I samisk och finsk förkristen religion spelar solen en viktig roll. Solen beskrivs omväxlande som far eller mor. Den samiske författaren Nils-Aslak Valkeapääs mest kända bok är Beaivi, ähchazhan som på svenska blir ”Solen, min far”. I östfinska dialekter heter solen ižä päivänä, vilket kan översättas till pappa-sol.
Solen, beaivi, förekommer ofta målad mitt på samiska trummor. I den samiska flaggan finns en cirkel som symboliserar både solen och månen. I det finska nationaleposet Kalevala (som har en egen dag den 28 februari) finns den kvinnliga solguden Päivätär, som rår över ljuset och livet.
Att solen spelar en central roll i religiösa traditioner norr om polcirkeln är inte svårt att förstå. Under vinterperioden når solen inte ens horisonten, på sommaren lyser den dygnet runt. I Tornedalen förekom det fram till första delen av 1900-talet att handtag, dörrar och ingångar smordes in i smör som offrades till solen, som smälte i solskenet.
BESLÄKTADE ORD OCH SPRÅK
Meänkieli är släkt med finska och samiska och tillhör den finsk-ugriska språkfamiljen.
I samiska, finska och meänkieli finns därför många ord som liknar varandra och ibland betyder samma sak, eller nästan samma sak. När språk är släkt med varandra är det oftast ord som har med naturen, människokroppen och pronomen som liknar varandra.
På finska och meänkieli heter ordet för dag päivä, det är likt det nordsamiska ordet beaivi, som betyder både dag och sol. Sol på finska och meänkieli är istället aurinko.
Samiska, finska och meänkieli är tre av de fem nationella minoritetsspråken i Sverige. De övriga två är jiddisch och romska.
MÅNGKULTURELLA ALMANACKAN 