Syrianska/assyriska namn är ofta hämtade från bibeln och helgonlegender, vilket både uttrycker fromhet och har till syfte att ge skydd åt bäraren. Vissa namn förekommer mer än andra. Väldigt många flickor uppkallas efter Maria, Jesus mor, i olika varianter, t.ex. Maryam eller Meryem. Pojkar får gärna namn efter helgonet Georg, bl.a. i formerna Gorgis och Gewargis. I t.ex. Syrien har det under de senaste decennierna blivit alltmer populärt med amerikanskt klingande namn, och namn inspirerade av film och annan populärkultur.
Namngivning
Föräldrarna har det slutliga avgörandet, men traditionellt har mor- och farföräldrar haft en viktig rådgivande roll. I många släkter är det viktigt att ge namn efter äldre släktingar som en familjetradition, men om det är efter en person som fortfarande är i livet anses det hövligt att fråga denne om lov först.
Traditionellt är namngivningen en religiös tilldragelse. En präst kommer hem till familjen och välsignar barnet med det namn som föräldrarna har valt. Detta kallas för rshomo. Det går ut på att prästen ber en bön över spädbarnet och använder myrra som han gör korstecknet med på spädbarnets panna samt ger barnet ytterst lite nattvard. Vid samma tillfälle välsignas även familjens hem med en bön.
Namnet befästs slutgiltigt vid dopet, som oftast äger rum omkring ett halvår efter att barnet fötts. Fram tills dess går det att ändra namn, vilket många också gör.
Syriska dialekter
Syriska är en modern ättling till arameiska, som talades och skrevs i hela mellanöstern vid tiden för Jesu födelse. Språket är uppdelat i två sinsemellan ganska olika dialekter, en västlig, turoyo/suryoyo, och en östlig, kaldeiska. Turoyo talas huvudsakligen av syrisk-ortodoxa, medan kaldeiska mest talas av romersk-katolska. Namnskicket skiljer sig i stort sett inte mellan grupperna, men det kan vara en liten skillnad i uttal. De flesta syrianer/assyrier talar dessutom det rådande majoritetsspråket i hemlandet, t.ex. arabiska eller turkiska, och namnen kan därför stavas och uttalas därefter.
Diaspora
De syrianska/assyriska grupperna har under historiens gång upplevt olika grader av förtryck och förföljelse och många lever nu i diaspora, förskingring, i framför allt Europa, USA och Australien. De områden utvandringen skett ifrån i Turkiet, Syrien, Libanon, Irak och Iran kallas ofta rätt och slätt för hemlandet. Migrationen har medfört en större frihet i namngivningen och många väljer att betona det kristna arvet eller den etnonationella identiteten på ett sätt som kanske var begränsat i hemlandet.
Assyriska namn
Särskilt bland de som väljer att kalla sig assyrier kan det istället för religiöst betonade namn förekomma namn som är inspirerade av Mesopotamiens historia och mytvärld. Några exempel är Ninos (guden Ninurta, eller staden Nineve), Sargon (en assyrisk kung), Enkido (ur Gilgamesheposet), Sanharib (en assyrisk kung), Nahrin (flod på arameiska), Ninve (staden Nineve) och Shamiran (en assyrisk drottning).
Vanliga syrianska/assyriska namn
(f=flicknamn, p=pojknamn)
Maria, Maryam, Meryem f
Yokhanna, Yuhanun p
Petrus p
Theresa f
Gewargis, Gorgis p
Christian p
Marta f
Emanuel p
Sara f
Daniel p
Ibrahim, Abrohom p
Josef, Yusuf p
Gabriel p
Michael p
Fadi p
Hanna f
Hawa f
Shamun p
Leah f
Kristina f
Magdalena f
Jacob p
Lukas p
Uppgiftslämnare: Lovisa Bethmorad, Elizabeth Abdulahad, Joan Gresh
MÅNGKULTURELLA ALMANACKAN 