De första dagarna och veckorna på ett nytt år brukar innebära många frågor och kommentarer på samma tema: Hur var julen, har du haft en bra helg, vad gjorde du på nyår …? Och förstås alla önskningar om ”God fortsättning på det nya året”. Just därför tänker jag på vad Luis Salas sa när vi satt och pratade om helger och högtider en dag.
– För mig finns det ingen dag under året som är mer speciell än någon annan, jag firar ingenting på det sättet. Min enda tradition är demokrati.
Jag tycker det är konstigt … Sverige är kanske det mest ateistiska landet i världen. Och samtidigt är människor nästan besatta av traditioner. Det går inte ihop för mig.
Man kan tycka att det är mysigt och trevligt. Men traditioner och religion kan också beskrivas som bomber redo att explodera. Själv ser jag både delarna som krafter som håller oss fångna och hindrar oss från att tänka fritt.
I Chile är speciellt religion verkligen en fråga på liv och död. Katolska kyrkan är en mycket mäktig kraft och trosfrågor kan splittra familjer för livet. Det kan möjligen gå an att byta kyrkotillhörighet, till exempel finns det många chilenare som är Jehovas vittnen. Men att ställa sig utanför kyrkan – det finns inte på kartan.
Hur gör du i Sverige då? Blir det ett problem för dig att inte delta i firanden, som till exempel julen?
– Nej, jag firar inte, det är bara så enkelt. Det händer att jag äter rester av julmaten hemma hos vänner och det är väl bra. Då kan jag hjälpa dem att bli av med sådant de hunnit tröttna på att äta. Men i övrigt är jag fri att tänka på och göra sånt som jag tycker är viktigt. Sånt som handlar om demokrati och rättvisa.
Luis Salas arbetade under 2013 på Mångkulturellt centrum med projektet Att minnas migrationen, ett arbete som resulterade i antologin Siete Vidas.
MÅNGKULTURELLA ALMANACKAN 