Himmelsfärd och göken gal

Kristi himmelsfärdsdag är en av almanackans rörliga dagar. Den infaller alltid på en torsdag, (och många får också ledigt på fredagen efter). Enligt Bibeln lämnade Jesus jorden 40 dagar efter att han återuppstått på Påskdagen. Innan han lämnade jorden lovade han att sända en Hjälpare, den heliga Anden som kom till lärjungarna på pingstdagen.

Araia Ghirmai Sebhatu, som har rötter i den eritreanska ortodoxa kyrkan, brukar fira enligt julianska kalendern tillsammans med sin mamma. När han firar eritreanskt är det med middag hemma hos släkt eller vänner. Men han firar också med sin egen familj enligt gregorianska kalendern, han och hans barn får alltså fira två gånger! Ena gången kanske med gökotta?

Att gå ut på morgonen, med fikakorg, och tillsammans lyssna efter göken det kallas gökotta.  Det är en tradition för Kristihimmelsfärdsdagen. I början på 1900-talet ordnade folkrörelserna ofta sådana utflykter. Nu händer det att kyrkor ordnar friluftsgudstjänster.

Sedan 1925 firas dagen också som Folknykterhetens dag.

Barnens frågor

Pesach inleds den femtonde dagen i den hebreiska månaden Nissan, som är vårens första månad. Denna judiska högtid firas till minne av uttåget ur Egypten och befrielsen från slaveriet. Israeliterna hade varit fångna som slavar i Egypten. I Bibeln berättas hur israeliterna tågade ut ur Egypten och började en vandring genom öknen. De fick ge sig i väg så snabbt och plötsligt att de inte hann låta bröd jäsa. Vandringen tog 40 år, sedan kom de fram till Kanaans land.

De två första kvällarna under pesach firas med rituella måltider som kallas seder. Då samlas familj och vänner runt ett matbord där varje rätt har en symbolisk betydelse. Ordet seder betyder ordning, och kvällen följer en viss ordning, där man med berättelser, sång, dofter, smak och mat knyter an till uttåget ur Egypten

– På bordet finns ett sederfat, med olika symboler: det osyrade Matza-brödet som våra förfäder fick baka i all hast när skulle lämna Egypten, de bittra örterna för den bittra tiden som slavar, ägget som står för pånyttfödelse, berättar Fredrik Sieradzki från Judiska församlingen i Malmö. Sederbordet är till för att vi ska ställa frågor om vad allt som är framdukat betyder. Detta är framför allt barnens högtid. I början av sedern ska barnen också ställa fyra frågor om varför vi äter annorlunda, sitter annorlunda och dricker annorlunda på denna kväll.

Barntåg fram till altaret på Palmsöndagen

Palmsöndagen inleder den sista fasteveckan innan det kristna påskfirandet börjar.

I kyrkan berättas om hur Jesus red in i Jerusalem på en åsna för att fira den judiska påsken tillsammans med sina lärjungar. Han togs emot som en kung. Folk jublade, viftade med palmblad och sjöng Hosianna. 

Pietro Lorenzetti, Public domain, via Wikimedia Commons

Som mycket liten i Syrien såg Clearita Kendirjian fram mot palmsöndagen. Dagen var för henne en barnvänlig version av påsken.

Clearita bodde i Syrien tills hon var sex år. Palmsöndagen firades i katolska kyrkan. Alla var finklädda. I kyrkan var det predikan och sedan gick barnen fram i tåg till altaret och tände varsitt ljus. Clearita tycker det liknar hur luciafirande ser ut i Sverige.

Efter kyrkan gick familjen på restaurang eller hem till någon för att fira. Det blev en stor fest som höll på hela kvällen.

I Sverige såg firandet annorlunda ut. Det var inte lika stort som i Syrien. Också här skulle man gå finklädd till kyrkan och tända ljus, men det var bara fika efteråt och sedan gick alla hem. I Sverige fanns inte speciella ljus att köpa till firandet. Ett år fick Clearita hjälpa sin faster att göra ljusen för hand, eftersom de hade beställt ljus från Syrien som inte hann fram. Här har hon bara firat palmsöndagen tre gånger. Det blev viktigare att fira när hennes farmor och farfar kom hit en tid efter henne. Det blev också ett sätt för henne och hennes familj att lära känna människor i ett nytt land.

Emma Hiort studerar etnologi på Södertörns högskola. Mångkulturella almanackan samarbetar med etnologikursen. (Texten är redigerad av Mångkulturella almanackan för att passa på hemsidan).

Jul utan barr

I ett stråk från Bjärehalvön i nordvästra Skåne/södra Halland, södra Småland/norra Skåne ända bort till Blekinge finns en gammal tradition med julträd. De är som en blandning mellan julgran och adventsljusstake och ställs fram i början av december och står framme över jul. Lisa Samuelsson är uppvuxen i Blekinge.
– Javisst, vi har julträd hemma, mormor och morfar hade med. Visste dock inte att det var blekingskt. Vårt julträd är av trä, och så är det som små trääpplen som man sätter på pinnarna, men när vi var små satte vi riktiga äpplen.

Lisa minns att de sparade äpplen från trädgården till julträden och de spred en hemtrevlig doft tillsammans med de importerade apelsinerna med nejlikor i.

Hur julträden görs är lite olika på olika platser. I Blekinge är julträdet oftast en svarvad stav i trä, ungefär en halvmeter hög. På staven fästs pinnar och fyra armar med ljus. Pinnarna används för att hänga dekorationer och figurer på. Det kan vara djur eller äpplen. I Halland har julträden en stomme av ståltråd och är klädda med krusat papper.

Marita Jönsson är utvecklare i slöjd och konsthantverk på Region Halland.
– Det är ju verkligen högaktuellt att blåsa liv i traditionen med julträd! Att ha ett julträd i stället för att medverka till nedhuggning av massor av unga granar, som hamnar på återvinningen inom två veckor. Det hade varit spännande om varje familj utformade en egen form av stomme som återanvändes år efter år. Men som man ändå kunde hjälpas åt att klä och smycka tillsammans på olika sätt. Garanterat barr- och insektsfritt!

Hopp över eld för Heliga korset

Heliga korsets upphöjelse firas av ortodoxa och katolska kristna till minne av att Sankta Helena, under en pilgrimsfärd till Jerusalem på 300-talet, sägs ha hittat korset som Jesus korsfästs på. På platsen uppfördes en kyrka som invigdes just 14 september år 335.

Bland ortodoxa i Södertälje är detta en stor dag.

Jaklen Toma berättar: Det är ju en väldigt intressant tradition vi gör varje år. Sankta Helena hade sagt att när man hittar korset så skulle man ge en eldsignal från plats till plats ända till Rom. Traditionen finns än idag i många länder och vi hör till dem som gör detta i kyrkan, och hemma, här i Sverige. Dagen börjar med att jag bakar sesambakelser som jag bjuder grannarna på. På eftermiddagen åker jag till kyrkan. Efter gudstjänsten samlas alla utanför kyrkan för att elda. Prästerna och alla församlade hoppar över elden. Vi eldar för att visa att korset finns med oss än idag och välsignar och skyddar oss.

Efter att vi firat i kyrkan samlas alla mina barn och barnbarn hos mig för att äta massor av irakisk mat och sedan sesambakelser och chai.   

Etiopier firar Heliga korsets upphöjelse 27 september och dagen kallas för Meskel som betyder kors på ge’ez, språket som en gång talades i nuvarande Etiopien och Eritrea. Enligt etiopiska kyrkan fördes en del av det heliga korset till Etiopien från Egypten. Det sägs nu finnas på toppen av berget Amba Geshen. Kongit Lemessa i Göteborg berättar: På Meskelafton samlar församlingen grenar och kvistar till ett stort bål vid kyrkan. Bålet tänds nästa dag och röken från elden representerar den rök som Helena följde när hon fann korset. Meskel är alltså en kväll med gudstjänst, sånger och brasa.

Sandra Samer studerar etnologi på Södertörns högskola och har skrivit den del av texten som handlar om Södertälje. Mångkulturella almanackan samarbetar med etnologikursen. (Texten är redigerad av Mångkulturella almanackan för att passa på hemsidan).

Tanabata: stjärnor möts och önskningar hänger i träden

När stjärnorna Vega och Altair möts på himlavalvet den 7 juli firas den japanska festivalen Tanabata. Barn och vuxna brukar hänga färgglada pappersremsor med önskningar i bambuträden. Om de sen driver med strömmen i en flod når de till sist stjärnorna – och slår in.

Kazuko Gustafsson berättar hur hon brukar fira med sina barn i Uppsala där de bor.
– Önskningar ska hängas upp i bambuträd, men de växer ju inte i Sverige.  Den som har en trädgård kan hänga upp dem i andra träd. Jag och mina barn brukar skriva våra önskningar på färgglada papper och hänga dem i krukväxter så högt som möjligt inomhus. Mitt yngsta barn kan inte skriva ännu, han brukar rita sin önskning. Om någon i familjen är sjuk är det vanligt att önska att den ska bli frisk. Under coronapandemin var det många önskningar om att få träffa personer man inte kunnat träffa på länge. Ett år firade vi vid Fyrisbadet för att göra något vid vattnet, ibland har vi gjort vattenlekar. Många äter kalla Sobanudlar som påminner om rinnande vatten.  Jag vill att dagen ska kännas speciell och annorlunda från vardagen! Det ska vara mycket fantasi och färg och roliga aktiviteter.

Legenden bakom Tanabata handlar om en flicka och en pojke som var kära i varandra. De lekte varje dag, men de separerades så att de bara fick träffas en gång om året.

Man kan säga att det är en visdomsberättelse, man ska arbeta och inte slösa bort sina liv, säger Kazuko. Den dagen varje år när de kan träffas, på Tanabata, är de så glada så att de kan uppfylla allas önskningar!

Dansk midsommareld

Sankt Hans aften (midsommarafton) i Danmark infaller alltid 23 juni och är inte en helgdag. Precis som i Sverige och Finland är det en dag för fest, även om firandet börjar på kvällen eftersom många arbetar på dagen.  

I Danmark firar man inte med midsommarstång. Ofta möts människor vid ett stort bål för att sedan gå hem och äta middag med familj och vänner.

– När jag var liten gick jag med familjen och kollade på brasan, säger Mikkel True som är uppvuxen på Jylland.   Vi hade sommarkläder på oss, de vuxna var noga med att det skulle vara ljusa kläder, helst vita. På brasan brann en häxa av papper med en vissla eller fyrverkeri inuti som tjöt av värmen. Det ska låta som att häxan skriker medan hon brinner! Jag tyckte det var kusligt när häxorna skrek, men samtidigt spännande. De vuxna berättade att man förr trodde att det skulle skrämma bort onda väsen. Vi sjöng midsommarvisan Vi elsker vort land, ibland vid större brasor var det musikunderhållning och tal också.

Den yttersta gränsens träd

Sidr-trädet markerar enligt islam den yttersta gränsen i sjunde himlen. Ingen kan passera denna gräns. Den enda som passerat är profeten Muhammed.

– Den yttersta gränsens träd som det berättas om i Koranen och våra traditioner representerar gränsen för den kunskap som finns tillgänglig för allt i skapelsen, vare det änglar eller profeter, berättar Erik Moberg från föreningen Det yttersta trädet. Min inre bild av trädet är ett vackert, ståtligt träd badande i gudomligt ljus som också skiner på allt i dess närhet.

”Den nattliga resan” kallas de två resor profeten Muhammed gjorde år 620. Ärkeängeln Gabriel renade profetens hjärta när han sov. Sedan fördes han av Burak (ett himmelskt väsen) från Mecka till Jerusalem och Tempelberget. Därifrån gick färden vidare till Gud. På sin väg mötte han tidigare profeter som Abraham, Jesus och Johannes. När Muhammed återvände till jorden hade han med sig gåvor från Gud, bland annat uppmaningen till de troende att be fem gånger om dagen.

Profetens himmelsfärd, Laylat al- Miraj, firas 2022 i månadsskiftet februari-mars.  

Vi finns, vi måste in i skolböckerna

Jag är uppvuxen med motti och fläsk. Men hade aldrig kopplat det till det finska, säger IngMarie Bohmelin som har varit med och bildat Förbundet Skogsfinnars intressen i Sverige. Vi är 1,7 miljoner människor i Sverige som har skogsfinskt påbrå. Vi har inte våra namn. Vi har inte våra rötter. Men det ska vi ändra på nu – vi finns! Vi måste in i skolböckerna.

Under 1500-talets slut och vidare under 1600-talet bosatte sig finnar i barrskogsområden i Sverige och Norge. De kom från Savolax och Karelen i nuvarande Finland och var kunniga i svedjebruk.  Svedjebruk innebär att man bränner skog för att använda marken för att så säd. Stora landarealer koloniserades med hjälp av svedjandet. Trakterna kallas än idag finnskogar. I Norge är skogsfinnarna en nationell minoritet..

IngMarie förstod att hon härstammade från skogsfinnar när hon släktforskade.

Någon hade kopplat namnet Kähköinen till mitt släktträd i den digitala släktforskningstjänsten Ancestry. Jag förstod ingenting, men ringde upp min pappas kusin som är den sista kvar i den generationen och han sa ”ja vi är nog finnar”.

IngMarie Bohmelin

Kähköinen hade med tiden ändrats till Käck. Men nu försöker IngMarie ta tillbaka släktnamnet. Det är möjligt enligt lag så länge det inte ligger mer än fyra generationer tillbaka.

Sverigefinnarnas dag firas 24 februari till minne av folklivsforskaren och predikanten Carl Axel Gottlund som föddes 24/2 1796. Han startade under 1800-talet den första sverigefinska föreningen i Sverige, och kämpade för skogsfinnarnas rättigheter i Värmland och Dalarna. Fortfarande finns många spår av den skogsfinska kulturen i finnbygderna. Där kan finnas rökstugor, bastur, finska ortnamn, mattraditioner och sägner. Men också fördomar.

Trolldom pratas om – det blir jag tokig på! Det pratas om trollgubbar. Nej men ett sjätte sinne hade de, de kunde ta till sig naturen på ett annat vis. Kunskap som behövs nu, och nu har Greta-generationen möjlighet att förstå och uppskatta detta.

Vad är skogen för dig?

Jag har skogen i ryggraden. Hit åker jag för att hämta kraft. Jag gick som liten i skogen med mormor, det var hon som visade mig.  Jag måste röja nu och vill göra det själv. Och jag vill ha ett hållbart skogsbruk med blandskog. Ingen granåker. Kanske lite tall? Jag är jägare, så jag går mycket i skogen. Luktar och lyssnar. När man sitter på pass är det enormt rofyllt, fåglarna kommer så nära som aldrig förr.

Ugandisk jul i Sandsborg

Lydia Nanono har intervjuat Jessica, 22 år, som bor i Sandsborg i södra Stockholm år om hennes julfirande. Jessica studerar statsvetenskap.

Lydia: Ja okej. Var kommer du att fira jul i år? Och vilket datum firar ni jul och varför?

Jessica: I år kommer jag att fira jul hemma hos mig med min familj, mina kusiner, bröder och mamma. Vi firar jul den 25 december för att det är då jul egentligen är, universellt är det på juldagen.

Lydia: Så det är inte svensk jul?

Jessica: Nej exakt det är faktiskt därför. Vi är inte svenskar, vi är ugandier, och det är därför vi firar jul den 25:e som resten av världen. Det är inte julen i sig som vi firar utan det är mer som en ursäkt att samlas som en familj.

Lydia: Vad äter ni på juldagen och tycker du att det är viktigt med julklappar?

Jessica: Oh my gosh vad äter vi inte! Vi (förutom mig som är pescetarian) äter ugandisk mat som chapati, jordnötssås med fisk, ris, kyckling, kött, matoke. Och jag kommer i år att ha vegansk lasagne, linser, sötpotatis … Mycket bakelser också.

Matoke, matbananer. (Bild Wikipedia)

Jag tycker inte det är viktigt med julklappar speciellt nu som vuxen. Det är inte alltid man kan ge julklappar. Alltså jag är så van vid att klapparna inte är det jul handlar om. Det har handlat om min familj, mina kusiner. Har alltid fått något litet alltså men det har aldrig varit bilden generellt som man har, du vet julen julklappar.

Lydia: Vad ser du extra fram emot denna juldag? Finns det något som du inte ser fram emot?

Jessica: Denna jul ser jag fram emot maten. Haha, jaa stressen, min ångest som kommer då och då.

Lydia: Har du ett speciellt minne som du vill dela med dig av?

Jessica: Haha alltså när jag var liten trodde jag så, så mycket på tomten. Mina föräldrar bad oss att ställa fram kakor och mjölk till tomten i vardagsrummet. Nästa dag när vi kom ned såg jag att glaset var tomt och kakorna var uppätna. Vi hade ställt fram ingefärskakor och chokladkakor och tomten hade druckit upp mjölken och ätit chokladkakorna. Alltså vet du mitt hjärta, jag var så här: jag höll glaset och sa ”tomten har druckit från det här glaset” haha alltså jag var helt så här ooh my gosh! Han hade bara ätit chokladkakorna men inte ingefärskakorna. Så jag sa till mamma ”tomten gillar inte ingefärskakor”.

Lydia Nanono studerar etnologi på Södertörns högskola. Mångkulturella almanackan samarbetar med etnologikursen. (Texten är redigerad av Mångkulturella almanackan för att passa på hemsidan).