Ashura-procession i Stockholm

I lördags den 18 november gick ungefär tusen människor i sorgeprocession  Nybroplan till Sergelstorg. Majoriteten klädda i svart. Den som sörjdes var Imam Hussein, Profeten Muhammeds dotterson och en väldigt viktig person inom Shiamuslimsk tro.

I processionen mötte jag Mohammad Abdol-Rahman. Han berättade om hur Imam Husseins historia har lärt honom om hur man måste stå upp för maktlösa och det man tror på, även om det leder till att man riskerar att leva under förtryck.

-Tänk dig att du är i ett klassrum och läraren säger någonting som är fel, du kan säga emot då, även om det bara är du som vet att du har rätt. Även om man bara är få så kan man stå upp mot majoriteten och kämpa för vad som man vet är rätt.

IMG_20131116_134004

Runt processionen går folk med stora buketter röda rosor som de delar ut till förbipasserande. Med rosen kommer ett litet informationsblad och en inbjudan till att fråga dem om Imam Husseins martyrskap. Om man frågar dem om vad som hände så berättar de historien om en person som stod upp för de svagas rätt mot en diktatur, och blev utvisad och sedan mördad för sina handlingar.

IMG_20131116_140941

Även om det är en procession för att hedra Imam Hussein så märks det att det är ännu ett budskap som sänds ut. ”Inga slagord på Urdu, Arabiska eller Persiska” ropas uti megafon i början av marschen, och under stora delar av vägen så upprepas avståndstaganden från olika muslimska terroristgrupper. Och man förstår hur viktig den här dagen kan vara, en dag som handlar om att stå upp för vad man tror på oavsett motstånd och förtryck.

Sensommar betyder surströmming

När sensommarhimlen är klar och getingarna slöa hovrar över fallfrukt på trottoarerna finns det de som är glada. Nu är det nämligen surströmmingstid.

Ann Pettersson är uppvuxen i byn Avan utanför Luleå, men hon åt inte surströmming som barn, då tyckte hon det var äckligt. Första gången hon åt det var i tjugoårsåldern hemma hos sin mammas faster. Surströmmingspassionen har hon utvecklat under sina vuxna år i Stockholm.

– Nu tycker jag det är jättegott. Så här mot slutet av sommaren så vattnas det i munnen bara vid tanken av att det är surströmmingstid. Det ska vara färskpotatis, helst mandelpotatis, smör, hårt tunnbröd (det kan vara svårt att hitta det rätta hårda tunnbrödet här i Stockholm, Dahlbergs tunnbröd ska det vara, och det finns bara i vissa affärer). Och så ska man ha hackad rödlök och gärna lite öl.

En gång om året träffas ett antal personer som har det gemensamt att de gillar surströmming. Gemenskapen blir så speciell eftersom det med surströmming ju är så att antingen tycker man om det, mycket, eller så tycker man inte om det alls. Det kan hända att det är så att smaken, om den tilltalar, mer tilltalar vuxna. Ann säger att det inte är ovanligt att människor som aldrig har ätit surströmming förut tycker om det när de smakar, men att t.ex. hennes barn inte vill äta, och inte heller barnen till någon av de vänner hon brukar äta surströmming med.

En sak som gör sensommartraditionen lite speciell bland årets högtider är att den inte har något med familjen att göra. Surströmming äter man med vänner.

– Helst ska man vara hemma hos någon som bor i hus så att man kan vara utomhus, men jag har också ätit här på gården i Bagarmossen tillsammans med grannarna. De som inte tyckte om surströmming tog med sig kräftor. Det är också en bra sak att göra tillsammans på en arbetsplats, just för att det är så konstigt.

När Ann tillsammans med sina vänner ska äta surströmming är det knytkalas. Alla köper en burk surströmming med sig, så det blir av olika märken. För Ann är strömmingen från Kallax lite extra kul, inte för att den nödvändigtvis är godast, utan för att den kommer från Luleå. Annars tillverkas ofta surströmming på Höga Kusten.

kallax1

Att konservera fisk genom jäsning är en mycket gammal metod som varit, och är, vanlig i norra Europa och Asien. Strömmingen som ska bli surströmming fångas i april-maj på norrlandskusten, och får jäsa i saltlake i åtta till tio veckor innan de läggs på burk. Tredje torsdagen i augusti är det surströmmingspremiär.

Ramadan – att bli påmind om det man tar för givet

matta

Självinsikt och förhållningssätt, det är det viktigaste med ramadan, säger Saadia Hussain. Den muslimska fastemånaden ramadan har börjat nu. Det är en av årets största högtider för många svenskar, en av dem är Saadia Hussain, konstnär och konstpedagog baserad i Stockholm. Saadia har arbetat mycket med frågor om identitet: Är jag en äkta svensk? Är jag en äkta muslim? När hon var inbjuden att medverka i Svensk Hemslöjds jubileumsutställning på Liljevalchs förra året gjorde hon efter mycket funderande en svensk bönematta.

– Jag vill att mattmönstret ska förmedla ett möte mellan en bönematta, svensk natur och en yoga- eller spikmatta. Det är exempel på sådant som är heligt i Sverige idag, för olika människor. För mig handlar mönstret om att hitta hem. Jag vill göra ett nytt landskap, där jag är hemma.

Vad är viktigast med ramadan för dig?

– Det är ens niyat, alltså din avsikt, din självinsikt, ditt förhållningssätt och självdisciplin. Syftet är att bli medveten om hungern och mättnaden i sitt liv, bli påmind om det man tar för givet. Hur har jag det i relation till andra… Man tvingas till att jobba med sig själv! Syftet är inte att enbart avstå från mat och dryck, fastan är en reningsprocess för både kroppen och själen. Man får inte sukta efter mat, bli irriterad, ilsken, skada eller såra någon och det är den största utmaningen. Det är även viktigt för mig att mina två barn får se och förstå vad ramadan innebär. Att vi värderar det vi har och vår skyldighet att dela med oss.

Hur gör du nu när ramadan infaller mitt i sommaren och vi har så långa dagar här?

– För två år sedan blev jag inlagd för extremt låga blodvärden och sen dess har jag, av hälsoskäl, bara kunnat fasta några dagar under ramadan. Istället har jag ansträngt mig för att hjälpa andra med mat, kläder och pengar. Det viktigaste jag har fått lära mig är empatin och medvetenheten och den medmänskliga handlingen, inte bara under fastemånaden utan året runt. Min pappa som är 77 år nu har alltid fastat hela ramadan oavsett årstid.

Saadia Hussain
Saadia Hussain

Har du någon särskild mat som måste finnas med under ramadan?

– Man bryter alltid fastan med en dadel, det är väldigt viktigt för de flesta. I min familj så har vi även alltid haft fruktsallad och fritera pakoras och samosas med chai som förrätt. Sedan ber man sin bön och äter mat lite senare på kvällen. Den måltiden består alltid av flera rätter, mycket grytor med chapati (bröd) och pullao (ris). Jag är uppvuxen i en stor familj, vi var fem syskon, mamma, pappa och morfar som bodde med oss. Ramadan var verkligen en fest som jag minns, och jag kan sakna gemenskapen som var så självklar och naturlig. Nu måste man anstränga sig för att återskapa den gemenskapen och ramadanstämningen.

 Finns det någonting som du tycker är besvärligt med ramadanfirandet?

– Ibland har jag känt mig något utsatt när folk får reda på varför man inte fikar eller äter lunch som resulterat i att många tycker synd om en – ”oh, stackars dig, hur klarar du det” – vilket leder till att man hamnar i diskussioner och förklaringar man inte alltid orkar ta.

Midsommar Latino en av Stockholms sommarfestivaler

midsommar

Det började år 1991. Några latinamerikanska flyktingfamiljer kände sig väldigt ensamma i Stockholm på midsommarafton. Stan var som död. Alla människor var någon annanstans.

Familjerna ordnade en grillfest på Järvafältet och det blev början till vad som nu är ett begrepp i Stockholm – Midsommar Latino, en festival som har mellan 7000 och 10 000 besökare varje midsommar.

Wilson Duran har varit med i arbetet med festivalen sedan 1996. Under de åren har festivalen utvecklats och förändrats. Från början hade den en mycket latinamerikansk prägel, några år i början var solidaritet med Kubas folk huvudtemat. Men händelser i Sverige, som lasermannens härjningar, gryende rasism och det faktum att Sverige, och inte minst trakterna kring Järvafältet, är ett mångkulturellt samhälle förändrade inriktningen.

– Vi vill att det mångkulturella samhället ska speglas i både vilka artister som uppträder och i publiken, säger Wilson. Ibland har det hänt att latinamerikaner ifrågasatt hur festivalen förändrats, då säger jag till dem ”bevara latinamerikanska festivalen latinamerikansk” det resonemanget låter bekant. Nej framtiden är blandad – ingen kan stoppa det!

Numera är inte latinamerikanerna den största gruppen i publiken, inte om man lägger ihop alla de som inte är latinamerikaner: somalier, eritreaner, turkar, kurder, svenskar och andra.

– Vi vill också få bort Rinkebystämpeln, vi är helt enkelt en av Stockholms sommarfestivaler.

Sedan några år tillbaka samarbetar festivalarrangörerna med ungdomsnätverket Aqua Viva. De ordnar auditions med ungdomar på Stockholms fritidsgårdar och ungdomshus, de grupper som till slut väljs ut av en jury får uppträda på festivalen.  Och ungdomarna lär sig om demokrati, om att arbeta i projekt, de får självförtroende.

– Jag jobbar inte med festivalen för att ordna underhållning för vuxna, säger Wilson som just tagit ut två veckors semester för att arbeta med festivalförberedelser, jag skulle strunta i festivalen om det inte vore för ungdomarna. Det är det som är meningsfullt!

Midsommar Latino 2013 äger rum på Midsommardagen, lördagen den 22 juni, på Eggeby gård, Järva Folkets Park i Stockholm.

Biljett: 60 kr

Midsommarlatinos hemsida

midlatino

Sepidar och Ashna firar nyår

Newroz

Sepidar Hosseini och Ashna Rasoal är två tjejer som båda firar vårdagjämningen. Newroz/Nouruz är en högtid då man samlas och välkomnar våren.

Sepidar bor i Stockholm och jobbar med grafisk design. Hon har även gjort en egen kalender tillsammans med sin kompis, en kalender som liknar den mångkulturella almanackan. Där har hon lagt in både riktiga och påhittade högtider, så som baklavans dag. En högtid som däremot är på riktigt är Nouruz.

– Nouruz är en vårfest som inte har något med den muslimska religionen att göra. Det är mer att man hälsar våren välkommen. Man hoppar över eldar och sjunger sånger om att elden ska göra en fri från sjukdomar. Man dukar ett bord med sju specifika saker som börjar på bokstaven s som symboliserar olika saker, berättar Sepidar.

De sju saker som finns på bordet är;

  • Senjed: en sorts söt frukt som symboliserar kärlek eftersom den växer i öknen under svåra förhållanden. 
  • Somāq: en sur krydda som symboliserar soluppgångens röda färg.
  • Sabzeh: groddar av vetekorn som symboliserar återfödelse och god skörd.
  • Sib: ett rött äpple som symboliserar skönhet och hälsa.
  • Samanu: memma som symboliserar sötma och rikedom.
  • Sir: vitlök som symboliserar liv och växtkraft.
  • Serkeh: vinäger som symboliserar förändring och förnyelse.[1]

Ashna flyttade till Stockholm från Borås för ett år sedan. Nu läser hon till lärare. Hon berättar att dagen innan Newroz infaller så brukar man köpa fina kläder och handla mat. För kurder är Newroz som en nyårsdag.

– Det finns en myt om hur Newroz uppkom. 700 år före Kristus fanns det en ond kung som hette Zuhak. Han styrde och förslavade det kurdiska folket. Kungen led av en sjukdom som gjorde att han hade två stora ormar växandes på sina axlar. Ormarna ville äta upp Zuhaks hjärna så för att undvika det lät han varje dag döda en pojke och en flicka för att kunna mata ormarna med deras hjärnor.

En som hade lidit av detta var smeden Kawa. Han hade förlorat sju barn till ormarna. Det kurdiska folket bad honom att leda ett uppror mot kungen och den 21 mars gjorde han det. Han dödade både ormarna och Zuhak och släpade sedan ut honom ur palatset han bodde i för att visa att han inte längde kunde förtrycka dem. När upproret lyckades tändes eldar uppe på kullar och berg för att sända nyheten, säger Ashna.

Nu för tiden har Ashna svårt att fira Newroz.

– Det tråkiga är att jag kanske inte kan fira det nu. Man får inte ledigt från jobb och skola här i Sverige för det är Newroz. Jag kan åka hem för jul för då tillåter samhället mig att vara ledig. Så det prioriteras mindre när alla inte kan få ledigt samtidigt, säger hon.

Newroz/Nouruz firas vanligvis mellan den 18-22 mars beroende på solens position över himlen. I år är det den 21 mars.

I Stockholm kan du vara med och fira både eldfesten och Newroz/Nouruz.

Den 19 mars klockan 18.00 – 21.00 i Kungsträdgården firas eldfesten.

Den 26 mars klockan 19.00 på Circus firas Newroz/Nouruz.

Maslenitsa: den ryska ”karnevalen”

Maslenitsa, Boris Kustodiev, 1919, Isak Brodskymuseet, St. Petersburg
Maslenitsa, Boris Kustodiev, 1919, Isak Brodskymuseet, St. Petersburg

Maslenitsa, Smörveckan, firas sju veckor före den ortodoxa kyrkans påsk. Man brukar också säga att det är under vinterns sista vecka. I Stockholm har Ryska riksförbundet ordnat firande i fem år nu. Man har hållit till på Medborgarplatsen och på Stortorget; i år blir det folkfest i Kungsträdgården den 16 mars.

Maslenitsa är den sista veckan som mjölk, ost och andra mejeriprodukter är tillåtna före fastan. Därför är den typiska maträtten blinier (boveteplättar). Det är också sista chansen att festa innan den allvarliga fastetiden tar vid. Man åker kälke och släde (hästarna är prydda med färggranna band), barnen har snöbollskrig. Vid ett stort bål brukar man bränna en halmfigur som symboliserar vintern. Maslenitsa är alltså en slags ryskortodox variant på den katolska karnevalen.

Natalia Zinovjeva från Stockholm, som bland annat driver en blogg om flerspråkighet, berättar att nu brukar de inte ha något stort firande.

  • Men när jag bodde hos min mamma i Tallinn brukade hon göra pannkakor. Min mamma bakade kulitj, en rysk påskkaka. Jag har faktiskt aldrig bakat den, men kanske borde leta fram receptet…

Hur firar ni nu i Sverige i er rysk-spansk-svensk-språkiga familj, blir det påsk två gånger då, en ortodox och en katolsk?

  • I Sverige firar vi påsk bara en gång, men släktingarna i Tallinn brukar faktiskt ringa eller skriva och önska glad påsk två gånger om året!

Fira i Kungsträdgården! Läs mer på Ryska riksförbundets sida.

Här finns ett recept på blinier

Natalia Zinovjevas blogg Vägen till trespråkighet

Fortfarande viktig: Sholeh Irani om Internationella Kvinnodagen

Internationella Kvinnodagen har uppmärksammats i mer än hundra år.  För Sholeh Irani, utrikesredaktör på Feministiskt Perspektiv , är det en viktig dag.

Vad betyder 8 mars för dig?
När man jobbar med kvinnofrågor och skriver om kvinnorörelsens kamp året runt känns det som om varje dag är Kvinnodagen! Men trots detta är 8 mars en viktig dag för mig, nästan helig! Dagen med en lång kamp och historia bakom, en dag med många personliga minnen, en nostalgisk dag. Jag minns den första fria kvinnodagen i Iran efter revolutionen, min första kvinnodag i England då jag inte kände en enda människa på demonstrationståget, den första gången i Sverige efter många veckors förberedelsemöten. Det mest färska minnet är från den första 8 mars på Tahrirtorget i Kairo, några veckor efter Mubaraks fall, en händelserik dag jag aldrig glömmer.

Vad ska du göra på 8 mars?
Jag har tänkt gå på ”Feminism räddar liv” eller kanske bara träffa några väninnor och gå på nån demo här i stan. Jag brukar inte planera dagen så noggrant och låter den vara fri och öppen. Lite äventyr skadar inte! Men ärligt talat önskade jag kunna vara med kvinnorna som demonstrerar trots hot och våld i Kairo eller Tunis. Hjärtat är där med dem.

Sverigefinnarnas dag

flaggan

Den 24 februari är det sverigefinnarnas dag. Den firas nu för tredje året. Det finns mellan 450 000  och 600 000 sverigefinnar. Finland och Sverige har länge haft ett historiskt band till varandra vilket gör att sverigefinnarna blir en nationell minoritet. Sverige och Finland var ett och samma rike i över 600 år. Det har nästan alltid talats finska i Sverige och svenska i Finland.

Mirjaliisa Lukkarinen Kvist
Mirjaliisa Lukkarinen Kvist

Mirjaliisa Lukkarinen Kvist, samordnare av sverigefinska minoritetsfrågor i Stockholms stad, berättar:

– Varför det heter just sverigefinnar är för att man vill särskilja från finnar i Finland, och betona den långa historiska kopplingen till Sverige, säger hon.

På sverigefinnarnas dag brukas det firas runt om i landet, berättar Mirjaliisa.

– Finlandsinstitutet i Stockholm brukar fira ganska stort med kulturevenemang. Det är ganska många kommuner som firar dagen. Sverigefinländarnas delegation delar även ut ett pris till den kommun som har gjort det bästa jobbet med att förstärka sverigefinnars position under föregående år. Första året man firade, alltså 2011, fick Eskilstuna priset. Andra året Surahammars kommun. Och nu i år får vi se vem som arbetade mest för sverigefinnar förra året, säger hon.

Att  just 24 februari blev Sverigefinnarnas dag beror på att det var Carl Axel Gottlunds (eg. Kaarle Aksel Gottlund) födelsedag. Han var en finsk folklivsforskare, folklorist, lektör, kulturpolitiker och fennoman.  Han grundade den första finska föreningen i Sverige i modern tid, Föreningen Stockholms Finnkår. Föreningen sammanträdde för första gången den 20 februari 1830.

FAKTA OM DE NATIONELLA MINORITETERNA

Sverige har 5 nationella minoriteter. Att vara en nationell minoritet innebär att man är en folkgrupp som funnits i landet under en väldigt lång tid. Dessutom ska gruppen ha en religiös, språklig eller kulturell tillhörighet samt vilja och strävan att behålla sin identitet.

För närvarande är de fem minoriteterna följande:

  • Samer
  • Tornedalingar
  • Romer
  • Judar
  • Sverigefinnar

De historiska minoritetsspråken är jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli.

Malin Jönsson – en julmänniska

Det är Malin Jönsson, 18 år, som under sin praktik från Medieprogrammet på Tumba gymnasium gjort intervjuer med helgfirare och almanacksanvändare. Nu närmar sig praktikperioden sitt slut och det är dags att fråga Malin själv om hennes förhållande till almanackan.

Är du en person som bryr sig om helger och högtider? Vilken är din favorithögtid?

– Jag är en julmänniska! Jag avgudar julen! Nu i julas gjorde jag ett ”Christmas Miracle” av mitt rum: då spände jag upp en vajer längs väggarna där jag hängde röda gardiner, jag hade en egen julgran i rummet och hade gjort i ordning en massa kartonger under den som såg ut som julklappar. Julen har alltid varit den högtid som känns viktigast för mig.

Vad har du lärt dig under din praktik med Mångkulturella almanackan?

– Jag har fått ett nytt perspektiv på allt och lärt mig mycket. Hade inte tänkt så mycket förut på att det finns så många olika sätt att leva utan bara knatat på i mina egna spår. Framför allt har jag fått en annan respekt för människor.

Kommer du att följa Mångkulturella almanackan även efter praktiken?

– Självklart!

Vi har ännu inte sett alla Malins intervjuer. Flera kommer att publiceras under februari och mars.

Malin Jönsson. Bilden är tagen i Vancouver, Kanada sommaren 2012.
Malin Jönsson. Bilden är tagen i Vancouver, Kanada sommaren 2012.