Första torsdagen i mars har de senaste åren blivit mer känt som Smålands inofficiella nationaldag. Småländskan är känd för sina försvinnande r-ljud och dagen till ära brukar en del smålänningar äta marsipantårta. Axel är en av de från Småland som firar dagen.
– Jag tyckte det var roligt. Lite det här med att säga första torsdagen i mars med våra fina r. Första gången jag firade det på riktigt var 2017. Jag hade börjat på ett nytt jobb och tänkte att vi måste fira min småländska bakgrund. Så då bjöd jag på en marsipantårta såklart. Det har blivit lite av en tradition, jag gjorde det förra året och tänker göra det i år igen. Det är roligt att uppmärksamma dagen på jobbet med mina kollegor som inte är från Småland.
Axel berättar att hans kollegor har tyckt att det är en rolig sak att fira det men först förstod de inte varför dagen skulle firas.
– Första gången som vi skulle fira det på jobbet frågade kollegorna ”varför ska vi fira det?” men nu vet folk om att det är första torsdagen i mars. Första gången hade ingen koll. Det var mer ”jaha, ja det är gott med tårta”. Det är en rolig grej.
Axel berättar att det har blivit lite av hans egen tradition. Hans familj firar inte ”Fössda tossdan i mass”.
– Jag är nog rätt ensam om att fira det, familjen bor kvar i Småland. Jag känner att det är viktigt att ta med sig det småländska till Göteborg. Skulle jag tappa min småländska dialekt skulle det vara jättetråkigt. Jag är lite lokalpatriot om man kan säga så, säger Axel skrattandes.
Det är inte bara ”Fössda tossdan i mass” som Axel har tagit med sig till Göteborg. Bland sina kollegor försöker han vinna mark med de småländska kroppkakorna. Fast det verkar vara marsipantårtan som vinner över kroppkakorna.
– De verkar inte förstå tjusningen med kroppkakorna, berättar Axel. Jag försöker smyga in lite småländsk kultur på jobbet.
Marsipantårtan som Axel bjuder på måste ha en text. Han berättar att första året fanns det inga tårtor i Göteborg med texten ”Fössda tossdan i mass” men förra året fanns det redan färdiga tårtor med texten på.
Axel tycker att det är kul att ett landskap lyfts fram genom en egen tradition. Han tycker att om ett landskap har en tradition borde alla ta möjligheten att fira det, som en rolig grej. I framtiden vill han fortsätta att fira dagen.
Av: Mollie Jonsson
Praktikant från Europaprogrammet med ämnesinriktning etnologi på Södertörns högskola
MÅNGKULTURELLA ALMANACKAN 