Illustrationerna och formen för 2015 års Mångkulturella almanacka är gjorda av Irene Thisner. Redan i den tryckta almanackan lovade vi att vi skulle berätta mer om bilderna på hemsidan. Då hade vi tänkt skriva lite varje månad, men det blir istället ett samtal med Irene om hur själva jobbet gick till.
Vi börjar med att titta på juni, ett uppslag som jag verkligen gillar. Det ger mig känslan av det speciella ljuset en juninatt. När jag pratar med Irene och tittar noga så visar hon att hela dygnet finns med i bilden väldigt genomtänkt.
– Uppslaget är som en dag, här finns måne och sol, soluppgången ligger på horisonten. En grundtanke med mitt arbete 2015 var att det skulle kännas handgjort. Tidigare år har jag arbetat med ett hopplock av bilder från olika håll som blivit collage. Men nu ville jag att känslan skulle vara handgjort.
Det här är alltså inte första Mångkulturella almanackan som Irene arbetat med. Hon har också gjort 2009, 2010, 2011 och 2014.
Det finns många små detaljer som man inte upptäcker förrän efter tredje, fjärde genombläddringen, eller om någon visar förstås. De små människorna med sina långa skuggor ute i marginalen vid Sommarsolståndet i juni till exempel. Irene är (förutom grafisk formgivare) lärare i grafisk design och illustration på konstskolan Basis i Stockholm, och det märks när hon berättar om bilderna.
– Här har jag jobbat med stora penseldrag i akrylfärg som bakgrund. Aurora är den 
romerska soluppgångens gudinna (eller morgonrodnadens gudinna, i grekisk mytologi heter hon Eos). I uppslaget finns både suddiga och skarpa delar, det är avsiktligt men också en lösning för att bilderna var av olika kvalitet. Där Aurora flyger fram är det lite morgondimma och hon kan vara lite oskarp. Stonehenge finns med i botten. Det är ju en plats där sommarsolståndet brukar observeras. Jag ritade av en bild av Stonehenge i programmet Illustrator. Framför ligger några sländor, eller är det kanske mott eller mal? Sländor är djur som signalerar sommar, men de här ser också lite döda ut. Dagssländor lever endast en dag. Hela temat för uppslaget är ju en dag och därför passar det med de döda sländorna på botten.
Vilka månader är du själv mest nöjd med?
– Maj gillar jag. Och juli är jag nöjd med också. Här finns bokstäver med ordentligt schvung i, och det syns tydligt att de är handgjorda. De är målade på papper 70×100 mm med akrylfärg. Foto av målningarna är tagna med min mobiltelefon. Samma bild är använd i april och på omslagets insida. Jag har ju jobbat så att delar av bilderna, eller hela, kan flyga till andra sidor och månader. Blomman i augusti upprepas i december som avslutning på hela almanackan. Fredsmärket som ligger i botten i december har vi också använt tidigare, närmare bestämt i september. Det är återvinning på ett bra sätt.
F
asta är temat för juli månad, hur uttrycks det i bilderna?
– Fastan är kroppslig, lekamen, liv och död och ja, det känns som ett dramatiskt uppslag, målningen får en att associera till organ och kropp, kött till och med. Här uppe finns en bild på några dadlar, det är ju något som ofta används för att bryta fastan under ramadan. Mahatma Gandhi sitter på j-et. Jag letade jättelänge efter en bild på Gandhi, jag ville ha en bild med hela kroppen, inte bara huvudet.
Är det någon månad som du tyckte var svårare än andra?
– Augusti är den månad jag blev minst nöjd med. Den blev för dataaktig på något sätt. Nu är den som den är, när det väl är tryckt så släpper man ju … men ändå, det kunde ha blivit bättre … Här är temat vänskap och kärlek, och det kanske var det som gjorde det svårt. På något sätt var det lättare att illustrera de mer allvarliga temana än detta som bara är lycka.
Fylld av bilder, ungefär som om jag varit mer på en sagostund med de bästa bilderböckerna på ett bibliotek, lämnar jag Irene och tackar för denna gång.
Och här kommer bonusmaterial! En liten film (4,5 min) där Irene pratar om typsnitt. Filmen är gjord av elever på Biskops Arnös folkhögskola och heter ”I shot the serif”.
I shot the serif from Biskops Arnö Dokumentär on Vimeo.
MÅNGKULTURELLA ALMANACKAN 