Mångkulturella almanackan

2015-11-042020-02-10

Brittisk brasa på stockholmsk skärgårdsö

– Guy Fawkes-brasan 5 november är en självklarhet i England. På bålet sitter alltid en docka av gamla kläder fyllda med papper. Vi barn visste att dockan var Guy Fawkes, nån som för länge sen försökte spränga parlamentet men greps. För oss var det mest mörkt och spännande.

Det säger Joe, idag bosatt på Ljusterö. I Leicester där han växte upp varade gatufesten och fyrverkerierna ibland i flera veckor. I stan bor nämligen många med rötter i Indien och Pakistan som firar ljusfesten Diwali vid samma tid. Joe själv har bidragit till att skapa en ny tradition på en ö i Stockholms skärgård.

Årets brasa tändes redan fredagen den 30 oktober. Som så ofta gäller det att hitta en balans mellan ”rätt” datum och ”bra” datum. En fredag är det lättare att samla folk än mitt i veckan och en höstlovsvecka är det fler sommargäster på plats än andra veckor. Och själva den händelse som uppmärksammas, attentatet mot parlamentet i London, ägde rum redan år 1605. Så några dagar hit eller dit är inte hela världen – det viktiga är att firandet blir av och att många kan delta.

– 2016 blir det tolfte Guy Fawkesbrasan. Först ville jag mest återuppliva en barndomstradition. Men som nyinflyttade i byn ville vi också lära känna folk så vi satte upp en lapp. Idag samlar denna höstbrasa folk från hela ön. Redan första året kom grannar och sa att ”det här måste vi göra varje år!”.

Så kommer det sig alltså att öns största gemensamma händelse äger rum en beckmörk novemberkväll. Ingen ser nåt som inte lyses upp av brasan, men alla kan värma sig, av elden, av sällskapet och av den engelska varianten av glögg – mulled wine – som också hör till.

Så långt om Joes brasa. Men säkert tänker många också på andra saker, när de hör namnet Guy Fawkes nämnas. Det finns ju en Guy Fawkes-mask som inspirerats av attentatet, men som är mycket nyare. Den speciella ansiktsmasken dök upp i serieromanen ”V for Vendetta” (filmad 2005) och blev snabbt en internationell symbol för protest mot makthavare.

2015-10-022015-10-03

Det enade Tyskland 25 år

Tyska enhetens dag, som Tysklands nationaldag heter i översättning, kommenterades av der SPIEGEL med orden: Vereint, doch nicht einig. Förenade, dock inte eniga, som Frank-Michael Kirsch, Mångkulturella almanackans kollega, översatte. Här hans reflektioner med anledning av dagen.

För mig är det en glädjens dag. Varför? Farhågor som man hade bland annat i Storbritannien och även i Sverige 1990 att det nya stora Tyskland skulle komma att dominera på ett olycksaligt sätt har inte besannats. Tvärtom. Tyskland är idag en integrerad del i fredsprojektet Europa. När jag ser mina landsmän i München, Berlin och Thüringen under dessa dagar, hur de välkomnar människor som flyr från Islamiska Statens terrorism, då får jag gåshud och känner glädje. Och politikerna har lärt sig lyssna på människorna, en konst man knappast behärskade i väst under den tyska enhetens första år.

Första gången jag kände att normaliteten återvänt var 2006, mitt under fotbolls-VM. Stämningen i värdlandet Tyskland var oförglömlig. Den tyska Förbundspresidenten sa att han trivs med de hundratusentals tyska flaggorna. ”Nu behöver jag inte längre köra ensam med den på bilen.”

Officiellt är jubileet en stor dag. Många tal kommer att hållas. Men för mig var Berlinmurens fall 9 november 1989 större än den tyska föreningen 3 oktober 1990. Vi firade 25 år av murens fall i vårt hem i Rönninge med svenska, tyska, österrikiska, franska och skotska vänner. I frihetens tecken. En och annan anekdot från DDR-tiden berättades.

Frank-Michael Kirsch, professor i tyska, docent i skandinavistik. Född 1954 i Burg (Sachsen-Anhalt, DDR).

Bild: Unter den Linden mot Brandenburger Tor. Foto: Heike Christine Kirsch.

2015-09-262015-09-27

Trygg och fri genom språket

Lördagen 26 september är det Europeiska språkdagen. Tanken med den är att lyfta fram den språkliga mångfalden i Europa. På EU-kommissionens hemsida finns den här beskrivningen:

Över 200 europeiska språk
24 officiella EU-språk
Cirka 60 regionala språk och minoritetsspråk
Många språk som talas i andra delar av världen

Mångkulturella almanackan började veckan med att besöka Botkyrka folkhögskola. Där mötte vi en grupp som läste allmän kurs, gymnasial nivå. De tankar som studenterna i den gruppen uttryckte bekräftar det som Skolverket skriver på sin hemsida apropå Språkdagen, att språk och språkinlärning är viktigt, intressant och roligt. Såhär säger sju kvinnor om att tala och lära sig språk.

– Språket för mig är en – ny värld. Mitt första ord på svenska var tack. (Guzal Ismailova)

– För mig är språk ett verktyg för kommunikation och förändring i vardagslivet. Jag är glad att jag pratar både dari och svenska. Jag lärde mig en massa från svenska språket. (Farida Wassel)

– Språk är jätteviktigt. När man kan språket så kan man vara i sällskap med andra. Man kan beskriva sina egna problem och man kan försöka förstå andra. (Hatun Tastekin)

– Det finns forskning som säger att foster lär sig språket innan de föds. De lyssnar till sin mammas röst. När barnen börjar prata kan de uttrycka vad de behöver och vad de känner. Språket är en viktig sak i människors liv. (NN)

– Språket är en nyckel i mitt liv. Det påverkar mycket hur man kan leva. Om man lär sig språk kan man få bra kontakt med alla människor. Mitt modersmål är persiska men jag kan prata svenska och lite engelska. Jag pratar mest svenska därför att jag bor i Sverige och jag har kontakt med svenskarna. (Mansooreh Bagheri)

– När man lär sig ett nytt språk så är det som att gå in i en ny värld, det är mycket intressant. Och när man kan tala och förstå människor omkring sig kan man känna sig trygg och fri. (Doaa Al-Abboodi)

– Språk för mig handlar om att förstå och att bli förstådd. Det är vägen mot en relation. Att kunna tala flera språk är både kul och intressant. Jag och alla mina släktingar pratar kurdiska, men vi kan inte skriva det. Kurdiska är inte ett officiellt språk i Turkiet. Förut var det förbjudet att prata kurdiska i skolan, där lärde vi oss turkiska. 2009 flyttade jag i Norge, där fick jag också lära mig ett fint språk. Nu kan jag lite engelska och svenska också. Det är mycket roligt att lära sig ett nytt språk men man måste anstränga sig mycket. Jag skulle vilja kunna perfekt engelska för att kunna kommunicera med hela världen. (Rukiye Aydilek)

Vad säger man om kattens jamande på olika språk? Svaret hittar du tillsammans med mer fakta och kul om språk på Europarådets sida http://edl.ecml.at/LanguageFun/tabid/1516/Default.aspx

Och här kommer en annan länk, ett EU-finansierat projekt, med information om 28 språk i Europa http://lingvo.info/sv/lingvopedia

2015-09-242020-02-10

Offerhelgen. Röster om trons kärna.

Idag infaller en av årets två stora muslimska högtider: Offerhelgen, Eid al Adha, (på turkiska Kurban Bayramı). Mångkulturella almanackan formulerade just en helghälsning till alla som firar när nyheten kom om att hundratals pilgrimer dödats och skadats utanför Mecka. Vi delar förlusten med alla drabbade.

Inför helgen hade Almanackan träffat några svenska muslimer för att tala om Offerhelgen. Detta gjorde vi innan såväl förra veckans lyftkransolycka som dagens olycka i Mecka hade ägt rum. Vi väljer att publicera några av tankarna vi fick ta del av, särskilt som de alla på olika sätt fokuserade trons kärna mer än dess yttre former.

För Saadia Hussain, konstpedagog, handlar de muslimska helgerna om att förvandla en vanlig dag till en helig dag.

– Jag vill förstås ge mina barn traditioner. På samma sätt som jag fått mina från pappa. Om han är på besök när vi firar något – då blir det på riktigt.

Som barn fick Saadia en vardagsgemenskap i tron, men sällan några förklaringar.

– Våra föräldrar var inte vana vid att förklara, i Pakistan var allt självklart. När vi kom till Sverige och Märsta fick de söka sig fram. Till exempel bad vi varje fredag tillsammans med shiiter. Det var inte vår form av islam, men deras moské var jättenära: vi tog bara hissen ner till BV och så var vi i Guds hus. Min generation behöver fler ord för att förklara tron för barnen, eftersom vi står längre ifrån en muslimsk vardag.

Du fokuserar andra saker än yttre former och exakta tider för firanden, stämmer det?

– Ja, för mig handlar tron om att du ger ett löfte till dig själv, att du uttrycker din avsikt, niyet, att göra gott, att leva rätt. Ändå misslyckas vi alla ibland, så är det, och det förklarar för mig också uttrycket Inshallah, om Gud vill. Du kan göra ditt bästa, men du kan aldrig ha fullständig kontroll.

Men hur gör du med en sån konkret fråga som att fira Ramandan på rätt datum?

– Jag ringer pappa, eller kollar på en app – och jag lyssnar inåt. En dag hit eller dit, det är inte den stora frågan. Gud är större än så.

Samma inställning uttrycker Mustafa Tümtürk, utvecklingschef på studieförbundet Ibn Rushd.

– Vid sidan av den diskussion som pågår om hur trons regler skall tillämpas i dagens värld är det viktigt att man inte glömmer bort känslan och kontakten med Gud. Den får inte komma i skymundan. Diskussioner om datum och tolkningar får inte leda till att firandet förlorar sin andliga dimension.

En del nya tolkningsfrågor har uppstått till följd av migration – att det finns muslimer i så många av världens länder och att muslimer flyttar och tar med sig en religiös tradition från det gamla till det nya landet.

Mångkulturella almanackan hade också ett samtal i Stockholms moské, med imamen Mahmoud Khalfi, för att bättre förstå de skiftande besked som ibland ges om rätta tidpunkten för när ett helgfirande inleds.

– Ibland säger olika stater olika datum, inte av religiösa skäl utan av politiska, sa Mahmoud Khalfi. För att de vill markera självständighet till exempel. Här finns det ändå en trend att man enas i synen på hur tidpunkter bör fastställas. I Stockholms moské följer vi Europeiska Fatwarådet och deras rekommendationer. De utgår från mycket kvalificerade astronomiska beräkningar som möjliggör exakta förutsägelser. Det är viktigt i dagens samhälle att kunna planera.

– Vi ska inte krångla till tron, fortsätter Mahmoud Khalfi. Det viktiga är att hitta det som förenar alla minoritetsgrupper i Sverige oberoende av vilket land de kommer ifrån, vilket språk de talar eller vilka traditioner de har.

2015-09-182020-02-10

Chiles nationaldag – ingen vanlig dag

Idag är det Chiles nationaldag. Men landet vaknar upp till följderna av en kraftig jordbävning. En miljon människor har evakuerats. Flera har omkommit.

Mångkulturella almanackan planerade sedan tidigare ett inlägg om nationaldagen och hade redan pratat med Botkyrkabon Dani Ruz, 26 år. Då berättade hon:

– Nationaldagen har alltid varit en stor happening för alla chilenare. Maten är viktigast: empanadas och majspaj (pastel de choclo). Och så dricker vi chicha, ett majsbrännvin, och rödvin. I Sverige firar man hemma hos nån eftersom det är för kallt att vara utomhus. Utom förstås när vi flyger drake, för det hör också till. Sen spelar man chilensk folkmusik och dansar cueca. Det är uppvisningsdans, den dansar bara de som verkligen kan, åtminstone i min familj. Vi andra klappar takten.

Men dagen idag är inte en vanlig dag. Media rapporterar att jordbävningen utanför Santiagos kust mätte 8,3 på Richterskalan. Massor av människor har fått sina liv sönderslagna, även om de själva överlevt. Genom Facebook har anhöriga i Sverige kunnat se ”vänner som markerats som i säkerhet”. Såklart viktigt för alla som utöver den allmänna medkänslan också har närstående som de oroar sig för. I Chile är det knappast läge för att göra som många brukar – åka till havet för att tillbringa helgen där. För i samband med nationaldagen är folk lediga fyra dagar, 17-20 september.

– Vi kommer absolut att ses ikväll, men det blir en annan stämning, säger Dani Ruz när Mångkulturella almanackan pratar med henne igen fredag förmiddag. Säkert kommer många att mobilisera för att hjälpa dem som drabbats, det har hänt oss chilenare så många gånger.

Hur var det under diktaturen, hade Almanackan också undrat, efter militärkuppen 1973? Dani som är född i Sverige har aldrig hört om något officiellt firande. För henne är nationaldagen en folkfest.

– Men när jag kollade med äldre släktingar så berättade de att nationalsången fick en extra strof om ”de tappra soldaterna”. Det är svårt att förstå hur det var i Chile då, för oss som inte upplevt det.

Luis Salas, Vårby gård, minns både militärkuppen och tiden därefter. Han firar inte dagen idag och har aldrig gjort det. Både firandet och till och med datumet är fel, menar Luis.

– För mig är det vidskeplighet att prata om nationens hjältar. Visserligen togs nationalsångens ord om tappra soldater bort efter diktaturens fall. Men militärparaden den 19 september firas fortfarande. För mig är det obegripligt. Det enda krig som militären fört är det mot folket. Vi måste lära oss vår egen historia. Inte ens datumet är rätt, om man ska tala om Chiles självständighet. År 1810 handlade det bara om att stödja kungen och inte Napoleon, som just då hade fängslat kungen. Den verkliga självständighetsdagen infaller 12 februari 1818. Det var då Chile blev fritt från Spanien.

2014-09-052014-09-09

Två från Tre funderar på röda dagar – och går från ord till handling

Förra sommaren hade vi besök från på Tre, mobiloperatören. Personalavdelningen hade sett Mångkulturella almanackan och ville diskutera mångfaldsfrågor. Spännande! Elias Berglund och Fredrik Svesse funderade högt i solen på uteserveringen.

– Mångfald för oss handlar i första hand om att ha en bra och öppen hållning, både i kundtjänsten och internt bland personalen. Människor är så olika!

– Vi har en idé om att skapa en pott med röda dagar, där personalen i förväg ska kunna välja utifrån sina traditioner eller sin tro. Kanske vill man hellre vara ledig på en annan nationaldag än den svenska. Kanske är Ramadans avslutning mycket viktigare än påsk. För att detta ska gå att genomföra måste vi följa avtal och lagstiftning förstås. Men det uppstår också andra frågor.

– Vi vill absolut inte upprätta nya gränser, med fyrkantiga alternativ utifrån föreställningar om vem som firar vad och när. I så fall riskerar vi ju att effekten i praktiken blir diskriminerande.

Nu, ganska precis ett år senare, genomför man en förändring: Anställda får möjlighet att byta en helgdag som inträffar på en vardag enligt den svenska kalendern, mot en annan dag som infaller vid en religiös eller kulturell högtid – utan att ifrågasättas, som det heter i pressmeddelandet. Och just detta sista är nog en viktig poäng. Möjligheten att förhandla, förklara och få ledigt finns säkert på många arbetsplatser. Men att lämna över initiativet och ge en förutsägbar rätt att göra individuella val och prioriteringar – det är onekligen ett steg framåt.

Hur gör andra arbetsplatser? På MKC har vi varit i kontakt med andra och diskuterat olika system för valfria helgdagar – men finns det någon som prövat? Stämmer det att Tre är först med detta?

Det ska bli spännande att se vad som framöver händer på Tre. Hur många kommer att känna sig tilltalade? Vilka alternativa helger kommer att toppa listan?

http://www.mynewsdesk.com/se/tre/pressreleases/3-laater-anstaellda-vaelja-sina-egna-helgdagar-1049291

2014-01-13

Demokrati är min enda tradition

De första dagarna och veckorna på ett nytt år brukar innebära många frågor och kommentarer på samma tema: Hur var julen, har du haft en bra helg, vad gjorde du på nyår …? Och förstås alla önskningar om ”God fortsättning på det nya året”. Just därför tänker jag på vad Luis Salas sa när vi satt och pratade om helger och högtider en dag.

– För mig finns det ingen dag under året som är mer speciell än någon annan, jag firar ingenting på det sättet. Min enda tradition är demokrati.

Jag tycker det är konstigt … Sverige är kanske det mest ateistiska landet i världen. Och samtidigt är människor nästan besatta av traditioner. Det går inte ihop för mig.

Man kan tycka att det är mysigt och trevligt. Men traditioner och religion kan också beskrivas som bomber redo att explodera. Själv ser jag både delarna som krafter som håller oss fångna och hindrar oss från att tänka fritt.

I Chile är speciellt religion verkligen en fråga på liv och död. Katolska kyrkan är en mycket mäktig kraft och trosfrågor kan splittra familjer för livet. Det kan möjligen gå an att byta kyrkotillhörighet, till exempel finns det många chilenare som är Jehovas vittnen. Men att ställa sig utanför kyrkan – det finns inte på kartan.

Hur gör du i Sverige då? Blir det ett problem för dig att inte delta i firanden, som till exempel julen?

– Nej, jag firar inte, det är bara så enkelt. Det händer att jag äter rester av julmaten hemma hos vänner och det är väl bra. Då kan jag hjälpa dem att bli av med sådant de hunnit tröttna på att äta. Men i övrigt är jag fri att tänka på och göra sånt som jag tycker är viktigt. Sånt som handlar om demokrati och rättvisa.

Luis Salas arbetade under 2013 på Mångkulturellt centrum med projektet Att minnas migrationen, ett arbete som resulterade i antologin Siete Vidas.

2013-11-28

”En sak in – en sak ut” hos Minna i Solna

På lördag är det köpfria dagen, men du har visst haft ett köpfritt år. Vad var det som fick dig att bestämma dig för det?

Jag hjälpte en kompis att flytta och då blev det så tydligt hur mycket prylar vi omger oss med. Hemma hos mig är det likadant, vi får nästan inte plats. För bara prylar. Jag vägrar ju inte mat, inte kultur och inte resor. Men just prylar, kläder, saker till hemmet … Så jag bestämde mig för att nettointäkten till hemmet skulle vara noll. Alltså att bara ersätta sånt som gick sönder, inte lägga till något.

Slutade du shoppa i det tysta eller?

Jag skrev på Facebook, att ”nu börjar mitt konsumtionsfria år”. Det blev lite diskussioner, både på FB och i familjen, framför allt om vad som är ok och inte. Min bror föreslog jag skulle blogga, barnen tyckte att presenter till dem var ok och mostrarna vill nog fortfarande gärna ha julklappar. Det är ju en balansgång när man lever i familj och har delad ekonomi. Sen var det inte heller mitt mål att missionera, jag bestämde mig för egen del.

Hur har det gått tycker du?

Det är jätteskönt att helt kunna strunta i alla diskussioner om vad som är ”billigt” eller ”bra” – det är ju ett vanligt samtalsämne. Reklam går också direkt i soporna, det är rena tidsvinsten. När man väl bestämmer sig för att klara sig med det man redan har hemma så märker man också hur mycket det finns att slita på. I april hade det gått ett år sen mitt första FB-inlägg, men jag har fortsatt. Om jag har ändrat nåt så är det snarast att bli strängare, att sluta ersätta trasiga saker. Att inte konsumera så mycket är ju ett konkret sätt att spara på naturresurser. Jag jobbar som högstadielärare i NO och där ingår undervisning om ”ett hållbart samhälle”. Så det finns ju kopplingar mellan jobbet och hur jag lever.

Vad säger du om köpfria dagen, hjälper den?

Jag visste inte om den tidigare. Nu har jag läst på lite och det är väl med den som med Earth Hour. En köpfri dag eller en timme med släckta lampor – det gör ju ingen skillnad i sak. Betydelsen ligger snarare i att vi ökar uppmärksamheten kring vårt vardagsbeteende och förändrar det. På så sätt kan det göra skillnad.

Till oss som inte fattat några beslut, varken stora eller små, är det nåt du vill tillägga?

Det kan ju låta präktigt med konsumtionsfritt år, men när man lever i en familj har man ju aldrig full koll. Det kan ju hända att nån annan handlar i mitt ställe. Men faktiskt, om det är nåt jag vill förmedla så är det hur lätt det var att sluta, framför allt att köpa kläder. Det var jätteenkelt!

Den internationella Buy Nothing Day grundades i Kanada år 1992 och uppmärksammas idag i mer än 65 länder. Olika länder har valt olika datum men fokuset är detsamma: problemet med vår överkonsumtion.