Alla hjärtans dag – på gott och ont

Alla hjärtans dag står för dörren. Handeln laddar med geléhjärtan och tulpaner.

Agneta Lilja är lektor i etnologi och forskar och undervisar på Södertörns högskola. Hon har ägnat mycket tid åt att studera högtider, bland annat Alla hjärtans dag, även om Halloween är den som hon intresserat sig allra mest för. Hon säger att en högtid måste fylla ett behov och upplevas som meningsfull, annars försvinner den.

– Alla hjärtans dag har varit aktuell sedan 50-talet. Min mamma som var florist har berättat hur blomsterbranschen då försökte lansera den genom sin branschtidning. Men den slog igenom först på 80-talet.

Alla hjärtans dag har sedan den började firas i Sverige, ändrat karaktär och firas på nya platser. I början låg fokus på exklusiva varor som dyra praliner, rosor, diamantringar, exklusiva underkläder. Varor som helt klart riktar sig till vuxna. Nu utspelar sig Alla hjärtans dag mest i skolor och blommorna som ges bort är tulpaner.

– Den fyller uppenbarligen ett behov, för den har inlemmats i den svenska årscykeln. Ungdomar koloniserade seden.

Nu handlar den inte enbart om romantisk kärlek, skolungdomar samlar till exempel pengar i kärlekens tecken till välgörande ändamål.

– Det är roligt att se de kaxiga tjejerna som visar upp sina blommor. Men det är också en otäck sed, säger Agneta. Tänk på de som inte får något.

I sin bok Sockrade hjärtan och godissugna spöken citerar hon ur en insamling av berättelser om Alla hjärtans dag som Nordiska museet gjorde 1994. Två pojkar i tonåren svarade då så här:

”Jag låg hemma sjuk och titta på film. De va knappast Någon bra film. Inte fan kan jag komma På vad jag Jorde. Jag hade ju för fan 39 graders feber och helt jävla borta i skallen och helt jävla Full Proppad med alvedon. Inte fan vet jag vad jag ska skriva. Jag låg hemma Halv död.”

”Det viktigaste med Alla hjärtans dag är att den tar slut.”