– Jag har aldrig varit så förtjust i familjehögtider, men just midsommar har alltid varit min favorit. Därför tycker jag att det är synd att många med utländsk bakgrund känner sig exkluderade. Min erfarenhet är att det är en högtid som inte kräver mycket men har massor att bjuda på.
När Mariana Vigil arbetade som SFI-lärare på Södermalm i Stockholm var det självklart för henne att tipsa eleverna om roliga saker att göra på fritiden. Vi pratade tidigare i år om Valborg, nu återkommer vi till Midsommar. Mariana berättade hur hon gjorde förra året:
– När jag förberedde min lektion om midsommar googlade jag efter ett hardcorefirande i närheten och hittade ett som ligger max några tunnelbaneminuter bort från där eleverna bor. Inget inträde eller inbjudan. Bara att dyka upp och delta i dansen om man vill, ta med picknick eller köpa fika på plats. Jag visade bilder och filmklipp med folkdräkter, musik och dans. Utlovade en riktigt festlig familjehögtid och hoppades att det skulle gå hem. Efteråt frågade jag dem vad de gjort och förutom ett fåtal som var bortbjudna hade alla gått till firandet jag tipsat om. De var supernöjda och tyckte att det var en jättefin tradition. Svårare än så behöver det alltså inte vara att ge några nya svenskar en flygande start in i midsommartraditionerna. Nu i år, när det inte krockar med ramadan, kommer nog några av de som avstod 2017 gå loss på sillen och flädersaften också. Jag är så glad att de redan gillar midsommar lika mycket som jag, särskilt när jag vet vilket sug efter liv och glädje många av dem har, för att inte tala om deras barn.
Det låter ju jättelyckat! Nu undrar jag förstås hur du själv brukar fira midsommar?
– Jag har firat på folks ”land” både på Väddö och i Rättvik innan jag var tio, även Möja, Skansen hör till barndomsminnena. Eftersom nubbefylla är överskattat har jag inget emot att köra kulturclash och käka grillat med latinogubbar som på sin höjd dricker ett par glas vin till biffen. Men folkdräkter, nyckelharpa och små grodor vill jag hemskt gärna ha. Även kransbindande och sillunch försöker jag få till. Och det är just det som är så bra – det är tillgängligt för alla som vill och helt fritt från köphets och annat knepigt, bara ”come as you are, do what you like” ju. Jag kan inte komma på en annan tradition som är så traditionell och samtidigt så fri från krav och enkel att göra till något eget.
MÅNGKULTURELLA ALMANACKAN 