Almanackan i ettornas klassrum

Mångkulturella almanackan hänger längst fram vid whiteboardtavlan i ettornas klassrum på Midsommarkransens skola i södra Stockholm.

– Jag har samling på morgonen och går igenom skoldagen, säger läraren Kajsa Larsson. Efter det brukar jag presentera någon minnesdag eller högtid. Så nu enda dagen som det inte har varit någonting så har mina elever sagt ”ska vi inte prata om någon person, har det inte hänt något speciellt idag?”.

I samband med Minnesdagen för Förintelsens offer 27 januari har eleverna lyssnat på boken Historien om Bodri skriven av Hédi Fried. Sedan har eleverna ritat bilder till berättelsen. Några föreställer krigsscener medan andra fokuserar på hunden i berättelsen.

När Kajsa tar upp högtider eller minnesdagar brukar hon använda almanackan som grund och se leta upp Youtube-klipp, filmer eller böcker som kan kopplas till dagen. Hon tycker att Mångkulturella almanackan öppnar för bra samtal med eleverna om högtider som firas. Även hur barnen kan förstå sin omgivning. I undervisningen har Kajsa försökt ta upp svåra ämnen för förstaklassare. Martin Luther King-dagen och Fadimedagen  till exempel. Hon tror att en del lärare kan tycka att det är svårt att ta upp sådana dagar i undervisningen med mindre barn. Själv försöker Kajsa lyfta såna dagar för att eleverna ska förstå omvärlden bättre.

– Även om jag inte har känt till de här dagarna innan så har det varit enkelt att få information om dem.

Det är mycket en lärare ska hinna med, men Kajsa säger att hon tycker att arbetet med Mångkulturella almanackan i undervisningen är viktigt, bland annat för att minska risken  att inte alla känner sig representerade.

– Så vill jag inte att någon av mina elever ska känna. Att man får se bilder av barn som ser likadana ut, har samma typ av familj eller härkomst. Då tycker jag att Mångkulturella almanackan fyller en viktig funktion i det. Att enkelt kunna komma åt sådana saker.

 

Av: Mollie Jonsson
Praktikant från Europaprogrammet med ämnesinriktning etnologi på Södertörns högskol

Sött nytt år

Ett nytt år med Mångkulturella almanackan börjar nu. Det här året kommer vi att berätta mycket om mat. Det blir berättelser och intervjuer om måltidstraditioner och fester, recept och odlingstips! Många finns med i pappersalmanackan för 2020, men här på hemsidan kommer ännu mer.

Mångkulturella almanackan brukar innehålla ungefär trettio nyårshelger, det går att räkna på olika sätt. Vid Rosh Hashana, det judiska nyåret, är det brukligt att äta en bit äpple, doppat i honung, för att önska ett sött välsignat år. (Rosh Hashana inleds i år den 18 september).

Ett sött nytt år passar också bra att önska vid 2020 års början!

Den 25 januari inleds firandet av det vietnamesiska m.fl nyåret. I vietnamesiskt firande kan ingå olika sorters plättar – läs mer om dem vår pappersalmanacka på marsuppslaget där det handlar om pannkakor!

 

 

Shab-e Yalda, årets längsta natt

Årets längsta natt. I Sverige säger vi vintersolstånd, men för iranier heter det Shab-e Yalda eller Shab-e Chelle. Morteza som är uppvuxen i Iran berättar om den högtidliga natten som han tillsammans med sin familj och släktingar firade varje år när han bodde kvar i Iran.

Shab-e Yalda är en glädjens fest som går lång tid tillbaka i historien, som innebär att ljusets ankomst firas, berättar Morteza. Han poängterar dock att firandets innebörd har varierat med sin tid och plats, men att festen i alla fall härstammar från tiden då zoroastrism var den största religionen i antikens Persien – nuvarande Iran.

– Det är en gammal och mysig tradition för oss att fira Shab-e Yalda. Familjen och släkten brukade samlas hemma hos min mormor och morfar där alla fick plats. Det är dessutom en tradition att samlas hos de äldsta i släkten. Det inhandlades goda bakelser, färgglada frukter, vackra blommor och mödrarna lade alltid timmar på att laga god mat.

Morteza berättar också att frukterna som brukade användas för att duka och dekorera med är vattenmelon och granatäpple, och på borden stod utöver detta också godsaker som pistagenötter och torkade frukter, som åts innan kvällens festliga middag sabzi polo ba mahi – en smakrik rätt bestående av ris med dill, som serveras med fisk.

granatäpple
Av Fir0002 – Eget arbete, GFDL 1.2, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=202664

– Till persisk kultur hör också dans och musik, så dans var också en del av kvällen. Det dracks även persisk arrak och rött vin, vilket bidrog till en ännu festligare stämning, berättar Morteza med ett leende.

Det blir tydligt när Morteza berättar, att det är en kväll som det spenderas extra mycket pengar och tid på, men det kan ses som en ”investering” som gör det möjligt för alla nära och kära från olika generationer att ta en paus från vardagen och samlas för att skratta och umgås ändå in på natten.

– Det handlade verkligen om att umgås och njuta av tiden tillsammans, med lekar och kortspel. Vi delade också med oss av roliga minnen och erfarenheter som bidrog till många skratt. Eftersom jag hade många kusiner i min egen ålder hade vi också mycket gemensamt, vilket gjorde det ännu roligare att umgås.

Morteza berättar också att de hade ett unikt stuk på firandet av Shab-e Yalda, för nämligen sammanföll dagen med hans ena systers födelsedag.

– Det blev ännu en anledning för oss att fira, så vi slog såklart ihop de två firandena i en och samma fest, och firade alltså en födelsedag på samma kväll, med tårta och presenter till henne.

Även nu i Sverige är Shab-e Yalda en speciell kväll för Morteza. Han firar den inte på samma vis längre, men han brukar alltid videosamtala med sina nära och kära den kvällen, som håller traditionen vid liv hemma i Iran, och för en liten stund får även Morteza vara med.

Ava Elmi

Ava Elmi studerar etnologi på Södertörns högskola. Mångkulturella almanackan samarbetar med etnologikursen. (Texten är något redigerad av Mångkulturella almanackan för att passa på hemsidan).

Gustav Adolfsdagen och Svenska dagen

Traditionen att äta bakelse på Gustav Adolfsdagen 6 november är extra populär i Göteborg, även om den också förekommer i andra delar av Sverige. Det beror på att traditionen troligen startade i Göteborg i samband med invigningen av Gustav II Adolfs-statyn där 1854.

Bakelsetraditionen har också spridit sig till Finland där finlandssvenskar firar Svenska dagen på samma dag.  I Finland fungerar den som en inofficiell nationaldag för finlandssvenskarna. Sedan 1979 är den flaggdag.

Svenska dagen har uppmärksammats sedan 1908 och är alltså äldre än både Svenska flaggans dag (numera Sveriges nationaldag) och Finlands självständighetsdag.

 

När höstens färger kommer

Visst är det vackert på hösten när hela naturen förvandlas till ett fyrverkeri av färger! När kylan kommer och dagarna blir kortare blir plötsligt alla löven på träden och buskarna lila, bruna, orange, gula och röda! Men varför ändras färgerna på hösten? Det är klorofyllet, som ger bladen dess gröna färg, som försvinner när trädet inte längre kan ta upp tillräckligt med näring. Intressant nog har de där vackra färgerna funnits där i löven hela tiden. Under hela sommaren. Men den gröna färgen har varit så stark och intensiv att de andra färgerna har fått stå tillbaka.

Något ord på rikssvenska som beskriver detta kan vara svårt att komma på, men på finska, samiska och meänkieli finns faktiskt ett ord för den period på hösten då bladen får sina färger. Den kallas ruški på nordsamiska och ruska på finska och meänkieli. Det är vanligt att de som talar svenska i Finland använder sig av det finska ordet när de vill beskriva hösten. Kanske skulle svensktalande i Sverige också kunna låna in ordet från samiska, finska eller meänkieli?

Finska, meänkieli och samiska är tre av Sveriges fem nationella minoritetsspråk. De är dessutom alla släkt med varandra, därför finns det många ord som liknar varandra. Det finns sju till tio olika samiska språk, beroende på hur man räknar. Nordsamiska och sydsamiska skiljer sig till exempel åt ungefär lika mycket som svenska och isländska. Nordsamiska är det största av de samiska språken, och talas traditionellt i norra Norge, norra Sverige och norra Finland.

Åtta årstider på nordsamiska:

Giđđadálvi: vårvinter

Giđđa: vår

Giđđageassi: vårsommar

Geassi: sommar

Čakčageassi: höstsommar

Čakča: höst

Čakčadálvi: höstvinter

Dálvi: vinter

 

Resandefolkets dag 29 september

De svenska resanderomerna har en lång historia. Det var den 29 september 1512 som en viss Herr Antonius med följe red in i Stockholm, vilket är den första notering om romers närvaro i Sverige som finns. I Stockholms tänkebok — protokoll över rådets sammanträden — från 1512 nämns ett besök av en grupp romer. “Greve” Antonius resandegrupp kommer från “Lilla Egypten” och får husrum i Sankt Lars gillestuga. Läs mer om detta hos Stockholms stadsarkiv!

Ättlingar till denna första resandegrupp kallas idag för resandefolket eller resanderomer. Det språk de tog med sig räknas som en dialekt av romani och talas fortfarande av vissa familjer, även om antalet idag är få. Sedan år 2000 är svensk romani, tillsammans med de andra dialekterna av romani chib, officiellt nationellt minoritetsspråk i Sverige.

Resandefolket har genom historien fått utstå många övergrepp. Hela bostadsområden har blivit nedbrända och ända in på 1970-talet utsattes resanderomer för tvångssteriliseringar. Hör P3-dokumentär om Jönköpingskravallerna 1948 här!

Av historiska skäl har många därför hemlighållit sin resandebakgrund, inte velat berätta att de talar romani och bara använt språket i hemmet.

Något som skiljer svensk romani från de andra dialekterna är att den till stor del har övertagit svensk grammatik. Men den har ett eget ordförråd, med många ord som kan spåras så långt bort som till Indien. Också svenska språket har påverkats av romani.


Årstiderna på svensk romani:

Nava – vår
Nijall – sommar
Tamla – höst
Venn  – vinter

Några flaggor i augusti

samisk flagga

Den samiska flaggan är gemensam för alla samer. Den godkändes den 15 augusti 1986 av Samerådets 13:e Samekonferens i Åre. Den 15 augusti är därför en av de samiska flaggdagarna. Totalt finns 12 samiska flaggdagar på året. Cirkeln är en symbol för solen och månen. Solringen är röd och månringen är blå. Flaggans färger kommer från den traditionella samiska dräkten. Sápmi, är det område som omfattar samernas historiska bosättningsområden. Det omfattar delar av norra Norge, Sverige, Finland och Kolahalvön i Ryssland.

regnbågsflagga

Regnbågsflaggan, även kallad Prideflaggan, skapades i USA på 1970-talet. Första gången den officiellt visades var under San Fransisco Pride 1978. Flaggans många färger återspeglar mångfalden inom HBTQ-rörelsen och flaggan används ofta som en symbol för stolthet. Den största Pridefestivalen i Sverige är den som sker i Stockholm varje år i månadskiftet juli-augusti.

wiphala

En annan regnbågsflagga är wiphalan som är en kvadratisk flagga med ett mönster bestående av 49 små kvadrater i regnbågens färger. Den skapades i Anderna i Sydamerika och används av flera urfolk från Sydamerika.  Carmen Blanco från Uppsala är född i Peru och säger: Ibland använder jag den på miljödemonstrationer, just för att den bejakar mångfalden. Eller på FN-dagen Internationella dagen för världens ursprungsfolk 9 augusti och på Urfolkens kampdag 12 oktober.

9 augusti är förstås också en dag för den samiska flaggan.

Kräftfiske i augusti

Mollie Jonsson intervjuar sin pappa:
Kräftfisket är en seglivad tradition i min släkt. Har fisketraditionen inom släkten sett likadan ut i alla tider och varför fiskar vi än idag? För att få svar på dessa frågor vände jag mig till min far Henrik, som har fiskat kräftor sen barndomen på 1960-och 70-talet.

– Mina morföräldrar och föräldrar hade som tradition att fiska kräftor vid premiären då, i början av augusti, berättar Henrik. Tidigare var ju kräftfiskepremiären reglerad. Fram till ett visst årtal som jag inte riktigt har koll på.

Varför kräftfiskepremiären är just i augusti, menar Henrik, beror på att det från början var adeln som hade tillgång och tillåtelse att fiska medan bönder och ”övriga” inte hade samma möjlighet. När det blev flera små markägare som ägde mark, istället för bara adeln och kyrkan, var det oroliga röster som menade att fisket behövdes regleras för att undvika att alla kräftor skulle bli helt uppfiskade. Då tilldelades kräftfisket ett premiärdatum, likt älgjakten.  ”… Om jag nu inte minns fel.” tillägger han. Nu har inte kräftfisket längre ett lagstadgat datum, utan i de flesta sjöar kan du fiska genom hela säsongen.

Förberedelserna innan fisket är omfattande:
– När jag var mindre, och framför allt när mina barn var mindre, allt det här med att få med sig matsäck, få med sig tält för att sova över vid sjön. Grilla på plats. Fixa fram bete. Antingen fick man fiska bete eller så fick man köpa betesfisk men helst ska den vara egenfångad. Själva fisket har väl förfinats genom åren. Du fiskar i kräftmjärdar, du har bete. Numera har det förfinats så du har en betesbox så det inte blir lika geggigt. Du lägger i burarna på tidig kväll, eftermiddag. Vittjar vid åtta nio tiden när det börjar skymma lite. Sen gör du eventuellt en vittjning till framåt nattetimmarna, och sen plockar du upp dem. Sen innan det fanns bättre burar var man ju tvungen att plocka upp de innan det ljusna, så säg tre fyra [på morgonen]. För annars gick ju kräftorna ut ur burarna.

Henrik berättar om hur barnen har haft en speciell plats i kräftfisket i släkten. Han själv fick lära sig fiska av sina morföräldrar och föräldrar. Traditionen gick i arv från hans mormor vars familj ägde en bit mark med tillhörande vatten. Kräftfiske är hyfsat säkert att utöva och barnen kan hjälpa till vid första vittjningen. Han tycker att kräftfisket är ett bra avslut på sommaren för barnen, ett sätt att samla familjen innan hösten nalkas.

Mollie Jonsson

Mollie Jonsson studerar etnologi på Södertörns högskola. Mångkulturella almanackan samarbetar med etnologikursen. (Texten är redigerad av Mångkulturella almanackan för att passa på hemsidan).

infrångade kräftor
En fångst sommaren 2018. Foto Mollie Jonsson

BEGREPP

Mjärde. Ett fångstredskap som används vid exempelvis kräftfiske, även kallat kräftbur. En bur i cylinderform som har två öppningar för kräftorna att krypa in i. En mjärde är vanligtvis gjort av samma material som fiskenät.

Betesbox. En liten kvadratisk ”låda” med hål i som är gjord i olika material, som till exempel plast. Boxen placeras i mjärden då den är fylld med bete för att locka till sig kräftorna. Ofta används fisk som bete.

Vittja. Att vittja under kräftfisket innebär att tömma burarna som blivit fyllda med kräftor eller att kolla hur det ser ut i alla burar. Ofta behövs det vittjas två gånger under en fisketur.

Mjärde
Mjärde sätts ut. Foto Holger Ellgaard från Wikipedia

Varför fiskas kräftor under kvälls- och nattid?

Kräftor är ett nattdjur och aktiva under nätterna. De som fiskar brukar försöka vara så tysta som möjligt för att inte skrämma iväg kräftorna från mjärden. Bästa sättet är att använda en roddbåt. Sen vill man ju inte avslöja sina bästa ställen för andra fiskare i samma vatten.

RECEPT

Under kräftskivan serveras inte bara kräftorna utan vanligtvis brukar annan mat serveras till. I min släkt är det vanligaste komplementet paj och framförallt ost- och skinkpaj.

Pajdeg
100 gram smör
2 1/2 dl mjöl
Två matskedar kallt vatten
Gärna en matsked sprit (ger frasighet)

Det ska vara i en springform med avtagbar kant (24cm)

Arbeta ihop smöret och mjölet så det blir en grynig massa, tillsätt sedan kallt vatten och sprit. Forma degen i springformen tills du får en hög kant. Täck kanten med folie så att inte kanten med degen glider ner. Grädda i 12 minuter i 225 grader. Ta sedan bort folie.

Fyllning
3–4 dl matlagningsgrädde
Två ägg
Riven ost, ca fyra till fem dl
Salt, vitpeppar, paprikakrydda
Rökt skinka, 150 till 200 gram skuren i strimlor
En halv röd paprika i strimlor
Fyra tomatskivor att toppa med

Vispa ihop grädde och ägg, krydda. Häll i osten. Fördela skinkan i pajskalet, häll över äggblandningen. Toppa med paprikan och tomaten. In i ugnen på 200 grader i ca 30 minuter, kolla att smeten har stannat. Om smeten har stannat är pajen klar och färdig att serveras.

Meänmaa – landet i norr

Tornedalen är ett område som ligger i nordöstra Sverige och nordvästra Finland, på båda sidor om gränsen. I Tornedalen talas språket meänkieli, som betyder vårt språk. På senare tid har det meänkielispråkiga området också börjat kallas Meänmaa, som betyder vårt land på meänkieli. Dit hör även Gällivare och Kiruna som inte ligger i Tornedalen men där man också talar meänkieli.

Tornedalen har länge varit ett flerspråkigt område. Många tornedalingar talar både svenska, finska, meänkieli och samiska. Genom Tornedalen flyter Torne älv, som heter Tornionväylä på meänkieli och Tornionjoki på finska. Genom Tornedalen går också det som kallas norra polcirkeln. I området mellan polcirkeln och nordpolen går solen inte ner vid sommarsolståndet. När solen är uppe ett helt dygn brukar det kallas för midnattssol.

Den 15 juli firas Tornedalingarnas dag, eller Meänmaan päivä som den också kallas på meänkieli. Då flaggar man med meänflaku som är tornedalingarnas och de meänkielispråkigas flagga.

meänmaa landet i norr

Några bra ord att kunna på meänkieli:

väylä = älv
triivastua = att trivas
ummikko = person som bara kan ett språk
mettä = skog
raja = gräns
laakso = dal
kahvijuusto = kaffeost vanlig i Meänmaa, en typ av ost som används i eller till kaffet. Till efterrätt är det vanligt att man äter den med hjortron.
hilla = hjortron
napapiiri = polcirkel

hjortron

 

Majstång i Malung

– I Dalarna kallas midsommarstången för majstång, och majstångsresningen får man inte missa när man firar midsommar. Mycket folk samlas kring den gamla hembygdsgården (många man aldrig träffar annars). Alla är så himla finklädda under midsommar med folkdräkt och blommor i håret.

Detta är Ingegerds första beskrivning av sitt midsommarfirande. Trots att hon sedan länge flyttat ifrån sin hemort försöker hon alltid komma tillbaka till Malung under midsommar. Hon växte upp med midsommarfirandet i Malung och har många minnen från när hon var yngre.

Bild från Malungs hembygdsförenings hemsida

– Jag kommer ihåg när jag var liten och fick följa med min pappa ut och fiska under midsommarnatten, något som jag annars aldrig fick göra. Man skulle också plocka sju stycken olika blommor och lägga under kudden, då skulle man drömma om den man skulle bli gift med. Så vitt jag vet så funkade det däremot aldrig. Jag och en av mina systrar hade länge traditionen att på midsommardagen bege oss ut på en ordentlig skogsvandring. Vi gick nästan tre mil fram och tillbaka.

Idag har Ingegerd modifierat denna tradition en aning och hon berättar hur hon nu istället runt midsommardagen brukar ta med sig sin sambo och tillsammans med Naturskyddsföreningen bestiga ett av Malungs högsta berg: Gnupen.

Ingegerd berättar att sill, potatis, lax och hembakat är viktigt till midsommarlunchen. Till kvällen brukar det grillas tillsammans med släkt, vänner eller grannar. Jordgubbstårta måste finnas med. Man stannar uppe sent på natten och om det är fint väder sitter man utomhus. Hon tycker inte riktigt att det känns som midsommar om man måste hålla sig inomhus på grund av till exempel regn. Att spela Malungsvisan, en spelmansvisa, är också viktigt och denna måste spelas minst en gång under dagen. Det sista jag frågar Ingegerd är varför hon firar midsommar och vad hon tycker om firandet. Hon blir aningen ställd innan hon svarar och tycker att det är en svår fråga:

– Midsommar är liksom inrotat, det är kul att samlas. Sen är det något speciellt med ljuset också, man firar nog ljuset. Det är något som känns lite magiskt, vet inte riktigt varför. Men det finns ju många sagor kring midsommar.

Denice Lindblom

Denice Lindblom studerar etnologi på Södertörns högskola. Mångkulturella almanackan samarbetar med etnologikursen. (Texten är redigerad av Mångkulturella almanackan för att passa på hemsidan).