Varm apelsinsaft på älgjakten

Det är många som ser fram mot älgjakten. Semesterdagar tas ut. Folk som flyttat till städer reser tillbaka för att vara med om jakten. Den är en viktig del av hösten i Sverige. Suzette Johansson som nu jagar med Skirö jaktlag i Småland har varit med i skogen sedan hon var liten.

När var du första gången med på en jakt?

– När jag var 7–8 år började jag vara med just under styckningen av älgarna. Man behövde inte vara så lugn och tyst där så det var bra introduktion. När jag var 11–12 började jag vara med i skogen. Då hade jag ansvar för jaktradion och meddelade pappa vad gubbarna på radion sa.

Vad brukade ni ha för matsäck med er ut?

– Skogaholmsmackor med stekta ägg och varm apelsinsaft! Vid återsamlingen grillas det korv, kyckling eller kall Joffe (Kebabpizza)! Detta är helt klart mitt favoritmoment under hela jakten. Man samlas kring öppen eld för att utvärdera förmiddagens jakt och lägga upp nästa pass- och drevplanering och gubbarna berättar gamla jakthistorier så skratten bubblar genom skäggen på dom.

Är det inte svårt att vara tyst så länge på passet?

– Man behöver inte vara tyst, man kan viska! Det är en av mina favoritdelar av jakten, att sitta på pass med pappa och viska i flera timmar, bara han och jag, om stort och smått.

Är det hemskt att se älgen dö?

– Får jägaren en bra träff så är den död på några sekunder, de tar oftast några steg och lägger sig sedan ner och ser mest ut att somna. Man ser inget blod och de faller ofta lugnt.

Älgjakten börjar i september i norra Sverige och i oktober i södra.


Det här är oktober månads berättelse ur Mångkulturella almanackan 2018. Bilder av Malin Skinnar. Beställ väggalmanackan här!

Hur ser en romsk påsk ut?

Vi talade med Domino Kai, en mångsysslare som arbetat med romska rättighetsfrågor sedan 1991 samt med frågor som rör övriga av Sveriges nationella minoriteter.
Domino är född i Finland men flyttade till Sverige redan som ettåring med sin familj. Sedan 2008 har han varit inblandad i dialoggrupper, arbetat som mediepedagog, fungerat som sakkunnig, deltagit i projektarbeten som rör romska frågor på UR. Han hörs som berättarröst i ett flertal barnprogram, både på finska och på romani. Han har dessutom hunnit med att skriva två böcker, Romska röster (2015) och Miritza och Sebastian(2010). Dessutom bidrog han med ett kapitel i antologin Finnjävlar (2016) där han bland annat beskriver hur det är att vara både sverigefinsk, svensk och rom.

IMG_0003.jpg

Foto: Mirelle Gyllenbäck

Vad gör du just nu?
-Just nu konsultar jag för Europaparlamentet, och då för gruppledaren Bodil Valero och svenska Miljöpartiet. Det är sådant som rör minoritetsfrågor, rasism och diskriminering kopplat till mänskliga rättigheter.

Sedan augusti/september 2017 är Domino dessutom enhetschef på Göteborgs stad där han arbetar med att bygga upp ett romskt center, Romano Center i Väst.

Vad innebär ett romskt center?
-Romano Center i Väst har ett tudelat uppdrag. Det ena är att hjälpa, råda samt tipsa den romska målgruppen inom rätten till sina mänskliga rättigheter på olika sätt. Det andra är att belysa och vara rådgivande gentemot tjänstepersoner och kommunala myndigheter om vad som gäller enligt nationella minoritetspolitiken genom utbildningspaket som anpassas efter verksamheter samt en del önskemål inom området. -Det är en väldigt stor utmaning och samtidigt en fantastisk möjlighet att komma bort från projekttänket som ju tyvärr ofta är det som varit det rådande när det gäller romska frågor, och istället få möjligheten till att planera mer långsiktigt. Det är A och O om vi ska skjuta fram positionerna när det gäller romers livsförbättringar på sikt i Göteborg och Västra Götalands län.

Nu är det påsk! På vilket sätt firar romer påsk?
-Om vi tar finska romer så firar man nog på många sätt ganska likt finnar. Att ha befunnit sig inom breddgrader i Finland sedan regenten innan Gustav Vasa började tvinga romer från denna sida av dåvarande riket till den östra sedan början av 1500-talet, det är klart att landets utveckling och val inom religionen även influerat romer och andra minoriteter som befunnit sig där i århundraden. Det är mycket kring det religiösa och med historien kring Jesus under påsken. Romer samlas gärna kring Jesus. Man har varit mycket mer djupare religiös i Finland än i Sverige, många måsten enligt gamla testamentet, tänker jag. Jag själv är uppvuxen i nära relation till Pingstkyrkan, och i Finland finns det ju laestadianer och många andra religiösa grupper. I den finska kulturen har denna religiositet gett avtryck även bland de som inte är med i dessa grupper. Så det finns en stor respekt inför påsken, man dricker inte alkohol, man festar inte, och så är det även om du inte är troende, påsken är ju en av de största kristna helgerna. Många finska romer är frikyrkliga. Man har nog passat in bättre i frikyrkorna tror jag. Man har inte behövt kunna latin eller rutiner som en del läror har sedan tidigare, man har bara prisat Gud, och det har man fått göra på sitt egna sätt. Sen måste vi komma ihåg att det var väldigt sent ända in på 1900-talet innan romer fick tillgång till att komma in i kyrkorna överhuvudtaget. Men det är klart att det skett en förändring även här bland yngre generationer, jag ser inte utveckling som något fel utan tvärtom om bara respekten för individers val finns med i bilden.

Äter man någon speciell mat under påsk?
-De finska romernas påskmat är nog väldigt likt det finska påskbordet, men man kan nog nämna lax och köttgrytor och olika rätter baserade på rotfrukter, en del släkter har även olika soppor som start på påskmaten, samt fantastiska memma med vispgrädde och strösocker. Sen finns de karelska pirogerna alltid med året runt med äggsmör på, de är helt makalöst goda. Det är typisk mat som vi äter under påsken.

Hur ser det ut bland andra romska grupper?
-Om vi tar utomnordiska romska grupper till exempel, som kommer från länder där katolska kyrkan har stor påverkan, då är det den typen av påsk, oftast vit fisk och grönsaker under påskafton eller påskdagen. Hur romer firar påsk beror ofta på vilken grupp man tillhör och varifrån man kommer.

Baxt, zor ta sastibe! – Lycka, kraft och hälsa! Latšo Patradi! – Glad Påsk

Semlans förvandling

Varje år på fettisdagen köar människor runtom i hela landet utanför bagerierna. Semlan – en vetebulle med vispgrädde och mandelmassa – blev vanlig under 1900-talets början. Nuförtiden säljs semlorna från och med annandag jul och fram till påsk (det finns till och med Sommarsemlor på sina ställen), men så har det inte alltid sett ut.

Eva som är i 65-årsåldern och uppväxt i Stockholm berättar:

– Det var ju nästan en skam att gå och köpa semlor om det inte var just semmeldagen, vilket gjorde det hela mer intressant. När jag var liten var semlan en efterrätt. En gång om året fick vi hetvägg efter middagen, men mer spännande än så var det inte. Idag förknippar jag semlan mer med fika och kaffe.

Idag äter vi svenskar runt fem miljoner semlor på semmeldagen. Semlan är ett av Sveriges populäraste bakverk. Det har nästan blivit en tävling mellan olika bagerier att skapa den mest unika semlan. Det är vanligt att man säljer flera olika sorters semlor, vissa är fyllda med chokladkräm eller vaniljkräm istället för mandelmassa. När Tössebageriet i Stockholm år 2015 lanserade semmelwrapen blev den så populär att kön till bageriet sträckte sig långt ut på gatan.

Fakta om fastan

Fettisdagen är sista dagen innan fastan. Askonsdagen inleder påskfastan, årets största fasta i kristendomen. Den avslutas på påskafton. På söndagarna bryts fastan. Det är fortfarande fastetid men söndagarna får innehålla det man väljer bort under övriga fastan. Fastan handlar om att få tid för eftertanke och bön, och tid för att komma närmare Gud.


Det här är mars månads berättelse ur Mångkulturella almanackan 2018. Bilder av Malin Skinnar.

Texten är skriven av Tove Lindgren som en del av studier i etnologi på Södertörns högskola. Mångkulturella almanackan samarbetar med etnologikursen. (Texten är redigerad av Mångkulturella almanackan för att passa på hemsidan).

Assyriskt nyår firas stort i Södertälje

I assyrisk tideräkning går vi nu in i år 6767. Enligt denna tideräkning börjar det nya året den första dagen i den första vårmånaden, vilket motsvarar 1 april. Nu firas nyåret Akitu.

Det är dock först den 2 april som Assyriska riksförbundet bjuder in till sitt årliga firande i Södertälje, man förlägger firandet på en söndag för att så många som möjligt ska kunna delta. Dagen är fullspäckad med barnaktiviteter, uppträdanden, dans, musik och tal. Jenny Orahim, som är vice ordförande i Assyriska riksförbundet, berättar:

Jenny Orahim

– Firandet av det assyriska nyåret är en tradition som är mycket viktig att upprätthålla bland oss assyrier. Att det är så viktigt beror dels på att det bidrar till att banden och gemenskapen inom den assyriska folkgruppen stärks, men det bevarar också folkgruppens kulturella och historiska arv.

Och i samtalet med Jenny blir det uppenbart att mycket kretsar kring glädjen och att vilja fira tillsammans med familj, släkt och vänner i hemmet, i de lokala föreningarna och på Assyriska riksförbundets tillställning.

– I det offentliga rummet har det assyriska nyåret synts mer på senare år då svenska riksdagspolitiker uppmärksammat firandet, säger Jenny.

Stefan Löfven höll tal under Akitu år 2014

Jenny berättar vidare att firandet i Södertälje brukar dra till sig många gäster från Sveriges alla hörn. På frågan om hur firandet förändrats över tid, svarar hon:

– Nyåret tar avstamp i mesopotamisk mytologi, kärlekssagan mellan gudinnan Ishtar och guden Tammuz. I Mesopotamien firades Akitu med storslagna fester ute i vårnaturen, där festligheterna varade i flera dagar. I Sverige har nyåret firats både i hemmen och genom att flera lokalföreningar runt om i landet anordnat fester med mat, traditionell dans och folkmusik. De senaste tre åren har nyåret centraliserats på riksförbundsnivå av Assyriska riksförbundet i Sverige, dit alla assyrier och medlemsföreningar runt om i Sverige är välkomna att fira tillsammans.

Populär mat som brukar serveras i samband med nyåret är vitkålsdolmar, vinbladsdolmar, biryani, olika mezerätter som är typiska i Mellanösterns kulturer. Bakverk som  klecha och kade är också vanligt förekommande. Kade visar sig vara en form av bröd med fyllning av smör och ett slags mjölmassa. Jenny är inte särskilt insatt i dessa bakverk och berättar att hon tyvärr inte kan baka dem själv. Den biten står hennes familj och släktingar för. Klecha har hon däremot mer koll på.

– Klecha kan göras med olika fyllningar och i olika former. De vanligaste fyllningarna är hackade valnötter och mosade dadlar med socker och kardemumma. Man kan också göra klecha helt utan fyllning, som då blir som ett sött bröd.

För den som blir sugen på att göra egna klecha följer nedan ett recept.

Av: Lisa Lundberg
Människa, kultur och religionsprogrammet – Högskolan Gävle
Praktikant på Mångkulturellt centrum vårterminen 2017

Recept till ca 50 stycken Klecha

Detta behövs till degen:

1 msk torrjäst

4 msk strösocker

4 dl varmt vatten

11–14 dl vetemjöl

½ tsk salt

1 tsk kardemumma

½ tsk kanel

1,5 dl raps- eller majsolja

Gör så här:

  1. Lös upp jästen i varmt vatten och låt stå i 5 minuter.
  2. Blanda torra ingredienser i en skål. Tillsätt olja och blanda.
  3. Blanda i jästmixen. Knåda i cirka 5 minuter tills degen blivit smidig.
  4. Låt jäsa på en varm plats under 45 minuter. Förbered under tiden önskad fyllning.

Valnötsfyllning:

3 dl hackade valnötter

1,5 dl socker

1 tsk kardemumma

2–3 tsk rosenvatten

Dadelfyllning:

500 g dadlar

0,75 dl vatten

½ tsk kanel

½ tsk kardemumma

Gör så här:

Ta bort kärnorna ur dadlarna, dela dom eventuellt lite mer. Blanda med övriga ingredienser i en kastrull på medelvärme.

Utbakning och gräddning:

Valnötsfylld klecha formas traditionellt som halvmånar medan dadelfyllda klecha formas som snurror. Pensla de färdiga kakorna med uppvispat ägg. Grädda kakorna i ca 8 minuter i 225 grader.

 

 

 

 

 

 

Finsk jul i Botkyrka

– Jul är den enda helg som jag uppfattar att vi firar finskt.

Så säger Helena Ruschmeyer, sverigefinne från Norsborg. Under alla år här i Sverige har det varit svårt att få till en riktig finsk jul med finsk julskinka till exempel. Men nu har det äntligen löst sig.

– Nuförtiden har jag julskinka levererad från Finland. Den ska vara gråsaltad med benet kvar. Och bakas i ugn. Det smakar annorlunda. Ett par som bor här i norra Botkyrka åker till Finland med bil och köper skinka åt många här.

Vinterbild från norra Botkyrka (Alby)
Vinterbild från norra Botkyrka (Alby)

Lanttulaatikko (Kålrotslåda) hör också till finsk jul. Den gör Helena själv, på köpt kålrot. Hennes barn gillar den inte, men dotterns kompisar tycker om den.

– Och julstjärnorna. Med en plommongrej i. De där som kan se ut som svastikor, men det ska man väl inte tro.

De finns att köpa på Hötorgshallen, men det går att hitta många recept på internet för den som vill baka själv. (Vi lånade bilden från niicki.blogg.se).

julstjarnor

Men vad passar för övrigt på ett julbord? I Sverige?

– Sen har vi prinskorv, köttbullar och sådant som svenskt julbord, säger Helena. Det tog mig flera år att fatta att man inte hade speciell mat till högtiderna i Sverige. Jag höll på att skratta ihjäl mig när jag blev bjuden på jul och de sa att det skulle finnas köttbullar och prinskorv! Det är ju vanlig mat.

Lite mer om sverigefinska jultraditioner (Sex steg till en deppigare december) kan vi läsa här på Sveriges radios Sisuradio.

Chiles en nogada på 15 september

Just nu ställer Gabriela Villagrán Backman ut fotografier från Fittja på Mångkulturellt centrum. Efter tjugo år i norra Botkyrka känner hon sin hembygd. Samtidigt är hon också hemma i sin pappas födelseland, Mexiko, där hon själv växte upp. För alla som tycker att mat är ett bra sätt att vidga sina vyer har Gabriella gjort en kokbok med mexikanska recept anpassade för de råvaror som finns i Sverige.

När man ska laga helgmat på mexikanskt sätt så finns det inga måsten, säger Gabriela, det är verkligen fritt. Inte alls som svensk påsk eller jul, när man vet att det är sill som gäller, eller köttbullar.

Men den 15 september, på självständighetsdagen, Mexikos nationaldag, så finns det en speciell rätt som är populär eftersom den fångar upp färgerna i flaggan. Grönt som chili, rött som granatäpple och vitt i form av en valnötssås. Den heter ”chiles en nogada”.

bok

Hälsosamma frön för en hållbar framtid. FN:s år för baljväxter

FN:s generalförsamling har deklarerat 2016 som det internationella året för baljväxter.

logotype FN:s år för baljväxter

Under året vill FN rikta världens uppmärksamhet mot den roll baljväxter spelar som en del av en hållbar livsmedelsproduktion och höja allmänhetens medvetande om de näringsmässiga fördelarna med baljväxter.

Baljväxter är en bra källa till protein. Och en miljövänlig sådan, eftersom de inte orsakar utsläpp av växthusgaser och dessutom själva tillför jorden kväve. De innehåller också mycket fibrer liksom vitaminer och mineraler.

FAO står för Food and Agriculture Organization of the United Nations och är alltså FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation. Deras särskilda hemsida om baljväxter finns på sex språk (arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska). På sidan kan alla lämna och hämta recept på rätter som innehåller baljväxter. Just nu kan du hitta recept från bland annat Ghana, Kenya, Tanzania, Costa Rica, Peru, USA, Indien, Nederländerna och Algeriet.

Baljväxtakademin är en svensk ideell organisation som arbetar för att stärka baljväxternas roll i jordbruket, livsmedelsindustrin och våra matvanor. På deras hemsida finns information om baljväxters historia, tillagning, odling, betydelse för hälsan och mycket mer. Det går också att följa dem på Facebook och Twitter.

Alla kan odla baljväxter till husbehov. Här i Sverige är det lättast att börja med bondbönor. De tål lite kyla. Och fröna är stora och lätta att hantera. De kan sås tidigt. Den som snabbt vill få goda tips om att odla baljväxter kan till exempel titta hos Skillnadens trädgård.böngrodd

Eritreansk juldag i Nacka

Det är morgon den sjunde januari 2016 på ett ungdomsboende för ensamkommande ungdomar i Nacka.  Tre femliters hinkar med färdighackad lök står i köket. Hela kvällen i går har matlagning pågått. Nu står Senait vid spisen och steker injera. Andra pyntar. Det luktar lök, berbere och nybakt bröd.

– Julen är för oss främst en religiös högtid och julklappsutdelning är ingen stor del av firandet, berättar Senait. Däremot brukar man få eller köpa nya kläder (helst vita) dagen till ära och ha på sig i kyrkan.  På juldagsmorgonen går alla i mässan och tänder ett ljus när man kommer in i kyrkan. Av tradition är många klädda i vitt under mässan som kan pågå i tre timmar. Sedan stannar många kvar. Jag har varit i kyrkan i Kista hela natten! När vi har ätit ska vi dansa och sjunga hela dagen!

eritransk jul dekorera

Ungdomarna har varit inne på kontoret och lånat tejp och samlat ihop tyger och annat pynt som finns i huset och försöker återskapa något som liknar pyntningen som gjordes i hemlandet.

Julmåltiden består av injera, en slags pannkaka gjord på surdeg, och huvudrätten doro wat, en kryddig kycklinggryta. Någon särskild julmat finns inte i Eritrea, snarare festmat. Precis som vi i Sverige som äter i princip samma saker till alla högtider. Ungdomarna har nu fastat i en månad, det vill säga ätit vegansk kost och i dag bryts fastan och Jesu födelse firas.

– I dag är det helt enkelt jul! Våran kalender stämmer inte överens med eran, utan består av 13 månader. 12 består av 30 dagar och en har 5 dagar. Julen, Ganna, firas enligt den kalendern den 7 januari.

Chiles nationaldag – ingen vanlig dag

Idag är det Chiles nationaldag. Men landet vaknar upp till följderna av en kraftig jordbävning. En miljon människor har evakuerats. Flera har omkommit.

Mångkulturella almanackan planerade sedan tidigare ett inlägg om nationaldagen och hade redan pratat med Botkyrkabon Dani Ruz, 26 år. Då berättade hon:

– Nationaldagen har alltid varit en stor happening för alla chilenare. Maten är viktigast: empanadas och majspaj (pastel de choclo). Och så dricker vi chicha, ett majsbrännvin, och rödvin. I Sverige firar man hemma hos nån eftersom det är för kallt att vara utomhus. Utom förstås när vi flyger drake, för det hör också till. Sen spelar man chilensk folkmusik och dansar cueca. Det är uppvisningsdans, den dansar bara de som verkligen kan, åtminstone i min familj. Vi andra klappar takten.

Men dagen idag är inte en vanlig dag. Media rapporterar att jordbävningen utanför Santiagos kust mätte 8,3 på Richterskalan. Massor av människor har fått sina liv sönderslagna, även om de själva överlevt. Genom Facebook har anhöriga i Sverige kunnat se ”vänner som markerats som i säkerhet”. Såklart viktigt för alla som utöver den allmänna medkänslan också har närstående som de oroar sig för. I Chile är det knappast läge för att göra som många brukar – åka till havet för att tillbringa helgen där. För i samband med nationaldagen är folk lediga fyra dagar, 17-20 september.

– Vi kommer absolut att ses ikväll, men det blir en annan stämning, säger Dani Ruz när Mångkulturella almanackan pratar med henne igen fredag förmiddag. Säkert kommer många att mobilisera för att hjälpa dem som drabbats, det har hänt oss chilenare så många gånger.

Hur var det under diktaturen, hade Almanackan också undrat, efter militärkuppen 1973? Dani som är född i Sverige har aldrig hört om något officiellt firande. För henne är nationaldagen en folkfest.

– Men när jag kollade med äldre släktingar så berättade de att nationalsången fick en extra strof om ”de tappra soldaterna”. Det är svårt att förstå hur det var i Chile då, för oss som inte upplevt det.

Luis Salas, Vårby gård, minns både militärkuppen och tiden därefter. Han firar inte dagen idag och har aldrig gjort det. Både firandet och till och med datumet är fel, menar Luis.

– För mig är det vidskeplighet att prata om nationens hjältar. Visserligen togs nationalsångens ord om tappra soldater bort efter diktaturens fall. Men militärparaden den 19 september firas fortfarande. För mig är det obegripligt. Det enda krig som militären fört är det mot folket. Vi måste lära oss vår egen historia. Inte ens datumet är rätt, om man ska tala om Chiles självständighet. År 1810 handlade det bara om att stödja kungen och inte Napoleon, som just då hade fängslat kungen. Den verkliga självständighetsdagen infaller 12 februari 1818. Det var då Chile blev fritt från Spanien.

Harira för att bryta fastan

Fastemånaden ramadan har inletts. När fastan brutits på kvällen, med några dadlar, så kan man inleda måltiden med en soppa. Den som inte fastar själv gör också en god gärning, enligt islam, genom att hjälpa dem som fastat att bryta fastan. Till exempel genom att bjuda på harira som är en marockansk soppa. Det finns många recept som går att hitta på internet, här kommer ett recept på vegetarisk harira.

 

Du behöver
2 gula lökar
4 vitlöksklyftor
2 msk olivolja
1 tsk koriander
1 tsk spiskummin
1 tsk paprikapulver
1 tsk gurkmeja
3 dl röda linser
500 g krossade tomater
5 dl grönsaksbuljong
1 tsk kanel
5 dl kokta kikärtor eller färdigkokta från paket
1 tsk harissa (kan ersättas med sambal oelek)
2 msk citronsaft
salt

Gör så här:
Skala och finhacka lök och vitlök. Fräs i oljan i en gryta tillsammans med koriander, spiskummin, paprikapulver och gurkmeja. Skölj linserna och rör ner dem efter fem minuter. Tillsätt tomater, grönsaksbuljong, kanel, kikärtor och harissa. Låt koka i 45 minuter. Späd soppan med mer buljong om det behövs, den ska vara ganska tjock i konsistensen. Smaka av med citronsaft och salt. Ät gärna med ett gott bröd till.

harira