen! Men trots detta är 8 mars en viktig dag för mig, nästan helig! Dagen med en lång kamp och historia bakom, en dag med många personliga minnen, en nostalgisk dag. Jag minns den första fria kvinnodagen i Iran efter revolutionen, min första kvinnodag i England då jag inte kände en enda människa på demonstrationståget, den första gången i Sverige efter många veckors förberedelsemöten. Det mest färska minnet är från den första 8 mars på Tahrirtorget i Kairo, några veckor efter Mubaraks fall, en händelserik dag jag aldrig glömmer.

Vad ska du göra på 8 mars?
Jag har tänkt gå på ”Feminism räddar liv” eller kanske bara träffa några väninnor och gå på nån demo här i stan. Jag brukar inte planera dagen så noggrant och låter den vara fri och öppen. Lite äventyr skadar inte! Men ärligt talat önskade jag kunna vara med kvinnorna som demonstrerar trots hot och våld i Kairo eller Tunis. Hjärtat är där med dem.

Mars 2013

1 F Välkomna våren, Baba Marta, Bulgarien

2 L

3 S

 

Vecka 10

4 M

5 Ti

6 O

7 To

8 F Internationella kvinnodagen, FN

Tanken på en internationell kvinnodag föddes runt sekelskiftet 1900. Då gällde det kvinnlig rösträtt, som inte infördes i Sverige förrän år 1921. Idag är syftet att hedra kvinnorörelsen och att uppmärksamma orättvisor mellan könen.

9 L

10 S Guden Shivas natt, Maha Shivaratiri, hinduer

En natt av fasta och bön till guden Shivas ära. I firandets bakgrund finns berättelserna om Shivas kosmiska dans som skapar, upprätthåller och förgör, samt om hans giftermål med Parvati.

Mors dag, Irland, Nigeria, Storbritannien

 

Vecka 11

11 M Nymåne

12 Ti

13 O

14 To

15 F

16 L

17 S Irlands nationaldag, S:t Patricks dag

 

Vecka 12

18 M

19 Ti Fars dag, Bolivia, Portugal, Spanien

Eldfesten, Charshanbe Suri, azerier, iranier

Ett urgammalt firande som handlar om kampen mellan onda och goda andar. Man tänder eldar utomhus och hoppar över flammorna med orden: ”Min blekhet är för dig. Din värme är för mig. Må du uppfriska mig”.

20 O Mors dag, Irak, Libanon m.fl. länder i Mellanöstern

Vårdagjämningen

Norooz, Newroz, Nawrouz, afghaner, iranier, kurder

Ett icke-religiöst nyår med flertusenåriga rötter. För afghaner är ”haft mewa”, en sallad på sju torkade frukter, del av traditionen. På det iranska ”haftsin”-bordet finns sju saker som alla börjar på ”s” på persiska, däribland äpplen för skönheten, vinäger för tålamodet och vetekorn för en god skörd. Bland kurderna firas Newroz ofta som nationaldag.

Världsberättardagen, WSD

21 To Internationella Downs syndromdagen, EDSA

Internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering, FN

Världspoesidagen, UNESCO

22 F Internationella vattendagen, FN

Utan mat kan vi överleva flera veckor, utan vatten bara ett par dygn. Vatten är världens viktigaste livsmedel.

Kennetdagen

Sedan 15 år finns en ”Kennetklubb” i Sverige, öppen för de 27 000 som heter just Kennet.

23 L Earth Hour, WWF m.fl.

En signal till världens politiker om att ta klimatförändringarna på allvar. 2012 deltog 147 länder i manifestationen.

24 S

 

Vecka 13

25 M Våffeldagen, Sverige

Jungfru Marie bebådelsedag

Greklands nationaldag

26 Ti Påsk, Pesach, judar

Helgen firas till minne av uttåget ur Egypten. Det hastiga uppbrottet gjorde att brödet inte hann jäsa. Därför äter man osyrat bröd under Pesach.

27 O Holi, hinduer

Fullmåne

28 To Skärtorsdagen, katoliker, protestanter

29 F Långfredagen, Jesu död på korset, katoliker, protestanter

30 L Påskafton, katoliker, protestanter

31 S Påskdagen, Jesu uppståndelse , katoliker, protestanter

Den kristna kyrkans största helg. Det var på påskdagen som Jesus uppstod från de döda. Urbi et Orbi är den välsignelse – till staden och världen – som påven ger från Peterskyrkan i Rom.

Sommartiden börjar

Sverigefinnarnas dag

flaggan

Den 24 februari är det sverigefinnarnas dag. Den firas nu för tredje året. Det finns mellan 450 000  och 600 000 sverigefinnar. Finland och Sverige har länge haft ett historiskt band till varandra vilket gör att sverigefinnarna blir en nationell minoritet. Sverige och Finland var ett och samma rike i över 600 år. Det har nästan alltid talats finska i Sverige och svenska i Finland.

Mirjaliisa Lukkarinen Kvist
Mirjaliisa Lukkarinen Kvist

Mirjaliisa Lukkarinen Kvist, samordnare av sverigefinska minoritetsfrågor i Stockholms stad, berättar:

– Varför det heter just sverigefinnar är för att man vill särskilja från finnar i Finland, och betona den långa historiska kopplingen till Sverige, säger hon.

På sverigefinnarnas dag brukas det firas runt om i landet, berättar Mirjaliisa.

– Finlandsinstitutet i Stockholm brukar fira ganska stort med kulturevenemang. Det är ganska många kommuner som firar dagen. Sverigefinländarnas delegation delar även ut ett pris till den kommun som har gjort det bästa jobbet med att förstärka sverigefinnars position under föregående år. Första året man firade, alltså 2011, fick Eskilstuna priset. Andra året Surahammars kommun. Och nu i år får vi se vem som arbetade mest för sverigefinnar förra året, säger hon.

Att  just 24 februari blev Sverigefinnarnas dag beror på att det var Carl Axel Gottlunds (eg. Kaarle Aksel Gottlund) födelsedag. Han var en finsk folklivsforskare, folklorist, lektör, kulturpolitiker och fennoman.  Han grundade den första finska föreningen i Sverige i modern tid, Föreningen Stockholms Finnkår. Föreningen sammanträdde för första gången den 20 februari 1830.

FAKTA OM DE NATIONELLA MINORITETERNA

Sverige har 5 nationella minoriteter. Att vara en nationell minoritet innebär att man är en folkgrupp som funnits i landet under en väldigt lång tid. Dessutom ska gruppen ha en religiös, språklig eller kulturell tillhörighet samt vilja och strävan att behålla sin identitet.

För närvarande är de fem minoriteterna följande:

  • Samer
  • Tornedalingar
  • Romer
  • Judar
  • Sverigefinnar

De historiska minoritetsspråken är jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli.

Malin Jönsson – en julmänniska

Det är Malin Jönsson, 18 år, som under sin praktik från Medieprogrammet på Tumba gymnasium gjort intervjuer med helgfirare och almanacksanvändare. Nu närmar sig praktikperioden sitt slut och det är dags att fråga Malin själv om hennes förhållande till almanackan.

Är du en person som bryr sig om helger och högtider? Vilken är din favorithögtid?

– Jag är en julmänniska! Jag avgudar julen! Nu i julas gjorde jag ett ”Christmas Miracle” av mitt rum: då spände jag upp en vajer längs väggarna där jag hängde röda gardiner, jag hade en egen julgran i rummet och hade gjort i ordning en massa kartonger under den som såg ut som julklappar. Julen har alltid varit den högtid som känns viktigast för mig.

Vad har du lärt dig under din praktik med Mångkulturella almanackan?

– Jag har fått ett nytt perspektiv på allt och lärt mig mycket. Hade inte tänkt så mycket förut på att det finns så många olika sätt att leva utan bara knatat på i mina egna spår. Framför allt har jag fått en annan respekt för människor.

Kommer du att följa Mångkulturella almanackan även efter praktiken?

– Självklart!

Vi har ännu inte sett alla Malins intervjuer. Flera kommer att publiceras under februari och mars.

Malin Jönsson. Bilden är tagen i Vancouver, Kanada sommaren 2012.
Malin Jönsson. Bilden är tagen i Vancouver, Kanada sommaren 2012.

Carmen Blanco hedrar Moder Jord

Carmen Blanco genomför en ceremoni till Pacha Mama på ett klimätläger, Hästa gård, Akalla sommaren 2012
Carmen Blanco mfl genomför en ceremoni till Pacha Mama på ett klimatläger, Hästa gård, Akalla, sommaren 2012. Carmen står till höger i vit blus.

En helg i augusti varje år samlar Carmen Blanco sina vänner i sin trädgård vid radhuset i Gottsunda för att göra en ceremoni till Moder Jord. För Carmen som är miljöaktivist och aktiv i Latinamerikagrupperna är det lika viktigt att ta hand om Moder Jord nu, som när hon lärde sig av sin farbror för många år sedan som liten.

Carmen har bott i Sverige sedan hon var 15 år gammal. Hennes föräldrar kom hit som politiska flyktingar från Peru. Peru kännetecknas av sin starka indianursprungsbefolkning. Cirka 40 % av alla som bor i landet tillhör ursprungsbefolkningen. I Peru är de största grupperna Quechua och Aymara

– Vattnet, jorden, bergen, solen och månen är väldigt centrala inom vår världssyn. De gamla områdena i Anderna är väldigt beroende av miljön och därför har de utvecklat en sorts andlighet. Inte religion, det är för strikt. Men det kan finnas förbud och regler och så ändå. Vi befolkade Peru för 20 000 år sen och en del kommer säkert från den tiden. Vi kallar det kosmovision, alltså ett sammansatt sätt att se på världen där naturen är väldigt central, berättar Carmen.

För att hylla Moder Jord, som på ursprungsspråk heter ”Pacha Mama”, brukar man några gånger om året ha en ceremoni när man ger gåvor. I augusti är det den största, då är det Moder Jords månad. Då är Moder Jord extra mottaglig för gåvor. Ursprungsbefolkningen vill ha en ömsesidig relation med naturen. Eftersom de får så mycket vill de ge något tillbaka. Det är där ceremonin kommer in i bilden.

– Man brukar ge saker som kommer från naturen. Alkohol, frön, olika saker man skördat under året. Det är vanligt att man sparar till exempel den största potatisen eller liknande för att sedan kunna ge den som gåva, det ger då tur inför nästa potatisskörd. Nu för tiden kan man även köpa färdigproducerade kit med saker att ge, säger hon.

Carmen berättar att hennes farbror hade en historia om en gåva. Vid ett område vid kusten brukade man alltid ge ett speciellt frö. Han trodde att det var någon tradition och tänkte inte så mycket mer på det. Efter ett tag märkte han att när fröna började växa luktade de väldigt illa så alla skadedjur höll sig borta och bomullsplantorna de odlade kunde växa ifred. En del gåvor har alltså en tanke bakom.

Man brukar ha ceremonin hemma, ute i sin trädgård eller på sin åker. Man samlas och så gräver man ner gåvorna i jorden. Man brukar hälsa på bergen runt omkring och om man dricker något brukar man också stänka lite på marken så att jorden också ska få.

– I Sverige firar vi lite annorlunda. Eftersom man inte alltid kan vara ledig när det är brukar vi ha ceremonin helgen närmast den 1 augusti. Då samlas alla mina vänner från Peru och min familj hos någon och har ceremonin i någons trädgård. Vi ger symboliska saker från quechuakulturen men även saker från Sverige. En av mina kompisar odlar egna grödor på en kolonilott som vi brukar ha som gåvor, säger Carmen.