Våra firanden är immateriella kulturarv

Ni kanske inte har tänkt på att det vi sysslar med när vi firar helger och uppmärksammar dagar i almanackan kan kallas ”immateriellt kulturarv”. Men så är det!

Unesco listar sedan 1972 det ”materiella kulturarvet”, på det som kallas Världsarvslistan. Där finns byggnader som mayastaden Chichen-Itza, (Mexiko), Kinesiska muren (Kina) men också hällristningarna i Tanum i Bohuslän. (Här finns hela listan).

Och sedan år 2003 listar Unesco också det immateriella kulturarvet. Med ”immateriellt kulturarv” menar man bland annat sociala sedvänjor, riter och högtider och kunskap och sedvänjor rörande naturen och universum. Klockrena Mångkulturella almanackan-teman!

Sverige skrev under konventionen om det immateriella kulturarvet år 2011 och nu arbetar en grupp, under ledning av Institutet för språk och folkminnen med att finna former för hur Sverige ska arbeta med det. Charlotte Hyltén-Cavallius från Mångkulturellt centrum deltar i  arbetsgruppen. Varför är kulturarvet viktigt?

– Kulturarvet är viktigt för oss människor för att vi ska känna stabilitet och identitet, svarar hon. Det immateriella kulturarvet är lätt att bära med sig och alltså har migranter fört med sig många saker som breddar det svenska kulturarvet.

Hon berättar vidare att Sverige kommer att vilja satsa på förteckningsarbete och på metoder för att trygga utövandet av immateriella kulturarv. Vi kommer att kunna få skicka in förslag på levande kulturarv som praktiseras i Sverige. Mångkulturella almanackan bevakar frågan och så fort det finns formulär för detta färdigt så skriver vi om det.

mandee

Mandeernas dopdag vid Albysjön, ett exempel på immateriellt kulturarv.

Ny stiftelse i Fittja dokumenterar kulturarv

bildJVG-hacpa

Arbetet med Mångkulturella almanackan handlar om att dokumentera och synliggöra kulturarv. Det är vad vi håller på med, ibland mera lekfullt, andra gånger mer allvarligt. Därför var det så roligt att upptäcka att alldeles här i närheten, i Fittja där vi arbetar, finns nu stiftelsen HaCpa, Foundation for Heritage and Cultural Preservation Awareness, som också ägnar sig åt att dokumentation och bevarande av kulturarv. Det är Gabriela Villagrán Backman och hennes man Ezequiel Pinto-Guillaume som har startat den. Gabriela är litteraturvetare och Ezequiel är doktor i arkeologi.

Har du också märkt ett ökat intresse för kulturarv och traditioner frågar jag Gabriela.

– Ja, vi står ju inför stora förändringar i världen och man måste vara trygg i sin egen identitet för att kunna vara öppen och ta emot andra. Därför ökar intresset för kulturarvet just nu.

Hon tror att hon och hennes man (som är curator i stiftelsen, Gabriela själv är vd) nog har kommit att bli extra medvetna om detta eftersom de bott i många olika länder och rest mycket. Stiftelsen bildade de för tre månader sedan. Hur kom ni på tanken att bilda en sådan stiftelse?

– Vi har båda sedan tonåren varit intresserade av kulturarv och utbildat oss, inte bara akademiskt, utan också mer informellt i ämnen som berör kultur. Jag gick länge och funderade på hur vi skulle kunna ta tillvara på allt vi kan och inspirationen vi får av att prata om och uppleva kulturarv på olika sätt. Man kan ju se det, röra vid det, smaka på det… Men på sätt och vis finns det en auktoriserad diskurs som bestämmer vad som är värt att klassas som kulturarv. Det perspektivet missar ofta att inkludera vad vi vanliga människor upplever som vårt eget kulturarv. Därför ville vi skapa en stiftelse som fokuserar på vanliga människors kulturarv, dokumenterar det och arbetar för att skapa mer medvetenhet.

Att de valde just stiftelseformen beror, säger Gabriela, på att en stiftelse är en organisation som lyder under vissa regler och kan bestå mycket länge. Deras förhoppning är att HaCpa ska fortsätta att arbeta för kulturarv även när de inte själva längre finns kvar på jorden.

HaCpa har redan givit ut två böcker. Den första presenterar den mexikanska arkitekten José Villagrán García anteckningsböcker. I den andra finns en samling recept och fotografier från Xochimilco, en stadsdel i Mexiko City.

– Nu arbetar vi på att på ett liknande sätt fotografera miljöer och samla in recept i norra Botkyrka, berättar Gabriela.

Det ska bli roligt att följa HaCpas arbete!

Det kan man bland annat göra på deras trespråkiga (svenska, spanska, engelska) hemsida: http://hacpa.org/index.html

Mayaledare dementerar jordens undergång

Carlos Barrios, språkrör för mayarådet i Guatemala dementerar, i tidningen El Tiempo i Colombia, att världen skulle gå under på fredag. Det finns en kollektiv hysteri i världen på grund av mayakalendern och dess påstådda beräkning att jorden går under 21 december. Det har spridits via internet och till och med på bio. Enligt Barrios beror den på att Hollywood, för att tjäna pengar, har spridit missuppfattningar och blandat ihop mayakalendern med den kinesiska.

I Colombia har människor som tror på profetian byggt underjordiska skyddsrum där de lagrar mat och vatten. Enligt El Tiempo är det så många som var femte person i USA som tror att de inte kommer att få uppleva en lördag denna vecka. I Serbien är hotellen i Monte Rtanj, där det påstås vara säkert, fullbokade.

Men den goda nyheten är att världen inte går under, säger Carlos Barrios, språkrör för Consejo de Ancianos (de äldres råd) i Guatemala.

– Den 21 december avslutas en lång kosmisk cykel på 5200 år och en ny inleds.

– Vad kommer att hända med jorden då?

– Det kommer att ske en energiväxling. Vi kommer att börja vibrera i ett nytt medvetande i harmoni med Moder Jord.

I Guatemala blir det istället för jordens undergång en stor konsert med U2, Plácido Domingo och Elton John den 20 december.

maya

Store hövding det finns bara plats fram till 2012!!!
Ha! Låt det vara, det kommer att skrämma skiten ur några i framtiden
 
 

Mayaindianer i nutid är oftast katoliker, men i Mexiko finns många som konverterat till islam.