Assyriskt nyår firas stort i Södertälje

I assyrisk tideräkning går vi nu in i år 6767. Enligt denna tideräkning börjar det nya året den första dagen i den första vårmånaden, vilket motsvarar 1 april. Nu firas nyåret Akitu.

Det är dock först den 2 april som Assyriska riksförbundet bjuder in till sitt årliga firande i Södertälje, man förlägger firandet på en söndag för att så många som möjligt ska kunna delta. Dagen är fullspäckad med barnaktiviteter, uppträdanden, dans, musik och tal. Jenny Orahim, som är vice ordförande i Assyriska riksförbundet, berättar:

Jenny Orahim

– Firandet av det assyriska nyåret är en tradition som är mycket viktig att upprätthålla bland oss assyrier. Att det är så viktigt beror dels på att det bidrar till att banden och gemenskapen inom den assyriska folkgruppen stärks, men det bevarar också folkgruppens kulturella och historiska arv.

Och i samtalet med Jenny blir det uppenbart att mycket kretsar kring glädjen och att vilja fira tillsammans med familj, släkt och vänner i hemmet, i de lokala föreningarna och på Assyriska riksförbundets tillställning.

– I det offentliga rummet har det assyriska nyåret synts mer på senare år då svenska riksdagspolitiker uppmärksammat firandet, säger Jenny.

Stefan Löfven höll tal under Akitu år 2014

Jenny berättar vidare att firandet i Södertälje brukar dra till sig många gäster från Sveriges alla hörn. På frågan om hur firandet förändrats över tid, svarar hon:

– Nyåret tar avstamp i mesopotamisk mytologi, kärlekssagan mellan gudinnan Ishtar och guden Tammuz. I Mesopotamien firades Akitu med storslagna fester ute i vårnaturen, där festligheterna varade i flera dagar. I Sverige har nyåret firats både i hemmen och genom att flera lokalföreningar runt om i landet anordnat fester med mat, traditionell dans och folkmusik. De senaste tre åren har nyåret centraliserats på riksförbundsnivå av Assyriska riksförbundet i Sverige, dit alla assyrier och medlemsföreningar runt om i Sverige är välkomna att fira tillsammans.

Populär mat som brukar serveras i samband med nyåret är vitkålsdolmar, vinbladsdolmar, biryani, olika mezerätter som är typiska i Mellanösterns kulturer. Bakverk som  klecha och kade är också vanligt förekommande. Kade visar sig vara en form av bröd med fyllning av smör och ett slags mjölmassa. Jenny är inte särskilt insatt i dessa bakverk och berättar att hon tyvärr inte kan baka dem själv. Den biten står hennes familj och släktingar för. Klecha har hon däremot mer koll på.

– Klecha kan göras med olika fyllningar och i olika former. De vanligaste fyllningarna är hackade valnötter och mosade dadlar med socker och kardemumma. Man kan också göra klecha helt utan fyllning, som då blir som ett sött bröd.

För den som blir sugen på att göra egna klecha följer nedan ett recept.

Av: Lisa Lundberg
Människa, kultur och religionsprogrammet – Högskolan Gävle
Praktikant på Mångkulturellt centrum vårterminen 2017

Recept till ca 50 stycken Klecha

Detta behövs till degen:

1 msk torrjäst

4 msk strösocker

4 dl varmt vatten

11–14 dl vetemjöl

½ tsk salt

1 tsk kardemumma

½ tsk kanel

1,5 dl raps- eller majsolja

Gör så här:

  1. Lös upp jästen i varmt vatten och låt stå i 5 minuter.
  2. Blanda torra ingredienser i en skål. Tillsätt olja och blanda.
  3. Blanda i jästmixen. Knåda i cirka 5 minuter tills degen blivit smidig.
  4. Låt jäsa på en varm plats under 45 minuter. Förbered under tiden önskad fyllning.

Valnötsfyllning:

3 dl hackade valnötter

1,5 dl socker

1 tsk kardemumma

2–3 tsk rosenvatten

Dadelfyllning:

500 g dadlar

0,75 dl vatten

½ tsk kanel

½ tsk kardemumma

Gör så här:

Ta bort kärnorna ur dadlarna, dela dom eventuellt lite mer. Blanda med övriga ingredienser i en kastrull på medelvärme.

Utbakning och gräddning:

Valnötsfylld klecha formas traditionellt som halvmånar medan dadelfyllda klecha formas som snurror. Pensla de färdiga kakorna med uppvispat ägg. Grädda kakorna i ca 8 minuter i 225 grader.

 

 

 

 

 

 

Finsk jul i Botkyrka

– Jul är den enda helg som jag uppfattar att vi firar finskt.

Så säger Helena Ruschmeyer, sverigefinne från Norsborg. Under alla år här i Sverige har det varit svårt att få till en riktig finsk jul med finsk julskinka till exempel. Men nu har det äntligen löst sig.

– Nuförtiden har jag julskinka levererad från Finland. Den ska vara gråsaltad med benet kvar. Och bakas i ugn. Det smakar annorlunda. Ett par som bor här i norra Botkyrka åker till Finland med bil och köper skinka åt många här.

Vinterbild från norra Botkyrka (Alby)
Vinterbild från norra Botkyrka (Alby)

Lanttulaatikko (Kålrotslåda) hör också till finsk jul. Den gör Helena själv, på köpt kålrot. Hennes barn gillar den inte, men dotterns kompisar tycker om den.

– Och julstjärnorna. Med en plommongrej i. De där som kan se ut som svastikor, men det ska man väl inte tro.

De finns att köpa på Hötorgshallen, men det går att hitta många recept på internet för den som vill baka själv. (Vi lånade bilden från niicki.blogg.se).

julstjarnor

Men vad passar för övrigt på ett julbord? I Sverige?

– Sen har vi prinskorv, köttbullar och sådant som svenskt julbord, säger Helena. Det tog mig flera år att fatta att man inte hade speciell mat till högtiderna i Sverige. Jag höll på att skratta ihjäl mig när jag blev bjuden på jul och de sa att det skulle finnas köttbullar och prinskorv! Det är ju vanlig mat.

Lite mer om sverigefinska jultraditioner (Sex steg till en deppigare december) kan vi läsa här på Sveriges radios Sisuradio.

Chiles en nogada på 15 september

Just nu ställer Gabriela Villagrán Backman ut fotografier från Fittja på Mångkulturellt centrum. Efter tjugo år i norra Botkyrka känner hon sin hembygd. Samtidigt är hon också hemma i sin pappas födelseland, Mexiko, där hon själv växte upp. För alla som tycker att mat är ett bra sätt att vidga sina vyer har Gabriella gjort en kokbok med mexikanska recept anpassade för de råvaror som finns i Sverige.

När man ska laga helgmat på mexikanskt sätt så finns det inga måsten, säger Gabriela, det är verkligen fritt. Inte alls som svensk påsk eller jul, när man vet att det är sill som gäller, eller köttbullar.

Men den 15 september, på självständighetsdagen, Mexikos nationaldag, så finns det en speciell rätt som är populär eftersom den fångar upp färgerna i flaggan. Grönt som chili, rött som granatäpple och vitt i form av en valnötssås. Den heter ”chiles en nogada”.

bok

Hälsosamma frön för en hållbar framtid. FN:s år för baljväxter

FN:s generalförsamling har deklarerat 2016 som det internationella året för baljväxter.

logotype FN:s år för baljväxter

Under året vill FN rikta världens uppmärksamhet mot den roll baljväxter spelar som en del av en hållbar livsmedelsproduktion och höja allmänhetens medvetande om de näringsmässiga fördelarna med baljväxter.

Baljväxter är en bra källa till protein. Och en miljövänlig sådan, eftersom de inte orsakar utsläpp av växthusgaser och dessutom själva tillför jorden kväve. De innehåller också mycket fibrer liksom vitaminer och mineraler.

FAO står för Food and Agriculture Organization of the United Nations och är alltså FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation. Deras särskilda hemsida om baljväxter finns på sex språk (arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska). På sidan kan alla lämna och hämta recept på rätter som innehåller baljväxter. Just nu kan du hitta recept från bland annat Ghana, Kenya, Tanzania, Costa Rica, Peru, USA, Indien, Nederländerna och Algeriet.

Baljväxtakademin är en svensk ideell organisation som arbetar för att stärka baljväxternas roll i jordbruket, livsmedelsindustrin och våra matvanor. På deras hemsida finns information om baljväxters historia, tillagning, odling, betydelse för hälsan och mycket mer. Det går också att följa dem på Facebook och Twitter.

Alla kan odla baljväxter till husbehov. Här i Sverige är det lättast att börja med bondbönor. De tål lite kyla. Och fröna är stora och lätta att hantera. De kan sås tidigt. Den som snabbt vill få goda tips om att odla baljväxter kan till exempel titta hos Skillnadens trädgård.böngrodd

Eritreansk juldag i Nacka

Det är morgon den sjunde januari 2016 på ett ungdomsboende för ensamkommande ungdomar i Nacka.  Tre femliters hinkar med färdighackad lök står i köket. Hela kvällen i går har matlagning pågått. Nu står Senait vid spisen och steker injera. Andra pyntar. Det luktar lök, berbere och nybakt bröd.

– Julen är för oss främst en religiös högtid och julklappsutdelning är ingen stor del av firandet, berättar Senait. Däremot brukar man få eller köpa nya kläder (helst vita) dagen till ära och ha på sig i kyrkan.  På juldagsmorgonen går alla i mässan och tänder ett ljus när man kommer in i kyrkan. Av tradition är många klädda i vitt under mässan som kan pågå i tre timmar. Sedan stannar många kvar. Jag har varit i kyrkan i Kista hela natten! När vi har ätit ska vi dansa och sjunga hela dagen!

eritransk jul dekorera

Ungdomarna har varit inne på kontoret och lånat tejp och samlat ihop tyger och annat pynt som finns i huset och försöker återskapa något som liknar pyntningen som gjordes i hemlandet.

Julmåltiden består av injera, en slags pannkaka gjord på surdeg, och huvudrätten doro wat, en kryddig kycklinggryta. Någon särskild julmat finns inte i Eritrea, snarare festmat. Precis som vi i Sverige som äter i princip samma saker till alla högtider. Ungdomarna har nu fastat i en månad, det vill säga ätit vegansk kost och i dag bryts fastan och Jesu födelse firas.

– I dag är det helt enkelt jul! Våran kalender stämmer inte överens med eran, utan består av 13 månader. 12 består av 30 dagar och en har 5 dagar. Julen, Ganna, firas enligt den kalendern den 7 januari.

Chiles nationaldag – ingen vanlig dag

Idag är det Chiles nationaldag. Men landet vaknar upp till följderna av en kraftig jordbävning. En miljon människor har evakuerats. Flera har omkommit.

Mångkulturella almanackan planerade sedan tidigare ett inlägg om nationaldagen och hade redan pratat med Botkyrkabon Dani Ruz, 26 år. Då berättade hon:

– Nationaldagen har alltid varit en stor happening för alla chilenare. Maten är viktigast: empanadas och majspaj (pastel de choclo). Och så dricker vi chicha, ett majsbrännvin, och rödvin. I Sverige firar man hemma hos nån eftersom det är för kallt att vara utomhus. Utom förstås när vi flyger drake, för det hör också till. Sen spelar man chilensk folkmusik och dansar cueca. Det är uppvisningsdans, den dansar bara de som verkligen kan, åtminstone i min familj. Vi andra klappar takten.

Men dagen idag är inte en vanlig dag. Media rapporterar att jordbävningen utanför Santiagos kust mätte 8,3 på Richterskalan. Massor av människor har fått sina liv sönderslagna, även om de själva överlevt. Genom Facebook har anhöriga i Sverige kunnat se ”vänner som markerats som i säkerhet”. Såklart viktigt för alla som utöver den allmänna medkänslan också har närstående som de oroar sig för. I Chile är det knappast läge för att göra som många brukar – åka till havet för att tillbringa helgen där. För i samband med nationaldagen är folk lediga fyra dagar, 17-20 september.

– Vi kommer absolut att ses ikväll, men det blir en annan stämning, säger Dani Ruz när Mångkulturella almanackan pratar med henne igen fredag förmiddag. Säkert kommer många att mobilisera för att hjälpa dem som drabbats, det har hänt oss chilenare så många gånger.

Hur var det under diktaturen, hade Almanackan också undrat, efter militärkuppen 1973? Dani som är född i Sverige har aldrig hört om något officiellt firande. För henne är nationaldagen en folkfest.

– Men när jag kollade med äldre släktingar så berättade de att nationalsången fick en extra strof om ”de tappra soldaterna”. Det är svårt att förstå hur det var i Chile då, för oss som inte upplevt det.

Luis Salas, Vårby gård, minns både militärkuppen och tiden därefter. Han firar inte dagen idag och har aldrig gjort det. Både firandet och till och med datumet är fel, menar Luis.

– För mig är det vidskeplighet att prata om nationens hjältar. Visserligen togs nationalsångens ord om tappra soldater bort efter diktaturens fall. Men militärparaden den 19 september firas fortfarande. För mig är det obegripligt. Det enda krig som militären fört är det mot folket. Vi måste lära oss vår egen historia. Inte ens datumet är rätt, om man ska tala om Chiles självständighet. År 1810 handlade det bara om att stödja kungen och inte Napoleon, som just då hade fängslat kungen. Den verkliga självständighetsdagen infaller 12 februari 1818. Det var då Chile blev fritt från Spanien.

Harira för att bryta fastan

Fastemånaden ramadan har inletts. När fastan brutits på kvällen, med några dadlar, så kan man inleda måltiden med en soppa. Den som inte fastar själv gör också en god gärning, enligt islam, genom att hjälpa dem som fastat att bryta fastan. Till exempel genom att bjuda på harira som är en marockansk soppa. Det finns många recept som går att hitta på internet, här kommer ett recept på vegetarisk harira.

 

Du behöver
2 gula lökar
4 vitlöksklyftor
2 msk olivolja
1 tsk koriander
1 tsk spiskummin
1 tsk paprikapulver
1 tsk gurkmeja
3 dl röda linser
500 g krossade tomater
5 dl grönsaksbuljong
1 tsk kanel
5 dl kokta kikärtor eller färdigkokta från paket
1 tsk harissa (kan ersättas med sambal oelek)
2 msk citronsaft
salt

Gör så här:
Skala och finhacka lök och vitlök. Fräs i oljan i en gryta tillsammans med koriander, spiskummin, paprikapulver och gurkmeja. Skölj linserna och rör ner dem efter fem minuter. Tillsätt tomater, grönsaksbuljong, kanel, kikärtor och harissa. Låt koka i 45 minuter. Späd soppan med mer buljong om det behövs, den ska vara ganska tjock i konsistensen. Smaka av med citronsaft och salt. Ät gärna med ett gott bröd till.

harira

 

 

Eritreansk shiro favorit under fastan

Påskfastan pågår just nu för alla kristna. Den gemensamma grundtanken är att under denna period reflektera över sitt liv och sträva efter att göra gott. Fastan innebär dock inte att man inte äter, utan att man äter annorlunda. Många, särskilt de ortodoxa, väljer att äta veganskt och avstår alltså från all mat som kommer från djurriket.

shiroEn favorit under fastan i Eritrea, såväl den kristna ortodoxa och som ramadan, är shiro. Den serveras med injera (en traditionell eritreansk surdegspannkaka).

På Vårljus boende för ensamkommande flyktingbarn i Skarpnäck har ungdomar från Eritrea lärt personalen att laga shiro. Så här går det till:

2 medelstora lökar
2 tomater,  finhackade
1,2 dl olja
1,2dl Shiropulver (torkat kikärtspurépulver)
3,5 dl–4,8 dl vatten
1 msk Berbere (eritreansk kryddblandning)

Börja med att hacka löken väldigt smått. Häll löken i en varm torr stekpanna. Rör ofta tills vattnet avdunstat och löken fått en ljusbrun färg. När löken börjar få lite färg, tillsätt 1,2 dl olja och berbere.

Låt lök, olja och berbere koka tillsammans i ett par minuter och tillsätt sedan tomatpurén. Innan du lägger till shiropulvret, se till att du har vatten i närheten. Lägg till ditt shiropulver gradvis, under rask omrörning. Det kommer att tjockna väldigt snabbt.

När shiro verkar ganska väl blandad med oljan tillsätter du 3,5–4,8 dl vatten.

Rör om väl. Låt sjuda tills shiroblandningen får önskad konsistens.

När maten är serverad på bordet säger man i Eritrea ”N’Kedem Belu” ungefär varsågod och ät.

Ingredienser samt surdegspannkakor hittar ni i välsorterade butiker och butiker med utländska delikatesser. Man brukar också få köpa ingredienser av eritreanska eller etiopiska restauranger.

Den ortodoxa fastan inleddes i år  i vecka 9 , och den för övriga kristna i vecka 8.

 

 

Chanuka och judisk mat på Judiska museet

På Judiska museet finns just nu (2013) en utställning om judisk mat, vilket passar väl till firandet av Chanuka I museet möter jag Yael Fried, informationsansvarig på  museet för att prata om chanuka.

Chanuka är en av de mer populära judiska traditionerna, även om den räknas som en mindre inom religionen. Den firas till minne av återtagandet av Jerusalems tempel från Seleukiderriket år 164 f. kr. Enligt legenden hade de då bara olja nog att hålla templets menora tända i en dag, men som genom ett mirakel så räckte oljan i hela åtta dagar.

Själva firandet sker under åtta dagar runt slutet av året. De exakta datumen är olika varje år. När jag frågar Yael om vad man brukar göra under chanuka säger hon:

Det finns ett religiöst påbud att tända ljus, och det gör man även om inte alla är religiösa. Och för att minnas det här med oljan som inte tog slut så äter man oljig mat, till exempel friterade munkar. Många brukar fira med familj och vänner, man kan ju fira varje dag i en hel vecka. Det finns till exempel ingen speciell gudstjänst så det är mycket i hemmet.

Foto av Avital Pinnick
Foto av Avital Pinnick

Chanuka är en viktig tradition för många judar, både sekulära och religiösa.

– Själva tanken med att man firar det är att man får leva ut sin egen kultur att man får vara sig själv. Det är en identitetsgrej. Vi har vår kultur och den är bra, säger Yael.

En sak som har bidragit till att chanuka har blivit så viktig bland både sekulära och religiösa judar är att det inte är en speciellt religiös högtid. Detta betyder att det inte finns speciella religiösa restriktioner på vad man får gör under högtiden. Under många högtider inom judendomen så är det påbud om att det ska vara en vilodag.

Man kan hitta Judiska Museet på

http://www.judiska-museet.se/