Ramadan – att bli påmind om det man tar för givet

matta

Självinsikt och förhållningssätt, det är det viktigaste med ramadan, säger Saadia Hussain. Den muslimska fastemånaden ramadan har börjat nu. Det är en av årets största högtider för många svenskar, en av dem är Saadia Hussain, konstnär och konstpedagog baserad i Stockholm. Saadia har arbetat mycket med frågor om identitet: Är jag en äkta svensk? Är jag en äkta muslim? När hon var inbjuden att medverka i Svensk Hemslöjds jubileumsutställning på Liljevalchs förra året gjorde hon efter mycket funderande en svensk bönematta.

– Jag vill att mattmönstret ska förmedla ett möte mellan en bönematta, svensk natur och en yoga- eller spikmatta. Det är exempel på sådant som är heligt i Sverige idag, för olika människor. För mig handlar mönstret om att hitta hem. Jag vill göra ett nytt landskap, där jag är hemma.

Vad är viktigast med ramadan för dig?

– Det är ens niyat, alltså din avsikt, din självinsikt, ditt förhållningssätt och självdisciplin. Syftet är att bli medveten om hungern och mättnaden i sitt liv, bli påmind om det man tar för givet. Hur har jag det i relation till andra… Man tvingas till att jobba med sig själv! Syftet är inte att enbart avstå från mat och dryck, fastan är en reningsprocess för både kroppen och själen. Man får inte sukta efter mat, bli irriterad, ilsken, skada eller såra någon och det är den största utmaningen. Det är även viktigt för mig att mina två barn får se och förstå vad ramadan innebär. Att vi värderar det vi har och vår skyldighet att dela med oss.

Hur gör du nu när ramadan infaller mitt i sommaren och vi har så långa dagar här?

– För två år sedan blev jag inlagd för extremt låga blodvärden och sen dess har jag, av hälsoskäl, bara kunnat fasta några dagar under ramadan. Istället har jag ansträngt mig för att hjälpa andra med mat, kläder och pengar. Det viktigaste jag har fått lära mig är empatin och medvetenheten och den medmänskliga handlingen, inte bara under fastemånaden utan året runt. Min pappa som är 77 år nu har alltid fastat hela ramadan oavsett årstid.

Saadia Hussain
Saadia Hussain

Har du någon särskild mat som måste finnas med under ramadan?

– Man bryter alltid fastan med en dadel, det är väldigt viktigt för de flesta. I min familj så har vi även alltid haft fruktsallad och fritera pakoras och samosas med chai som förrätt. Sedan ber man sin bön och äter mat lite senare på kvällen. Den måltiden består alltid av flera rätter, mycket grytor med chapati (bröd) och pullao (ris). Jag är uppvuxen i en stor familj, vi var fem syskon, mamma, pappa och morfar som bodde med oss. Ramadan var verkligen en fest som jag minns, och jag kan sakna gemenskapen som var så självklar och naturlig. Nu måste man anstränga sig för att återskapa den gemenskapen och ramadanstämningen.

 Finns det någonting som du tycker är besvärligt med ramadanfirandet?

– Ibland har jag känt mig något utsatt när folk får reda på varför man inte fikar eller äter lunch som resulterat i att många tycker synd om en – ”oh, stackars dig, hur klarar du det” – vilket leder till att man hamnar i diskussioner och förklaringar man inte alltid orkar ta.

Mandéernas dopdag i Fittja

mandee

Foto Tarja Saarikko. Mandéer i Fittja 20 maj 2013.

Enligt mandeisk tro föddes och döptes profeten Johannes döparen den 20 maj, och varje år samlas över tusen troende mandéer i Fittja för att döpa sig denna dag.

Mandeismen är en gnostisk religion med antika rötter. Själva kallar de sig också för nasoreer eller sabier. Religionen missionerar inte. De flesta mandéer i Sverige kommer från Irak.  Många arbetar med guld- och silversmide.

Så här beskrivs mandeismen i en artikel i Signum från 2008:

Mandéerna är framför allt kända – i den mån de alls är kända – för att åberopa sig på Johannes Döparen. Ofta säger de att de är sentida lärjungar till Johannes. Det upprepade dopet i rinnande vatten leder tankarna till Johannes Döparen. Men också mycket annat tycks gå tillbaka till en judisk grupp vid vår tideräknings början. Gnosticismen anses numera av många forskare gå tillbaka på judiska marginalgrupper, och det speciella med mandéerna skulle då vara att de kombinerar ett judiskt omvändelsedop med en gnostisk livsåskådning. Mandeismen är, kort sagt, en gnostisk döparreligion.

Läs hela artikeln!

Lyssna på en radiointervju från 2012.

Maslenitsa: den ryska ”karnevalen”

Maslenitsa, Boris Kustodiev, 1919, Isak Brodskymuseet, St. Petersburg
Maslenitsa, Boris Kustodiev, 1919, Isak Brodskymuseet, St. Petersburg

Maslenitsa, Smörveckan, firas sju veckor före den ortodoxa kyrkans påsk. Man brukar också säga att det är under vinterns sista vecka. I Stockholm har Ryska riksförbundet ordnat firande i fem år nu. Man har hållit till på Medborgarplatsen och på Stortorget; i år blir det folkfest i Kungsträdgården den 16 mars.

Maslenitsa är den sista veckan som mjölk, ost och andra mejeriprodukter är tillåtna före fastan. Därför är den typiska maträtten blinier (boveteplättar). Det är också sista chansen att festa innan den allvarliga fastetiden tar vid. Man åker kälke och släde (hästarna är prydda med färggranna band), barnen har snöbollskrig. Vid ett stort bål brukar man bränna en halmfigur som symboliserar vintern. Maslenitsa är alltså en slags ryskortodox variant på den katolska karnevalen.

Natalia Zinovjeva från Stockholm, som bland annat driver en blogg om flerspråkighet, berättar att nu brukar de inte ha något stort firande.

  • Men när jag bodde hos min mamma i Tallinn brukade hon göra pannkakor. Min mamma bakade kulitj, en rysk påskkaka. Jag har faktiskt aldrig bakat den, men kanske borde leta fram receptet…

Hur firar ni nu i Sverige i er rysk-spansk-svensk-språkiga familj, blir det påsk två gånger då, en ortodox och en katolsk?

  • I Sverige firar vi påsk bara en gång, men släktingarna i Tallinn brukar faktiskt ringa eller skriva och önska glad påsk två gånger om året!

Fira i Kungsträdgården! Läs mer på Ryska riksförbundets sida.

Här finns ett recept på blinier

Natalia Zinovjevas blogg Vägen till trespråkighet

Malin Jönsson – en julmänniska

Det är Malin Jönsson, 18 år, som under sin praktik från Medieprogrammet på Tumba gymnasium gjort intervjuer med helgfirare och almanacksanvändare. Nu närmar sig praktikperioden sitt slut och det är dags att fråga Malin själv om hennes förhållande till almanackan.

Är du en person som bryr sig om helger och högtider? Vilken är din favorithögtid?

– Jag är en julmänniska! Jag avgudar julen! Nu i julas gjorde jag ett ”Christmas Miracle” av mitt rum: då spände jag upp en vajer längs väggarna där jag hängde röda gardiner, jag hade en egen julgran i rummet och hade gjort i ordning en massa kartonger under den som såg ut som julklappar. Julen har alltid varit den högtid som känns viktigast för mig.

Vad har du lärt dig under din praktik med Mångkulturella almanackan?

– Jag har fått ett nytt perspektiv på allt och lärt mig mycket. Hade inte tänkt så mycket förut på att det finns så många olika sätt att leva utan bara knatat på i mina egna spår. Framför allt har jag fått en annan respekt för människor.

Kommer du att följa Mångkulturella almanackan även efter praktiken?

– Självklart!

Vi har ännu inte sett alla Malins intervjuer. Flera kommer att publiceras under februari och mars.

Malin Jönsson. Bilden är tagen i Vancouver, Kanada sommaren 2012.
Malin Jönsson. Bilden är tagen i Vancouver, Kanada sommaren 2012.

Karnevalstid

Dagarna före fastetiden är det i katolsk tradition karneval, då man ”sa farväl till köttet”. Men karnevalsfirandet rymmer också element ur äldre vårfester. Och det erbjuder ett tillfälle att i skydd av karnevalsmasken överträda gränser och protestera mot orättvisor.

Fastan före påsk hade länge stor betydelse i Sverige. Den förbereddes genom kopiöst ätande, semlorna har vi kvar från den traditionen. I år infaller Fettisdagen den 12 februari. Det är nu man ska äta sin första semla om man vill vara traditionalist.

Fettisdag dag heter Mardi Gras på franska. På den dagen avslutas den stora karnevalen med det namnet i New Orleans i USA, som då har pågått sedan trettondagen. Karnevaler före påskfastan firas i många länder i Europa, Syd- och Nordamerika. En stad som är minst lika berömd för sin karneval som New Orleans, är Rio de Janeiro i Brasilien. Det är till den brasilianska traditionen som många svenska karnevaler (som kan äga rum när som helst på året, men oftast på våren och sommaren) ansluter sig. Sambadansen som har ett afrobrasiliansk ursprung är ett viktigt inslag.

Mardi Gras
Mardi Gras

Den som befinner sig i Stockholm och gillar karnevaler bör inte missa Medelhavsmuseets intressanta programkväll den 8 februari. ”Under antiken, medeltiden och renässansen var karnevalen ett sätt att släppa alla hämningar, vända upp och ned på rådande hierarkier och slå sig lös. Karnevalen kretsade kring mat, sex och våld och kunde ibland utvecklas till rena folkresningar”, skriver de, och på museet får man såväl höra föredrag av idéhistoriker, som göra masker och festa själv.
:: Medelhavsmuseets programkväll

Karnevalen i Venedig
Karnevalen i Venedig

Ryskt julfirande

Julhelgen närmar sig med riktigt stora steg. Snön har tagit över Sverige och nu ber vi till de vikarierande vädergudarna som tillfälligt tagit över tyglarna för vårt öde. Vi längtar efter att få umgås med våra nära och kära. Att få äta god mat och titta på Kalle Anka. Vi vet alla hur vi själva firar jul och nyår men hur gör andra?

Irina Järvinen kommer från Ryssland och bor nu i Södertälje sedan 10 år tillbaka. Hon bor med sin make och sedan hon flyttade hit har hon firat jul enligt svenska traditioner.

– Det finns ryska kyrkor dit man kan gå, men det gör inte jag, säger hon.

I Ryssland är det dock annat som gäller. Nyårsafton är den första dagen av firandet. Man börjar förbereda runt en månad innan genom att köpa julklappar och slå in dem. På dagen samlas man sedan hemma hos någon där barnen kan dansa runt en klädd gran och få presenter och godis. Förr i tiden brukade man även ge varandra mandariner bara för att det var brist på dem. På nyårsafton kommer även Ded Moroz.

Ded Moroz är Rysslands motsvarighet till tomten. På svenska översätts han till Farfar Frost. Enligt ryska folksagor är han sträng men mycket rättvis och omsorgsfull. Han är klädd i en lång röd fårskinnspäls, ett par röda stövlar, en stor mössa och en vandringstav. Antingen kommer han gående eller så åker han en släde med tre hästar. Han har sällskap av Snegurotjka, snöflickan. Hon är en symbol för frusna vatten och floder.

– Efter det så träffas man på kvällen och säger farväl till det nya året. Då äter man mat och dricker champagne. Det är som en tradition att bordet ska vara fyllt med väldigt mycket att äta. Klockan tolv går man ut och samlas på ett gemensamt ställe där man firar med musik, dans och fyrverkerier, berättar Irina.

Julafton firas i Ryssland den 7 januari. Den 6 januari går man till kyrkan på en mässa som börjar elva på kvällen och slutar vid två på natten. Dagen efter samlas man och äter julbord. Är man troende så fastar man i 40 dagar innan. Då äter man ingenting som kommer från djur, så som kött, mjölk och smör.

– När Ryssland var Sovjetunionen var julafton förbjuden att fira. Jag tror att det är därför vi firar på nyår nu, avslutar hon.

symbols-ded-moroz

Intervju: Malin Jönsson

Chanuka, ljusfesten

Den här veckan firas Chanuka som också kallas  ljusfesten och tempelinvigningsfesten. Varje dag  tänds ett nytt ljus i den åttaarmade chanukkaljusstaken, som också kallas chanukia.

Stockholms största chanukia tändes i går kväll i Kungsträdgården, och på skridskobanan i Kungsan  kunde man åka till judisk musik.

Chanuka är en åtta dagar lång helg, som börjar den 25:e i den judiska månaden kislev, vilket var i söndags.

Chabad Stockholm har ett recept på latkes, judiska potatisplättar. det hör till chanuka att servera mat stekt i olja.

:: Recept på latkes, och mer om chanuka

Día de los muertos

Hos många kulturer före koloniseringen av amerikanska kontinenten fanns det ett tillfälle om året då man mindes de döda samt firade livets och dödens två kompletterande delar. Denna tradition fick sedan gå ihop med Alla Helgons Dag.

Diwali

Överallt brinner lyktor och oljelampor, till och med i sjöar och på floder. Hinduer firar Diwali. En glädjens fest som firar ljusets seger över mörkret. För många affärsmän i Indien är högtiden startpunkt för ett nytt räkenskapsår och rätt tid att göra affärer.