Våra firanden är immateriella kulturarv

Ni kanske inte har tänkt på att det vi sysslar med när vi firar helger och uppmärksammar dagar i almanackan kan kallas ”immateriellt kulturarv”. Men så är det!

Unesco listar sedan 1972 det ”materiella kulturarvet”, på det som kallas Världsarvslistan. Där finns byggnader som mayastaden Chichen-Itza, (Mexiko), Kinesiska muren (Kina) men också hällristningarna i Tanum i Bohuslän. (Här finns hela listan).

Och sedan år 2003 listar Unesco också det immateriella kulturarvet. Med ”immateriellt kulturarv” menar man bland annat sociala sedvänjor, riter och högtider och kunskap och sedvänjor rörande naturen och universum. Klockrena Mångkulturella almanackan-teman!

Sverige skrev under konventionen om det immateriella kulturarvet år 2011 och nu arbetar en grupp, under ledning av Institutet för språk och folkminnen med att finna former för hur Sverige ska arbeta med det. Charlotte Hyltén-Cavallius från Mångkulturellt centrum deltar i  arbetsgruppen. Varför är kulturarvet viktigt?

– Kulturarvet är viktigt för oss människor för att vi ska känna stabilitet och identitet, svarar hon. Det immateriella kulturarvet är lätt att bära med sig och alltså har migranter fört med sig många saker som breddar det svenska kulturarvet.

Hon berättar vidare att Sverige kommer att vilja satsa på förteckningsarbete och på metoder för att trygga utövandet av immateriella kulturarv. Vi kommer att kunna få skicka in förslag på levande kulturarv som praktiseras i Sverige. Mångkulturella almanackan bevakar frågan och så fort det finns formulär för detta färdigt så skriver vi om det.

mandee

Mandeernas dopdag vid Albysjön, ett exempel på immateriellt kulturarv.