När stjärnorna Vega och Altair möts på himlavalvet den 7 juli firas den japanska festivalen Tanabata. Barn och vuxna brukar hänga färgglada pappersremsor med önskningar i bambuträden. Om de sen driver med strömmen i en flod når de till sist stjärnorna – och slår in.
Kazuko Gustafsson berättar hur hon brukar fira med sina barn i Uppsala där de bor.
– Önskningar ska hängas upp i bambuträd, men de växer ju inte i Sverige. Den som har en trädgård kan hänga upp dem i andra träd. Jag och mina barn brukar skriva våra önskningar på färgglada papper och hänga dem i krukväxter så högt som möjligt inomhus. Mitt yngsta barn kan inte skriva ännu, han brukar rita sin önskning. Om någon i familjen är sjuk är det vanligt att önska att den ska bli frisk. Under coronapandemin var det många önskningar om att få träffa personer man inte kunnat träffa på länge. Ett år firade vi vid Fyrisbadet för att göra något vid vattnet, ibland har vi gjort vattenlekar. Många äter kalla Sobanudlar som påminner om rinnande vatten. Jag vill att dagen ska kännas speciell och annorlunda från vardagen! Det ska vara mycket fantasi och färg och roliga aktiviteter.
Legenden bakom Tanabata handlar om en flicka och en pojke som var kära i varandra. De lekte varje dag, men de separerades så att de bara fick träffas en gång om året.
Man kan säga att det är en visdomsberättelse, man ska arbeta och inte slösa bort sina liv, säger Kazuko. Den dagen varje år när de kan träffas, på Tanabata, är de så glada så att de kan uppfylla allas önskningar!
MÅNGKULTURELLA ALMANACKAN 